Gott Nytt År

Gott Nytt År och ett ännu bättre 2008 önskar jag alla mina vänner och även de jag ej känner.

Nyårstankar

Så här på årets sista dag ska man kanske reflektera över året som gott. Det är nog bra att göra någon form av summering. Mitt år som gått har innehållit både glada och lite mer sorgliga saker. Men sammantaget har det varit ett bra år. Mitt 2007 har gått i vänskapens tecken. Några vänskapsrelationer har utvecklats till att bli mer till ett systerskap. Det är inte dåligt att få nya systrar vid min ålder. En vänskap utvecklades med långa och långsamma promenader där vi talade om nästan allt, allt som gladde oss, allt som oroade oss, allt som retade oss. Men framför allt hade vi trevligt och njöt av våra promenader och varandras sällskap.

Även en ny vänskap dök upp här i under senhösten. En bekantskap som egentligen började med ett köp. Ytterligare en ny vänskap började i en affär. Vänskap kan komma till en på många olika sätt, bara man är öppen för att ta det till sig.

Det är nog även det här året som jag verkligen landat och trivs med mitt nya liv som förtidspensionär. Vägen hit har varit lång och krokig, med mycket ledsamhet och frustration. Men nu känns det bra. Jag har hittat en ny livsrytm som jag mår bra av. Jag tror mycket beror på att jag återigen tagit upp mitt syende på allvar. Tänk denna symaskin, som tröstat mig i så många år. Den känns nästan som en vän. Alla åren när sonen mådde dåligt och samhället inte var vänliga mot oss. Då sydde jag bort min ilska, min frustration och min ledsenhet. Det har jag gjort även nu. Framför allt att jag återigen tagit upp mitt skapande med symaskinen. Det finns så mycket glädje i skapandet. Det ger extra glädje när även andra uppskattar det man syr. Syendet har samma teraputiska kraft för mig som målandet har för andra.

Jag har även kommit igång med mitt skrivande igen, tack vare denna blogg. Det känns bra att hitta tillbaka till det. Skrivandet har även varit helande för mig under hela mitt liv.

Att dessa förändringar inom mig själv skett tror jag till stor del beror på vår flytt förra hösten. Vi har börjat om med något alldeles eget och gemensamt. Där ingen kan komma åt oss, där vi är trygga med oss själva. Jag ser det även på sambon. Han har numera också ett inre lugn som det var länge sedan jag såg hos honom. Det syns att han trivs med livet. Det är nästan så att vi är nykära igen, efter alla dessa år.

Matprat

Ett fenomen som alltid uppstår efter jul är att man inser att man köpt för mycket julmat. Då återstår det att under en tid äta rester. Idag fick det bli julskinka. Men hur gör man då för att göra den lite roligare och inte fullt så jullik. Jag gjorde en potatis-och broccoligratäng. Jag rörde ut lite ädelost i matlagningsgrädde och slog över. Det blev jättemumsigt och hade inte det minsta likhet med trist julmatsrest.

Jag har även rört ihop en Skagenröra som ska få stå och dra till imorgon. Då ska den få hamna på en toast som förrätt. Till huvudrätt ska vi ha Entrecote med krämig tomatsås. Även fast vi sitter alldeles för oss själva så är det kul att hitta på något extra i matväg.

I djurens värld

I slutet av sommaren upptäckte vi att Totte bar sig så konstigt åt när han åt. Det var som att maten fastnade i munnen på honom. Vi såg hur han blev magrare och magrare. Ändå tog det ett tag innan vi förstod. Vi gissade på att han höll på att falla ifrån, eftersom han ändå är tretton år. Men han förvånade oss genom att hoppa upp på bänkar och bord och stjäla mat. Han var mest intresserad om man råkade lämna en skvätt fil kvar i en tallrik. Så jag började ge honom fil och flingor. Det slukade han. Då började jag misstänka att det var något med tänderna, att han inte längre kunde tugga torrfodret som våra katter alltid fått tidigare.



Så vi började köpa blötmat, dvs kattmat på burk. Men bara åt Totte. Det var ju han som höll på att svälta ihjäl. Men inte fick Totte någon matro. Så fort hon bara hann så var syrran hans där och försåg sig. Det var ju mumsigt med blötmat. Då fick jag tänka ut en annan strategi. Jag började ge Totte mat i badrummet. Det var ett himla pyssel, med tre skrikande katter runt fötterna, att få in Totte och matskål i badrummet och sedan lyckas stänga dörren utan att någon mer katt slank in där. Men jag lärde mig tekniken. När han var klar brukade han jama åt mig att jag skulle öppna dörren. Fanns det någon slatt kvar så var Mimmi där på en gång och slukade detta.



Elvis ansträngde sig aldrig. Han satt alltid på ett visst avstånd och såg hur de andra två försökte konkurrera om att komma först in i badrummet. Nu är Mimmi borta sedan en tid och jag har kunnat utfodra Totte i köket, vid deras vanliga matplats. Jag har försökt att även ge Elvis blötmat, men han har inte varit speciellt intresserad. Tills för en tid sedan. Av en händelse så köpte vi kattmat som heter Mjau. Jag föll för namnen på burkarna, makrill, strömming, rödspätta, räkor. Det lät så himla gott. Ja, vi kattägare är så knäppa. Det var tydligen också gott, för Totte började äta mer än vanligt. Det är inte bitar i gele, som de flesta kattmatsburkar, utan det har en mer patéliknande konstistens.



Numera väcker Totte mig uppfodrande på morgonen när han tycker att jag ska gå upp och ge honom frukost. Elvis har också börjat visa intresse för denna läckra kattmat. Så hittills har han godtagit att få en egen liten skål på sidan om. Han har fram tills nu fortfarande haft respekten för Totte som gammelkatt i familjen. Utom tills för någon dag sedan. Då satt Elvis och passade vid matskålens plats medan jag la upp. Så fort skålen kom på plats började han äta och Totte stod snopet kvar bredvid och tittade på. Hade det varit förr så hade han motat bort snorvalpen, men nu är han ju en gammal man. Idag tog Elvis ut stegen ännu mer. Han motade bort Totte från matskålsplatsen via överfall. Så när matskålen stod på plats var han där triumferande och visade att numera är det han som bestämmer. Den här gången var det Totte som fick en egen skål på sidan om, av matte. Senare idag så fanns det mat kvar i skålen, så jag bar Totte dit så han fick äta upp det också.



Tilläggas bör att numera är inte Totte anorektisk, men han är inte som i sina gamla dagar då han var en stor och ståtlig katt, större än de flesta. Pälsen har blivit raggig och glanslös trots att jag ger honom äggula ibland. Så det är väl bara det naturliga i djurens värld att det är de unga som tar över och de gamla som drar sig tillbaka.



Men jäklar anåda i min lilla låda om någon snorvalp försöker mota bort mig från min matskål. Då ska de få veta hut, minsann. Så de´så.

Legat lågt

Nu är julhelgen över och jag har verkligen legat lågt med skrivandet. Legat lågt överhuvudtaget eftersom jag inte mått bra. Det där konstiga som drabbade mig före jul med yrsel, trötthet och huvudvärk har blivit värre så jag låg både onsdag och torsdag. Julafton vilade jag när jag kom åt, likaså på juldagen.

Julafton firade vi med sambons äldsta son. Han kom hit efter jobbet så vi började med lite glögg och pepparkakor och tittade på Kalle Anka. Det är fortfarande tradition trots att inga småbarn finns i huset. Det är bara så det ska vara. Efteråt började vi med maten. Satt länge och åt och njöt av allt det goda. Senare på kvällen tittade vi på de tre tenorerna. Jag tyckte det nästan var magiskt, så vackert som de sjunger. Bonussonen knallade hemåt eftersom han skulle jobba även på juldagen. Sambon och jag tittade av en gammal inspelad film.

På juldagen kom bonussonen åter plus att nu kom även sambons dotter. Bonusdottern hade en flaska vin med sig som vi fick. Den öppnar vi kanske på nyårsaftonen. Vi hade det jättetrevligt och åt och mådde gott. Vi tittade lite på TV innan de gick hem till sitt.

Sedan har jag som sagt var legat för ankar. Jag är fortfarande trött men försöker hålla mig på benen idag.

God Jul

Jag vill önska alla mina vänner en riktigt God Jul

Jultradition

När jag var barn firade vi alltid jularna med farmor och farfar. Farmor älskade att samla folk omkring sig, så ofta var nästan hela släkten, på pappas sidan, tillsammans på jularna. Det var farmors gamla mor och far. Gammelmormor levde så länge att jag hann få barn och vi blev fem generationer. Fler som var med på julaftnarna var farmors tre systrar med respektive. Systrarnas barn, pappas kusiner, hade också hunnit bli vuxna och gift sig och skaffat barn. Alla de var ofta med. Så vi var verkligen många på jularna.

Pappas släkt hade en jultradition som jag aldrig hört att någon annan haft. De hade en Lucia som vandrade runt i släkten. Om det var farmor och hennes systrar som skapat denna tradition eller om den var äldre ändå, vet jag faktiskt inte. Lucian var en mycket sliten trasdocka med ljuskrona. Så småningom byttes hon ut till en fräschare, men inte lika fin, kärring med kaffepanna. Denna Lucia gavs bort i julklapp. Luciajulklappen skulle smygas in hos dem som skulle få den och ingen fick veta i förväg vem som skulle få Lucian. Ofta blev det de som nyligen gift sig och skaffat familj.

Man hade Lucia ett år, till nästa jul. Lucia hade en dagbok där man skulle skriva in händelser under året som gott. Det blev på det viset en form av släktkrönika. Nästa jul packade man in henne och gav henne till någon annan som fick härbergera Lucia nästa år.

Det slår mig nu att jag måste fråga pappa vad som hänt med Lucia. Finns hon kvar och framför allt, finns dagboken kvar. Pappa och hans kusiner är nu äldsta generationen och även där börjar leden tunnas ut.

Hjärnsläpp

Idag hade jag tänkt förbereda lite julmat. Bland annat skulle jag göra två vegetariska alternativ, eftersom äldsta bonussonen är vegetarian. Jag skulle göra kålrotslåda och grönsakspaté. Jag började med att skala och dela kålroten för kokning. Det var inga problem utan den hamnade i en kastrull på spisen. Sedan skulle jag göra grönsakspatén. Den skulle bestå av purjolök, morötter och palsernacka. Varje grönsak skulle tillredas för sig för att sedan varvas i en form och gräddas. Allt skulle göras i mikron. Jag riktigt såg framför mig hur vackert randig den skulle bli. Jag mikrade alla grönsakerna och tänkte för mig själv att det här går ju smärtfritt och bra. Så skulle jag aldrig tänkt. Det var då det stora hjärnsläppet inträffade.

