Ytterligare påfyllning

Som om en batteritankning skulle räcka. Prinsessan Melina har också tittat in. Idag har vi lärt oss gå skottkärra. Eller rättare sagt så är det väl Melina som gjort det. Hon älskar att busa och det ska vara ganska hårdhänta och vilda lekar. Vilket tröttar mormor Cicki ibland. Men jag får ju vila i efterhand, som tur är.....:-)

Påfylld

Idag har jag verkligen tankat batterierna. Jag känner mig påfylld och alldeles varm inombords. Vad har jag då gjort? Jo, jag har träffat en väninna från förr. Vi har suttit och pratat och pratat och pratat i tre timmar.

Hon, precis som jag, kommer från Sundsvall. Det var där vi blev goda vänner. Hon har också ett funktionshindrat barn, så jag får nog skylla på henne att hon fick mig att börja med handikappolitik. Hon sa då att jag var tillräckligt tjurskallig och envis för att klara av den biten. Det hade hon helt rätt i. Hon har på sätt och vis varit min mentor och en person jag sett upp till i alla år. Hon har också varit ett stöd när livet känts tungt ibland.

Så genom åren har vi funnits för varandra på många vis. Vi har varit goda vänner, vi har jobbat sida vid sida i RBU och på den tiden var hon även kurator på sonens barnhabilitering.

Vi tappade väl lite kontakt när både hon och jag slutade i RBU och gick vidare åt olika håll. Men tack vare Facebook så hittade vi tillbaka till varandra igen. Det är nästan tio år sedan vi sågs sist. Vi har pratat i telefon vid några tillfällen, men det är den enda kontakt vi haft. Men när det är en riktigt nära och kär vän så är det som att åren inte har någon betydelse. Vi plockade upp tråden där i släppte den senast och allt var som förr igen.

Hon kom hit till mig och jag hade föreslagit att vi skulle ta en tripp upp till vårt vackra utflyktsberg. Jag gjorde en fikakorg åt oss. Vädret log verkligen mot oss så vi har kunnat suttit i solen mesta tiden. Dessutom har vi vandrat runt lite, slunkit in på keramikverkstaden och andra hantverksbutiker som finns här.

Nu ska det i alla fall inte dröja tio år till nästa träff. Den får lov att bli snart. Goda vänner ska man vara rädd om och vårda ömt.

Goda grannar

Vi har fler goda grannar än Anna. En av dem städar på landets största bokförlag. De har en personalförmån som jag gillar. De lägger ut böcker som personalen får plocka av. Grannfrun vet att jag gillar att läsa så hon brukar plocka åt mig ibland. Idag kom hon med en full Ikeakasse. Det var den ena pärlan efter den andra. Vad sägs om Johan Teorin, Ann Cleeves, Elisabeth Georges, Håkan Nesser, Helene Tursten m fl. Diamanten bland pärlorna en bok om att sy väskor. En hel hög med trevliga kokböcker fanns också med. Paolo Robertos bok om sina fastrars mat, en bok om soppor, en om pasta, en om choklad och en hel del annat smått och gott.
Jag säger bara en sak, jag är lyckligt lottad med sådana underbara grannar.

Bildbevis

När det var som värst såg min dator ut så här. Det är tur att man har en alldeles egen datorguru. Nu tickar det gamla tröskverket på som aldrig förr. Datorn alltså, sambon är som han är.....:-)

Invandrarpolitik

Jag tycker det är en katastrof att SD kommit in i riksdagen. De hör inte hemma i vår demokrati. Men nu är det tyvärr så och vi får försöka göra det bästa utav det. Jag försöker tänka positivt i de flesta situationer, nu även denna. Det kanske är så att nu måste våra folkvalda ta tag i invandrarpolitiken som varit ett svårt ämne, inte bara dessa fyra år utan även tidigare. Det är som att ingen riktigt vågat ta i ämnet med risk för att kallas för rasist och invandrarfientlig.

Det som borde göras, enligt min syn på saken, är:

Förkorta asyltiden. Låt folk få veta om de får uppehållstillstånd eller inte, på ett tidigt stadium. Ingen mår bra av att leva i ovisshet under lång tid.

Alliansens förslag om att man ska kunna jobba samtidigt som man läser svenska är bra, tycker jag. Man lär sig lättare ett nytt språk om man kan praktisera det, samtidigt som man läser in det. Ingen mår heller bra av att passiviseras.

Se till att det finns bostäder. Idag tvingas många klämma in sig hos släktingar. Ingen mår bra av att tvingas leva 10-12 personer i en tvåa. Så sker det i vår kommun.

Låt folk välja vart de själva vill bo. De kommuner som tar ett stort ansvar för hitflyttade invandrare ska få extra stöd för att klara svenskundervisning och annat som kan behövas. Tänk själv hur det var under den svenska utvandringen till USA under artonhundratalet. Man valde att bo i de sk svenskbygderna för där fanns tryggheten bland släktingar och vänner. Detsamma gäller för dem som kommer hit till oss nu.

De som kommer hit och har krigsskador, både fysiska och psykiska, ska få hjälp med det. Som det fungerat hittills har det ju varit svårt att få läkarvård så länge man inte har ett uppehållstillstånd.

Låt människors kapacitet komma till sin rätt, så långt det nu är möjligt. Många som kommer hit är högt utbildade. Ta vara på den kunskapen i bästa möjliga mån. Låt inte en massa förfalla till passivitet och gå på socialbidrag, bara för att man inte får ett bra stöd. Ett jobb, även ett städjobb, är bättre än ingenting alls. Tvingas man leva på socialbidrag så fråntas man sin självkänsla, vilket kan vara förödande.

Vi måste försöka jobba med segregationen så mycket som möjligt. Det ska inte finnas någon VI och DOM. Alla är vi människor som ska respekteras för den vi är.

Förlåt förlåt

Nu har jag äntligen kommit i fatt med alla olästa blogginlägg. För att lyckas med det har jag varit tvungen att radera det mesta. Förlåt för det. Nu börjar vi om istället.

Stolt bonusmormor

Måste bara få berätta en kul grej som hände igår. När Madde och Ali kom så var det sambon som öppnade dörren. Melina stod utanför, så morfar började prata med henne. Då backade hon och började gå mot hissen. När jag kom fram så vände hon sig om, firade av sitt största leende och sträckte upp armarna mot mig. Det är inte konstigt att man är kär i en sådan liten skruttunge......:-)