Ihopnålad

Igår när jag var på tygaffären och köpte tryckknappar så köpte jag även knappnålar med färgglada nålhuvuden. Då berättade ägarinnan att hon levererat en hel hög med likadana till Karolinska. De skulle användas till att nåla ihop efter operationer. Det är tydligen det senaste inom kirurgin. Vissa sår nålar man istället för att sy eller häfta ihop. Det är väl bara att hoppas att de inte glömmer kvar någon nål. Rätt som det är så kanske man ser någon med en röd eller gul plupp i ett gammalt ärr. En ny form av kroppsbesmyckning!

Lite smått och gott

Igår inhandlades en "dramat" för att spara på våra armar och ryggar när vi handlar. Glada i hågen tog vi bussen ner på stan där vi köpte tryckknappar och vin. Vidare med buss till Willys för den traditionella veckohandlingen. Döm om vår förtjusning när vi träffade promenadväninnan där. Det blev skjuts hem ända fram till porten.

Idag är det inplanerat en femtioårsuppvaktning. Eftersom jag i vanliga fall larvar runt i t-shirt och säckiga hemmabrallor så är det alltid kul att få klä upp sig. Att sätta upp håret, sminka sig och sätta på sig den där fina tunikan som jag fyndade när dottern och jag gjorde Uppsala. Att vi får skjuts både fram och tillbaka till festen gör ju inte saken sämre.

Jag känner på mig att det blir en bra dag idag.

Påsväska

Det kom ett nödrop från en mamma. Dottern hade sett en väskmodell hon ville ha. Mamman försökte knåpa ihop en sådan, men det föll inte dottern på läppen. Så mamman undrade om jag kunde få till en som dög åt dottern.

Så här blev den och den fick faktiskt godkänt, vilket kändes bra.......:-)

Nu är jag ju part i målet men jag tror hon får coolaste väskan på skolan.....:-)





Inredningen är som jag gör för det mesta, en dubbelficka plus en vanlig ficka och mobilficka.

Jeanslapparna är lagda omlott med synlig tät zigzagsöm i en ljus rosa färg.

Fakiren Cicki

Jag fick ju en spikmatta av mina barn i födelsedagspresent. Den hade jag önskat mig, så jag blev jätteglad. Sedan dess har jag legat på den nästan varje dag, ibland flera gånger om dagen. Oftast somnar jag och sover en kvart eller en halvtimme och vaknar pigg och utan värk.

Jag har legat på den med kläderna på, dvs en t-shirt och tunna bomullsbyxor. Det har varit lagom som inskolning. Igår låg jag naken på den, eller naken och naken, endast trosor på, om man så säger. Det bultade och värmde. Lite ont gjorde det, men så där" sköntont" som det kan kännas ibland.

Det jag upptäckt nu är att jag sover i längre tidsintervaller på nätterna. De senaste nätterna har jag sovit minst sex timmar i ett sträck innan jag vaknar och måste gå upp och röra på mig. Det har hänt att jag gjort det förr, men då har det varit när jag tagit en insomningstablett. Någon sådan har jag inte tagit nu och ändå sover jag så bra. Jag är även piggare på dagarna.

Jag tror det är Yantramattans förtjänst. Eller så är det en placeboeffekt. Vi får väl se om det håller i sig. Drömmen är ju att jag ska kunna plocka bort medicinerna, men det är kanske att hoppas för mycket. Jag tror i alla fall på fakirmattans goda egenskaper.

Hästar på rymmen

Ända sedan jag, som barn, lärde mig att läsa och skriva, så har jag tyckt om det. Jag älskade när det var uppsatsskrivning i skolan. Det var roligt både att hitta på en berättelse och att pränta ned den snyggt med en reservoarpenna. (Ja, så gammal är jag) Jag har som de flesta fört dagbok och haft en massa nedskrivna historier liggandes i skrivbordslådan. Jag har haft lätt för att formulera mig och rättstavning har varit mitt mellannamn.

Helt plötsligt så har jag tappat de där kunskaperna. Eller rättare sagt, så har jag dem i behåll ibland, ibland inte. Jag har himla svårt för att stava rätt numera, jag som hade det i fingertopparna förr. Att formulera mig på ett bra sätt kan vissa dagar, ta lång tid i anspråk. Jag får fundera istället för att ha det där flytet som fanns förr.

