Kavli Räkost med dansande tant!

Jag älskar reklamen med den dansande babyn. Den här tog ytterligare ett kliv framåt. Den är helt underbar. Ibland kommer det faktiskt kul reklam.

Ullas stick- och virkhörna

Här har väninnan U stickat de mest underbara mössor och vantar. Det ligger nu upplagt på min hemsida under rubriken Ullas stick-och virkhörna. Det kan kanske kännas fel att köpa mössa och vantar nu när vårsolen tittar fram. Men varför inte passa på att se till att ha något vackert hemma när höstmörkret tittar fram efter sommaren.

Ny läcker väska

Nu har jag sytt klart denna underbara väska. Jag älskar detta tyg. Jag tror själv att det är ett femtiotalstyg men jag kan inte garantera det. Återanvänt är det i all fall. Tyget är köpt som en gardin på en loppis.

Den finns nu att beskåda på hemsidan.







Invändigt är den fodrad med ljusgrön lakansväv. Inredningen består av fyra fickor. En sk dubbelficka där den ena fickan har en dragkedja. På motsatta sidan är det en stor ficka och en mobilficka.





På den här bilden kommer tyget bättre till sin rätt. Handtagen tar man enkelt av med knäppning om man behöver tvätta väskan. Det går bra i maskin på 40 grader.

Penningfunderingar

Jag blir så upprörd när jag hör talas om alla dessa bonusar och höga löner hit och dit, som hela tiden hörs på alla nyheter numera. Det är summor som är så astronomiska att man inte ens kan föreställa sig hur mycket pengar det är. Hur kan man behöva ha så mycket pengar? När ska man hinna göra av med dem?

Väninnan U och jag satt och funderade över detta i tisdags när hon var här. Är det så att pengarna inte längre är pengar för dessa höga direktörer? Har pengar blivit något abstrakt för dem. Pengarna ramlar in på deras konto, där tar en penningplacerare hand om dem och ser till att de förräntar sig på bästa sätt. Medan direktören inte ens behöver fundera över vad det är för pengar h*n använder dagligen. Att det sedan hela tiden läggs till och växer på h*ns konto bryr han sig inte om.

Pengar kan ibland bli som monopolpengar. Det vet jag själv från den tiden jag jobbade som ICA-kassörska. När man på kvällen kunde sitta och räkna dagskassan och ha fyrahundratusen framför sig på bordet. Då var det inte riktiga pengar för en, på något vis. Är det på samma sätt för dessa direktörer?

Det som upprör mig mest är hur man hanterat AP-fonderna. Det om något är väl våra pengar, som man bara spekulerat bort och dessutom får bra betalt för att man gjort det. Det är så sjukt, så det är inte sant.

De här personerna skulle behöva leva ett riktigt pensionärsliv under minst ett år, för att förstå hur det är för den vanliga lilla människan. Där man hela tiden måste vända på varje krona, när man måste fundera över om man ska satsa på att köpa nya vinterskor eller en ny vinterjacka. Om man kan unna sig att köpa lite vin för att få känna lite fest. Eller där man nästan har ont i magen inför bilbesiktningen för man är rädd att det ska bli anmärkning som kostar reparationer. Skruttbilen som man egentligen inte har råd att ha men så ändå ger en den där lilla extra friheten.

Skulle dessa bonusdirektörer behöva leva så under en period så tror jag de skulle få en chock. Men onekligen så skulle det vara en nyttig upplevelse. Tror jag i alla fall.

Inget feng shui hos oss

Bästa väninnan U trillade in idag för en fika. Meningen var att hon först skulle åka till loppisen och lämna en massa urstädat. Men så kom hon på att jag kanske kunde använda något. Så nu har jag kassar och lådor ståendes i hallen som mellanlandat hos oss. Jag ska gå igenom dem för att se om det är något användbart. Jag har redan hittat några läsvärda böcker och ett snyggt tyg som passar perfekt till en kasse. När jag läst böckerna och gått igenom allt så tar jag en sväng till loppisen och lämnar in. Varför kasta när det går att återanvända på ett eller annat sätt.

Är det så att ett nytt tänkande kommit för att stanna när det gäller återvinning? Eller är det bara vi "panshosar" som tänker så? När jag växte upp på femtio-och sextiotalet så återvanns det mesta i vårt hem. Mamma vände på kragar och manchettet på pappas skjortor. Det som gick att sy om syddes om, resten blev till mattrasor eller skurtrasor. I kylskåpet brukade mamma spara på margarinpapperen. De använde hon sedan till att smörja bakplåtar med. Det fanns hela tiden en tanke bakom användadet.

Jag gillar tanken att allt kan på ett eller annat sätt återanvändas. Jag skräms över alla program som man ser idag om hur vi missbrukat vår jord. Jag hoppas verkligen att det inte är försent att vända tillbaka till ett mer jordnära sätt att leva. Även om man inte kan bidra med så mycket, så tror jag att varje lite återanvänd pryl gör nytta i det stora hela.

Uppdaterat: Jag glömde ju skriva att hon lämnade även en kasse med stickade grejer som jag ska lägga upp på hemsidan åt henne. Det är jättefina mössor och vantar.

Tandlöst

Sambon lider av den erbarmligt dåliga kombinationen dåliga tänder och svår tandläkarskräck. Nu håller det på att bli ändring på detta. Så i fjorton dagar har han varit utan en del av sina tänder. Vi har levt på fisk och soppa kombinerat med fisksoppa. Lättuggat har gällt i planeringen av vår matsedel.

Imorgon ska han få sina nya gaddar. Undrar vad jag sedan ska planera för något som får tuggas? Knäckebrödsmackor, kanske?

Svart sammetsväska

Nu har jag sytt klart en svart väska i mönstrad sammet. Väskan är lämpad att bära i handen eller under armen. Den knäpps med en karbinhake.


Det utvändiga måttet på väskan är 22x36 cm,





Invändigt är den fodrad med en mycket vacker guldskimrande taft. Det är tre fickor i olika storlekar, varav en ficka är lämplig till mobilen.

I locket finns även en stor ficka med dragkedja.

Väskan finns nu upplagd på min hemsida där det även finns klickbara bilder om man vill se väskan i större format.