Ny klänning

Den 8 juni ska vi på bröllop när världens bästa Spader gifter sig med sitt Ess. Självklart måste man ha ny klänning då. I mina gömmor hittade jag detta underbara tyg som är fyllt med snäckor och små vita prickar. Det är i något chiffongliknande materia med ett underbart fall.Vet inte vart jag fått det ifrån, men misstänker att vännen U har något med det hela att göra.

När man är en liten rulta så måste man hitta modeller som döljer tjockmagen. Jag tror jag har lyckats med det, genom att klänningen "blusas" upp över magen. Jag känner mig fin i den och det är det viktigaste.

En avskedsföreställning

Igår var vi och såg Jerry Williams på Cirkus. Det var hans sista föreställning i Stockholm av hans Farewell show. Till hösten åker han ut på turné i landet. Om han sedan kommer att "pensionera" sig vet jag inte. Men med 70 år fyllda och 50 år av dem som artist så har han väl gjort rätt för att ta det lite lugnare.

Vilket energiknippe denna man är. Jag har gillat honom ända från första början när han sjöng med The Violents, så man kan ju säga att Jerry och  jag firat 50 år ihop. Visst svek jag honom ett tag i slutet på sextiotalet och en bit in på sjuttiotalet. Men han har ändå alltid funnits med i bakgrunden. Jag är inte riktigt säker på hur många gånger jag sett honom. In real life, så att säga. Men det är då minst fyra gånger, i alla fall.

Jag brukar ju säga att jag är en bluestjej. Men min musiksmak är så alround att jag gillar det mesta. Och nog finns det en rockbrud där inne i den gamla kroppen också.

Det var en fantastisk stämning på Cirkus. Jag gillar ju Cirkus som musiklokal. Det blir lite av klubbstämning där kan man säga. Och det hade verkligen Jerry tagit med när han stod på scenen och skrattande berättade om gamla turné-och musikminnen. Då kändes det som man satt på en liten klubb och lyssnade på honom.

Det var även fantastiska dansare. De imponerade mycket på mig. Vi får inte heller glömma musikerna och de andra sångarna. Sofia Källgren och Matte Lagerwall gjorde några helt fantastiska solonummer. Allt var av högsta klass.

Man får väl säga att medelåldern på publiken var rätt hög. Men det var inget som märktes på stämningen. Och det var väldigt häftigt när hela publiken, de flesta sextioplussare, står upp klappar i takt, dansar mellan bänkar och sidogångar och vrålar "I can jive, I can jive! Den känslan måste upplevas för att man ska förstå. Självklart stod jag också där och vrålade. Vad annat kunde man göra.......:-)

Nu bjuder jag på en annan, mer känslofylld låt som han körde igår kväll. Jag hittade ett klipp med fantastiska bilder som någon satt ihop. Ge er tid och titta på dem och tänk på vilket fantastiskt vackert land vi fått förmånen att leva i.

Nya lådor

Jag köpte nya lådor när vi var på Ikea. Så nu har jag packat om en del av sysakerna. Jag är lite sur på Ikea som har gjort om storleken på lådorna. Själva modellen är stadigare och bättre än tidigare. Men de är några storlekar bredare än de gamla jag hade. Förr fick jag in tre på bredden med det går inte nu. Så jag får det inte att fungera som jag vill ha det. Jag har två lådor till som jag inte satt ihop än så jag grubblar på hur jag ska få det att fungera på bästa sätt.

Dessutom har jag sjuttioelva andra projekt i huvudet. Främst är det då att rensa ur i skåpen och göra i ordning det vi ska ha med oss på bakluckeloppisen. Plus att en del grejer ska få gå iväg till vanliga loppisen och en del ska packas och köras till Madde och Ali.

Jag har en massa osydda tyger som väntar på att bli tröjor och annat. Jag borde göra något åt hemsidan för att få igång försäljningen där. Som ni märker så snurrar det på i huvudet. Och kroppen säger ifrån hela tiden. Inatt har jag haft så ont i en axel, som strålar ut mot nacke och bröstben. Inte kul alls. Och alla andra ställen som värker. Allt tar sådan himla lång tid och jag blir så frustrerad. Jag vill ha det klart NU:

Fotvård på påse

När vi var i Sundsvall berättade dottern att hon köpt en bra grej. Det var påsar/sockor man satte på fötterna för att få bort torr och gammal hud. Hon var jättenöjd och tyckte de även hade ett bra pris.

Jag har numera väldigt svårt att sköta mina fötter. Jag är både för tjock och för orörligt för att klara av det. Jag har försökt muta sambon till att han ska hjälpa mig, men det är inte hans grej. Förr fick jag fotvård på högkostnadskortet för min psoriasis, men den är inte aktiv just nu så då gäller inte det. På vårdcentralen får man bara hjälp med sina fötter om man har diabetes.

Jag har funderat på att kosta på mig och gå till en fotterapeut, men känt att det varit för dyrt. Jag har även tittat på apoteket på sådana där fotvårdssockor men tyckt att även det varit för dyrt. Jag har hankat mig fram ändå genom att "torrfila" fötterna när jag sätter upp de på toastolen. Det har jag i alla fall klarat av.