När man hade mikrat grönsakerna så skulle varje grönsak mixas för sig tillsammans med creme fraiche och ägg. Sagt och gjort. Eftersom purjon skulle vara i botten av formen började jag mixa den. Jag tyckte den såg lösare ut än den purén som beskrevs i receptet. Men jag tänkte att jag inbillade mig bara. Så jag häller i det gröna i formen och flyttar över mixerstaven till de kokade morötterna. Det såg också löst ut men jag mixade klart och häller försiktigt över morotsblandingen över purjolöksblandningen. Det blev rena rama politikerpatén. En rödgrön röra. Allt flöt ihop och det där vackert randiga som jag sett framför mig blev ett minne blott. Vad hade jag gjort för fel. För att jag gjort fel insåg jag ju. Receptet hade jag fått av min väninna som är duktig att laga mat. Säger hon att det är ett bra recept så är det ett bra recept.

Då slog det mig. Jag hade glömt att slå bort kokvattnet. Inte konstigt att det blev såsigt. Som tur är så hade jag inte gjort palsternackpurén och jag hade både mer morötter och purjolök. Det var bara att börja om. Nu står kålrotslådan och grönsakspatén på spisen för att svalna av. Det är av misstagen man skaffar sig erfarenhet, har jag för mig. Gud så mycket erfarenhet jag måste ha.

Dan före dan.....

Nu när julen närmar sig med stormsteg då går mina tankar till andra jular. Eftersom jag numer inte firar jul med mina barn så kan julen bli lite nostalgisk. Det är avstånd och arbeten för dem som gör att det är enklast att de firar jul med sin far, farmor och farfar. Det unnar jag dem. Vi firade nästan alltid jul med barnens farmor och farfar så det är deras tradition.

Men ett år var annorlunda. Då skulle vi fira jul med min pappa, hans fru, min farmor och hennes ena syster. Det var det året jag nästan började tro på tomten igen. Jag är inte helt säker på hur gamla mina barn var, men jag tror att sonen var tio och dottern sju år. Pappa bodde i ett litet hus på landet, på den tiden. Pappa sa att han ordnat med tomte. Det var en granne som skulle tomta. Hur det skulle bli visste inte ens pappa.

Efter att vi ätit och satt och pratade en stund så får se vi något genom fönstret. Det var ett ljussken som kom åkande över gärdet bakom huset. När ljusskenet kom närmare fick vi se att det var tomten. Han körde snöskoter. Bakpå skotern hade han en tomtenisse som höll i en fackla för att lysa upp färden. De kom närmare och närmare så vi förstod att det var till oss de skulle komma. Det var då jag började tro på tomten. Det var verkligen tomten som kom, på riktigt.

När de äntligen kom in så hade de inga masker. Skägget var gjort av sånt där lin som rörmokarna använder sig av runt rören. Som sagt var så var det verkligen verkligt. Mina barn var så pass stora att det där med tomten var mest en tradition som skulle få finnas kvar. Men det året blev de osäkra. Tänk om tomten fanns på riktigt.

Nu vet vi hur det är. Tomten finns. Han bor i skogen utanför Söderhamn.

Jul förr och nu

Den rubriken handlar inte om hur det var för länge sedan på landet utan det handlar om mina egna jular, förr och nu. Jularna förr i mitt gifta liv när jag var tvåbarnsmor och arbetade och bodde i villa. Kontra jularna nu när jag är sjukpensionär, sambo och bor i lägenhet. Fortfarande tvåbarnsmor om man nu kan säga det när "barnen" är 31 och 28 år.

Förr började jag mitt julstök redan till advent. Då började jag städa hela huset, från golv till tak. Flyttade undan alla möbler för att komma åt att knäskura alla golv, torkade ur garderober och köksskåp, frostade av frysar, torkade alla lister, och skurade, skurade och skurade, rum för rum. Tvättade alla mattor, dammsög alla möbler med mera, med mera. Jag bakade flera sorters bullar, eget vörtbröd, fyra-fem sorters kakor. Gjorde egen leverpastej, egen senap, rödbetsallad, gravade lax, la in sill, gjorde köttbullar, stekte revbensspjäll. Postade 40-50 julkort, köpte julklappar i mängd. Eftersom jag arbetade i en livsmedelsbutik så blev det även mer och mer jobb ju närmare julen vi kom. Jag arbetade för det mesta varje julafton.

Gissa hur jag mådde på julaftonskvällen på den tiden?

Jularna nu är väsenskilda från det livet. Vi har julhandlat, men enbart mat. Sedan flera år tillbaka har vi slutat med allt vad julklappar heter. Och alla är lika glada ändå. Vi lägger en del tid på maten men inte ens i närheten mot hur det var förr. Städningen då? Jag som var pedant i mitt tidigare liv konstaterade igår att jag orkar inte dammtorka bokhyllan och alla glassaker som står i den. Där ska ändå julgranen stå så det syns inte att den inte är dammtorkad. Snart ska jag lägga på juldukar och dammar där de ska ligga. Imorgon ska vi dammsuga och torka golv. Sedan ska vi pynta och det får bli jul. En lugn julafton alldeles för oss själva fylld av kärlek och harmoni.

Gissa hur jag mår nu på julaftonskvällen? Den frågan behöver jag väl knappt besvara.

En effektiv dag

När jag la mig igårkväll var jag helt övertygad om att jag skulle vara däckad idag. Jag till och med tog febern. Men jag vaknade utvilad, även om jag inte var så där riktigt pigg. Så jag mornade på mig vilket tar ett par timmar innan kroppen kommer igång. När den biten var avklarad tog jag fram laxen. Den hade fått tina under natten. Fileade den och svor över slöa knivar. Gravade den så nu står den på balkongen för att vändas på några gånger innan den blir ätfärdig. Kokade laxrenset till katterna.

Jag tog ur sängkläderna och slängde ut kuddar och täcken på balkongen för vädring. Bytte alla handdukar och gjorde klart tvättkasse och tvättkorg för tvättstugan. Sedan satte jag mig att sy i väntan på att tvättiden skulle börja.

Nu är jag klar med tvätttugan. Tvätten är upphängd på galgar, vikt och instoppad i skåp och det som ska strykas skall jag strax ta hand om. Fjärde lövet är tillklippt och påbörjat. Katterna är mätta och belåtna efter ett skrovmål på lax. Ibland är det otroligt så mycket man hinner. I måndags var jag helt ineffektiv men det har jag tagit igen idag. Med råge.

Julstöket har börjat

Idag har vi varit och handlat den julmat man kan köpa i förväg. Vi var på Coop Forum. Fast det blev en lite konstig handling för stup kvarten så insåg vi att Willys var billigare så vi måste dit en sväng i slutet av veckan och köpa resten. Men det är ju färskvaror som ändå måste handlas och då får det bli på Willys som ligger betydligt närmare. Coop hade annonserat billig färdiggravad lax men den var slut så nu åker jag på att grava själv, vilket jag inte räknat med. Men gravlax är ett måste på vårt för övrigt rätt slimmade julbord. Sambon ville även ha lite saffransbröd och det hade jag inte heller tänkt baka. Nu gjorde vi så att vill han ha saffransbröd får han stå för den bakningen själv. Så när jag är i tvättstugan imorgon ska han baka saffransmuffins. Det är inte muffins annat än till fasonen. Det är bullar som man gör i muffinsplåten och fyller med mandelmassa. Den här julen ska jag även göra några vegetariska rätter att ha på julbordet. Den äldsta bonussonen är vegetarian sedan ett år tillbaka och han kommer till oss på juldagen.

Vi var en sväng till yngsta bonussonen också. Han ska åka till Österrike på torsdag och vara borta en hel månad. Han ska vara DJ på ett högfjällshotell. Borta från sin lilla familj. Men han får jobba med det han tycker är roligast och samtidigt tjänar han bra på det. Han behövde en rejäl resväska så vi var dit med vår, som han får låna. Vi ska fira en försenad jul med dem när han kommer hem igen.

Undrar om min förkylning äntligen håller på att bryta ut. Jag snorar och det svider i ögonen. Men jag måste orka med tvättstugan imorgon. Sedan får jag ta en dag i taget få se vad jag hinner och orkar. Det blir jul ändå om man inte hinner göra allt.

En hemsk dag och en bra dag

Usch vilken hemsk dag det varit idag. Jag har stressat hela dagen utan ha fått något gjort. Det började med att jag rök ihop med en människa på ICA-banken. Sedan var den dagen förstörd. Jag skulle hunnit så mycket idag men det blev inte det minsta gjort. Nåja, lite hann jag väl i alla fall. Får väl försöka vara effektiv någon annan dag istället.

Dagen igår var mycket bättre. Då var vi till bonussonen och hämtade vår julgran som de lånat förra julen. I år ska vi ha gran för första gången på flera år. Få se vad Elvis säger om det. Det lär ju finnas många kul kulor att leka med för en busig kattpojke.

Lilla E hade vuxit och blivit så lång sedan vi kramade om henne senast. Hon ska få ett litet syskon i augusti. Det är så trevligt att se denna lilla familj och hur de har vuxit i sin föräldrarroll. Lilla mamma bakade lussekatter medan vi var där. Då var det jättesvårt för E att låta bli degen. Så när mamma sa till på skarpen så kom E och kröp upp i mitt knä och ville bli tröstad eftersom mamma varit så dum. Det värmer gott i en farmors hjärta att få finnas till även om man bara är bonusfarmor.

Tacksam för dagens ork

Idag har orken faktiskt varit skaplig. Jag har orkat att dammsuga både kök, sovrum och hall. Resten fick sambon ta. Har även orkat röja av på vårt köksbord som ständigt verkar vara någon form av uppsamlingsplats för allt man inte vet vart man ska göra av. Det blev riktigt juligt med både fin ljusstake och tjusig blomgrupp som vi fått i veckan som gick. Har även orkat klippa till ett första lönnlöv på en beställning. Känner att jag ligger grymt efter med den.

Stiljte

Nu är det stiltje i mitt huvud om vad jag ska blogga om. Jag tycker all min energi går åt till att hålla mig på benen, ännu mindre till att kreera nåt sprituellt här. Jag syr mellan trötthetsattackerna eftersom jag vill hålla löften om när saker och ting ska vara klara. Fast några nya idéer har jag lyckats komma på. Ska inte avslöja dem än men det kommer ett bildbevis här så småningom. Efter helgerna eller nåt sånt.

Imorgon ska vi ut och jaga julgran. Inte så att vi ska hugga nån själv, vi ska inte ens jaga någon granförsäljare. Vi ska jaga hemma hos barnen få se vem av dem som lånade vår julgran förra året. Nu är det dags att ta tillbaka den.

