Jag hade tänkt vi skulle äta risotto ikväll. Jag har gjort det en gång tidigare med rätt sorts ris. Nu tänkte jag göra det igen. Det blev ju gott förra gången. Dessutom ville jag ta rätt på riset innan det stod och blev gammalt. Glad i hågen konsulterar jag husguden Anna Bergenström. Jag bestämmer mig för att göra Risotto Milanese med saffran, vitt vin och parmesan.
Jag säger bara en sak, mycket ris blev det. Efter att konsulterat husguden lite ytterligare så föreslår hon att man mycket väl kan steka riset och använda det med lite asiatisk kryddning. Det får nog bli så senare i veckan.
Det här påminner mycket om första gången jag skulle laga den komplicerade maträtten, korv och makaroner. Min mamma var ingen kokboksläsare utan tog allt på en höft, som hon brukade säga. Tyvärr lärde hon inte ut den konsten till sina barn. När vi hjälpte till i köket så handlade det om att diska eller duka. Matlagningen skötte hon helt och hållet själv.
Så första gången jag skulle koka makaroner så var jag helt okunnig om hur man gjorde. Jag vet inte om det inte stod på paketet hur man gjorde, på den tiden. Eller så var det jag som struntade i att läsa. Jag slog i alla fall i så mycket torrvara som jag tyckte det skulle vara som färdigt. Att det hela svällde hade jag inte en aning om. Mycket makaroner blev det.
Det här berättade jag dagen efter på jobbet. Det kändes både lite kul och pinsamt. Men jag räddades av min arbetskamrat Doris som berättade att hon gjort samma misstag. Hon hade till och med fått byta till en större kastrull innan det var färdigt......:-)
Risotton blev i alla fall väldigt god. Det är kanske det viktigaste.
CITAT om vad som får brännas
21 timmar sedan
8 kommentarer:
*fniss*
Här höftas det hej vilt fortfarande och pasta kan jag aldrig koka lagom mycket av, antingen för lite men oftast för mycket!
Brukar i och för sig alltid gå åt ändå, förr eller senare.
Oftast förr...
Jag känner igen det där, min mamma lärde inte heller ut något i köket eller lät oss vara med. Diska fick man göra, men inget mer.
När jag flyttade hemifrån kunde jag knappt vändsteka ett ägg.
Även jag fick bara diska och duka!
Var skrämmande usel och ointresserad i "skolköket", men lärde mig på egen hand i ett litet pentry i studentlägenhet!
Vi ärvde väl nåt där...
Mångmamma: Jag fryser alltid in småskättarna som blir över av pasta. När jag fått ihop tillräckligt så blir det en makaronilåda eller något liknande....:-)
Christina: Jag var en jäkel på kokt saltströmming med pepparrotssås. Men det kunde man ju inte leva på hela tiden.....:-)
Moster: Det verkar vara vanligt att vi inte fick hjälpa till i köket. Jag har också fått lära mig själv eftersom tiden gått. OBS! Det var inte på grund av maten som det tog slut med min första sambo.....:-)
Absolut kan det stekas sedan, riset menar jag, jag brukar köra stekt ägg, kanske ngn skinka, purjo, lite frysta grönsaker, soya och chiliflingor, (för jag kan inte vara utan mina kära chiliflingor :)
Man kan ta räkor med, i stort sett precis vad man vill :)
Sedan, det här med makaroner, jag hade en vän, som precis när hon flyttat hemifrån ringde mig med panik i rösten och skrek "Jag steker ägg, men det sitter ju FAST!"
"Du skulle haft mer smör då..." sa jag.
"Smör!? Ska det vara smör i pannan!?" fick jag till svar. :)
Shirouz: Det får väl bli någon sådan där "man-tager-vad-man-haver-blandning.....:-)
De flesta har nog gjort sådana där misstag. Jag får väl vara glad som tänkte på att lära mina barn lite enklare matlagning i alla fall.....:-)
Hehej..ja man blir inte mästerkock på en dag inte..jag minns oxå mina första förtvivlade försök som ung sambo..huuuaa..att han inte dog stackaren.. Ang din reflektion på mitt försvunna sötsug..du har förmodligen alldeles rätt..jag har fått in balansen på blodsockret.. O så skönt det e..jag mår ruskigt mycket bättre nu.. Jag önskar dig en riktigt bra vårdag..kram
Engelsson: Ha det gott själv denna underbart våriga tisdag. Kram
Skicka en kommentar