Tack till Jan

Räkmackeåret har redan börjat, lite i alla fall. Med tips från en syende kompis, som har en händig man, så har sambon nu fått svärmors gamla Husqvarna att köra framåt i alla fall. Alltid något. Tack Jan, för tipset!

Jag ska ändå åka till symaskinsdoktorn med Berninan på måndag. Jag vill i alla fall höra om det går att laga den och vad det i så fall ska kosta. Husqvarnan är bra men syr inte lika snyggt som Berninan.

Gott Nytt År

Nu stänger vi snart dörrarna för skitåret 2011. Istället släpper vi in det nya året.

Det året då allt går vår väg,

då vi lyckas med allt, 

då pengarna rullar in och fyller våra börsar.

Det året då inga sjukdomar finns,

då allt är bara ljust och glatt.

Själva glider vi runt på en majonnäsklick bland de andra räkorna.

Välkommen 2012,

RÄCKMACKEÅRET

Suckar tungt

Eller mitt fel, egentligen. Just nu förbannar jag mig själv så in i vassen. Gråten sitter i magen. Min symaskin gick sönder ordentligt vid fallet! Skulle sy idag och det visar sig att någonting har bockats till. Nålen går inte ner i sitt hål. Något är snett. Jag ser tusenlapparna virvla förbi. Det här var inte det vi behövde just nu. Dessutom har jag en beställning liggandes. Jag behöver även sy både kläder och annat till mig själv till ett visst tillfälle. Jag behöver maskinen nu!

Valet står nu mellan att reparera symaskinen eller handla mat. Egentligen är det ett lätt val. Laga symaskinen. Det är den som ser till att vi får mat på bordet.

Dessutom ville inte svärmors maskin idag. Den vill bara köra bakåt. Så den behöver också en rejäl genomgång av symaskinsdoktorn. Jag får ta en sväng till honom på måndag. Min maskin måste bli lagad i första hand.

Mecka symaskin

Igår roade vi oss att mecka med symaskiner. Vi lagade en och hade sönder en annan.

När vi röjde på vinden tidigare i höst, så tog vi ner svärmors gamla symaskin. Den har inte varit igång så länge jag funnits i familjen och långt före det. Så vi var helt medvetna om att den kanske inte fungerade. Igår tog vi itu med den. Vi började med att försöka köra den. Visst gick den igång, till och med lampan fungerade. Men den matade inte och undertråden trasslade sig. Så vi satte igång att skruva, olja in där det gick att olja. Skruvade lite till och oljade ännu mer. Läste instruktionsbok och rattade och knappade. Framför allt så gjorde vi ren den. Att så mycket damm kan rymmas i en symaskin? Efter ett antal olika försök så fick vi den faktiskt att fungera. Efter lite inställningar så sydde den även en fin söm, t o m zick-zack. Vilken seger.

Det är en fin maskin med massor av mönstersömmar. Inköpsåret kan vara i mitten av 60-talet. Det är en kvalificerad gissning. En riktig arbetshäst med stark motor.

Vad hade vi då sönder för maskin? Jo, den gamla vanliga hederliga Berninan. Jag ställde den lite klantigt så den vickade till och for i golvet. Det mesta höll, tack och lov. Men lampan gick sönder, samt en plastbit som håller sybordet på plats. Det går att köpa en ny sådan, men eftersom budgeten endast tillåter matinköp några månader framöver så fick vi hitta en annan lösning. Ett gammalt ordspråk är ju att nöden är uppfinningarnas moder. Vem hade kunnat ana att två gamla pepparkaksburkar är perfekta som sybordsstöd? Smart lösning, eller hur......:-)

Idag ska jag lära mig de olika mönstersömmarna. Om de vill fungera, vill säga.

God fortsättning

Om någon undrar vart jag är så vilar jag, eller sover. Jag är genomtrött. Det är som om höstens alla motgångar satt sig i kroppen på en gång. Jag vet att jag varit grinig och elak i julhelgen, vilket jag inte trivs med. Men jag orkar knappt med mig själv ens. Då är det inte lätt att orka med andra också. Eller bloggen. Förmodligen skulle en läkare klassa det som depression.

Så är det. Jag hoppas i alla fall att alla andra har det bra.

God Jul

En riktigt God Jul till alla vänner runt om i världen.

Plötsligt så händer det

Den här gången var det inget positivt, även om det verkar som om det slutar bra. Jag tror det än så länge, i alla fall.

Vi skulle gå till vår lilla butik och handla lite  mjölk och annan sista-minuten-mat. När vi kommer ut så säger jag till sambon att jag borde nog haft broddarna på. Det var nämligen j-vligt halt. Sedan jag blev sjuk, så har jag väldigt lätt för att halka. Det har hänt ett antal gånger. Men jag har skor med grova sulor så jag tänkte att det går bra ändå.

Vi handlar och går en annan väg hem. Där är det ordentligt sandat, så jag kopplar nog av lite. Vi går och småpratar om lite allt möjligt. Helt plötslig, när vi är utanför vår port, så far mina fötter undan. Jag landar på rygg och slår i huvudet. Jag blev så himla rädd att jag nästan börjar grina. När jag känner efter så är inget brutet. Jag är mest yr och blir rädd att jag fått hjärnskakning.

Nu har jag suttit och tagit det lugnt ett tag. Tagit två Alvedon och en kopp kaffe. Det känns ganska bra, så jag tror inte det hänt något mer än att jag måste tvätta jacka och jeans. Jag måste även duscha och tvätta håret, som hamnade i smutsvattnet. Lite yr är jag fortfarande, men inte så farligt ändå.

Om sambon kommer till skott (han blev också rädd) så ska han få klä julgranen. Efter det ska jag fota den så jag kan önska er alla en god jul. Allt måste ske i rätt ordning om man heter Cicki.......:-)