Förra året kändes det inte speciellt meningsfullt att julpynta bland flyttlådorna. Men i år ska det bli av. Om nu Elvis tillåter det, vill säga. Det lilla trollet har aldrig sett en julgran eftersom vi förrutom att flytta lagom till en jul även undvikit julgran sedan han var lilliten. Vi ville ju inte att han skulle klättra i den och krossa alla kulorna. Så det ska bli spännande i år att se hans reaktion.

Se det blev något skrivet i alla fall.

Försäljardag

Nu var det flera dagar sedan jag skrev något. Jag har inte mått så bra utan mest legat. Fast jag har korta stunder i taget hållit på med några burkar som jag haft på beställning. Nu är de klara så jag ska skicka dem imorgon, hade jag tänkt. Nu ska jag börja på nästa beställning, åtta löv som jag tänkt skulle bli klara före nyår.

Idag har det varit en riktig försäljningsdag. En gammal kompis har varit här och sambon har hjälpt henne att uppdatera hennes dator. Hon blev så förtjust i det jag gjort så hon köpte upp hela mitt lager av spiralsockor, köpte ett handledsstöd och beställde en kasse som jag ska göra senare i januari. Hon var så lycklig när hon åkte härifrån för nu hade hon fixat alla julklappar genom att ge bort hemgjorda saker. Och jag är ju glad att någon uppskattar det jag gör.

Recept

Jag måste bara dela med mig av ett recept. Det här lagade jag igår. Sambon hade varit till tandläkaren och ville ha nåt lättuggat. Då passade fisk bra. Det här receptet hittade jag bak på fiskpåsen. Det blev gudomligt gott och var dessutom enkelt att göra. Det är ju ingen nackdel. Så är det någon som vill kopiera av det så, varsegod. Det bjuder jag på.

*****************************************************'
Limeöverbakad hokifilé med rotfruktsmos och basilikasås

4-5 port

Fisk

750 g hokifilé eller annan vit fisk
1 lime
salt

Smörj en ugnsfast form med olivolja och lägg i fiskfiléerna. Riv skalet av limen och strö över fisken. Pressa över limesaften. Salta rejält. Grädda fisken i 150 grader ca 10 minuter.

Rotfruktsmos

1 palsternacka (jag tog en bit rotselleri)
2-3 morötter
4-5 potatisar
salt & peppar

Skala och skär rotfrukterna i mindre bitar. Koka i 20 minuter och häll av vattnet. Mosa rotfrukterna grovt med stamp eller visp. Salta och peppra.

Sås

2 msk fiskfond
2 dl vatten
2 dl grädde
1 kruka färsk basilika (jag tog ½ pkt djupfryst basilika)
saften från ½ lime
1 msk maizena
2 msk vatten till redning

Koka försiktigt ihop fond, vatten, grädde och limesaft i ca 10 minuter. Blanda i maizenan i vattnet och red såsen. Koka i ytterligare 2-3 minuter. Lägg i basilikan och mixa ihop såsen.

Min älskade sambo

Jag vill ge min älskade sambo all min kärlek. Idag har han dammsugit och ska snart göra middag. Utan att jag behöver göra ett handtag. Jag mår fortfarande risigt. Idag är det yrsel och illamående. Det min kära lärt ,är att jag kan ligga där och bara bry mig om mig själv, utan att ha dåligt samvete. Så kunde jag aldrig göra det i mitt tidigare liv. Jag älskar honom av hela mitt hjärta för att han är den han är.

Från sänkt till hängig

Tydligen har jag något influensa eller förkylning i kroppen. Jag är hängig som sjutton fast idag har jag i alla fall sluppit att ha huvudvärk. När jag fått vila igår och huvudvärken släppt så orkade jag i alla fall vara uppe. Men mer än att orka var det inte. Dagen idag är hängig men ingen huvudvärk.


I veckan har jag i alla fall gjort klart en rolig beställning på lönnlöv i flera färger. Jag är mycket nöjd med den och hoppas att C också är nöjd.

När jag ändå höll på så sydde jag en mindre textilburk. Jag hade klippt till för en liten också när jag gjorde den större. Burkarna har blivit populära så jag har flera beställningar liggandes. Det är kul när det man gör uppskattas så.

Denna burk är 20 cm i diameter och 20 cm hög när den är uppvikt.

sänkt

Här blir det inte mycket skrivet nu. Är helt sänkt av huvudvärk och trötthet. Så jag dyker ner i sängen igen och hoppas på bättring.

Drömmar

Jag drömmer väldigt mycket och minns ofta det jag drömmer. För det mesta är det totalt förvirrade och obegripliga drömmar. Jag vet inte varför. Jag har en störd sömn genom min fibromyalgi, men jag tror inte det är hela förklaringen. Tidigare tog jag ofta en insomningstablett eftersom jag hade svårt att somna på grund av värk. Då läste jag någonstans att om man tar såna tabletter så drömmer man mer.

Men den här sommaren och hösten har jag klarat mig rätt bra och kunnat somna utan medicinsk hjälp. Ändå drömmer jag. Är det så att min hjärna är så rörig att det måste få utlopp någonstans. Vad vet man.

Inatt hade jag i alla fall en både trevlig och otrevlig dröm. Trevlig genom det mesta av händelseförloppet men med ett otrevligt avslut.

Jag drömde att jag var med i en hjälporganisation under andra värlskriget. (jag var ju inte ens född då!) Det var nunnor som tillsammans med lokalbefolkningen smugglade undan människor från kriget. Jag var inte nunna utan lokalbefolkning. Jag kommer inte ihåg alla detaljer men jag kommer ihåg hur man på ett sätt smugglade vidare en stor grupp människor. Det var via båtar, typ hjulångare eller vaxholmsbåtar. De band man ihop så man hade en fem-sex stycken stora båtar ihoplänkade med varandra. Sedan bogserade man dem under vattnet! Hur det gick till, och att folk ändå satt uppe på däck, övergår mitt förstånd. Jag vet att jag även i drömmen frågade hur de lyckades med detta. Men jag fick bara ett milt leende till svar.

När dessa båtar sedan skulle upp till ytan igen och läggas till vid kaj så var vi andra tvungen att plaska ordentligt i vattnet så inte folket på kajen skulle se att det kom båtar upp ur vågorna. Allt gick bra och alla klarade undervattensresan bra. Vi skulle övernatta på ett hotell innan färden till frihet gick vidare. Det låg människor överallt, mest kvinnor och barn. Jag och en annan kvinna låg uppe på en säng och pratade om den fortsatta räddningsinsatsen. Det var mer människor i rummet som satt och låg där det fanns plats. Det var enbart hjälparbetare.

Då kommer plötsligt ett gäng soldater in och frågar vad vi gör där. Vi serverar dem en historia som vi hoppades de skulle tro på. Det verkade i alla fall som att de gjorde det för de gick vidare. Vi pustade ut och hoppades att alla andra skulle klara sig eftersom vi visste att de flesta redan sov.

Det hemska slutet var sedan när vi gick runt och tittade till alla och det låg döda, skjutna, människor i alla rum. Det var bara vi som klarat oss. Förklaringen var att vi inte hade haft några barn där och därför hade inte soldaterna trott att vi tillhörde räddningsgruppen.

Är min hjärna rörig eller är den rörlig?

Röda Korset

Idag har vi varit till Röda Korsets butik Kupan. Där lämnade vi två bananlådor och tre papperskassar med olika utsorterade saker. Det var prydnadsaker vi inte ville ha, utsorterade böcker som inte fick plats i bokhyllan och så en första garderobsrensning. Det känns bra att kunna hjälpa andra genom att skänka sånt här. Vi har inte möjlighet att hjälpa genom att ge ekonomiska bidrag. Därför känns det extra bra, att man ändå kan hjälpa till på nåt vis i alla fall.

Vi fick lite med oss tillbaka hem. Jag hittade naturligtvis några läsvärda böcker. Jag får väl skänka tillbaka dem när jag läst ut dem. Jag kom på att det är ju ett ypperligt sätt att använda Kupan som bokhandel. Det ska blir mer utrensningar så jag kommer att komma dit fler gånger.

1:a advent

Nu närmar sig julen med stormsteg. Överallt möter man reklam om vilka julklappar man ska köpa, hur många sorters kakor man ska baka, recept på olika sorters julgodis. Listan på dessa påhittade måsten kan göras hur lång som helst.

Jag är så glad att sambon och jag har kapat alla måsten sedan flera år tillbaka. Det skedde i samband med en danmarksresa där bilen gick sönder i Köpenhamn. Med vår egen vilja och bilens sista krafter tog vi oss över till Malmö. Det var två veckor kvar till jul och vi hade ett mindre flyttlass och en husvill son i bilen. Där blev vi sittandes i en vecka medan Bilia förbarmade sig över vår gamla trotjänare. Tänk så glada vi var att ha goda vänner som mitt i julbråskan öppnade sitt hem för oss.

Vi kom hem några dagar för jul. Så den julen blev det inget bullbak, kakbak eller annat. Vi köpte det vi ville ha, färdiggjort av andra. Och tänk, det blev jul ändå.

Nu när vi är barnlösa så köper vi bara det vi vill ha. Vi har sagt att vi helst firar julafton ensamma. Vi byter inga julklappar med någon. Det är bara lilla barnbarnet som får lite saker. Vi har det så skönt och mysigt med detta nya julfirande. Det rekommenderas.

Men än är det bara första advent och adventsstjärnor och adventsstakar är på plats. Inte för att vi måste, utan för att vi vill.

Halleluja-moment.

Nu har Amanda lyckats med det som endast Marie Picasso tidigare lyckats med. Att få mig att gråta till en låt för att den är så himla vacker. Leonard Cohens Halleluja i Amandas version slår det mesta.

Radioprat

När jag syr så brukar jag sätta på radion i mobilen och lyssna med hörlurarna. Det blir enbart Rix Fm eftersom det är den enda kanal jag får in. Vi bor i ett hus som är plåtskott vilket gör att det är svårt att använda mobilen inomhus. Det är enbart den stora radion som är kopplad till antennen som funkar, så att man lyssna på alla kanaler. Så det begränsar utbudet på den mobila radion.

Men det är verkligen inget fel på Rix Fm. De får mig att skratta högt med sina upptåg och kommentarer. Jag sjunger till vissa låtar vilket förmodligen är en plåga för den stackars sambon. Det är kanske därför han gömmer sig inne på kontoret.

Nu har jag tappat den ena skumgummidutten på hörluren. Jag borde tappat den inne eftersom jag inte varit utanför dörren idag. Men den lyser med sin frånvaron. Jag har till och med fått sambon att kolla i örat på mig ifall den sitter kvar. Han påstår att den inte gör det, men jag vet inte om jag kan lita på honom i den frågan. Tänk om den sitter där och nu kryper sakta uppåt. Tänk om den kommer fram till hjärnan. Så om jag imorgon känner mig som om jag har skumgummi i hjärnan så är det kanske det jag har.

