Mammas lilla pojk

Sonen ringer. Jag hör bakgrundsljud så jag tolkar det som att han är i en butik. Mycket riktigt. Frågan han ställer är: "Mamma, tror du jag passar i en schackrutig tröja?" Vad svarar man på det? Jag är 45 mil från både son och tröja, så det är väldigt svårt att avgöra. Ingen av oss tänker på att han kan fota tröjan och visa mig. Så jag svarar att han får väl prova den och avgöra själv. Han är bara trettiotre år!

Min hemstad

Inatt så har vi tittat på ett program på Kunskapskanalen. Det handlade om rivningshysterin på 60-talet, när så många stadsmiljöer revs och förstördes till förmån för de stora varuhusen.

Så är stadskärnan i staden där jag bor nu. Fylld av platta tråkiga hus som innehåller Åhléns, KappAhl, HM och Lindex. Ingen charm någonstans, om man inte tittar upp mot den vackra kyrkan och det gamla rådshuset som numera är återuppbyggt vid torget.

När jag sitter där och tittar så känner jag en stolthet över att det inte rivits fullt så hysteriskt i mitt älskade Sundsvall. Där hade man förstånd att bevara själv stadskärnan. Man rev fina områden runt omkring och förvandlade till parkeringsplatser. Men själva stenstaden bevarade man. Den är nog rätt unik idag och man försöker fortfarande utveckla den. Kanske som ett svar på den nya shoppingstaden, som växer upp i Birsta efter E4an. Köpmännen i stenstan måste konkurrera.

Man har tack och lov även behållit några av de gamla lagerbyggnaderna. De som numera är Kulturhus och busstation. Några fick stryka på foten helt enkelt för att de var i för dåligt skick för att räddas. Men man räddade i alla fall tre stycken.

Jag är född på ett ställe, jag flyttade runt i landet under min uppväxt. Till slut hamnade vi i Sundsvall. För mig var det som att komma hem. Jag bor inte där idag, men jag kommer alltid att känna att det är min hemstad. Det är egentligen där jag hör hemma. Men jag får aldrig sambon med mig norr om Dalälven. Så jag har att välja på att bo med honom eller att bo i Sundsvall. Valet är enkelt. Man kan tyvärr inte få allt här i livet.

Tacopaj

Ikväll gjorde jag en tacopaj. Jag hade hittat receptet här. Den var otroligt god och lättgjord så den kommer att serveras här hemma igen.

Min kära vänner i skrivargruppen, om ni läser det här, så kan jag redan nu avslöja att ni ska få den när vi ses hos mig nästa gång.......:-)

Lita på Rosa

Trots att jag är en gammal kärring så heldiggar jag Pink. Lyssna vilka lysande texter hon har på sina låtar. De är helt fantastiska.

Hoppas, hoppas

Hoppas regnet slutar snart eftersom jag och en väninna tänkt oss till svampskogen imorgon. Att gå i skogen när det regnar är ingen hit. Då hjälper inte ens vettiga kläder.

Vaffö gör hon på detta viset?

Sambon undrar förvånat varför jag sitter naken och bloggar. Han fattar ju ingenting. Naturligtvis måste jag blogga naken om den mystiska hårhandduken. Ska jag klä på mig först så hinner jag ju glömma bort det.

Inte värre saker ändå

Jag har alltid en "hårhandduk" upphängd. Alltså ett extra badlakan som jag virar runt huvudet som en turban när jag tvättat håret.

Igår hade jag tvättdag. Jag var fundersam över att det var två hårhanddukar med. Men reflekterade inte så mycket över det ändå. Jag är ju van med att jag är glömsk så jag tänkte att jag glömt att jag använt en extra.

Idag skulle jag tvätta håret. Då upptäcker jag att det inte hänger någon hårhandduk på plats. Jag vet att jag tog fram en och skulle hänga upp den. Förmodligen hamnade den i tvättkassen i stället.

Jag tänker att det är ju tur ändå att det inte är värre saker än hårhanddukar man virrar till det med. Man måste tänka positiva tankar, mitt i eländet.