onsdag 10 september 2008

Mobilhistoria

När vi är där i skogen så ringer helt plötsligt min mobil. Den låg i ryggsäcken så jag hann inte svara. Då kom jag på en annan historia om en mobil.

Jag, fd maken och sonen var och turistade i Uppsala. Vi skulle hälsa på morfar men fick ett ryck att vi först skulle leka turiser. Dottern var inte med oss. Hon var kvar hemma. Vi gjorde alla de där turistgrejerna, tittade på slottet, var ner i källaren där och tittade på utställningen om slottets historia, vandrade i Linnés trädgård och naturligtvis måste vi även bevista Uppsala domkyrka.

När vi är längst inne i kyrkan hör jag en mobil som ringer. Jag blir lätt upprörd och säger: "Vad är det för idiot som har mobilen på i domkyrkan." Då inser jag att det är jag som är idioten. Det är min mobil som ringer. Jag rusar ut ur kyrkan för jag kan inte med att stå inför S:t Eriks relikskrin och prata i telefon. Det är dottern som ringer och gråter så jag knappt kan höra vad hon säger. Till slut fick hon fram att hon satt sig på sina glasögon så de gått sönder. Hon som är nästintill helblind utan sina extraögon.

Mamma, dvs jag, pratade lite lugnande med henne och talade om hur hon skulle göra. Som tur var så var pojkvännen där och kunde bistå med hjälp. Ibland är det bra att ha mobilen med sig, vare sig man är i skogen eller i domkyrkor.

Ut i skogen ska vi gå

Eller rättare sagt, ut i skogen har vi varit. Detta är dagens skörd. Vi kom iväg sent så vi bestämde att inte åka iväg så långt. Vi har ett ställe som det inte alls är långt till. Vi har inte varit där på några år för det är lite svårgått där och vi vet att det är många andra som rör sig där.

Idag åkte vi i alla fall dit. Detta är skörden. Hinken är en femliters hink och korgen rymmer ca 8 liter. Det får man ju vara nöjd med för 1½ timmes arbete. På slutet lämnade vi en massa för vi orkade inte mer. Det får bli nästa gång, för nu måste vi ju dit fler gånger. Eller till något av våra andra ställen.

tisdag 9 september 2008

Paralympics vs OS

Det är ju inte länge sedan OS från Peking invaderade våra TV-apparater. Programtablåerna kastades om och många program fick stå på väntelistan tills OS var över. Sändningarna kördes om och om igen, mer eller mindre dygnet runt, för att man inte skulle missa något. Nu är det ett nytt OS i Peking. Skillnaden är att de som tävlar nu har någon form av funktionshinder. Då får man en halvtimmes sändningstid varje kväll.

Visst kan man ändå se att det är en förbättring. Förr var det en bedrivt om det överhuvud taget nämndes i sportprogrammen och då oftast bara om landes paralympicer tagit en medalj. Då kunde man få vara med.

Jag tycker systrarna Kallur, Stefan Holm och alla de andra olympierna är jätteduktiga och de är värda all uppmärksamhet för det arbete de lägger ner. Men i detta sammanhang så är deras kamp bara en bråkdel av kampen som en paralympicer måste göra. Är du född med ett funktionshinder, då vet du inte hur det är att vara frisk. Då har du förhoppningsvis lärt dig att hantera ditt funktionshinder redan från början. Om ditt funktionshinder är förvärvat då måste du lära diga att ställa om hela ditt liv. Det är en mental resa som heter duga, vill jag påstå.

Ikväll i paralympicssändingen berättade man om en av våra bordtennistjejer. Hon fick MS när hon var trettio år. Nu har det gått sex år sedan dess. Hon har spelat bordtennis i ett och ett halvt år och är redan med i paralymics. Fattar ni vilken grej det är.

De ungdomar med funktionshinder som jag lärt känna genom åren har de flesta ett medfött funktionshinder, alternativt att de haft en medfödd skada som förvärrats genom åren. Jag har sett barn som börjat med ridning där de hängt som en hösäck på hästen på grund av dålig tonus, dvs kroppen orkar inte hålla sig uppe själv. Föräldrarna har sprungit bredvid hästen för att hålla kvar sitt barn. Efter en kort period har man sedan kunnat se hur det här barnet klarar av att sitta själv. Det är fantastiska upplevelser när man får vara med om detta.

Min egen son tränade friidrott under en period. Från början klarade han inte ens av att hålla sig på sin egen bana. Och hur man sedan fick följa med på hans resa och se hur han förbättrade sig hela tiden. Då kändes det som när han lärde sig knyta sina skor själv när han var sexton år. Då grät jag av glädje. Men vilken förälder till en vanlig sextonåring skulle fattat min glädje om jag sprungit ut på gatan och ropat ut denna vår alldeles egen seger.

Vad jag vill ha sagt med det här inlägget är i alla fall att man borde se och uppskatta dessa idrottsmän och idrottskvinnor mycket, mycket mer. De får oftast kämpa dubbelt så mycket som de "friska" idrottarna. Dessa kämpar är värda all uppmärksamhet.