Textilburk

Det här har jag pysslat med idag. Jag har sytt en textilburk eller vad man ska kalla den. Cerveras reklamblad kom häromdagen. Där hade de burkar i tyg som jag tände till på och kände att jag ville sy. De kallade sin stora burk för Brödburk och den lilla burken för Minibag. Jag tror jag ska kalla mina burkar för Textilburk stor och Textilburk liten. Det här är den stora burken.

Vad kan man då ha den till. Allt möjligt skulle jag vilja säga. Man kan ha bröd i den, nötter passar utmärkt i den lilla burken. Ägg är inte heller dumt. Och vill man ha ett helt annat användningsområde så kan man ha den till sin stickning eller broderier. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Den går att vika så man får en lägre burk. Den här burken har en diameter på 26 cm. Den är 30 cm hög när den är helt utvecklad. Själv är jag mycket nöjd och ser många användningsområden för den.









Den är vändbar vilket gör att man får en annan burk, helt plötsligt. Tyvärr har jag svårt att få fram rätt grön färg på bilderna. Den gröna färgen är alltså egentligen julgrön.












Man kan då vika den igen och få en helt annan färgkombination. Den är tvättbar i 40 grader. Det är bomull i både det gröna och det röda. Som mellanlägg är det vlieseline. Ett stelt i botten för att den ska stå stadig och ett kraftigt vikbart vlieseline i sidorna.

Gröna lönnlöv

Jag har kommit på att jag var sur alldeles i onödan. Bildspelet justerade sig själv. Om det var för att datorn startades om eller om det är så att det uppdateras inom ett dygn vet jag inte. Men oavsett hur eller varför så fungerar i alla fall bildspelet som jag vill nu. Så idag ska jag förändra det lite och då blir det väl korrekt till imorgon om jag fattat allt rätt.
Jag har sytt klart de gröna lönnlöven nu. Så här blev de. Det är inte rätt grön färg på bilden. Jag får inte till det. Jag har försökt på olika sätt, med eller utan blixt, med olika belysningar i rummet mm. Det är förmodligen dagsljus som fattas. Det är i alla fall en mörkare grön färg på dem. Kan kanske kalla den julgrön eftersom det är den gröna färgen som brukar kombineras med det julröda.

Surnat till

Nu har jag surnat till på layouten på denna blogg. Det är hopplöst att få den som man vill. Det har nu hänt vid flera tillfällen att det inte går att ändra på saker och ting. När jag vill lägga till fler favoritbloggar går det inte att göra det. Nu senast ville jag ändra i bildspelet och då går det inte att göra det. Jag har testat med allt. Bytt namn på webalbumet med mera men när jag sedan ska hämta det så är det det gamla bildspelet som laddas in. Hur jag än gör så får jag inte till det. Meningen med bildspelet var ju att jag hela tiden skulle kunna förändra det efterhand jag vill ta bort varor eller syr nytt som jag vill lägga till.

Ny mall

Nu har jag ändrat mall. Jag tyckte den andra blev rörig. Så nu ska jag känna på den här ett tag få se vad jag tycker. Dessutom stämmer färgerna vinrött och grått med färgerna i mina namnband. Jag tar gärna emot synpunkter på vad ni som läser tycker.

Datorvärlden

För så där femton-tjugo år sedan, när datorerna började hitta in i det vanliga hemmet, pratade man om hur datorerna skulle isolera alla människor. Man visade upp en skräckbild där alla satt hemma vid sin dator och handlade, skötte bankärenden och så vidare. Man målade upp en bild på att man aldrig mer skulle komma ut och träffa andra människor. Man frågade sig också hur detta skulle drabba de äldre.


Idag har vi svar på en del av denna skräckpropaganda. För vad hände? Jo, vi blev mer sociala än någonsin. I alla fall om man tar till sig de möjligheter som datorn ger. Man lär känna människor som man aldrig skulle ha lärt känna annars, eftersom datorvärlden inte har några fysiska avstånd. Visst handlar vi och sköter våra bankärenden via datorn. Men det gör ju att livet blir enklare och vi får tid över till annat, bland annat att vara mer social.


Vi är med på mailinglistor i ämnen som intresserar oss. Genom det får man nya vänner runt om i landet och världen. Vänner man vill träffa i verkliga livet. Vi bloggar och delar med oss av våra tankar, funderingar och intressen. Det skapar också sociala kontakter. Vi håller kontakt med gamla och nya vänner via msn, chattar och andra communities.


Idag är det lätt att via olika kontaktnät hitta en partner. Numera är det inte heller någon som reagerar om man säger att man träffats via nätet.


Hur blev det då för de äldre? Där är det väl lite olika, beroende på hur öppen man är för nyheter. Men jag tror ingen har blivit mer isolerad på grund av datorer. Min egen pappa, som är 70+ betalar sina räkningar via datorn och håller på med sin älskade släktforskning via datorn. Nu planerar han även att dra in bredband i sommarstugan för att kunna ha en dator även där. Vi, min far och min syster, skickar bilder mellan oss och delar med oss av det vardagliga till varandra.


Jag vet en gammal morfar som kunde följa sitt barnbarns luffande genom världen. Det hade aldrig varit möjligt innan datorns intåg i hemmet.


Själv hade jag varit mer isolerad eftersom min sjukdom gör att jag inte orkar med så mycket resande och sociala kontakter utanför hemmet. Nu kan jag hålla kontakt med mina vänner och känna mig social via datorn. När jag var nyskild och nyinflyttad i vår huvudstad var datorn ett hjälpmedel att lära känna nya vänner via mailinglistor och chattar.

Datorn är idag ett uppskattat hjälpmedel i skolorna. Vi söker och hittar kunskap via nätet. Så fort man undrar över något är det enkelt att googla och hitta ett svar. Det kan gälla allt från blomskötsel till barnsjukdomar.


Visst har det följt med nackdelar i hemdatorns spår. Det sexuella utbudet har blivit stort, kanske till och med för stort. Som förälder måste man vara uppmärksam på vilka sidor ens barn rör sig på och vilka kontakter de knyter. Man måste vara försiktig med hur man använder sina bankkort så ens konto inte plundras. Men det gäller även ute i det vanliga samhället.

Jag tror ändå att om man väger för-och nackdelar mot varandra så blev det inte så hemskt som skräckpropagandan siade om, då för länge sedan.

Lördag igen

Då var det lördag igen. Veckorna går så fort. Nu är hela lägenheten städad och det luktar gott av Ajax. Det är inte kul medan man håller på men när allt är klart känns det så himla bra. Nu är det verkligen helg.

Jag har även fotograferat och lagt ut lite grejer på Tradera. Saker som passar bra som julklappar. Nu ska jag sätta mig och sy en stund. Det är gröna lönnlöv som gäller nu. Jag har rätt mycket beställningar på dessa löv. Så det gäller att ligga i. Det är alltid så kul när andra uppskattar det man gör.

Vad hände i Idol egentligen?

Vaddå, blev kvällen räddad? Hur kunde jag tro det. Daniel åkte ju ur!!! Hur kunde detta hända. Det var ju stensäkert att Andreas skulle åka ur och så skulle det bli en svettig strid mellan de tre bästa, Amanda, Daniel och Marie. Måtte nu Andreas åka ur nästa fredag så slutstriden får stå mellan två kanonbra tjejer. Blir det annorlunda vet jag inte vad jag gör........

Bloggberoende

Är man beroende eller? Vi har haft problem med bredbandsuppkopplingen under dagen. Vad gör man då? Jo, man irrar runt och kollar dator var och varannan minut för att se om det löst sig. Nu har det fixat sig så kvällen är räddad.

Pust och stånk och stön

Efter sju sorger och åtta bedrövelser har jag äntligen lyckats installera ett bildspel längst ner i bloggen. Det var inte helt lätt. Jag har installerat och lagt det i Picasa webphotos. Eftersom jag inte är så himla duktig på datorer så är jag mallig över att jag klarade det. När man är sambo med en datatekniker så brukar man (dvs jag) be sambon om hjälp. Det här bildspelet har jag klarat själv. I alla fall nästan helt själv. Lite glada tillrop från sambon har känts skönt när jag suckat och stönat. Nu är det gjort i alla fall. Tjusigt, om jag får säga det själv.

En dikt om vänskap

Vad är vänskap? Kan den förklaras,
Blicken som säger: Vänner är vi
Sällan vi talar om vad vi känner,
vi bara vet det, vet det
Vänner vi skall förbli.

Kanske med åren ses vi rätt sällan
möts inte ofta, skiljas igen
Men när vi träffas, du är densamma
Vi vet det båda,
Vår vänskap varar än.

Fröjd det mig ger att du finns i världen
att vi kan mötas och skiljas så
helt utan fraser, självklart och enkelt
Tänk att en sådan gåva
man kan av livet få.

Vänskap

Jag är alltid förundrad över det här med vänskap. Jag vet inte varför jag är det men jag känner mig tacksam och ödmjuk över att jag har så många vänner som känns som riktiga vänner. Att jag är så förundrad över det kan kanske bero på att jag inte hann med att få så mycket vänner när jag växte upp. Min pappa är en orolig själ och vi har flyttat ofta och mycket. Under mina tonår så bodde vi ungefär ett år på varje ställe under många års tid. Det gjorde att man bytte skola ofta och hann aldrig med att få den där riktigt nära kontakten. Dessutom var jag oerhört blyg och hade svårt för att våga ta första steget till en vänskap.

Så att jag nu på äldre dagar har så många vänskapskontakter gör mig som sagt var förundrad. Och glad. Och lycklig. Hur har det då blivit så här? Det kanske är så att numera är jag mycket trygg i mig själv, vilket förmodligen gör att jag vågar bjuda mer på mig själv.

Tänk bara på hur man kan hitta en ny vän helt plötsligt. Som nu när jag lärde känna K. Hon handlade en sak av mig vilket krävde lite mailkontakt. Den mailkontakten har nu utvecklats till något väldigt viktigt och bra. Vi håller just på att lära känna varandra mer och mer och hittar likheter som vi trivs med och tycker om. Det känns som att vi håller på att odla något som kan bli en långvarig och fin vänskap.

Likaså hittade jag en gammal vän här bland bloggarna. Jag reagerade på ett bloggnamn och kände att den där måste jag läsa. Efter att följt den i några dagar så förstod jag att jag hittat en gammal vän. Jag blev väldigt glad när I bekräftade att det var hon, efter att jag ställt frågan.

Vänskap är något oerhört fint som vi ska vara rädda om.

Soppkväll

Ikväll har sambon och jag varit borta tillsammans. Det sker alldeles för sällan. Han är en riktig "hemmagris" som är svår att få med sig ut. Medan jag har ett stort kontaktnät och vill träffa mina vänner ofta. Men ikväll blev det av att han följde med mig.



