lördag 26 december 2009

Avslöjande

Jag brukar inte vilja vara med på bild men här ska ni i alla fall få ett kort av mig och Ali. Jag har knyckt bilden inne hos Madde men jag tror inte hon bryr sig. Annars får hon väl slå mig i huvudet eller nåt......:-)

Julbilder

Nu måste jag ju visa lite bilder från vår julafton. Så här fin är vår gran. En mycket praktisk sak som man skalar av, plockar ihop och lägger upp på vinden när julen är över. Inte ett endaste barr att dammsuga undan blir det heller.









Så här glad är Melina när hon får sitta på morfars arm. Se så stolt han ser ut.










Här har en liten fröken knoppat in i en liten "powenap". Hon var fantastiskt snäll hela julafton. Lite trötthetsgrin några gånger men det är ju inte så konstigt. Annars är hon världens piggaste och vill vara med hela tiden.

Nu blommar det i lingonriset

Sambon och jag har många gemensamma intresse. Dock är det ett intresse som vi absolut inte delar och det är dans. Jag älskar att dansa och har gjort det så ofta jag bara har kunnat. Sambon har, som den gamla rockern han är, tyckt ett det är töntigt. Jag har inte ens fått han att ta några danssteg hemma på köksgolvet. Han har varit som en istadig häst i denna fråga. Dessutom har ju dansbandsmusik varit botten av allt, enligt honom.

Så ikväll blev jag mäkta förvånad när jag satt vid datorn och hör att han ligger i soffan och tittar på reprisen av dansbandskampen. Det var ju tur att jag satt ner, för annars hade jag nog svimmat när han kommer och säger att dansbandsmusik nu för tiden är ganska bra!

Ibland blir man inte förvånad över någonting. Undrar om han har slått sig i huvudet eller om det bara är tomtar på loftet?

fredag 25 december 2009

Vår julafton

Vi hade en underbar och fantastisk julafton. Jag verkligen njöt av varenda minut. Det var bonusdottern Madde, hennes man Ali, världens vackraste Melina och ett kusinbarn till Ali som vi firade med. Kusinbarnet heter Hakim och bor i vanliga fall med sin mamma i Oslo. Mamman hade rest till USA med Hakim ville inte följa med utan han ville vara hos Ali istället. Så givetvis följde han med hit till oss.

De kom vid tretiden, så vi började med kaffe, glögg, pepparkakor och Kalle Anka. Efteråt hjälptes Madde och jag åt i köket att skära upp och duka fram allt. Eftersom jag bestämt mig för att inte stressa så tog det sin lilla tid. Vi var väl klara att sätta oss vid sextiden. Vi hade ju inte hittat någon kycklingprinskorv, men det hade Madde och Ali gjort så det blev sånt till julbordet också. Det var tur för Hakim älskade dessa "pölser" och åt hur mycket som helst. Mitt vörtbröd blev mäkta populärt och enligt Hakim så var allt "kempegott". Brödet blev verkligen gott. Recept och bilder kommer. Det var det godaste vörtbröd jag någonsin ätit och det låg en doft av vört över hela lägenheten, vilket gjorde det hela ännu juligare.

Ali bad bordsbön. Det gjorde han även förra julen och det känns mycket bra att få med även den biten i vår jul. Vi åt så magarna stod i fyra hörn och en snibb, som mamma brukade säga. Melina vandrade emellan oss men till slut blev hon trött så hon somnade en stund på vår säng. Då blev det lite mer matro, speciellt för Madde.

Efter maten var det sambons och mitt jobb att röja upp och försöka få in allt i kylen igen. Rotfruktslådan har fått bo utanför kylen de här dagarna för att vi ska få det att funka.

