Ge långfingret

Det finns två myndigheter som jag vill ge Dagens långfinger. Det är Försäkringskassan och Migrationsverket.

Bägge myndigheterna har lagt ner stora pengar på att hålla personalutbildningar i konsten att göra sig oanträffbar och människoförakt.

Ode till en kär vän

Idag har det verkligen varit "a trip down memory lane". Jag har träffat en väninna sedan tjugosju år tillbaka. Periodvis har vi träffats ofta, periodvis mindre ofta, helt beroende vart vi stått i livet just då. Men vi har alltid haft den där trygga och fantastiska vänskapen där det inte gör så mycket om man inte träffas på ett tag.

I höstas träffades vi för första gången efter en längre periods uppehåll. Nu när vi bägge två är pensionärer så har vi tid att ses oftare. Idag har jag varit och ätit lunch hemma hos henne. Det har varit massor med "Minns du.....?", "Kommer du ihåg vad roligt vi hade då......?" Vi har pratat och skrattat sex timmar i ett streck. Vi har gjort så mycket tillsammans. En del helt otroliga saker. Vi har delat så mycket, både skratt och gråt och allt där emellan.

Vi lärde känna varandra eftersom vi bägge två hade funktionshindrade barn. RBU var vårt liv. Min väninna hade det även som jobb, eftersom hon var kurator på barnhabiliteringen. För mig var hon ett stort stöd och en mentor. Jag kunde alltid ringa till henne när något strulade. Hon fanns alltid där och hade alltid goda råd och kloka ord att ge.

En gång kallade sonens skola till möte. Den gången förnedrade de mig något oerhört, mer än vanligt. Då ringde jag och grät och sa: "K, de har trampat på mig". Då svarade K: "Ja Christina, de kan trampa på dig, men de kan aldrig knäcka dig. Du är som en enbuske, du reser dig igen." Visst hade hon rätt. Jag reste mig varje gång, om och om igen. Mycket tack vare de goda vänner jag hade runt mig, där K var ett viktigt inslag.

En annan gång när vi pratades vid, frågade K hur jag mådde. Jag berättade, att för tillfället hade vi det lugnt hemma. Då svarade K: "Skynda då att vila dig så du orkar när det blir jobbigt igen." Hon visste ju att de där jobbiga stunderna kom med jämna mellanrum, eftersom hon själv levde mitt upp i en liknande situation.

En gång på gymnasiet skulle dotterns klass skriva en uppsats om vem de beundrade mest av allt. De flesta skrev om någon känd storhet. Min dotter skrev om mig. Skulle jag skriva en liknande uppsats skulle den handla om K. Hon är min stora idol här i livet. Det har hon varit sedan den gången jag lärde känna henne. Hon är den mest fantastiska person jag känner och jag är så glad att jag har fått vara hennes vän i alla dessa år.

För många år sedan fick jag en dikt av henne. Hon hade i sin tur fått den av en annan vän. Den beskriver väldigt mycket hur vår vänskap har varit och fortfarande är.

Vad är vänskap? Kan den förklaras,

Blicken som säger: Vänner är vi

Sällan vi talar om vad vi känner,

vi bara vet det, vet det

Vänner vi skall förbli.

Kanske med åren ses vi rätt sällan

möts inte ofta, skiljas igen

Men när vi träffas, du är densamma

Vi vet det båda,

Vår vänskap varar än.

Fröjd det mig ger att du finns i världen

att vi kan mötas och skiljas så

helt utan fraser, självklart och enkelt

Tänk att en sådan gåva

man kan av livet få.

Flyttsaker

Den här kassen och sminkväska gav sig ut på en resa och bor numera i Österbotten hos en trevlig bloggvän. De verkar ha det skönt där i trädet.

Jästen som dog

Det låter som det värsta kriminaldramat. Men det är mycket mer vardagligt än så. Det var meningen att jag skulle baka valnötsbröd idag. Jag började igårkväll med att ta fram surdegsgrunderna. Då inser jag att det var nog rätt länge sedan jag pysslade om dem. Trots det så matade jag på dem i vild förhoppning om att de skulle piggna på sig.

När jag gick och la mig såg de rätt livlösa ut och imorse var det bara att inse att de gått hem till surdegarnas himmel, eller nå´t sånt.

Så nu sjunger jag som Sven-Ingvars: "Börja om från början, börja om på nytt igen....."

Mitt kylskåp ser väldigt tomt ut utan några surdegsburkar och så kan vi ju inte ha det. Till jul så måste jag ju baka världens godaste vörtbröd som jag hittat i Martin Johanssons bok "Surdegsbröd".

Så mycket bättre

Fyrans "Så mycket bättre" har blivit ett favoritprogram här hemma. När de började visa trailers inför programmet så trodde vi inte ett dugg på det. Det var ju en väldigt konstig blandning av artister, både när det gällde stilar och åldrar. Men så fel vi hade. Det blev ju en succé. Det är stort när artisterna tolkar varandras låtar och får dem att låta så mycket bättre.

Det har ju blivit väldigt udda konstellationer som att September sjunger Petters "Mikrofonkåt" och att Petter och Lillbabs sjunger "Så klart" tillsammans i Skavlan. Mer sådant här vill vi ha.

Vi blev väldigt glada ikväll när vi hörde att de släppt en gemensam CD med programmets låtar. Det kommer ett avslutande program nästa lördag. Det ser vi fram emot. CDn står redan på min önskelista.

Här tolkar Plura Tomas DiLevas "Mirakler". Kan man komma längre ifrån varandra i stilar. Och så blir det bara så bra. Så klart, som Petter skulle rappa!

Att göra en Linnea

Det är väl ingen som missat att jag är en hängiven Idol-tittare. De fyra sista Idolerna som har varit kvar har varit väldigt meriterade och utröstningarna har kunnat sluta hur som helst. Vilket de också gjort. Linnea var en av mina favoriter. Favoritfinalen för mig hade varit en duell mellan Jay och Linnea. Nu blev det inte så. Här bjuder jag på ett Linnea-klipp som får det att knottra sig. Henne lär vi höra talas om i framtiden. Det är jag helt övertygad om.

Trollungen

Nu har jag varit in på Maddes blogg och lånat en bild.

Man kan ju inte motstå den här lilla busiga trollungen......:-)