Reumatikerföreningen hade soppkväll och till den hade de inbjudit vår lilla stads pensionerade stadsantikvarie. Han är en eldsjäl som fortfarande håller på att dokumentera vår stads historia och som ofta leder guidade turer genom stan.



Eftersom sambon och jag har ett gemensamt intresse för historia så var det självklart att vi skulle gå på denna soppkväll med föreläsning. Det var mycket intressant att få höra om hur staden utvecklats genom århundradena. Stadsantikvarien berättade mycket om den industiella utveckling i staden. Vi har ju stora industier här idag men för några hundra år sedan var det mest småindustrier där det är bara en som överlevt till dags datum.



Det var även kul att få presentera sambon för en del av mina vänner även om han redan innan träffat dem som betyder mest för mig. Nu fick han ansikten på dem jag brukar prata om. Han tyckte det var så trevligt att han funderar redan nu på att följa med fler gånger. Det är kul när man kan göra något tillsammans.



Vi bjöds även på potatis-och purjolökssoppa med ostsmörgås, kaffe och pepparkakor. Som vanligt var det en massa lotterier men där hade vi ingen tur ikväl även om jag hade kunnat tänka mig att bära hem flera av de fina vinsterna. Det får väl bli en annan gång. Jag har ju haft tur i kärlek istället.

En alldeles vanlig fast dimmig måndag

Dimman ligger tjock ute, som om allt blivit inbäddat i en vit filt. Och det enda jag kom på var att vilken himla tur det är att man bor modernt och inte behöver gå ut på dass. Då hade man nog irrat bort sig.

För övrigt har det varit storhandlingsdag idag. Det blir så när pensionen kommer, att man laddar upp ordentligt. Det är skönt för då minimerar man det där släpande med kassar. Det blev lite fynd också. Coop hade 70% rea på sina reaböcker. Så jag hittade en stickbok med barnkläder för tjugofem kronor och sambon hittade två historieböcker för sjutton kronor vardera. Jag blir glad av såna där överraskningsfynd.

Värken har satt sig i höfterna idag. Det är förmodligen sorgearbetet i förra veckan som satt sina spår. Det gör att jag orkar inte sitta här och skriva så lång stund i taget. Så nu säger jag: Godnatt till bloggen och till alla ni andra som finns där ute.

Jag har sytt mig hel

För drygt sju år sedan blommade min sjukdom ut ordentligt och jag kunde inte jobba längre. Jag hade haft värk i många år och hade fått diagnosen fibromyalgi. Trots det var det min förhoppning, att jag som alla andra skulle kunna arbeta tills jag fick min ålderspension. Men min kropp sa till slut ifrån.


Den första tiden hade jag fullt sjå att försöka bli någorlunda värkfri så att jag skulle kunna fungera i ett så normalt liv som möjligt. Det försökte jag med i fyra år. Då fick jag min förtidspension, det som numera kallas varaktig sjukersättning.


Så länge jag var sjukskriven, och även medan jag hade ett tillfälligt sjukbidrag, så fanns hela tiden förhoppningen om att kunna återgå till ett yrkesliv. Det höll mig uppe, att veta att jag kunde återgå till det normala igen, att återgå till mitt arbete.


Egentligen visste jag att det var en fantasi. Min kropp talade om för mig att jag inte kunde börja jobba igen. Det var bara det att jag inte ville lyssna. Fibromyalgi betyder ju inte bara värk, även om det man talar om mest. Det betyder också att inte få sova ordentligt en endaste natt, att vakna med en eller två timmars mellanrum, vilket gör att man går som en zombie på dagtid. Det betyder även att man får svårt att koncentrera sig, man får problem med minnet, magen krånglar, man blir känslig för olika sinnesintryck, med mera, med mera. Det är en komplex sjukdom. Jag visste inom mig att jag aldrig mer kunde arbeta, men jag ville inte ta det till mig.


Så kom dagen när jag fick beskedet om att jag fått förtidspension. I samma veva fick jag även en uppsägning ifrån mitt gamla arbete. Nu började en ny tid i mitt liv. Helt plötsligt tappade jag fotfästet. Jag var inte längre en tillgång för arbetsmarknaden. Jag var inte behövd. Jag var en belastning för samhället. Så gick mina tankar.


Jag insåg att jag var tvungen att vända mina tankar till något positivt, för att inte alldeles gå under. Då kom jag på, att när jag hade jobbat, hade jag ibland skojat om saker jag inte hann med, att det skulle jag hinna med när jag blev pensionär. Nu hade jag chansen. Vad var det jag skulle hinna med när jag blev pensionär?


Jo, bland annat så skulle jag ta rätt på alla tygrester jag hade från den tiden när jag sytt mina och barnens kläder själv. Så nu tog jag tillvara på den chansen. Jag började lära mig att sy i lapptäckesteknik. Jag började med kuddfodral. Det kändes lagom stort att träna på. Det blev en och annan grytlapp också.


Livslusten återvände tillsammans med alla lappar och remsor som jag klippte. Samtidigt kom minnena, en tygbit hade jag sytt en blus av, en annan bit kom från en liten flickklänning, en tredje bit kom från en pojkskjorta. Jag hade hittat tillbaka till glädjen och fått terapi genom min symaskin.

Så småningom kände jag mig mogen för ett något större arbete. Jag sydde en "sänggavel". Vi hade en väldigt tråkig tapet i vårt dåvarande sovrum men vi hade inte plats för en riktig sänggavel att muntra upp det hela med. Då sydde jag vår sänggavel. Den blev ungefär som ett lärlingsprov för mig.



När vi flyttade för ett år sedan passade sänggaveln inte in i det nya sovrummet. Så jag bestämde mig för att sälja den. Idag blev den såld. På ett sätt känns det lite vemodigt. Jag sydde in många tankar och funderingar i den. Mest sydde jag nog in glada tankar och förhoppningar om ett bättre liv. Det bättre livet har jag idag. Jag har förlikat mig med mitt öde och finner mycket glädje på många sätt. Jag syr fortfarande mycket som bland annat syns på denna sida. Jag skapar, som jag kallar det. Jag träffar mina vänner. Jag har inrättat livet så att jag får må bra. Jag försöker styra över min sjukdom, men jag har även anpassat mig till den. Jag mår bra igen.

kontroll på tillvaron

Idag har det varit städdag. När jag mår dåligt då städar jag. Det är mitt sätt att få kontroll på min vardag igen. Efter allt som varit med Mimmi så behövde jag återta kontrollen. Det blev ju en hel del nedsmetat efter hennes sjukdom så jag har tvättat klädsel till både soffa och fåtöljer, tvättat våra täcken, rengjort madrass osv. Allt har jag inte gjort idag men idag återställde jag allt till det normala igen. Sambon har dammsugit allt eftersom jag får så ont av att behöva göra det. Han får också ont men vi delade upp det så att han gjorde det så gjorde jag en massa andra saker som han inte kände för. Det blev en bra arbetsfördelning. Jag satte fram lite mysiga ljuslyktor och bytte dukar och pysslade på lite. Nu känns det som att livet börjar återgå till det normala igen.

Det blev lite stämningsfullt när vi var helt klara och jag slog upp en kopp kaffe åt mig. Precis när jag satte mig så började kyrkklockorna att ringa sin helgmålsringning. Det kändes helt rätt. Jag hade gjort helg då.

Regnbågsbron

Den här vackra texten fick jag ifrån en vän idag, som en tröst för oss i vår sorg efter Mimmi. Tack M för texten. Texten handlar om en hund men jag ser den som att den handlar om alla våra kära husdjur. Och jag hoppas att Mimmi idag har fått träffat våra gamla hundar Dronning och Tina och att de nu är friska och pigga och kan leka på ängarna vid Regnbågens Bro.
-------------------------------------------------------------------------

Någonstans finns en bro mellan himmel och jord......På den här sidan himlen finns en alldeles speciell plats, som kallas REGNBÅGENS BRO.

När en hund, som varit särskilt betydelsefull dör - så kommer den till REGNBÅGENS BRO. Där finns ängar och kullar för alla våra kära vänner, så att de kan springa och leka tillsammans. Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken - och de har det varmt och skönt. Alla hundar, som har varit sjuka och gamla, skadade eller lemlästade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Alla hundarna är glada och nöjda, men har en vemodig längtan - de saknar alla någon särskild, som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem - att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar vibrera av lycka och glädje. Hunden springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, benen bär honom fortare och fortare.
Han har sett Dig - Du och Din älskade vän möts på nytt - i en lycklig återförening, för att aldrig kunna skiljas igen. Du får överlyckliga pussar i hela ansiktet, Dina händer smeker på nytt Din älskade vän - du ser åter igen in i de tillgivna ögonen, som så länge varit borta ur Ditt liv... men aldrig, aldrig från ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni nu över REGNBÅGENS BRO för att aldrig mer kunna skiljas.

Författare Okänd

Sorg

Vår älskade Mimmi katt är borta. Det känns tungt. Hon älskade lådor av alla det slag. Här har hon boat i svampkorgen.

Nygjorda alster

Den här väskan gjorde jag klar det sista på ikväll. Själv tycker jag den blev grymt läcker. Invändigt har den två stora fickor och en mobilficka. Den här väskan är till salu.





Jag ska sy en åt mig själv av jeanslappar i samma modell.



Knapp som dekoration på varje sida vid axelbandsfästet.











Knäpps med en slejf rätt över. En likadan knapp vid slejfens fäste på baksidan.










Röda sockor till jul? Det här är så kallade spiralsockor. Ett gammal mönster. Sockorna är utan här vilket gör att storleken är lite flytande. Ca storlek 36-39. Spiralstickningen görs i resår som upprepas, vilket gör att sockan sitter bra på benet och åker inte ner så lätt.









Vill man inte ha röda sockor så kanske det går bra med bruna?

Även sockorna är till salu. Jag ska köpa mer garn och sticka lite fler sockor. Det behövs nu när vintern närmar sig.

Systerskap

När jag för åtta år sedan träffade min älskade sambo så bröt jag upp och flyttade till honom, vilket innebar att jag hamnade i en mindre stad i Mälardalen. Första halvåret kunde jag fortfarande pendla till mitt gamla arbete och var inte i så stort behov av kamratkontakter. Dessutom var man ju nykär och nöjde sig med den närheten.

Ett halvår senare blev jag sjuk. Då uppstod så småningom behovet att hitta vänner. Jag hade ju inte längre mina arbetskamrater. Eftersom det var en reumatisk sjukdom jag hade så var det naturligt att jag vände mig till Reumatikerföreningen för att lära känna folk.

