Vindsfynd

 Oftast glömmer man bort vad man packat ner på vinden. I alla fall är jag sådan. Det här fyndet gjorde jag däruppe. Den kommer från sambons hem och vi har aldrig haft den framme, så det kanske var därför jag glömt.

Det är en Bergboms-lampa, troligtvis italiensk design. Den är underbar. Nu ska vi försöka hitta en skärm som passar till. Jag vill ha en vit eller gräddfärgad, rätt hög, bred och rak. Den gamla såg ut ungefär så, men den hade rämnat. Det är därför vi aldrig haft den framme, i vårt gemensamma hem. När vi hittat en passande skärm ska den få en fin plats att stå på.

Det här är Tiljman, 60-tal. Vasen fick jag av mina arbetskamrater när vi flyttade från Karlstad 1967. Tavlan fick jag något år senare, troligtvis av mamma och pappa. De ska också få en fin och passande plats. De ska inte gömmas undan på vinden.

För den uppmärksamme så ligger det nysydda kuddar i soffan. Ska fota dem när alla är klara. Det är de inte än. Vindsröjningen har fått ta över.

Spruckna drömmar

Jag växte upp med en mamma och pappa som drev ett antal olika företag. Även min farmor och farfar gjorde det. Så jag bestämde mig tidigt att aldrig bli egen företagare. Mina barn skulle inte få känna sig så försummade som jag stundtals gjorde.

Ändå stod jag en dag där som egen företagare. Och älskade varenda minut av det. Den dagen jag inte kunde driva det längre, på grund av min värk och mina andra sjukdomar, var en av de sorligaste dagarna i mitt liv.

Vad var det då jag gjorde? Jag reste runt i landet och höll utbildningar för personal (och föräldrar) som mötte barn med Damp/Adhd och andra neuropsykiatriska funktionshinder. Jag gjorde det utifrån mitt perspektiv, som mamma till ett barn med detta funktionshinder.

Det här är den broschyr jag tog fram, där jag presenterade mig och det jag hade att erbjuda. Den här lådan har nu plockats ner från vinden och ska få gå till pappersåtervinningen. Det ligger inte bara en massa tusenlappar i lådan, utan där ligger också massor av stolthet att jag verkligen gjorde det! Och spruckna drömmar att jag inte kunde fortsätta! Jag saknar det nästan varje dag. Fortfarande! Det kommer att göra ont att kasta en stor del av mitt liv.

Eve of destruction

Jag måste bara lägga in en till. Den är så talande med sin text om hur det var när jag var tonåring. Jag lyssnade mycket på den när jag var ung. Den berör fortfarande. Tyvärr visar dessa nya bilder i all sin tydlighet att världen är lika galen nu som den var då.

Tack You tube

Ikväll tittade vi på "The boat that rocked". Det var en film som fick mig att minnas mitt sköna 60-tal med all underbar musik. Då var ju inte musikutbudet i radion som det är nu. Filmen handlade om en båt som sände piratradio utifrån Nordsjön. Det här handlade om en engelsk piratradiostation. Vi hade ju samma fenomen här genom piratradiostationen Radio Nord som sände från internationellt vatten utanför Nynäshamn. Dessutom hade vi ju Radio Luxemburg som man kunde ratta in om man hade tur och den lilla transtistorn ville vara snäll. Om mamma och pappa var borta så var det lättare att få in Radio Luxemburg på den stora radiogrammofonen. 

Här kommer ett klipp av favoriter ifrån förr. Jag skulle kunna plocka in hur många som helst och jag är så glad att You Tube finns, så man fortfarande kan hitta de gamla godbitarna.

Som jag skrivit om så många gånger förr så kom Rolling Stones och annan lite tuffare musik in i mitt liv. Bluesen blev en av favoriterna, som fortfarande lever kvar. Men jag är glad att jag då, som nu, ändå hade ett ganska brett musikintresse, vilket gjorde att jag var vaken för många olika musikinfluenser. Några som blev stora favoriter hos mig var Simon and Garfunkel. Kanske helt otippat om man tänker utifrån Rolling Stones. Men jag gillade, och gillar, deras finstämda sångröster. De har texter som är helt fantastiska.