Vi brukar inte ha någon speciellt julklappsutdelning, men några små saker blir det ju alltid. Mest för att det är kul att ge varandra något kul och personligt. Av ungdomarna fick vi en egengjord almanacka som Ali "scrapbookat". Den var fylld av bilder på Melina. Även Ebba och Amadeus var med på månaden mars. Vi fick även två lotter, en tian och en triss. Bägge hade vinst, på tian vann vi just tio kronor och på trissen vann vi tjugofem. Så lotterna betalade sig. Vi ska väl byta det mot nya lotter och hoppas på fler och högre vinster.

Till Madde hade jag sytt en stor sminkväska. Det blev väldigt lyckat för hennes gamla höll på att gå sönder. Ali fick en prydnadssak i form av ett löv. Han är väldigt intresserad av inredning så han blev mäkta glad. Till Melina hade jag sytt kläder. Bilder kommer. Det var byxor och en blus. Lite stora, men tanken var att de skulle passa bra till våren och sommaren. Då har hon nog växt i det hela. Vi ville även ge Hakim något, men vad hittar man på åt en tolvåring som man inte känner. Vi var onyttiga och köpte några godispåsar. Det gick hem i alla fall. Det blev mycket prat och skratt. Sambon tog fram gitarren och spelade lite. Hakim blev eld och lågor. Han fick testa den gamla nylonsträngade gitarren som är lättspelad. Sambon och Hakim försvann ut i köket där de övade på ackord. Hakim ska börja på gitarrkurs efter nyår så det här gick verkligen hem hos honom. Under tiden så testade Ali på keyborden. Den är han alltid nyfiken på att lära sig. Det är ju min egentligen, men jag kommer numera sällan mig för att spela så det är kul att någon annan vill använda den, där den står.

De var kvar tills klockan nästan var tolv. Melina är ett mycket piggt och medvetet barn så hon var med nästan hela tiden. Hon sov som sagt var medan vi åt och efter en serenad lite senare så knoppade hon även in i en fåtölj, så där som barn kan göra. Ena minuten är de med och nästa minut så sover de.

Efter de gått så lägrade sig tystnaden. Då kände vi hur trötta vi var. Efter lite hopplock så bestämde vi oss för att slå igång en gammal Beckfilm att varva ner till. Till den så fick det bli varsitt glas Amarula med en isbit i.

Det var vår julafton. Mycket trevlig och intensiv. Men ett fint minne.

onsdag 23 december 2009

God Jul

Nu är det jul hos familjen R. Dessutom har vi invigt julskinkan och den underbara julvörten som jag bakat (recept och bilder kommer en annan dag). Det fick bli som middag ikväll eftersom ingen av oss orkade laga mat. Sillen är provsmakad och godkänd. Pyntet är på plats och klapparna ligger under granen. Så nu vill jag önska alla läsare en riktigt

GOD JUL
Ta hand om varandra och ha det så skönt.

Jag måste bara få ge er detta ögonblick

Här kommer något som kanske kan inspirera oss till en extra kraftansträngning, oavsett vad vi har framför oss! En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?”Pappan svarar: ”ja” och de springer sin första maraton tillsammans. En annan
dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen ”ja, min son”, de gör sin andra maraton tillsammans. En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning). Och pappan svarar igen ”Ja”…

Och här kommer videon till denna historia


Hej vad det går

Sent igårkväll fick jag veta att vi får USA-främmande den andra januari. Sambon trodde han hade berättat det för mig?! Han hade sagt att hans brorsbarn kanske skulle komma och hälsa på någon gång i januari. Men att det var bestämt datum hade han glömt och berätta. Att jag ville vara mentalt förberedd hade han inte tänkt på.

Nu har vi hunnit med att lösa lite praktiska detaljer. De ska bo hos en kusin och äta de flesta målen hos oss. Kusinen, dvs sambons äldsta son, jobbar mest hela tiden. Han var inte heller så förberedd på när de skulle komma. Jag ska väl inte skylla allt på sambons bristande information. USA-ungdomarna har själva brustit i infon.