Den värme och den gemenskapen jag mötte där var precis det jag behövde. Efter ett tag gick jag med i en skrivarcirkel i föreningens regi. Där kom jag närmare de som kom att bli mina kära medsystrar. I den gruppen blev vi mer och mer privata och vågade öppna upp oss med våra tankar och funderingar om det mesta.

Den här cirkeln löpte på i några år. En dag sa cirkelledaren att hon ville avsluta gruppen för att gå vidare till andra engagemang. Vi i gruppen kände att vi ville inte alls avsluta vår gemenskap. Så vi bestämde oss för att fortsätta att träffas. Vi var fem stycken som bestämde oss för det.

Vi har nu fortsatt att träffas minst en gång i månaden och då har vi vår tjejlunch. Ibland har behovet av tätare träffar funnits och då har vi ordnat det också. Vi finns där för varandra. Nu har vi hunnit gå igenom mycket tillsammans, allt från dödsfall och sjukdomar till massor av glada skratt och tokigheter. Vi är så trygga med varandra att vi vågar berätta om det mest förbjudna, det som man annars många gånger bär inom sig. När vi träffas pratar vi om allt mellan himmel och jord. Det kan handla om politik, en bra bok eller något annat som känns viktigt att dela med sig av. När någon av oss köper en vecko/månadstidning så känns det fullt naturligt att den ska lämnas vidare, så vi alla kan ta del av den. Mellan träffarna så mailar vi varandra med små glada tillrop för att på det viset hålla kontakten mellan våra träffar.

Det är underbart och fantastiskt att hitta en sådan varm vänskap och närhet. Att ständigt veta att det finns en medsyster som finns där för mig när jag behöver henne. Ur den vänskapen har det vuxit fram ett systerskap som jag tror och hoppas kommer att finnas kvar livet ut.

Att vara stark

Eftersom jag varken orkar eller hinner skriva nåt klokt ikväll så lägger jag ut några kloka ord istället av en okänd författare. Det kan också vara ett sätt att dela med sig på.
-----------------------------------------------------------------------------
Att vara stark

Att vara stark är inte
att aldrig falla,
att alltid veta
eller att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta,
att hoppa högst
eller vilja mest.

Att vara stark är inte
att lyfta tungt,
att komma längst
Eller att alltid lyckas.

Att vara stark är
att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den,
att falla till botten och slå sig hårt
men alltid komma igen.

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark är
att våga se ett ljus i mörkret
och att alltid
kämpa
för att komma dit.

Okänd författare

När jag blir en gammal gumma

"När jag blir en gammal gumma" av Jenny Joseph

När jag blir en gammal gumma ska jag gå klädd i lila!
Med en röd hatt som inte matchar och som inte passar mig,
och jag ska använda min pension till konjak och sommarhandskar
och sidensandaler och säga att vi inte har pengar till smör.
Jag ska sitta på trottoaren när jag blir trött
och mumsa i mig gratisprover i affärer och trycka på larmet
och dra min käpp längs allmänna staket
och ta igen för min ungdoms måttfullhet.
Jag ska gå ut i regnet i mina tofflor
och plocka blommor i andra människors trädgårdar
och lära mig att spotta.
Man kan ha på sig gräsliga skjortor och bli ännu tjockare
och äta två kilo korv i stöten
eller bara bröd och pickles i en vecka
och samla på pennor och ölunderlägg och annat i lådor.
Men nu måste vi ha kläder som håller oss torra
och betala vår hyra och inte svära på gatan
och vara ett gott föredöme för barnen.
Vi kommer att bjuda hem vänner på middag och läsa tidningarna.
Men kanske jag borde öva nu?
Så att inte folk som känner mig kommer att bli för chockade
när jag plötsligt är gammal och börjar klä mig i lila.

Ålderskluven

Jaha, då var vinterdäcken påsatta på bilen. Det var ett krav jag hade på sambon eftersom jag ska använda bilen både onsdag och torsdag. Tänk jag som kört så mycket bil i jobbet, har blivit en feg bilförare på äldre dagar. Fast det har inte med ålder att göra, utan mer att jag inte kör så ofta nu för tiden.

Det är väl även dags att sätta broddar på skorna ,så man inte halkar omkull. Här är jag väldigt kluven. Det är tantvarning på broddar. Ändå vet jag, efter att ha ramlat ett antal gånger, att jag måste ha broddar på skorna. Med dålig balans och svaga fotleder så är det inget annat som gäller.

Jag skrev ju tidigare om min åldersnoja när jag skulle fylla femtio. Den åldersnojan är förbi. Jag trivs bra med att vara äldre. Det finns en hel del fördelar med att vara äldre. Man behöver inte sminka sig varje dag. Man är ju ändå bara hemma. Man kan bete sig lite pinsamt ute för alla alla vet väl hur pinsamma gamla tanter kan vara. Glömmer man nåt kan man alltid skylla på att man har Alzheimer light.

Fast det blir ändå kaos uppe i mitt huvud. För jag är ju ingen gammal tant. I alla fall inte, enligt min egen åsikt. Å i alla fall inte mentalt. Min kropp är nog ganska gammal. Det hänger och slänger både här och där. Skavankerna blir fler och fler. Orken är inte alls i nivå med vad jag tror jag klarar av. Med mera, med mera.

Men inom mig är jag fortfarande ung. Hur ung kan jag inte riktigt bestämma mig för. Men ung är jag i alla fall. Jag orkar hur mycket som helst, jag kan bära upp vilka kläder som helst och de sitter snyggt. Tänk er chocken när jag upptäcker att det inte är så. Jag känner inte igen den där människan jag möter i spegeln. Det kan ju inte vara jag.

Mina väninnor är inte heller gamla. De är lika unga som jag. Så på onsdag ska vi ha tjejlunch. Klart man ska ha tjejlunch när man är ett gäng tjejer som träffas. Med ett skratt inom mig minns jag min gamla farmor som vid 75+ sa att hon hjälpte sina gamla tanter. Det var hennes jämngamla väninnor som var lite krassligare än hon var. Hon var fortfarande ett yrväder som for runt och hjälpte till både här och där i den åldern. Hon var lika ålderskluven som jag är. Kan det ligga i generna?

Fyra löv klara

Nu är fyra oranga bordstabletter, i form av lönnlöv, klara. Nu ska jag bara lägga ut dem för försäljning få se hur reaktionen på dem blir. Jag har ju redan två stora beställningar så jag hoppas fler kommer att tycka om dem. Nu måste jag få sy en väska som omväxling innan jag börjar sy gröna lönnlöv.

Den trotsiga tonåringen inom mig

Jag funderar fortfarande över varför jag la ut texten om Lagom igår. Jag tror det inom mig fortfarande finns en trotsig tonåring som har behov av att få vara sig själv och att inte vara så lagom. Jag är, som många i min generation, uppfostrad med att ha Luther på ena axeln och Janthe på den andra. Man ska sköta sig ordentligt och inte tro att man är nåt. Då är det inte konstigt att man har ett behov av att vara trotsig.


Jag var med under de trotsiga åren med studentuppror och andra proteststormar. Vi kastade BH:n, drog på oss strumpbyxorna, åt p-piller och hade ohämmad och fri sex. Det var Woodstock och flower power. Vi ville tala om för det vuxna samhället att vi ungdomar minsann kunde och ville leva våra egna liv. På något vis känns det som att det hela började med att vi fick en egen musik. Det började med rocken och fortsatte med Beatles och Stones. Man skulle protestera mot allt, speciellt vuxensamhället.


Tonårsuppror fanns visserligen redan tidigare, men inte i samma utsträckning. Min pappa som är född på 30-talet protesterade mot sina föräldrar genom att bli swingpjatt. Då lyssnade man på jazz och hade lustiga kläder. Men så mycket mer än så blev det aldrig för den generationen, den protesten skedde mer i smyg. Det var på sextiotalet allt verkligen hände.


Mycket av det upproriska har jag i mig fortfarande och det har nog blommat upp mer på äldre dagar. Speciellt efter min skilsmässa. Det fanns så många måsten i mitt tidigare äktenskap. Man var tvungen att vara på ett visst sätt för att det inte skulle bli bråk. Före detta maken var väldigt rädd för vad andra skulle tycka.


Jag till och med fråntogs mitt smeknamn Cicki som jag burit sedan jag var liten. När jag blev tvåbarnsmor och fyllde trettio då ansåg fd maken att nu var det dags att jag började kalla mig Christina. Det var inte värdigt för en vuxen kvinna att kallas för Cicki.


Det första jag gjorde efter skilsmässan var att återta namnet Cicki. Det är ju den personen jag är. Jag är ingen Christina, jag är Cicki, lite lagom trotstig. (Där har vi ordet lagom igen). Efter skilsmässan tatuerade jag mig också. Det hade jag inte ens vågat föreslagit tidigare i mitt före detta liv. Nu gjorde jag det i ren frihetsprotest och jag bär mina tatueringar med stolthet.

Det är nog på grund av mitt tidigare liv som jag är så emot allt som är lagom. Inom mig, vill säga. För jag lever nog ett väldigt lagom liv. Skillnaden nu mot mitt gifta liv är att nu har valt mitt eget sätt att leva. Men jag är fortfarande i mångt och mycket en trotsig tonåring inom mig.

Texten igår

Jag har fått förfrågan varför jag la ut texten om Lagom igår. Jag tycker om den för den är så uppkäftig. Jag börjar med att skriva att jag vill aldrig mer vara Lagom. Det får väl bli en form av rättelse där. Jag är väldigt Lagom fast jag inte vill vara det. Jag försöker vara uppkäftig ibland men det lyckas sällan. Men viljan finns att inte vara Lagom.

Jag vill aldrig mer vara Lagom

"LAGOM FINNS INTE

Lagom är att skaka hand
när man vill knulla.
Lagom är att bita sig i läppen
när man helst vill ge en snyting.
Lagom kryper när tåget kommer.
Lagom marscherar i lotta-kåren
och skjuter på fienden med en ärtbössa.
Lagom lyfter på kjolen
för att visa de nya fina yllebyxorna.
Lagom drar upp väckarklockan
för att få tiden att gå.
Lagom sover med öppna ögon framför televisionen,
som visar en lagom tråkig film
om ett lagom förälskat par
som blir lagom förskräckta
när den lagom arge maken tar dem på bar gärning.
Lagom klipper tånaglarna en gång i veckan.
och tvättar sina kalsonger regelbundet
i en förträfflig känsla av lagom samhällsduglighet.
Lagom är att pressa ihop skinkorna
när man vill fjärta.
Lagom är en måttfull skådespelare
som talar om för den lagom intresserade publiken
hur det lagom dramatiska slutet kommer att bli
redan i den lagom intressanta början.
Lagom lämnar hastigt en olycksplats
men nedböjt huvud
av rädsla att det som är lagom ska ha förolyckats.
Lagom blandar sig inte i andras affärer -
inte ens om livet står på spel.
Lagom är en barrikad av modeuniformer som väntar på
sina lagom modiga soldater
för att dra ut i ett krig som försvarar det som är lagom.
Lagom rör aldrig vid verkligheten
ty Lagom kläcks bara i föreställningen om den där lagom
riktiga livsstilen och bär sin farliga illusion genom
det lagom trygga livet.
Lagom är en klibbig skum sak som sätter sig överallt
där människan försöker spränga sina murar
för att träda ut i det goda varma kaos
som öppnar blicken och hjärtat in mot universum.