När man växte upp på sextiotalet så kunde man ju inte vara oberörd över allt som hände. Morden på bröderna Kennedy, raskravallerna i USA, morden på Martin Luther King och Malcom X, Vietnamkriget, studentprotester och allt annat som hände då. Vi levde inte i någon skyddat kokong, kan man säga. Vi blev väldigt politiskt medvetna, vill jag påstå.

Detta är en av de vackraste sånger som jag vet. Med de här sköna tonerna önskar jag alla en god natt.Om ni inte redan lagt er.

Med andan i halsen

I förra veckan fick jag ett mail ifrån ett PR-företag som heter Springtime. Elin, som jobbar där, undrade vad jag hade för postadress. Hon ville skicka en bok till mig. Jag undrade naturligtvis varför. Det var för att Elin hittat min blogg och tyckt att jag skrivit så fint om Caroline af Ugglas.

Caroline är en av författarna i denna bok. Andra som varit med och skrivit denna bok är Alexandra Pascaliou, John-Henrik Holmberg, Carlos Rojas, Maria Wetterstrand och Sven Otto Littorin. Alltså en salig blandning. Boken heter alltså "Med andan i halsen" och har som underrubrik "Reflektioner över innovationsanda, ingenjörskonst och industrikultur".

Boken har nu kommit och det ska bli spännande att läsa den. Jag tycker om människor med innovativt tänkande och ser mig själv lite som sådan.

Dessutom är det alltid kul när bloggen uppmärksammas på ett eller annat sätt.

Vindsröjning

Operation  vindsröjning/källarinflyttning har dragit igång. Så mycket skit man samlar på sig. Mest sambons skit. Så nu gäller det diplomatiska förhandlingar om att det mesta ska kastas eller köras på loppis. Tur jag är en dam med stort tålamod, i alla fall ibland och när jag kan tjäna på det.

Flitiga Lisa

 Någon Flitig Lisa har jag inte. Däremot en del andra kul blommor. Som ni vet har jag inte varit så pigg de senaste veckorna. Det har varit mycket värk och annat "uschligt". Det har i alla fall gått åt rätt håll och idag kände jag mig väldigt pigg och hade även en stor arbetslust.

Eftersom det är rena rama sommarvädret ute så tänkte jag att nu får balkongen sig en duvning. Det har legat över mig att jag inte tagit rätt på blommorna där. Så det kändes skönt att få ta itu med det.

Jag är dålig på det här med pelargoner. Men de här två har överlevt sommaren och är till och med väldigt kraftiga. Den ena har även två knoppar fortfarande. Nu har jag planterat om dem, så de får bo inne över vintern. Hoppas de överlever så jag kan sätta ut dem till våren igen. När det gäller mig och pelargoner kan man aldrig vara säker på resultatet.

I våras tog jag ett nytt skott av mitt ödesträd. Det hade blivit så gammalt och knotigt så det kändes som att en uppfräschning behövdes. Nu har det skottet blivit både långt och kraftigt så jag planterade om det till en större kruka, där jag fick plats med en blomställning som den kan få slingra sig på. Moderplantan får leva till våren. Då tänkte jag ta skott på den och ge till hugade spekulanter. Jag har för mig att Lisette är intresserad, bland annat.

Nästa blomprojekt blir att skära ner dracenan, som börjat tro att den är en slingerväxt. Den var bara en sån där liten billig planta på OBS för åtta-nio år sedan. Nu når den snart upp i taket. Jag ska skära av den och sätta toppen i vatten, få se om den rotar sig. Resten får åka i kompostsoporna.

Men först ska jag vattengympa. Jag ska nog även överraska sambon med en äppelkaka till kvällen.