Vår bästa tid är nu

Ifall någon undrar vart jag tagit vägen så lever vi just nu i nutid, med en massa trevligheter.

Skäms på sig KappAhl

Idag är jag glad, men ändå lite sur. Jag är sur på KappAhl. För några veckor sedan, när jag var där och handlade på rean, så gick jag med i deras kundklubb. Jag fick då som tack en kupong på 50:-. Den skulle gå ut i morgon.

Sambon var i störst behov av nya byxor så tanken var att han skulle få utnyttja kupongen. Det kändes ju extra bra när jag även läste på FB att man fick 100:- i rabatt på jeans den här veckan. I den här familjen hårddiggar vi rabatter, extrapriser och kuponger.

Sagt och gjort, så stegade vi idag in på KappAhls herravdelning. Men det besöket blev kortlivat eftersom de bara hade byxor i barnstorlek. Sambon är en mogen man med rondör, som man lite finkänsligt kan kalla hans avsaknad av midja. Man kan säga att han är en XXL, alltså en excellent man. Men KappAhl verkar tro att män slutar växa efter storlek L.

Det är lite konstigt tänkt av dem. De är väldigt duktiga på kläder i stora damstorlekar. Jag har ju själv en del rondör och jag lyckas alltid hitta bra kläder där. Så varför inte vända sig till stora män också.

Nu hampade det sig ju så att jag fick ett par byxor istället. Man kan ju inte låta så där bra erbjudanden bara försvinna, när byxbehovet är stort. Så jag kanske rent av ska vara tacksamma mot KappAhl.

Så mycket kul

Nu är veckans planering gjord. Den är fylld av besök av vänner, besök hos vänner och två dagars festival med en massa bra artister. Lite shopping ska det också bli.  Livet är ändå ganska gott att leva.

Ny väska i höst?

 Nu börjar jag komma igång igen efter sommarens alla äventyr. Nu har jag sytt en generöst tilltagen väska som kan vara lämplig att ha till arbetet eller skolan.




 Den är sydd i ett blommigt retrotyg. Axelremmen är reglerbar och väskan stängs med blixtlås.

Invändigt är det som vanligt gott om fickor. Jag gillar ju det. Det finns även en avtagbar rem med karbinhake för t ex nyckelknippan.

Det går ledigt och lätt ner pärm, kollegieblogg, lunchlåda eller vad du kan behöva på din arbets/skoldag.

Mer uppgifter hittar du på hemsidan.

Spill-Fia

Ikväll ska ni få ett riktigt gammalt minne av mig. Det dök upp, eftersom jag spillde lite rödvin på  min nya vita jumper.

Jag tror det var 1990 det hela utspelade sig. I Århus, Danmark. Det var på hösten i september, möjligtvis tidig oktober. Det var i alla fall varmt som attan för årstiden.

Vi var på det andra Nordiska Symposiet för Damp/Mbd (numera Adhd). Jag och min bästa väninna skulle dela hotellrum. Vi kom till Århus dagen innan symposiet skulle börja. När vi checkat in på hotellet så gav vi oss ut på en vandring i byen. Naturligtvis så gick vi på en livsmedelsbutik och köpte vin. Det måste man ju göra när man är i Danmark. I alla fall så gjorde man så på den tiden.

Det var varmt och vi skulle byta om tills vi skulle gå ut och äta. Men först ville vi slappa lite. Så när vi kom tillbaka upp på rummet slog vi upp varsitt stort glas röt.Vi knäppte på TV:n och hamnade i ett program där man visade tittarnas egna inskickade videofilmer. Jag satt i enbart trosor och min vita älsklingsblus och tittade.

Helt plötsligt så ser jag på TV:n en videosnutt med två hundar, en stor och en liten. Den stora hunden ligger och vilar när den lilla hunden kommer fram, lyfter på benet och kissar på den. Inte nog med det, när den kissat klart så krafsar den jord över den stora hunden.

Jag bara dör av skratt. Samtidigt som jag häller det röda vinet över min vita älsklingsblus. Då dör jag igen. Av skräck. Jag sliter av mig blusen och kastar ner den i handfatet i badrummet. Där spolar jag kallt vatten över den, för det hade jag hört skulle ta bort rödvinsfläckar. Att jag hade rödvin även på trosor och BH bekom mig mindre.