PS: Ordet "lagom" finns bara på svenska."

Sun Axelsson

Bassängtorsdag

Idag är det torsdag och det betyder bassängbad. Det är härligt för värkbrutna muskler. Vi är ett gäng tanter och två gubbar som bassängbadar varje torsdag. Det är inte bara kroppsmusklerna vi tränar. Vi tränar även ansiktsmusklerna genom mycket prat och skratt, både i omklädningsrum, dusch och bassäng.

När jag blev sjuk för en massa år sedan så talade min läkare om att det var vattengympa som gällde. Jag höll på att dö. Jag såg framför mig en massa feta, gamla tanter som fick fläsket att gunga i vattnet till musik. Dit hörde då inte jag. Jag som tränade en massa annat som passade mig bättre. Det var löpträning, work out och Friskis och Svettis. Inte skulle jag gå på någon vattengympa med gamla tanter. Dessutom skulle jag träna mig frisk, det hade jag bestämt mig för. Min läkare som var en klok man och som kände mig rätt väl svarade bara: "Ja, gör du det och sedan kommer du tillbaka till mig". Han visste vad han pratade om. Inte kunde jag träna mig frisk, däremot kunde jag träna mig sjukare för det var det jag blev.

Idag vet jag att vattengympa och promenader är det bästa för mig. Dessutom tillhör jag numera även de feta, gamla tanterna. Men då är det så här att det är väldigt trevligt att tillhöra den gruppen. Att man kunde ha så roligt under ett gympapass det kunde jag aldrig tänka mig. Vi gympar ju inte för att få mer muskler och bli starkare utan vi gympar för att få behålla de funktioner som vi har, ett tag till.

Vi bryr oss också om varandra. Vi känner till varandras krämpor och frågar om dem. Är någon borta så undrar vi vad det beror på. Man känner sig hela tiden sedd och bekräftad för man är en i gemenskapen. Vi tanter har lika stort behov av vänskap som man hade när man var fjorton. Skillnaden är väl det att numera har man inte så stora bekymmer över om man är vacker eller inte för vi har lärt oss att det är vi oavsett valkar och gråa hår. När man är över 50 har man för det mesta äntligen lyckats få bukt med sitt dåliga självförtroende. Man vet att man har en betydelse i sin närkrets.

Jag gillar det här regelbundna nu för tiden där vardagen har en viss återkommande rytm. Då behöver man inte belasta minnet med att komma ihåg vad man ska göra. Man behöver inte ens slösa på bläck och papper genom att skriva in det. Man vet att torsdagar betyder bad. Varannan onsdag betyder tvättstuga. En onsdag i månaden betyder tjejlunch och så vidare.

Livet efter 50

I fortsättningen kommer jag att berätta om livet efter 50 så att de som är på väg dit inte ska få en chock när de är där utan de ska istället få längta efter att få fylla 50. Som en av våra damtidningar för oss vuxna tjejer uttrycker sig: Livet före 50 är bara en startsträcka.

När jag närmade mig 50-strecket hade jag en åldersnoja som var fruktansvärd. Jag tänkte att eftersom man hört att fylla 50 är livets höjdpunkt då måste allt som kommer därefter gå neråt. Jag var relativt nyskild och levde ensam. Alla mina gamla vänner hade endera rest utomlands med sin make/maka eller så hade de haft en stor brakfest dit alla släktingar och vänner kommit, på sin stora högtidsdag. Jag kunde inte fira på något av de sätten. Min väninna frågade hur jag ville fira min födelsedag. Då svarade jag tjurigt att jag ville vara på en söderhavsö med en toyboy. Min rara väninna frågade om det dög med henne och Stockholms skärgård. Det lät ju trevligt det också så jag svarade att det dög. Och det gjorde det. Jag fick till och med en champangefrukost i det gröna.

Så kom ihåg det att fylla 50 är början på resten av ditt liv.

Jag vet att det officiellt är torsdag men för mig är det fortfarande onsdagkväll. Det är inte jag som har konstig dygnsrytm. Det är fel på dygnet helt enkelt. Jag tror jag ska göra som de gamla romarna gjorde. De la till ett dygn här och där för att få almanackan att stämma, innan vi hade den tideräkning som vi har nu. Jag ska plussa och dra ifrån lite timmar här och där på dygnet så jag får det att stämma med hur jag tycker det ska vara. Så det så!!!

Dagen idag har varit värkig. Inte kul alls. Tvättstugan var bokad så det var bara att inrätta sig till det. Ur med alla sängkläder och ut med täcken och kuddar på balkongen. Bort med alla sunkiga handdukar och upp med nya och fräscha sådana.

Att stoppa i sig värktabletter i ett sånt här läge är som att välja mellan pest och kolera, värk eller yrsel. Jag valde kolera, dvs att stoppa i mig några piller och bli yr i skallen. Man får inte ens glädjen av att känna sig lite hög och speedad utan det är rena rama neråttjacket. Men nog gnäll om det.

Tvätten är klar, rena kläder är på plats i garderoben och det är rena lakan i sängarna. Ska strax krypa ner där. Av ren tjurskallighet så sydde jag lite också. Det andra lövet är helt klart och ett tredje är tillklippt och nålat för vidare hantering. När jag sytt fyra oranga måste jag nog bryta av och sy en handväska innan jag tröttnar på löven. Omväxling förnöjer.

Over and out. Godnatt Bloggen

Projekt lönnlöv

Oj, vad trött jag var när jag började dagen. Jag måste verkligen skärpa mig och se till att komma i säng tidigare på kvällarna. Det duger inte att sitta uppe och skrutta till tre-fyra tiden på natten. Så ikväll ska jag i alla fall försöka komma i säng före ett.
Projekt lönnlöv har börjat. Ett orange är klart så här lång och ett till är nästan klart. Lite yttepyttejobb är kvar. Jag tycker verkligen det blev läckert. Än så länge ska jag sy i färgerna orange, grönt och rött. Sedan får vi se hur fortsättningen ser ur. Troligtvis en massa olika gröna, gula och bruna nyanser. Kul när man känner sig nöjd med det man gör.

Det var allt för idag. Godnatt Bloggen

En alldeles vanlig måndag

Den här dagen bara försvann på nåt konstigt vis. Har börjat med det första lövet, ett höstlöv i orange. Det tog en hel massa tid att klippa till tyg och vlieseline. Sedan tog det ännu mer tid att sy det men snyggt blir det. Säljsucce får man ju hoppas på.

För övrigt har jag bakat nyttiga grova tekakor och varit och handlat. En helt vanlig dag i vårt lilla hushåll.

Höll på att glömma en sak. Elvis ramlade ner bakom kopiatorn för en stund sedan. Helt plötsligt ser jag en katt bara glida ner, rumpa och svans stannar upp ett tag. Man riktigt ser hur snopen hela kattkroppen blir tills den försvinner helt och det syns bara en krusning i gardinen som är bakom kopiatorn. Synd man inte hade kameran i högst hugg. Själv höll jag på att dö av skratt.

Äntligen söndag

Det blev ingen mer kassa sydd igår. Däremot blev det en väska idag. Det är ett av tygerna jag fick av min väninna på tygaffären. Läckert med det egyptiska mönstret. Jag är själv nöjd.

Imorgon ska jag börja sy bordstabletter i form av lönnlöv. Fick idén i somras när jag såg ett lönnlöv i plast i en inredningsbutik. Det roliga är att jag har redan flera beställningar fast jag ännu inte sytt upp mer än ett provexemplar. Jag hade tydligen inte fel när jag trodde på denna idé.

Dagens skörd hitills

Idag har jag sytt klart den här kassen. Det är härligt att jobba med färggranna tyger för att lätta upp höstmörkret. Igår snöade, idag är det bara blask av det. Inget man blir direkt gladare av. Men en färggrann kasse blir man glad av.









Så här blev bordtabletterna som jag hade beställning på. Det var en del strul men till slut blev jag nöjd. Efter ett antal försök så kom jag på ett sätt att enkelt få hörnerna snygga. Hoppas jag kommer ihåg det till nästa gång hur jag gjorde.

Ska nog försöka få till en kasse till innan dagen är slut.

Idolkväll

Jag har följt Idol ända sedan första säsongen, när Daniel Lindström tog hem segern. Jag har haft rysningar och krypningar i kroppen över både kanonbra och urusla sångprestationer. Och jag har inte kunna förstå hur Kirsthi kunnat sitta där och gråta stup i kvarten. Men ikväll var jag tvungen att göra henne sällskap i gråtandet. Jag blev golvad direkt. Marie Picassos version av Allways on my mind var något utöver det vanliga. Jag har hela tiden haft Marie och Daniel som mina främsta aspiranter på Idolvinsten. Ikväll känns det mer rätt än någonsin att någon av de två ska vinna. Vilken vet jag inte. De är bara så bra, bägge två. De spelar i en helt annan division än de övriga deltagarna. Och med det säger jag inte att de andra är dåliga, utan bara att Marie och Daniel är så mycket bättre.

Tack för idag, slut för idag. Godnatt, Bloggen

Som säkerhet

Vi var på Willys och handlade lite nödvändigt ont. Kattsand och lite sånt där. När vi står i kassan och ska till och betala så upptäcker jag att jag inte har någon plånbok med mig. Hjärtat hoppar till och jag ser framför mig en ficktjuv som krånglat sig ner i min väska. Men jag inser ju att det är en omöjlighet eftersom jag har en nästintill inbrottsäker väska som jag hela tiden haft på axeln. Sambon säger att han såg att jag haft plånisen på köksbordet innan vi åkte.

Jag förklarar för kassörskan, att vi måste hem och hämta mina pengar. Sambon kan ju inte heller lösa ut oss eftersom jag just nu innehar familjens samlade förmögenhet. Kassörskan börjar mumla nåt om att då måste hon ha en säkerhet. Jamen, säger jag vi tar inte varorna med oss utan lämnar dem här och kommer snart tillbaka och löser ut dem. Nä, se det gick inte. Kunde jag inte lämna körkortet. Nej det kunde jag ju inte eftersom det låg i samma plånbok som pengarna. Kunde då inte maken lämna sitt körkort, envisades kassörskan. Aldrig att jag lämnar ifrån mig mitt körkort, svarar sambon lätt tjurigt.

