Oro

Sambon höll på att skrämma livet ur mig idag. När vi var på väg hem ifrån Willys höll han på att tuppa av. Vi fick stanna så han fick sitta och vila sig en lång stund innan vi kunde gå vidare. Svetten forsade om honom så hans jacka var dyngsur när vi kom hem. Då slet han av sig alla kläderna, tvättade av sig och åt lite fil. Sedan la han sig och nu sover han.

Jag har varit orolig länge för att han har diabetes för han blir så där ibland och han dricker mycket. Men de har testat honom för det flera gånger och det har varit negativa svar varje gång. Ingen kan förklara varför han blir så här ibland. Idag var det värre än någonsin tidigare. Ibland är jag verkligen rädd för att jag inte ska få behålla honom.

Trösthandlat

Nu har vi varit på Willys och handlat. Det blev även lite annat. Bland annat en ny sax i stället för den som gått sönder. Det var fjädern som gått av på den gamla. Idag fick jag veta att man kan beställa ny fjäder från Fiskars. De lämnar nämligen evighetsgaranti på sina saxar. Så nu ska jag beställa en sådan också. Jag har faktiskt användning för två bra saxar. Nu kan jag använda den gamla till att klippa ut mönster och liknande. Mina sysaxar får nämligen aldrig användas till pappersklippning.

Jag unnade mig ett par nya skor också. Jag har letat billiga tygskor ett tag. Jag har nämligen inte haft några fina sommarskor att ha till klänning. Nike klättersandaler och Adidas gympaskor passar inte så bra till det. Mitt problem är ju att jag måste ha riktiga skor för min dåliga rygg och usla fossingar. Fotriktiga skor är oftast dyra skor.

Jag hade tänkt att tygskor för en hundring kan jag ju unna mig för att få vara lite flärdfull ibland. Idag lyste lyckan över mig för en kort stund. Jag hittade jättefina skinnskor för två hundringar. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin ägt ett par röda skor. Spader har alltid hävdat att alla måste ha ett par röda skor att bli glad i. Den som lyder råd är vis, så jag lydde Spaders råd och köpte mig ett par röda skor. Spader har rätt. Jag blir glad när jag tittar på dem!

Bileländet

Nu har vi sålt bilen. Vi försökte på alla sätt och vis få ut några kronor för den, men ingen ville ha den. Så vi sålde den för hundra kronor och två trisslotter till en kille som åker runt och köper upp skrotbilar och kör dem till skroten. Jag antar att hans vinst är skrotningspremien. Eftersom bilen inte gick att köra kunde vi inte själva ta den till skroten.

Vi vann tjugofem kronor på lotterna. Kanske en ny lott ger ny chans.

Hur det känns? Skönt att vara av med eländet. Deppigt över hela situationen vi lever i. Jag har sovit som en kratta inatt och är sååååå himla trött. Förmodligen för att livet är som det är just nu.

Förhoppning?

Idag har sambon fått tre tider till sjukgymnast, arbetsterapeut och läkare. Förmodligen och förhoppningsvis de sista tiderna på hans utredning. Sedan står nästa hopp till Förskräcklingskassan. Kan det vara så att det här året som börjat så tråkigt, kanske får en trevligare avslutning. Vem vet. Fast jag kommer inte att våga ta ut något i förskott. Vi fortsätter som tidigare med att ta en dag i taget.

Om en dotter

För ett antal år sedan bestämde sig dottern för att hon inte ville jobba kvar på Konsum resten av livet. Hon pluggade in de poäng som saknades och gjorde högskoleprovet. Efter det sökte hon till Polishögskolan. Hon ville bli polis som sin far. Tyvärr kom hon inte in på grund av sitt synfel. Då rasade världen ihop för henne i någon vecka. Efter att hon och jag diskuterat olika utbildningar tillsammans så bestämde hon sig för att söka till Socialhögskolan. Där kom hon in och efter ett antal terminer så gick hon ut som nybakad socionom. Det är nu två år sedan.

Under sin studietid så hade hon praktik först hos en skolkurator. Där kom hon i kontakt med flickor som skär sig. Det väckte hennes intresse. Sin andra praktiktid gjorde hon hos frivården. Det är de som har hand om utredningar om de som är dömda, om de kan få fotboja, om det passar med villkorligt eller om de ska sitta av sin tid. Frivården har även hand om övervakartjänster och liknande. Det här fastnade hon ordentligt för. Men det är en populär arbetsplats. Så de lediga tjänsterna är få.

När hon var färdigutbildad fick hon sommarjobb på en anstalt för kvinnliga intagna utanför Sundsvall. Där trivdes hon jättebra. Hon sökte flera tjänster dit och har jobbat där både som långtidsvikarie och springvickare. Hon har även springvickat på en anstalt för sexualbrottlingar som ligger en bit väster om Sundsvall.

För några månader sedan fick hon ett långtidsvikariat inom frivården i Härnösand. Där har hon trivts jättebra. Men det har ju fortfarande bara varit ett vikariat, så hon har fortsatt att söka jobb. Igår fick hon klart med att hon fått en fast tjänst. Det är på den nya stora säkerhetsanstalten som byggts norr om Härnösand. Den är klar, men har ännu inte tagits i bruk, så hon vet inte riktigt när hon ska börja där. Får hon som hon vill, så får hon avsluta sitt vikariat på frivården. Sedan ska hon gå en tjugo veckors utbildning som numera är obligatorisk inom fångvården. När allt det här är avklarat vill hon börja jobba på anstalten. Hoppas hon får som hon önskar. Det verkar vara en bra planering med en sak i taget.

Jag är stolt och glad över att hon vill jobba med människor. Hon gör detta med respekt för att det kan gå fel i livet. Hon har ju växt upp med en annorlunda bror. Många med hans funktionshinder hamnar tyvärr inom fångvården av olika anledningar. Oftast för att man inte fått rätt hjälp och stöd i skolan och resten av livet. Så jag är glad över att dottern använder denna kunskap till att ställa upp för andra. Hon har kanske en kombination av sin mammas intresse för människor och sin pappas intresse för rättsväsendet.

You´re still the one

Ikväll sjunger de Shania Twains låtar i American Idol. Hon är en av mina stora idoler. Jag älskar hennes countrysound plus att jag älskar hennes texter. De kan vara allt från kärleksfulla till skrivna med massor av glimtar i ögat.

Detta är en av mina favoriter. Inom mig så sjunger jag den för sambon. Vi har gått igenom så mycket på våra tio år tillsammans. Både bra och dåligt. Och jag vet att jag aldrig vill leva en enda dag utan honom. Även om jag ibland är så ilsken på han att jag bara vill dra, så vet jag ändå att han är den enda och allt för mig. He´s still the one.

Påfyllning

Idag har jag varit och blivit påfylld ordentligt med positiv energi. Vi har haft vår månatliga tantträff. Idag blev det en picknick i gröngräset och Moder Sol lyste vänligt över oss. Dessa väninnor betyder väldigt mycket för mig. Idag pratade vi just om det, att vi är en grupp där vi verkligen kan vara oss själva, där vi vågar prata om förbjudna saker, sånt som man inte berättar för alla. Vi kan gråta tillsammans, vi kan trösta varandra, vi skrattar åt väldigt mycket och vi har det bara så fint tillsammans. En sådan vänskap är guld värd.

Tre av oss fortsatte sedan till en loppis. Jag shoppade loss ordentligt. En stor bit rött tyg, en kokbok med tapasrecept och en vägghylla. Allt för det facila priset av 42 kronor.