Efter en stund ska jag titta till blusen. Då har rödvinsfläckarna blivit gröna. Och jag dör en gång till och skriker rätt ut. Nu kastar jag mig på telefonen och försöker förklara för receptionisten vad jag har problem med. Hon lovar att skicka upp en städerska som ska hämta min blus. Jag säger också att blusen är dyngsur.

Efter bara fem minuter står det en söt liten städerska utanför dörren. Hon har en plastpåse med sig att ta min blöta, grönfärgade, vita blus i.

Dagen efter, när jag kommer upp på rummet i en paus, så ligger min vita blus på sängen. Helt ren, pressad och fin. Medskickat var även en räkning på 100 danska kronor. Det var värt varenda öre och jag använde blusen i många år till.

Hur gick det med min nya jumper ikväll? Jo, jag sköljde den direkt med kallt vatten och skrubbade med lite vanlig tvål. Nu är fläckarna borta och allt är bra igen. Jag är en riktig spillfia så jag börjar lära mig hur man ska ta bort fula fläckar.

Städar och städar

Nu verkar det vara ett jäkla städande här. I tisdags städades tvättstugan, idag städades datorn. Jag har ju skrivit tidigare om mitt datorstrul. Det har fortsatt trots insatser från datagurun, aka sambon. Igår kom det uppdateringar från Microsoft som inte kunde slutföras för att det var för lite minne kvar. Vi är ju väl medvetna om att våra datorer är på upphällningen, men så katastrofalt borde det inte vara. Speciellt inte efter att sambon flyttat över allt tungt till D-disken tidigare. Han kunde inte förstå vad det var som käkade upp utrymme.

Så han satte sig ner idag och letade igen. Och hittade 18 GB! 18 GB, bara så där! Där låg det bara och skräpade. Med en massa gamla uppdateringar som borde avinstallerats automatiskt. Men inte gjort det. Nu är de borta i alla fall.

Så nu kör vi ett tag till. Kommer ni ihåg när den första datorn med 1GB kom. Det kommer jag ihåg. Det är inte så himla länge sedan. Då tyckte man det var skithäftigt. Nu är det som en spott i Atlanten.

Medan sambon hittade alla dessa giggabajtarna så  har jag tillbringat dagen vid symaskinen. Jäklar vad kul jag har haft. Snart får ni se resultatet. Nu sprutar det idéer i mitt huvud.

Din mamma städar inte här

Idag har jag medverkat till att en människa åkt dit. Kanske inte fullt så dramatiskt som det låter. Det känns lite knepigt, bra men ändå inte bra.

Vad har då hänt? Jo, jag tröttnade på att komma ner till en skitig och äcklig tvättstuga. Visserligen har det inte alltid varit varje gång, men tillräckligt ofta för att man ska reta upp sig.

Igår när vi kom ner så var golvet fullt med damm-och hårtussar. Tvättmaskinerna var inte avtorkade utan det satt fasttorkat tvättmedel både här och där. Diskhon var full med kladd. Filtret i torkskåp och torktumlare var inte rengjorda.

Med den moderna tekniken så är det ju ganska enkelt att dokumentera dessa saker för bevisning. Så sambon halade upp mobilen och fotade de olika sakerna. Sedan skickade jag in det till HSB. Vi har ju digitalt system så det är enkelt att se vem som tvättade före mig.

Idag fick jag mail från HSB att de skulle kolla upp vem det var och att räkning för städning skulle skickas. Varför känns det då inte bra? Det är väl så att jag är inte van att sätta dit någon. Det känns som om jag är en riktig gnällkärring. Som nu ställt till att någon får en extra utgift.

Samtidigt känns det bra för att jag satt ner foten. När vi flyttade hit för sex år sedan, var huset nyrenoverat. Det var så fräscht och fint överallt. Alla var rädda om huset då. Det var alltid rent i tvättstugorna. Det ställdes aldrig skräp eller sopor i gemensamma utrymmen.

Annat är det nu. De senaste åren har dessa övertramp blivit mer regel än undantag. Efter åtgärder från HSB så har man tydligen tagit de som slarvat med sopor och skräp. Det blev ekonomiska repressalier efter vad jag hört. Det kanske är tvättstugans tur nu.

Det är ju sjutton också att folk inte ska kunna ta rätt på efter sig.