Cickis designblogg: En tunika igen

fredag 16 augusti 2013

En tunika igen

Ni tycker väl att jag börjar bli tjatig nu med mina tröjor och tunikor. Men här kommer en till. Den här gången är det till mig själv.

9 kommentarer:

Camilla sa...: Jättesnygg!
Bra med produktiv terapi som gör mottagarna (du och dottern) glada :); 16 augusti 2013 kl. 20:05
Cicki sa...: Camilla: Idag ska jag testa en helt ny modell. Får börja med att sy upp den av ett gammalt lakan för att se om det funkar som jag tänkt mig.; 17 augusti 2013 kl. 12:12
På Selmas gata sa...: Du är i full gång ser jag!!:) Jag som inte kan sy alls har just upptäck textiltejp på Ica Maxi, skitsnygg var den (gav min mamma ett par rullar också) så nu ska det hända saker... Ska bara komma på VAD :)

Jag såg förresten filmen "hur många kramar finns det i världen" igår och tänkte faktiskt på dig. Vet att det är S-vall som är dina trakter och har ingen aning om var det ligger i förhållande till Hudiksvall som filmen utspelade sig i (jag och norrlands geografi alltså...) men det var alldeles underbart vacker natur!!; 17 augusti 2013 kl. 15:19
Bloggblad sa...: Du är så härligt kreativ! Ibland längtar jag efter den tid då jag sydde. Men... Allt har sin tid och nu är det skrivandet som gäller,; 17 augusti 2013 kl. 21:01
Cicki sa...: Selma: Är du äntligen tillbaka i cyberspace. VAD har man textiltape till? Visste inte ens att sådant fanns.....:-)

Hudiksvall ligger ca 8 mil söder om Sundsvall. Så dina geografikunskaper är inte så tokiga. Den filmen står på min önskelista, precis som den tidigare om lingon....:-)

Bloggblad: Exakt. Var sak har sin tid. Jag har helt och hållet tappat min skrivarinspiration i stället.; 17 augusti 2013 kl. 22:37
Hannele på Hisingen sa...: Flitig du är.; 18 augusti 2013 kl. 17:56
På Selmas gata sa...: Svarar här ist. för inne hos mig:

Jag tror faktiskt jag förstår hur du menar med den sorgen som blir... För även om det måste vara en lättnad att slippa krångla med dessa eviga intyg, oroa sig för att det ska bli avslag, etc så är det ju också slutet på en era. Som du så bra beskriver det, det där sociala som man annars får automatiskt, en plats att fylla.

Jag känner att jag lever mitt liv i ett vakuum nu. De jag träffar mest är hemtjänsten. Den första tiden så trodde både ´läkarna och jag att det skulle vända. Sedan gick månaderna och vid nyår har jag varit sjukskriven i tre år (hemma längre då jag var gravid och mammaledig) och ingen kan riktigt säga något. Och jag som har så många planer och drömmar...
Så jag förstår att du blev deprimerad, det är nog så att man behöver ha upplevt hur det är att ofrivilligt ställas utanför "samhället" för att verkligen veta...

Vad hemskt med din systerson! Men fantastiskt att han kämpar så! Jag vill gärna se filmen, du kan lägga till mig på fb om du vill: https://www.facebook.com/tanja.johansson.399

Kram!; 18 augusti 2013 kl. 21:22
På Selmas gata sa...: Svarar här ist. för inne hos mig:

Jag tror faktiskt jag förstår hur du menar med den sorgen som blir... För även om det måste vara en lättnad att slippa krångla med dessa eviga intyg, oroa sig för att det ska bli avslag, etc så är det ju också slutet på en era. Som du så bra beskriver det, det där sociala som man annars får automatiskt, en plats att fylla.

Jag känner att jag lever mitt liv i ett vakuum nu. De jag träffar mest är hemtjänsten. Den första tiden så trodde både ´läkarna och jag att det skulle vända. Sedan gick månaderna och vid nyår har jag varit sjukskriven i tre år (hemma längre då jag var gravid och mammaledig) och ingen kan riktigt säga något. Och jag som har så många planer och drömmar...
Så jag förstår att du blev deprimerad, det är nog så att man behöver ha upplevt hur det är att ofrivilligt ställas utanför "samhället" för att verkligen veta...

Vad hemskt med din systerson! Men fantastiskt att han kämpar så! Jag vill gärna se filmen, du kan lägga till mig på fb om du vill: https://www.facebook.com/tanja.johansson.399

Kram!; 18 augusti 2013 kl. 21:22
Cicki sa...: Hannele: Tack.; 20 augusti 2013 kl. 12:18