Jag har svårt att hitta ord när jag pratar. Igår när väninnan U var här så skulle jag säga "petrolium". Ett vanligt ord i min värld, eftersom pappa jobbade i den branschen i många år. Det blev "pretolium" och andra konstiga varianter. Väldigt frustrerande, måste jag säga. Nu var det ju väninnan U som var här, så vi bara skrattade åt det. Men det känns inombords. Nu är det inte bara alzheimer light man drabbas av utan även afasi light har tillkommit.

Jag vet vad det beror på och det är ju en tröst. Det är den där jäkla fibron som spökar. Det följer med, som ett brev på posten, i kombination med minnesproblem och koncentrationssvårigheter. Lik förbaskat så är det svårt att acceptera. Jag som alltid tyckt att jag har haft alla hästar hemma. Helt plötsligt har de en efter en börjat göra utbrytningsförsök och rymma. Så om ni ser några hästar på rymmen, kan ni väl hjälpa dem hem till mig igen. Det börjar eka tomt i stallet.

Precis som Ulf

Jag vill också ha utgiftsminskning!

Helt bekymmerslös

I nästa liv tror jag att jag ska bli katt. Tänk att få sova så här bekymmerslöst, inte behöva fundera över annat än mat och sova. Vill man ha lite kärlek så tittar man bedjande på husse eller matte som tar upp en i knäet och kliar en på magen. Vilket underbart liv!

Fast jag ska nog inte klaga jag heller. Visserligen var promenadvännen tvungen att ställa in igår, men jag fick med mig sambon ut, så det blev en promenad i alla fall. Sedan sydde jag klar en väska som var ett kul projekt. Det är en ung beställare, så jag vet inte än om den får godkänt. Vi får väl se. Bilder kommer så småningom.

Idag har väninnan U varit hit och fikat. Det finns alltid mycket att prata om. Idag blev det mycket släktforskning diskuterat, eftersom både jag och hon och våra respektive är intresserade av det ämnet.

Nu håller jag på att sy mobilfodral. Det har jag inte gjort förut, men det har efterfrågats så jag tänkte försöka mig på det. Bilder kommer på det också, så småningom.

Nu ska jag nog göra som Elvis, lägga mig på lapptäcket en stund.

Dagens promenad

För ett tag sedan så sprang jag på min gamla promenadkompis på vår lilla kvartersbutik. Det var ett kärt möte och vi bestämde att vi måste återuppta våra gamla pratpromenader. Sedan har jag haft en del att göra med besök och födelsedagar så först idag blev det av.

Det var som att vi aldrig varit ifrån varandra. I och för sig behövde vi uppdatera oss vad som hänt under ett och ett halvt år, men annars kändes det som vanligt. Vi var duktiga och promenerade i nästan en timme. Vädret var helt underbart med strålande sol. Jag följde med henne hem för lite fortsatt prat och en fika. När jag gick hem fick jag med mig en kasse med tyger. I den låg det ett cerisefärgat tyg som passar perfekt till projektet jag håller på med nu.

Vi ska gå en sväng imorgon också. Det gäller att passa på när vädret är vackert.

Hönskasse

För ett tag sedan så fick jag en låda tyger från Jämtland. Helt underbara tyger som jag kommer att frossa i framöver. Där fanns bland annat en remsa med roliga hönor på. Jag misstänker att det är Frösö handtryck som är upphovsman till tyget. Det kommer nämligen från samma källa som tyget med de mulliga dalahästarna.

Hur gör man när man har ett läckert tyg som bara räcker en liten bit. Jag gjorde så här!

Det blev alltså en kasse med hönor som promenerar på rad. Det tegelfärgade bomullstyget matchar hönornas kammar och näbbar.

Invändigt är kassen fodrad med ett offwhite bomullstyg. Den är inredd med en dubbelficka, dvs en ficka med dragkedja och en vanlig ficka, allt i ett.

På motsvarande sida finns en vanlig ficka och en mobilficka.
Måtten på kassen är 41 cm bred och 43 cm djup. Botten är 10 cm bred.

Den finns nu upplagt på hemsidan för försäljning.