Unik, unikare, unikast

När jag ska börja sy en väska så har jag en grundidé i huvudet. Ibland börjar jag med att rita upp ett mönster på ett papper, ibland ritar jag direkt på tyget. (För att inte oroa någon här så är det bäst att säga att jag ritar naturligtvis på avigan.) Efter att grunnat och mätt och funderat, så sätter jag saxen i tyget. Efter det momentet går det inte att ångra sig, i alla fall inte från grundmönstret.

Sedan kan vad som helst hända. Som det gjorde igår! Då kom jag på att naturligtsvis ska väskan jag håller på med, ha ett antal slejfar. Från tanke till utförande är det inte alltid så lång väg. Det var det inte igår. Så jag klippte smala tygremsor, klippte till spetsar på dem och la dem vid symaskinen för att bearbetas idag. Inatt kom jag på att slejfarna var nog i kortaste laget. Så idag har jag klippt nya slejfar i lagom längd. Nu är de i alla fall sydda. Snart ska jag sy knapphål på dem. Sedan är väskan nästan klar.

Det är sånt här som gör att ingen väska blir den andra lik. Det är liksom det som är grejen. De ska inte vara lika varandra. Varje väska ska börja med en idé i mitt huvud, som sedan värks fram till ett unikt exemplar.

Kan någon hjälpa mig?

Häromdagen fyndade jag ett tyg på loppis. Det kan man läsa om här. Det var sytt som en gardinkappa men på "fel" ledd tyckte jag. Bilderna låg alltså på sidan. Vänder man det på rätt ledd så tror jag det varit ett gammalt draperi eller långgardin och då stämmer min teori om att tyget är från femtiotalet.

Nu har jag sprättat upp alla gamla sömmar och hittade en märkning. Där står det Création DMC TEXUNION. Jag har försökt att googla på det men det enda jag hittar är en massa information om företaget. Ingenting om kollektioner. Är det någon som kan hjälpa mig att tidsbestämma vilket årtionde tyget är ifrån. Jag tycker det är kul att veta lite om de tyger jag använder.

Stickfodral x 3

Nu har jag uppdaterat hemsidan med tre nya stickfodral.

Datorernas liv

Ibland tror jag att datorerna lever ett litet eget liv. De tycker det är kul att j-vlas med oss människor då och då. Sedan jag fick min nya dator, kan jag inte längre tömma kameran på samma sätt som jag gjort tidigare. Datagurun, som jag bor ihop med, har fnulat och grejat men inte ens han kommer på vad det är för fel. Så nu måste jag göra det på ett mycket krångligare sätt. Sånt blir jag sur över eftersom det numera tar tid för mig att lära mig nya saker. Men skam den som ger sig. Jag ska vinna över datorn. Den ska minsann inte tro att den får göra som den vill. Det är jag som bestämmer.

Mamma Eivor

Eftersom jag tidigare skrivit om min bonusmamma så kanske jag ska uppdatera lite om hur hon mår. Jag har pratat med henne idag. Hon har nu fått sina andra cellgiftbehandling så hon är väldigt trött. Orkar inte mer än att se lite på TV. Annars sover hon mest. Hon har fått hemsjukvård och det känns väldigt tryggt för pappa att han enkelt kan få stöd och hjälp om det behövs. Hennes kropp vätskar sig fortfarande. Läkaren tror att det kommer att vara så under behandlingstiden. Sedan får de se vilken effekt behandlingen haft.

Hon är rätt ledsen men idag fick jag henne att skratta lite åtminstone. Vi pratade om skinnlappar till bröst och vilken effekt jordens dragningskraft har på oss äldre kvinnor. Då kom det ett sånt där härligt glatt skratt som man annars är van att höra. Vi hoppas och tror i alla fall att allt ska gå bra.

Det ska gå bra! Det har jag bestämt nu!