Det ska bli kul att träffa dem eftersom den biten hos sambon har varit som ett vitt fält för mig. Bägge hans föräldrar var ju borta när vi möttes, den äldsta brodern hade dött några år tidigare och mellanbrodern bor i USA sedan många år. Vi har en stående inbjudan dit, men då är det ju det här med pengar. Men någon gång ska vi väl förhoppningsvis få en möjlighet att åka över. Därför är det kul att tillsvidare få träffa brorsbarnen.

tisdag 22 december 2009

Avstämning

Nu är sillen inlagd, brödet står på jäsning och ska göra så till kl 14 imorgon. Julgardinerna är på plats. Rullbordet som stått ett år i klädkammaren är framtaget och då var det ju lämpligt att städa ur klädkammaren på en gång. Vissa golvytor är dammsugna. Det är undanplockat lite här och där.

Det börjar kännas rätt bra. Imorgon ska jag göra kålrotslåda, städa klart och pynta. Det känns inget betungande. Eftersom vi inte kom iväg till närbutiken idag så får det bli imorgon. Sedan kan det faktiskt få bli jul.

Så sorgligt

Jag stryker julgardiner och juldukar. Samtidigt vandrar tankarna till vad som hänt i natt, i vårt närområde. Jag blir så sorgens, samtidigt som jag känner en ilska över ett känslokallt samhälle. En mamma blev mördad inatt. Av sin son. De hade sökt hjälp för sonen för fyra dagar sedan, men psyk hade nekat hjälp. Idag ser man resultatet av den nekade hjälpen.

Hur många gånger har vi inte fått läsa om liknande fall. Där man bett om hjälp, men inte fått den. I sin förtvivlan ger man sig då på någon annan. Vi har hur många exempel som helst. Det mest kända är mordet på Anna Lind, men tyvärr är det bara en i mängden av liknande fall.

Jag känner så starkt för denna pojke som nu dödat sin mamma. Det är ju inte bara hon som är ett offer. Han är det också. Alla i deras närhet är offer.

Jag vet att man i förtvivlan kan begå en sådan här händelse. Jag har själv varit med om det. När sonen i sin förtvivlan höll på att strypa mig. Som tur var så besinnade han sig i tid. Hur han grät efteråt och undrade om han höll på att bli tokig. Han undrade över hur han kunde göra detta mot mig? Mig som han älskade mest i hela världen. Han mådde så fruktansvärt dåligt och jag råkade finnas till hands.

Nu gick det bra för oss. Tyvärr gjorde det inte det för denna pojke och hans mamma. Det är så sorgligt att tänka på.

Lite ditt och datt.

Igår var vi och storhandlade både på Coop Forum och Willys. Vi hade fått låna bil av en god vän. Det finns vissa saker som Coop är suveräna på. Så när vi kan, handlar vi dessa saker där. Det är bland annat Änglamarks toapapper och hushållspapper. Bra kvalitet till ett bra pris. Vi brukar även köpa deras egen julskinka. Den brukar vara toppen. Men igår var jag mäkta irriterad på Coop. Mitt i all julbrådska hade de stökat om bland hyllorna så man knappt hittade vad man ville ha. Vi hade en del på handlingslistan som vi var osäkra på om Willys hade, så sådant tänkte vi ta på Coop. Men icke sa Nicke. Det var jättemycket som var slut på Coopen. Bland annat ville vi köpa prinskorv av kyckling för Alis skull. Det vet jag att Coop hade förra året. Men inte i år. Inte ens vanlig anjovis fick jag tag på där.

Så något irriterad med bara två små kassar för tusenlappen åkte vi vidare till Willys. Jag var lite ängslig hur pengarna skulle räcka eftersom det gått så mycket pengar på Coop. När vi kom dit så ångrade jag att vi åkt på Coop över huvud taget. Willys hade allt vi missat på Coop, utom dessa kycklingprinskorvar. På Willys handlade vi en knökfull kundvagn för samma pengar som på Coop. Man undrar vilka påslag en del butiker har. Jag menar, både Coop och Willys är ju stora kedjor så de borde ha lika stor möjlighet att göra billiga inköp hos leverantörerna.