Nu när dottern pratade om de hon köpt så kände jag att det var ett pris som passade mig. Plus att hon testat med gott resultat. Igår satte jag på mig dem och drog en gammal slalomstrumpa över. La upp fötterna på fotpallen, lät sambon passa upp med kaffe, samt lät fotvårdsockorna göra sitt jobb. Tvättade fötterna efteråt och smörjde in dem. Jag var helt förundrad över resultatet. Mina fötter som brukar vara torra och sprickiga så man river sig på bitar som står ut. De var helt plötsligt mjuka och fina. För att verkligen få se resultatet väntade jag till idag på morgonen. Och fötterna är lika fina.

Det bästa av allt är att de ska bli ännu finare om en vecka när all gammal hud ramlat av. För mig känns det nästan som ett under. Jag borde kanske tagit några foton före och efter, men det glömde jag......:-)

Jag brukar inte göra så mycket reklam på min blogg, men nu måste jag göra det. Jag vet att det finns fler där ute som har samma problem som jag. Plus att jag vill hjälpa Andreas som jag köpt dem av.

Priset för en förpackning med två sockor är 100:- plus 15:- i frakt. Köper man tre förpackningar får man dem fraktfria. Det ska jag göra nästa gång. Andreas är också snabb. Jag beställde mina strumpor i fredags och i måndags hade jag dem låg i brevlådan.

Så skynda er att maila Andreas på den här adressen och få sedan fina fötter. Det är värt varenda krona.

Uppdatering: Andreas har nu berättat för mig att en del kan få vänta upp till fyra veckor på slutresultatet  eftersom kroppen är unik. Bara så ni vet.

Nytt till hemmet

Nu ska ni få se det vi shoppade igår på Ikea. Den viktigaste grejen var den här fina trappstegen. Jag är ju bara en tvärhand hög och behöver ständigt klättra för att nå saker. Det har gjort att jag varit mer eller mindre som en stenget. Men nu har kroppen börjat säga ifrån. Jag får inte balans annat än att jag håller i mig i något om jag ska upp på en stol. Hittills har jag haft min älskade pall, men den klarar jag inte längre. Jag får upp det första benet, men inte det andra. Så igår köpte vi den här finingen. Elvis är lite konfunderad vad det är som stör hans matplats. Tidigare har han kunnat stå mellan benen på pallen. Det går inte nu.

 
Jag har länge längtat efter nytt porslin. Inte för att det andra var slitet eller kantstött. Jag var bara så himla trött på det. Så igår slog vi till. Jag har spanat på det här i några månader nu och är jättenöjd med valet. Vi köpte fyra delar av allting. Jag tror jag ska komplettera med några skålar  och uppläggningsfat också. Men det får bli en annan månad.

 Vi var också i behov av nya lakan. Där börjar de gamla bli slitna, med tvätthål och sömmar som jag måste lagat. Jag tycker det här är så härliga färger. Det är bomullssatin som man sover så himla skönt på. Vi har väldigt litet linneskåp så när man köper något nytt måste något annat bort. Det är bra. Då får man det rensat på köpet. De som åker nu är säkert tio år gamla.

De kommande veckorna ska jag rensa ordentligt i mina skåp och garderober. Nu ska allt gammalt bort. Vi har bestämt oss för att stå på en bakluckeloppis i mitten av juni. Det vi inte kan sälja kommer vi att skänka till vår vanliga loppis. Men kan man göra sig en krona eller två så gör det inget.

Matglädje

Dottern och hennes man är väldigt duktiga på det här med mat. Så varje gång man är uppe hos dem så vet man att det vankas läckerheter. Den här gången var det baconinlindad sparris, lammracks, rårakor med löjrom, lasagne, en gudomlig fiskskoppa, köttgryta och en massa annat gott.

Jag blir verkligen glad åt hennes matintresse. Hon kan stå i köket i flera timmar och skapa. Jag tror hon faktiskt har det efter mig. Så var jag också när jag var yngre och friskare. Nu var tyvärr barnens pappa väldigt rädd för att testa ny mat och jag var en snäll fru att jag rättade mig efter det.

De första åren när sambon och jag var tillsammans experimenterade vi en hel del med olika matrecept. För det mesta med gott resultat. Det fanns till och med en del som tyckte vi skulle slå oss på cateringverksamhet. Nu orkar jag inte göra sånt längre. Kroppen säger ifrån ganska snabbt så det blir ofta gamla beprövade recept som går snabbt att slänga ihop. Det är bara ibland som inspirationen rinner till.

Idag är det en sådan dag. Jag ska jag i alla fall göra lite extra. Det blir baconinlindade sparrisar, ugnsstekta drumsticks och en tomat/mozarellasallad till det. Guld-eller silverpeng till Sverige gör ju inte heller dagen sämre. Och lite sömnad på den fina klänningen som håller på att växa fram.

Det blir en perfekt dag idag.

Jerkans Farewell show

Igår gjorde sambon ett större datorjobb och fick bra betalt. Då bestämde vi att vi skulle unna oss att gå på Jerkans sista show. Så idag har jag beställt biljetter till nästa lördag som är sista dagen här i Stockholm.

Vi har inte varit på konsert på ungefär tio år. Det ska bli så himla kul......:-)