Jag har fått en ny favoritdeckarförfattare. Det är Jo Nesbö. Jag blir så imponerad över hur någon kan beskriva saker och ting på ett så målande sätt, som han bland annat gör. När jag låg och läste igårkväll så stötte jag på detta stycke. Jag måste bara få dela med mig av det. Det är nästan som poesi, deckarförfattarpoesi. Och jag blir nästan avundsjuk över att jag inte kan skriva så. Det är tur att jag kan läsa i alla fall. Och få njuta av ordtrolleriet.
---------
"Att de är kvinnor med familj som en dag på senhösten plötsligt försvinner?" sa Björn Holm med rester av Totendialekten han hade tagit med sig på flyttlasset från Skreia tillsammans med vinylskivsamlingen med Elvis, hardcore hillybillymusik, Sex Pistols, Jason & The Scorches, tre handsydda kostymer från Nashville, en amerikansk bibel, en lite för kort bäddsoffa och ett matsalsmöblemang som hade överlevt tre generationer Holm. Allt staplat i en släpvagn och fraktat till huvudstaden av den sista Amazonmodellen som hade rullat ut från Volvofabriken 1970. Björn Holm hade köpt Amazonen för tolvtusen, men inte ens då visste någon hur långt den hade gått eftersom kilometerräknaren bara gick till hundratusen. Bilen uttryckte emellertid allt Björn Holm var och trodde på och luktade dessutom bättre än något annat han visste, en blandning av fuskskinn, plåt, motorolja, solblekt hatthylla, Volvofabrik och säten impregnerade med svett som Björn Holm kunde förklara inte var vanligt kroppssvett utan en ädel fernissa av alla tidigare ägares själ, karma, ätvanor och livsstil. Tärningarna som hängde från backspegeln var Fuzzi Dice-sammetstärningar i orginal som visade exakt rätt blandning av äkta kärlek och ironisk distans till en förfluten amerikansk kultur och estetik som passade som hand i handske för en norsk bondson som fått Jim Reeves i ena örat, Ramones i andra och älskade bägge. Nu satt han på Harrys tjänsterum med en rastamössa som fick honom att mer likna en narkotikaspanare än en kriminaltekniker. Under mössan stack två enorma, illröda och kotlettformade polisonger ut och ramade in Björn Holms runda trevliga ansikte och ett par någon utstående ögon som gav honom ett fiskaktigt och konstant förvånat uttryck. Han var den ende som Harry insisterat på att få med i sin lilla utredningsgrupp.
-------------------
Utflykt till våren
14 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar