måndag 7 oktober 2013

En sån dag

Idag är det en ond dag och jag fattar inte varför. Det enda jag kan komma på är att jag stått i köket och lagat mat lite mer än vad jag brukar göra. Det gjorde jag för att jag mådde bra. Men det ska man tydligen inte få göra.

Det kan i och för sig även bero på väderomslag. Hösten är vacker med skön luft, men min kropp gillar den inte speciellt mycket.

Jag gick i alla fall iväg och tränade. Tog det lite lugnare än vanligt. Jag är stolt över mig själv att jag gick dit, trots det onda. Jag bestämde mig för många år sedan att min kropp ska inte få bestämma över mig. Det var det jag levde upp till idag genom att gå iväg och inte låta kroppen bestämma att jag skulle stanna hemma.

1 kommentar:

Polargrevinnan sa...

Med dina besvär är det väl inte så konstigt att kroppen gör sig påmind då och då.
Jag vet precis hur det känns när man
inte ger efter utan fullföljer sitt
uppgjorda träningsprogram. Det är lätt att komma med bortförklaringar när det värker både här och där.
Idag är det ett underbart väder. Jag tog en promenad på 1,5 timme men jag vilade på en bänk en stund
i solskenet.
Vad duktig du är att sy. Synd att vi inte bor närmre varandra. Jag skulle behöva en sömmerska. Min "sy-väninna" dog för tre år sedan.
Vi hade känt varandra i 40 år. Det är mycket hon sytt och ändrat till mig. Numera behöver man inte så mycket kläder.
Hoppas dina tomater mognar. Mor syltade gröna tomater och jag kommer ihåg att det var gott till söndagssteken.
Ha det bra.
Kram Viola