När vi kom hem så blev det stora tusenbitarspusslet. Det vill säga att få in allt i kyl och skafferi. Vi har ett väldigt litet kylskåp, så jag hade städat ur det dagen innan bara för att frigöra så mycket plats som möjligt. Sådana här gånger saknar jag verkligen vår inglasade balkong som vi hade på förra stället. Där kunde man förvara mycket utan att det frös sönder. Den möjligheten har jag inte nu. Men till all lycka så gick det bra. Men nu är det verkligen fullt överallt.

Innan jag gick och la mig så skulle jag köra igång en vetesurdeg så den skulle vara fin till idag. Då visade det sig att jag varit slarvig med matningen. Det hade till och med bildats mögel på insidan av glasburken. Så det var bara att kasta bort den. Jag får börja om med en ny vetesurdegsgrund i mellandagarna. Jag hade ändå tur att rågsurdegen var helt OK så jag drog igång den istället. Nu är det bara att hoppas att det blir ett bra resultat med den. Det blir väl lite smakskillnad, men jag tror det ska gå bra. Och gör det inte det så finns det vörtlimpor att köpa på affären.

Vi ska väl ta en sväng till vårt lilla centrum idag för att kolla om de möjligtvis har prinskorv gjord på kyckling. Finns det inte så har vi gjort vad vi kunnat. Ali kan ju i alla fall äta mina köttbullar, rökt hjortkorv, kålrotslådan och lite annat smått och gott. För övrigt så ska det städas och pyntas. Jag ska försöka få upp de förgrömmade julgardiner. Det ser annars lite konstigt ut med kulor i fönstren och gardiner i höstfärger.

söndag 20 december 2009

Livet i ett nötskal

För sisådär fyrtio år sedan var jag jättekär i en kille som hette Uffe. Jag var verkligen dökär, så där som man bara kan vara när man är tjugo år. Vi hade en egen låt. Det var Rose garden med Lynn Anderson. När Uffe och jag var ute och dansade så spelades den ofta och han kom alltid och bjöd upp mig då. Det var ju vår låt. Men en gång så gick han och bjöd upp en annan tjej när Rose garden spelades. Då visste jag att nu var det slut. Och så var det. Jag var världens olyckligaste i flera veckor, tills nästa kärlek kom i min väg.

Jag tycker fortfarande mycket om denna låt. Men numera tycker jag att den handlar egentligen inte om kärlek. Den handlar om livet. Att livet inte är en rosenträdgård utan att det är både regn och solsken i livet.

Planeringsuppdatering

Idag känner jag att jag längtar till juldagen. Då ska jag unna mig en "liggakvarisängenochläsaenbok"-dag. Inte för att vi stressar nu men det är ändå en del som ska göras innan julafton. Och när man inte orkar mer än att jobba i "ullatrapid" så tar allt lång tid. Det gäller att planera ordentligt så man både hinner och orkar. Sambon är inne i en ont-period så han måste vila mycket.

Idag ska jag sy klart det sista, vi ska upp på vinden och hämta granen, blommor ska vattnas och ses över, handlingslista ska göras, tvätten från i tisdags ska strykas plus en massa annat småpyssel.

Imorgon ska vi handla. Vi har fått låna bil igen. Förhoppningsvis för sista gången. Efter handlingen så vet jag att vi brukar vara helt slut så där har jag inte stoppat in något mer i planeringskalendern. Jo, jag ska förstås ta fram en surdeg och sätta igång den. Har hittat ett vörtlimpsrecept som tar cirka sjutton timmar i anspråk så det gäller att planera för det. Av de timmarna så är det sexton timmar jäsning. Jag tror det blir jättegott. Tisdag och onsdag är vikt för städning, pyntning och matlagning.