Melodifestivalen

Vi har ju varit dåliga på att titta på Melodifestivalen i år. Men lite har vi ju följt med i alla fall. Ikväll lyssnade vi på finalen i bilradion. Det gick också bra. När Andra chansen sändes såg jag den ensam eftersom sambon var på rymmen. Då såg jag till min glädje att Daniel Karlsson (The Moniker) var med. Han fastnade jag redan för när han var med i Idol. Det året vann Marie Picasso. Min önskan det året hade varit att Amanda Jensen skulle vunnit och Daniel kommit tvåa. Amanda har det ju gått mycket bra för och hon finns numera i min skivsamling. Nu hoppas jag att det går bra även för Daniel. Det här kanske är hans genombrott för den bredare publiken. Som ni kanske förstår så hade jag önskat att han vunnit ikväll. Men en tredje plats är inte heller helt fel.

Nu är han på G

Nu har vi varit hos pappa och hjälpt honom att komma i gång med hans blogg. Den heter Contans blogg. Han har ärvt sin förmåga att skriva från mig. Eller är det tvärtom?.....:-)

Vi har haft en underbar dag. Vi har  fixat med bloggen. Då kom vi  på att han har inget fotoredigeringsprogram. Så nu ska vi dit om några veckor igen och fixa den biten. Det blir för mycket annars, både för pappa och för oss.

Vi åt en underbar burgundergryta och pratade minnen hur mycket som helst. Ju mer minnen vi pratade, ju mer mindes jag. Det blir perfekt nu när jag börjat skriva mina "memoarer". När vi åkte hem, efter nästan sju timmars samvaro, så hade vi med oss två lådor med tyger och gardiner. Det ska jag sortera igenom. Det jag inte ska behålla, har vi bestämt att jag ska lämna till en loppis. Då kommer det till nytta i alla fall. Jag fick även några glöggmuggar som är perfekta till mina samlarobjekt i keramik.

Senaste bullettinen från Libyen

Man ska kanske inte skoja åt eländet men jag kunde inte låta bli......:-)

 

Min häftiga farsa

Idag ska vi åka till pappa. Vi ska ha en dag tillsammans. Det är inget konstigt i sig. Men det är en sak som är rätt häftig. Han vill att jag ska hjälpa honom igång att blogga. Min åttioåriga pappa vill börja blogga! Det är häftigt. Så någon gång under det här dygnet kommer jag att lägga ut en länk till honom. Häng på vet´ja så han får se hur trevlig bloggosfären kan vara.

Yrslig

Nu är jag evinnerligt trött på att ha denna yrsel som jag haft i ett antal veckor. Jag får yrselattacker och blir alldeles kallsvettig. Det kommer även när jag sitter ner. Står jag upp när det kommer så tar jag snedsteg, ungefär som om jag vore påverkad. Vilket jag inte är. I yrselns spår kommer ofta även huvudvärk och när det är som värst blir jag även illamående. Jag är helt övertygad om att det kommer från nacken. Men jag vill inte äta värktabletter. De blir jag också yr av så effekten blir ju detsamma. Det är bara det att tar jag medicin så utsätter jag även min stackars lever för en massa onödigt. Den stackarn har det den gör med att ta rätt på medicinrester ändå.

Älgskinnsväska

Jag måste bara visa Imes fina älgskinnsväska. Du hittar den här.

Tji kamera

Nu släpper vi allt det trista med penningbrist och börjar om med lite skoj istället. Vem kan vara ledsen och sur när våren knackar på dörren och lyser igenom de smutsiga vinterfönstren.

Rubriken syftar på att jag inte hade en kamera till hands när jag hade velat. Det borde ha videofilmats. Sambon låg igår på spikmattan. Han ville se på TV samtidigt så spikmattan hamnade på golvet i vardagsrummet. Efter ett tag reste han på sig och gjorde något annat.

Jag sitter i min fåtölj och ser då Elvis som nyfiket går fram och nosar på vad det där är för konstig sak. Han sätter försiktigt fram en tass och känner efter. Han tar nästa tass och testar också. Förmodligen kommer han fram till att det här är spännande och kliver frankt upp med alla tassarna på spikmattan. Jag ser hur han stelnar till. Och ramlar omkull i ren förskräckelse. Sedan ska han då försöka ta sig därifrån allt det där vassa. Jag måste erkänna att jag skrattade så jag tjöt. Egentligen borde jag väl som en god matte ha rest mig upp och hjälpt honom. Men sådant pjåsk sysslar vi inte med i den här familjen.