Jag blir upprörd när jag hör på nyheterna att två unga män i Vallentuna blivit dömda för misshandel och hets mot folkgrupp. Samtidigt sitter de häktade för ett annat brott. De har sparkat ihjäl en man i Vallentuna centrum. Det är inte domen som upprör mig. Det är att dessa två unga män har tagit sig rätten att misshandla och döda andra människor för att de kommer ifrån ett annat land.
Samtidigt kan man i kommentatersfältet i Anybodys blogg läsa att man tar för givet att det är onda män från Mellanöstern som sparkat och misshandlat en gammal kvinna svårt.
"Hon precis som väldigt många av oss andra får betala priset för
importeringen av våldsamma män från mellanöstern med vårat blod och våra
ägodelar. Jag har blivit överfallen och rånad och har inte heller
anmält. Jag säger helst inte att jag blivit utsatt för ett hatbrott på
grund av min hudfärg, risken att jag själv ska klassas som rasist är för
stor för att det ska vara värt att anklaga en invandrare för brott"
Den debatt om invandringen till vårt land, som blossar upp med jämna mellanrum, skrämmer mig. Man tar hela tiden för givet att alla som kommer hit är kriminella och de har kommit hit för att djävlas med oss.
Varför inte försöka se det för vad det är? Att det finns kriminella invandrare, precis som det finns kriminella svenskar!
Sedan kan jag erkänna att svensk invandrarpolitik inte är bra. Vi har inte tagit hand om dessa människor på rätt sätt, vilket förmodligen är en del av hela problematiken att vi idag har ett högerextremistiskt parti i vår riksdag. Hur man ska lösa det hela har jag inte en aning om. Det får andra lösa.
Men varför ser vissa personer bara det negativa hos folk som kommer hit från andra länder? När det istället tillför oss så mycket. Jag hörde idag på radion om Golnaz Hashemsade som debuterar med boken "Hon är inte som jag". När reportern frågar varför hon skrivit boken så svarar hon att hon gjort det som ett tack till Sverige som tog emot hennes familj och lät henne växa upp här.
Eller se på vilka som leder Musikhjälpen i år, Kodjo Akolor, Jason Diakité och Gina Dirawi. Eller Loreen och Zlatan och alla andra som vid olika tillfällen representerar Sverige.
Eller varför inte se våra trevliga grannar som ställt upp för oss vid ett flertal tillfällen. Eller alla andra som bara jobbar och står i för glatta livet, precis som vilken medelsvensson som helst.
Varför ska det vara så svårt att se och respektera varandra som medmänniskor, oavsett färg, etnicitet, funktionsnedsättningar, hårfärg, åsikter eller vad det nu kan vara som skiljer oss åt? Själv är jag rödhårig, småfet, handikappmorsa, lite sjuklig och allmänt knäpp. Bör jag bli utfryst ur det svenska samhället för det?
Framtidens klassiker?
3 timmar sedan
2 kommentarer:
"Det finns kriminella invandrare, precis som det finns kriminella svenskar" .. det är sant.
Men kriminalitet är också ett socialt problem. Vår brist på fungerande integrationspolitik gör att människor som kommer hit med nästan ingenting, saknar språk att göra sig förstådda på och möjlighet att få arbete, hänvisas till de sämsta bostadsområdena där de mer eller mindre överges.
En god grogrund och en uppväxtmiljö med öppen dörr till kriminalitet .. har det visat sig. Det har ingenting med ursprung att göra. Vi har bostadsområden med övervägande svenska boende som uppvisar samma mönster. Och det är företrädesvis också där Sd hämtar sina medlemmar.
I fallet med den 87-åriga kvinnan gjorde tidningarna Sd en tjänst genom att utelämna att "4 av männen talade ett språk hon inte förstod" medan den 5:e talade danska.
Varför uteslöt de inte hela biten om nationalitet i stället för att behålla dansken? Det är sådana här "vänligheter" som förstärker människors fördomar, anser jag.
Genom att isolera människor från varandra skapas avgrunder och problem .. det löser man inte genom att blunda för problemen.
En familj som vi umgås med kommer från Turkiet via Polen och det de säger om en del av sina landmän skulle jag inte våga tänka ens en gång.
I min bekantskapskrets finns också en familj som är från Iran .. de flyttade uppåt i landet från ett invandrartätt område i södra Sverige.
Till skillnad från mig kan de uttrycka i ord hur rädda de var för de gäng av unga, arga, våldsbenägna män som de mötte i det bostadsområde de hänvisades till när de kom in i landet.
De som söker sig till Sd törs inte det .. utan räknar med att göra sig hörda genom andra. Rädsla är en mäktig kraft.
Själv är jag skräckslagen inför attityderna inom våra myndigheter och de växande klyftorna mellan dem som har stora behov och dem som är satta att tillgodose dem, så jag kan förstå mekanismerna.
Dyker det upp ett missnöjesparti som gör anspråk på att kunna lösa de frågorna så är jag mer än mogen.
Det här är ett så känsligt ämne att jag nästan är nervös för att släppa iväg den här kommentaren ...
Any: Du behöver i alla fall inte vara rädd för mig, när det gäller din kommentar. Du sätter ord på de tankar jag inte fick ur mig.Tack för att du fyllde på dem. Det var det här jag menade med att vi inte tar hand om de som kommer hit.
(Ibland blir jag så arg på min sjuka som gör att jag numera har så svårt att formulera de tankar jag bär inom mig.)
Skicka en kommentar