Å så var det det där med minnet

Ibland undrar jag om minnet fungerar som på en dator? Blir det för fullt så ramlar något annat bort. Igår när jag hade ont i nacken så fick jag för mig att jag skulle ta fram den gamla nackkragen. Den hade tydligen inte använts sedan vi flyttade hit för jag hittade den inte. Det naturliga hade varit att den låg bland andra hjälpmedel, typ värmedyna och vetekudde. Men det gjorde den inte. Alltså frågade jag sambon om han visste vart den var. Och det visste han!

Den låg i ett överskåp som jag nästan glömt bort fanns. I det överskåpet låg även två småmattor som jag saknat men inte vetat vart jag lagt. Där låg även en julklappssäck i plast, en stor skumgummidyna, ett gammalt överdrag till förra värmedynan och några gamla plastpåsar. Undrar vad jag tänkte när jag hivade upp allt detta där. Kanske jag tänkte att jag lägger det här så vet jag vart jag har det? Vi har bott här i tre år nu. Det där har legat där sedan inflytten. Jag brukar anse mig som rätt organiserad. Jag får nog revidera den inställningen om mig själv.

Back in business

Nu börjar jag komma tillbaka. Både igår och idag känns det bättre. Inte helt bra, men bättre och det är ju alltid något. När jag säger "inte helt bra" så menar jag att jag inte är tillbaka på den vanliga värknivån, den jag alltid har och som jag lärt mig leva med.

Jag var på vattengymnastiken igår. Jag tog det lugnt, men klarade att göra de flesta rörelserna. Värmen i vattnet gjorde också sitt. Däremot råkade jag ut för något som kändes lite halvt otäckt efteråt. När jag klev upp ur bassängen så var jag alldeles blå inne i händerna. Jag frös inte så det var inte det. När jag duschat varmt så försvann det, men kom tillbaka efteråt. Sedan försvann det för resten av kvällen. Jag blir ju genast orolig och tänker: Hjärtat! Nu kände jag inget annat och gjorde inte det heller senare på kvällen så det är väl jag som haussar upp min egen oro. Men jag ska nog be om att få en ordentlig provtagning och undersökning på VC. Då ska jag även begära ett EKG. Har gjort det tidigare och då var det perfekt. Det är nog bra att hålla lite koll på lilla hjärtat, speciellt som mamma gick bort i en hjärtinfarkt vid 67 års ålder. Jag börjar närma mig det.

Utlovat inlägg

Förra fredagen skrev jag att dottern ringt och varit glad. Jag lovade då berätta i ett nytt inlägg om vad hon var glad över. Det kommer först nu.

I juni -08 blev dottern färdig socionom. Hon fick sommarjobb ganska snabbt på en öppen anstalt för kvinnliga fångar. Hon trivdes jättebra där. Redan tidigare hade hon varit inne på att försöka få jobb inom kriminalvården. Hon hade haft en praktiktid på frivården och tyckt det varit toppen. Frivården är alltså där som man utreder om klienterna ska ha fotboja eller inte, de ser till villkorligt frigivna, gör utredningar och lite annat smått och gott som är kopplat till kriminalvården.

Så sommarjobbet på anstalten kändes som ett steg i rätt riktning. De trivdes även med henne så när sommarjobbet var slut så fick hon ett långtidsvikariat. Så har det sedan hållit på. Ibland har hon haft vikariat och ibland har hon springvickat. När inte timmarna räckt till har hon även springvickat på en manlig anstalt för sexualförbrytare.

Fångvården har omorganiserats så anläggningar har lagts ner och nya har kommit till. Det har gjort att det varit turbulent på anställningsfronten. Vikarielistan har även varit lång på dotterns jobb och hon har stått en bit ner på den listan. Det har bekymrat henne så hon har sökt andra jobb under tiden. Det har mest handlat om socialtjänsten fast hon egentligen inte vill dit.

Chefen på dotterns jobb har vid flera tillfällen sagt till dottern att hon vill så gärna behålla A-K där, men att hon inte kan trolla med knäna. I fredags visade det sig att hon i alla fall kunnat trolla lite grand. Hon har fått fram ett helttidsvikariat åt A-K, samt skrivit upp hennes lön med nästan tusen kronor. Vikariatet gäller för närvarande bara fram till årsskiftet, men chefen hoppas kunna ordna någonting mer tills dess. Annars blir det springvick igen, fast med en högre lön.

Det måste vara underbart att i dagens jobbläge veta att man är eftertraktad. Gissa om jag är stolt över min dotter. Det har jag i och för sig alltid varit, men man blir lite extra stolt en sån här gång.

Hoppfull dagsrapport

Nu äntligen känns det som att det håller på att vända. Har inte fullt så ont idag. Nacken är fortfarande i ett bedrövligt skick, men resten börjar bli helt OK. Det känns skönt. Jag ska på vattengympa ikväll. Jag tänker ta det lugnt, men längtar till det varma bassängvattnet. Naturligtvis behöver jag röra på mig också men ska ta det försiktigt. Så idag känns det lite gladare i alla fall. Alltid något.....:-)

Gnällfia

Det är tantlunch idag. Jag hade sett fram emot det och gett mig den på att jag skulle vara med. Men jag fixar det inte. Jävla värk........:-)

Nu kryper jag ner i sängen och tycker synd om mig!

Dagsrapport

Egentligen vill jag inte skriva gnällinlägg men jag vill ändå tala om att jag finns kvar här. Det har varit hemska dagar och är fortfarande. Jag har gått på starka värktabletter och legat mycket. Sovit en del eftersom jag blir trött av värkmedicinen.

Värken har inte minskat så det ser ut som att jag får dras med den ett tag till. Ryggen är värst. Den känns som ett stort sår. Nacken var dålig redan innan, vilket gjorde att jag var väldigt yr. Nu har det förvärrats så det strålar upp i bakhuvudet som känns alldeles bortdomnat.

Jag kan inte ligga och läsa eftersom jag inte orkar hålla i en bok med armarna. Jag har så ont som jag inte haft på flera år. I vanliga fall så hushållar jag mycket med mina resurser. Det gick inte att göra den här gången vilket jag blir straffad för nu.

Psoriasisen påverkas av stress vilket har gjort att den också blossat upp. Jag har försökt att smörja fötterna men har svårt att komma åt. Något bättre har det i alla fall blivit även om vänster fot fortfarande är sårig.

Idag måste jag orka eftersom jag har tvättstuga. Jag får väl vila mellan maskinerna. Nu vet ni i alla fall lite om hur det är här. Jag hoppas i alla fall att det släpper så småningom.