Nu osar det svordomar

Tro inte att det är så enkelt att bara för att man tycker om att sy, så tycker man om att sy allt. För så är det inte. I alla fall inte för mig. Jag tycker vansinnigt illa om att behöva lappa och laga. Speciellt bedrövligt är att att byta dragkedjor. Det gör jag idag. I min vinterjacka som egentligen behövt en ny dragkedja redan förra vintern. Igår kunde jag inte längre dra upp kedjan, så nu var det absolut nödvändigt. Jag sprättade bort eländet igårkväll och fick ont i fingrarna som belöning.

För en stund sedan så hade jag nålat fast kedjan i jackan. Gissa om jag svor när jag kom längst upp och upptäckte att jag nålat fast kedjan bak och fram.

Men skam den som ger sig. På´t igen!

Uppdaterat: Nu är dragkedjan på plats och allt gick bra till slut. Pust!

Loppisfynd

Eftersom vi inte kan handla på vårt gamla vanliga Willys så måste vi åka iväg en bit. Nu har vi två Willys-butiker här i stan så det är enkelt att då vända sig till den andra. Vilket vi gjorde idag.
När man åker till den butiken så åker man förbi vår favoritloppis. De har bara öppet vissa dagar i veckan, tisdagar bland annat. Då kanske ni redan nu kan räkna ut vart vi hamnad. Men vi var helt på det klara med att ekonomin inte tillät några större utsvävningar. Det klarade vi galant.
Jag hittade detta ljuvliga tyg, som jag är ganska säker är ett äkta 50-tal. Sambon hittade en påse blandade mynt och Gösta Berlings saga i en snygg utgåva.

Dessutom hittade vi denna sagobok som passar alldeles utmärkt till Ebba.

Hela kalaset gick på 65:-. Det kallar jag för prisvärda fynd.

Det har jag glömt

Just nu är jag inne i en period när tiden bara rinner iväg och jag känner mig helt kocko i bollen. Inte så jag är sjuk eller nå´t utan det känns som om jag lever bara i en annan värld. Jag hinner med rätt mycket här hemma, men det är på bekostnad av att jag glömmer andra grejer. Är det så enkelt att man blivit så gammal att man bara kan koncentrera sig på en sak i taget?

Ibland får jag minnesfragment av vad jag glömt. Igår kom jag plötsligt ihåg att jag dyrt och heligt lovat Ulvstrumpa recept på mat med kapris i. Hoppas jag hinner få iväg det innan jag glömmer bort det igen. Likaså har jag en (säkert fler) utmaning liggandes ogjord. Få se om jag kommer ihåg att göra det idag.

Det är skönt ändå att jag kommer ihåg sådana där väsentligheter som att kliva upp, äta frukost och ge katterna mat.

Förr var jag en människa som hade tio (minst) bollar i luften samtidigt. Jag var egen företagare, jobbade ideelt och skötte familj och hus. Det är kanske inte så konstigt att minnet dragit sig tillbaka. Det är helt enkelt utslitet.

PS. Det blev bra med sorteringen av knappar, band och dragkedjor. Nu ska jag bara bo in systemet innan jag köper enhetliga lådor. DS.

Mitt ödesträd

Så här vackert blommar mitt ödesträd nu. Jag har alltid varit väldigt förtjust i denna blomma. När jag flyttade från min man klarade inte ödesträdet flytten. För några år sedan fick jag ett nytt skott från en väninna i Jämtland. Nu blommar den för fullt och är sååå himla vacker.

Om någon tror jag slutat sy för att det inte kommer några sådana bilder så kan jag meddela att jag syr beställningar. Och eftersom det är lite födelsedagsgrejer kan jag inte lägga ut något än eftersom beställare och jag inte vet om födelsedagsbarnet läser min blogg. Det kommer bilder så småningom.

Dessutom håller jag på att städa bland mina sygrejer. Sorter band, blixtlås, knappar och annat för att få en bättre överblick vad som finns. Mycket grejer är det.