Kanske är jag för gammal för att förstå?

Idag var vi in till stan och träffade Madde och vackra Melina. Det var fullt med studenter som skrek ut sin glädje, över en avslutad skolgång, från lastbils-och traktorflak. Det glädjen kan jag förstå. Det jag inte förstå är varför det ska vara nödvändigt att kasta och krossa champagneflaskor mot stadens gator!

Så gör vi

Nu har jag kommit på hur vi ska göra för att fixa vår ekonomi. Vi börjar som kommunalpolitiker. Partitillhörighet verkar oviktigt. Sedan tar vi lite mutor och roffar åt oss här och där. Om någon kommer på oss gör inget, för vi får ändå ett högt avgångsvederlag. Har vi dessutom haft riksdagsuppdrag så blir vi försörjda i ett antal år efteråt.

Om det nu ändå skulle gå åt pipsvängen och vi drar på oss skulder så kan Lyxfällan komma och hjälpa oss. Kanske man får en semester eller något annat mys för att man varit duktig och sparat.

Så gör vi!

Puh, vilken dag

Idag lyckades jag röra ihop allt på en och samma dag. Jag har haft tvättstuga, vilket innebär att bädda rent i sängarna. Dessutom var jag tvungen att baka, eftersom brödet var så gott som slut. Champinjonsoppa skulle kokas eftersom svamparna började bli bruna. Det slutade med att sambon fick ta soppan, medan jag strök tvätten. Det var ju hett som i h.....vete också, så både tvättstuga, varm ugn och hett strykjärn tog musten ur en totalt.

Det var så pass att vi glömde ringa till Danmark. Ebba fyller/fyllde sex år idag. Ändå påminde vi varandra flera gånger om att vi inte fick glömma bort att ringa. Vi måste verkligen komma ihåg det imorgon istället.

Imorgon ska sambon till läkaren för ett slutligt uttalande på sista utredningen. Jag ska följa med. Sedan ska resultatet tillbaka till smärtrehab. Efter det så ska alla handlingar skickas till Försäkringskassan. Nu är det ytterligare en läkare som skriver under på att sambon inte är arbetsför. Undrar hur många läkarintyg som behövs för att FK ska tro på det?

Depp

Jag mår fortfarande inte speciellt bra. Försöker med en massa konstgjord andning som att försöka promenera varje dag. Det känns faktiskt bra. Men så kommer ångesten. Över ekonomin, att jag inte säljer något, att besöksfrekvensen på hemsidan har halverats. Vad gör jag för fel? Hur kan jag göra något åt det?

Jag har hållit på med den där murarblusen. Där har det verkligen märkts hur jag mått. Jag har klippt fel, jag har sytt fel, jag har sprättat, jag har klippt om, jag har klippt nytt. Nu ger jag snart upp. Det är tur att det bara är till mig själv jag syr. Det är kanske bra att jag inte syr något för försäljning just nu.

Det är som att gå i sirap. Jag gör en massa saker, men inget blir bra och det känns bara meningslöst. Varför ska det vara så här?

Tvättmaskinssanering

I flera år har jag haft några gamla trasmattor på balkongen på somrarna. Det är min moster som vävt dem, någon gång på femtiotalet. Förmodligen har jag själv hjälpt till att klippa mattrasorna.

Varje höst har jag tagit in mattorna och tvättat dem i grovtvättstugan. I höstas blev inte det av, eftersom jag inte mådde så bra. Jag orkade bara att rulla ihop dem och lät dem ligga kvar över vintern. I flera månader har vi nu pratat om att vi ska ner i grovtvättstugan och köra de där mattorna, så man kan få göra fint på balkongen. Men orken har inte räckt till.

Häromdagen kom jag på att jag kan ju köra dem i vår egen tvättmaskin, som vi har i badrummet. Varför hade jag inte tänkt på det tidigare? Jag har kört dem i den förr, så jag vet att maskin orkar med det. Den första mattan, den längsta, gick alldeles utmärkt och den torkade över natten. Igår stoppade jag i den lilla mattan i maskinen. Och tog ut en trasmatta, i trasor! Varpen hade gått sönder!

Nu har jag sanerat hela tvättmaskinen och håller på att köra den tom för att vara helt säker på att få bort allt. Jag använder inte vår maskin så ofta, men gör jag det så är det med saker jag är extra rädd om. Så något mattludd vill jag inte ha kvar i maskinen.


Nu ska jag dammsuga och göra fint på balkongen. Jag har fler gamla trasmattor i klädkammaren så det är bara att ta fram en nygammal.

Morfars tjej

Madde och Melina var hit igår. När Melina fick se sin morfar så slängde hon sig baklänges i vagnen och skrek av skratt. Det är lycka!

Det första hon berättade för oss var att Ali åkt bort!

Skrotsamlarens tjej

Det är jag det. Igår var vi hos pappa hela dagen. Vi skulle få hans gamla video som han inte använder längre. Sambon skulle även hjälpa pappa igång med Photoshop. Det blev en heldag med mat och prat.

När vi är på väg hem och pratar om att nu ska vi kasta vår gamla trasiga video så berättar skrotsamlarsambon att vår ännu äldre trasiga video står nedpackad i en låda på kontoret. Det hade jag inte en aning om. Han sa att vi tänkt att vi skulle försöka laga den. Ett beslut som jag inte känner mig delaktig i.

Nu har han lovat mig att vi ska kasta de båda trasiga videoapparaterna plus att vi ska gå igenom lådor och kasta annat skrot som också finns där. Undrar hur många månader det projektet kommer att ta?