Korkat och knäppt
18 timmar sedan
onsdag 4 augusti 2010
Pust
Ja, då var tvätten avverkad för den här gången. Inte helt klar, i och för sig eftersom jag inte strykit det som ska strykas. Det får bli lite senare ikväll när jag vilat ryggen. Det är alltid rätt jobbigt med detta släpande upp och ner i tvättstugan, även om jag får hjälp. Det är skönt när det är klart för då vet man att man klarar sig två veckor igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Tvätten är nog bland det tråkigaste bland hushållssysslorna, tycker jag. Det har utvecklats till det sedan vi flyttade, innan gillade jag det.
Men här har vi ingen riktig tvättstuga, måste gå ut och in i källaren i ett annat hus. Det känns mer än jag trodde att det skulle göra. Speciellt vintertid...
Nu behöver ju inte jag ner i en gemensam tvättstuga med tidsbokning och sådant längre men tvätten är liksom aldrig "klar" i den här familjen.
Minst tre maskiner om dagen kör jag, dag ut och dag in.
Mer - om sängkläderna ska snurra runt också!
June: Igår tänkte jag faktiskt på när jag bodde i Upplands Väsby och var tvungen att släpa tvätten över flera gårdar för att komma till en stor gemensamhetstvättstuga för hela området. Det var inte kul. Så jag förstår att du tycker det är jobbigt att behöva släpa iväg er tvätt.
Mångmamma: Jag kan gissa hur mycket det blir hos er. När mina barn var små gick ju tvättmaskinen också varje dag. Fast med två barn räckte det oftast med en maskin per dag. Jag är fortfarande grymt imponerad över allt du hinner med utöver det vardagliga.
Jag är full av beundran, jag stryker aldrig här. Jag har ett strykjärn som tittar fram ur köksskåpet ibland och säger förebrående "Vad köpte du mig för?" Då stänger jag dörren illa kvickt :D
Shirouz: Jag är allergisk mot skrynkliga kläder....:-) Fast numera stryker jag betydligt mindre än förr. Men jag stryker ju mycket medan jag syr för att allt ska bli snyggt. Då är det jätteviktigt.
När jag jobbade inom äldrevården ingick att tvätta och stryka pensionärernas tvätt. Det skulle man göra i tvättstugan, ett särskilt undangömt rum. Skittrist. Jag drog ut strykbrädan och stod mitt i dagrummet till några av de äldre kollegornas förtret. "Så har vi AAALDRIG gjort". Men vad hände? Jo, pensionärerna flockades runt strykbrädan i sina rullstolar, med rollatorer o vad de hade och ALLA!, precis ALLA hade en "strykhistoria" att berätta. Och ALLA tyckte att det luktade så gott. Det väckte minnen till liv. Efter det sköttes strykningen i dagrummet och det hände att en och annan "gamling" tog mod till sig att stryka sina egna kläder. Den händelsen fladdrar förbi varje gång jag tar fram mitt strykjärn. Det blir lite roligare då!
Cina: Vilken underbar historia. När du berättar det så där så känns det ju som att det är självklart att man ska stryka tillsammans. Det är väl det som är en del av problemet inom äldrevården idag att allt ska vara så effektivt att de äldre inte blir delaktiga. De drar ju ner tempot. Man tänker inte på hur mycket en sådan här sak ger tillbaka till de äldre.
Själv har jag nästan alltid stått och strukit framför TVn. Det blir roligare så.
Hej! Jag hittade till dej när jag googlade efter texten till sången/dikten "Vad är en vänskap". Texten är ju så underbart fin! Ha en bra dag!
Kerstin
Kerstin: Välkommen. Det är alltid kul när det dyker upp någon ny som vill läsa det man skriver.
Cicki: Fördelen med tvättstuga att man tvättar inte i tid och otid i alla fall.
Moster: Precis. Det tar fyra timmar och allt är bortgjort. Vi har tvättmaskin i lägenheten. Den fick följa med när vi flyttade hit. Men eftersom vi har så fina tvättstugor i källaren så har vi vår egen bara som reserv om något skulle bli akut. Den står bra där den står.....:-)
Skicka en kommentar