Så det fick bli så att jag fick stanna som säkerhet och sambon åkte hem och hämtade plånboken. Kassörskan tittade misstänksamt på mig flera gånger medan jag stod där och agerade säkerhet. Hon trodde nog att jag skulle kasta kattsandssäcken över axeln och ta matkassen i näven och springa därifrån. Hallå, vaddå, jag som inte ens orkar bära två liter mjölk. Stod det inte muskelsvag i pannan på mig, kanske.

Det redde ut sig. Plånboken låg mycket riktigt på köksbordet och jag blev löst ifrån mitt säkerhetsuppdrag på Willys.

En skruv lös

Igår plockade jag i en kasse med kläder som jag fått av en vän. Jag skulle gå igenom dem för vidare hantering. I botten av kassen låg en skruv. Nu är jag så fundersam om det är jag eller min väninna som har en skruv lös??? Förhoppningsvis visar det sig så småningom. Jag har sparat den för säkerhets skull.

Känner mig som en lyxdam

Jag har varit och fått fotvård idag. Det är en underbar lyx. Att få sitta där och läsa i en skvallerblaska medan någon annan pysslar med ens fötter. Först får man ett skönt fotbad för att mjuka upp. Sedan sätter sig fotmänniskan och pysslar med mina tånaglar, klipper dem, petar ner nagelbanden och avslutar med en nagelbandsolja. På fötterna!!!! Jag som inte ens kommer mig för att vårda mina nagelband på fingrarna med sådan lyx.

Sedan sätter hon igång och filar och filar. Bort med alla hårdheter och sprickor. När allt är klart så smörjer hon in fötterna så de blir så sköna. De känns nästan som små bäbisfötter. Tänk att få denna lyx på högkostnadskortet för enbart sjuttio kronor per omgång. Ibland är det bra att man är lite krasslig här och där. Inget ont som inte har något gott med sig.

Trötterdag

Idag är det bara en sån där trött dag. Väkte sambon tidigt för att han skulle på vårdcentralen för provtagning. Somnade om, men vaknade när han kom tillbaka hem. Han kröp ner i sängen igen så jag somnade också om en stund. Så känns det som att hela dagen har varit.

Har i alla fall sytt klart bordtabletterna och varit på en kort promenad med sambo för att besöka vår återvinningscentral. Det är klart att man sopsorterar.

Bassängträning som vanligt på torsdagarna. Var inne en stund hos grannen och kollade in hennes pågående renovering. Hon är så duktig och fixar det mesta själv

Har klippt till tyg till en kasse som jag ska sy imorgon. Så det var en vanlig, rätt händelselös dag hemma hos oss.

Hoppas jag är piggare imorgon. Godnatt bloggen

Namnlappar

Wow, idag kom de, namnlapparna. De är precis så fina som jag förväntade mig att de skulle vara. Jättekul. Det ska bli kul att börja namna sina egna sydda saker. Hädanefter kommer det att synas på varenda sak jag syr att det verkligen är jag som sytt dem.

Andra små glädjeämnen här i livet är att när vi var på Willys och handlade så upptäckte vi att Willys var tio kronor billigare på samma kattsand som vi annars bruka köpa på Ica Maxi. Det är också nåt att vara tacksam för. Varenda sparad krona kan man ju istället lägga på nåt annat nyttigt och bra, tyg till exempel.......:-)))

Jag tror mycket på att man ska tänka positivt. Att man ska ta tillvara de små glädjeämnena som finns omkring en varje dag. Genom att tänka positivt så känns allt som är jobbigt mycket lättare att bära. Det är lättare att se en lösning på ett problem om man är van att tänka positivt. Jag är helt övertygad om att man påverkar sitt eget liv genom positiva tankar.

Det var allt för idag. Nu ska jag lägga mig och drömma om mina fina namnlappar som ska pryda mina sydda alster.

Over and out. Godnatt Bloggen.

Å så var det tisdag

Jag har surnat till på den här bloggen. Inte på hur jag själv skriver utan hur layouten fungerar. Jag gör ett inlägg, lägger upp det med text och bilder som jag vill ha det. Förgranskar och blir nöjd, men!!!! när jag sedan lägger upp den så ser inlägget inte alls ut som jag tänkt mig. Jag har försökt att ändra ett antal gånger men det hjälper inte. Jag blir så trött.

För att skriva om något roligare så har vi fått en ny inredare hemma. Han heter Elvis och är lillbarnet bland våra tre katter. Fast så liten är han egentligen inte. Fyra år närmare bestämt. Men det är litet i jämförelse med de andra tvås hedervärda ålder av tretton år vardera. Sedan jag la på en ny matta i hallen så har han kommit på en ny lek. Man tar lång sats från vardagsrummet och springer allt vad man orkar. När man kommer till hallmattan så tvärnitar man så den åker kana över golvet. Jättekul.......:-))) Vi får nog lära oss leva med en hallmatta som ser ut som ett dragspel. Han har nog missuppfattat det här med inredningsprogram. Han tror det heter "Från slott till koja" istället för tvärtom.

Dagen har bestått av ett varierande med att sortera en ett års osorterad pappershög och att sy på bordstabletterna. Allt för att variera kroppställningar. Två bordstabletter är klara och alla betalda räkningar insatta där de ska vara. Det är inte dåligt.

Risgrynsgröt och ciabatta till middag. Konstig blandning men man blev ju mätt i alla fall.

Godnatt Bloggen

Ruggiga måndagen

Usch, vilket väder man vaknade upp till. Regn och blåst. Och jag som skulle ner på stan och handla tyg till bordstabletterna. Oavsett väder så var jag tvungen till det, eftersom det är en beställning.

Jag blev genast glad igen när jag steg in i tygbutiken och såg att min nyfunna väninna jobbade. Hon hade tagit med sig en kasse med tyger till mig, tygbitar som blivit över när hon sytt till kunder. Perfekta bitar att sy kassar och väskor av. Då blir varje kasse eller väska unik eftersom det bara går att sy en av varje bit. Jag hittade även en fin stuvbit som jag köpte. Det är alltid lika förväntansfullt att vänta på att få börja sy nåt när man har ett läckert tyg som bara ligger och väntar på att få hamna i symaskinen.


När jag skulle åka från stan satt en något överförfriskad herre och pratade med en väntande dam. Hon var inte överförfriskad och var nog bara en snäll och vänlig själ som lyssnade. Han lärde oss allt om hur man dricker öl och hur sjuk han varit på natten efter att ha ätit en dålig kyckling och hur förvånad han blivit i morse när han hittade en odrucken öl mitt på köksbordet.
Tänk att man lär sig något nytt varje dag........:-))) Det gäller bara att ha alla sinnen på vid gavel och tacksamt ta emot det som strömmar emot en.

Idag fick jag besked om att mina vävda namnband lämnat väveriet. Så spännande det ska bli att få hem dem. Det är mycket tidigare än vad de sa från början. Det är bra. Det vore sämre om det var tvärtom.

Middagen bestod av falukorv med morotsstuvning. Mums. Det var allt för idag.

Godnatt Bloggen

En sprättig dag

Dagen blev inte som jag tänkt mig. Det blev en dag i sprättandets tecken. Inte sprätthöns, inte heller några modesprättar utan rent bokstavligt jag med en sprättare i handen. Jag hade ju klippt till tyg till fyra bordstabletter igår. Idag skulle de sys ihop. Som tur var hann jag bara sy ihop en när jag insåg att baksidestyget inte passade kvalitetsmässigt. Så det var bara att sprätta upp och lägga åt sidan. Jag får ta en tur till tygaffären imorgon och inhandla svart bomullstyg till baksidor och kantslåer.

Nu ville jag ju hitta på något annat att sy. Det fick bli en kasse. Det här läckra tyget hittade jag i en stuvlåda i förra veckan. Det kommer att passa till kassar i olika modeller och även en handväska och några småväskor att ha i kassarna till plånböcker och mobil.

Så här ser den ut när den är klar. Den är fodrat med ett gråbrunt bomullstyg. Det finns även två stora fickor inuti. Den är avsydd i botten för att lättare kunna packa den. Röda handtag för att matcha det röda i tyget. Jag är själv nöjd med resultatet. Nu när man ska tänka miljömedvetet så är det bra om man handlar i tygkassar istället för i plastpåsar.








Jag stötte på en annan sak idag som fick mig att tänka återvinningstankar. Jag hade varit på Jysk för att köpa billiga underlakan att använda som foder i mina kassar och väskor. Lakanen var instoppade i en plastförpackning som var tillsluten med en plastgrej.

Så här såg den ut när jag tagit bort den. Den suddiga bilden beror på en dålig fotograf med skakiga händer.

Och vips så hade det blivit en handdukshängare. Det kallar jag återanvändning.

Idag har jag även lärt mig att använda en rss-läsare och så har jag lagt in några favoritbloggar här på bloggen om någon annan vill läsa dem. Det tar sig, sa mordbrännaren.

Slut för idag, tack för idag. Godnatt Bloggen

Glöm inte ställa om klockan i natt

Ja, just det. Jag skrev ju tidigare att det skulle handla en hel del om mitt syintresse. Så det är väl bäst att jag tar med lite sånt. Idag har jag klippt till tyg och vlieseline till fyra bordtabletter. Det kommer foto när jag är klar med dem.

Hur har dagen då varit för övrigt. Rätt trevlig, får man väl säga. Städat, vattnat blommor. Ena sonen på besök och då blev det rotfruktspaj. Nyttigt och gott.

Det är väl allt för idag. Jag börjar komma igång lite smått. Har lyckats göra lite småändringar. Alla är barn i början så jag ska nog få kläm på det här, så småningom.

Hej då, bloggen.

Varför...

...blir man bloggare? Är det så att vi har ett behov av att synas, att bli bekräftade? Vad är det som gör att jag tror att någon ska vara intresserad av att läsa om vad jag syr, om jag städar, vad jag har för tankar? Det kanske inte ens är någon som läser eller tittar och då är ju det hela med bloggen förfelat. Får man sedan en kommentar så blir man ju glad, speciellt om det är något positivt.

Jag bloggar, alltså finns jag......:-)))

Första inlägget

Och hur hamnade man här då. Jag som aldrig någonsin varit intresserad av att skapa en hemsida, har helt plötsligt fått för mig att jag ska blogga. Vi får väl se vad det blir av det hela.

Varför har jag då döpt sidan till "designblogg". Jo, det kommer förmodligen att handla väldigt mycket om mitt stora intresse, att skapa vid symaskinen. Så det får ni stå ut med, att läsa om och titta på bilder av det jag sytt.

Men jag hoppas ju att det ska roa fler än mig, så titta gärna in lite då och då få se vad som hänt.