Om någon undrar varför jag hela tiden använder ordet funktionshinder istället för handikapp så är det så här: Funktionshindret är själva skadan du har. Handikappet består av hinder i samhället som gör att du inte kan ta dig fram eller på annat sätt hindras i ditt dagliga liv.

Vicki tog brons

Idag fick jag ett glädjebesked via radion. Det gällde Handikapp-OS eller som det numera heter, Paralympics. Vicki har tagit en bronsmedalj i gevärsskytte.

Vicki är en ung tjej från min "moderförening" i Västernorrland. Jag har haft förmånen att följa henne i många år eftersom hon och min son är relativt jämgamla. Vicki är något år äldre. Hon har aldrig låtit sitt funktionshinder stoppa henne utan ständigt farit fram som ett yrväder. Räckte inte rullstolen till så tog hon sig fram krypande eller hoppandes på kryckor.

Sonen och Vicki red tillsammans. Ridning är en jättebra träning för just personer med funktionshinder. Det tränar alla kroppens muskler. Vicki började även tidigt med bågskytte som numera är hennes egentliga gren. Det ledde vidare till gevärsskytte. Hon har även gjort bra ifrån sig i tidigare OS-sammanhang. Sverige har väldigt många duktiga deltagare inom handikappsporten. Vill du läsa mer om Vickis bragd så hittar du det här.

Sjukdomsvinst

Man pratar ibland om sjukdomsvinster. De är inte många och ofta är det det negativa som tar överhand. Men igår kände jag av en sådan där sjukdomsvinst. Vi hade köpt ett blomkålshuvud innan helgen. Igår bestämde jag att det skulle bli soppa av det. Så jag började dagen med att sätta en deg på ett underbart soppbröd som jag har recept på. När sedan middagen kom så kokade jag vår soppa och den blev ljuvlig. Då kände jag riktigt hur tacksam jag var att få vara hemma och hinna med sådana saker.

Dessutom hann jag förbereda ett tyg för sömnad. Jag hade hittat ett underbart grönt tyg, vid mitt senaste loppisbesök, som det ska bli kuddar av till en beställning. Grejen var att det var ett oanvänt påslakan där jag behövde sprätta upp sömmarna. Jag hann även gå igenom en del växter som skulle placeras om eller kastas. Så hela dagen var en sjukdomsvinst, kan man säga. Det gäller att tänka positivt.....:-)

måndag 8 september 2008

Manligt och kvinnligt

Det är kanske fel rubrik för jag vet inte om detta är just signifikativt för manligt och kvinnligt tänkande.

I alla fall så fick jag ett ryck igår. Jag ville möblera om. Vi har ett burspråk och det har varit lite svårt att få det att funka. Men häromdagen så fick jag en uppenbarelse hur jag ville ha det. Det har stått en kista där och en massa blommor. Vid kistan har det även stått en fåtölj och allt gav bara ett rörigt och trångt intryck. Det blev inte bättre av att sambon körde upp fåtöljen ännu mer varje gång han dammsög. Han sköt inte tillbaka den efter dammsugning!

Så igår åkte kistan ut i hallen där den passade bättre. Blommorna åkte in i duschen för lite rengöring och fåtöljen kom på plats som en tron i burspråket. Jag hade förklarat allt detta för sambon i förväg. Jag såg allt framför mig hur det skulle bli. Han såg bara skeptiskt ut och fattade noll. När det väl var klart så blev han också jättenöjd.

Nu till rubriken. Jag såg allt klart medan han inte kunde föreställa sig hur det skulle se ut färdigt. Är detta ett manligt och kvinnligt fenomen? För jag ser också ut som ett ufo när han förklarar ett dataproblem för mig. Jag vet att det finns många män som är kanonduktiga inredare och många duktiga kvinnliga dataingengörer så det är nog bara jag som svamlar och är ute i det blå......:-)

söndag 7 september 2008

Mumsig söndagmiddag

Ikväll har vi ätit riktigt gott. Quinoa har blivit en favorit här hemma. Idag fräste jag upp lök, haricots verts och röd paprika. Det plus halverade gula körsbärstomater blandade jag ner i quinoan. Jag hade hittat ett recept hos Aglio e olio på en senapsvinegrett. Den blandades också ner och fick stå och dra en stund. Till det här stekte jag några kasslerskivor. Det var verkligen mumsigt.

Vi åt även en lite förrätt. Vi hade ju tagit upp lite rödbetor. Jag kokade några som vi åt med en smörklick till. Det var ljuvligt gott. Tänk att få äta egna skördade rödbetor. De hade som tur är löktjuven lämnat kvar.

Lyckliga jag

Idag har jag fått vinnarmail på två av mina mailadresser. Samma mail på bägge två. Där står det att min mail är dragen bland tre lyckliga vinnare. Vinsten är 500 000 pund till varje vinnare. Fatta då. Jag har vunnit 500 000 pund på två adresser. Det måste bli en mille pund tillsammans. Jag önskade mig ju pengar här om dagen. Det var nog någon som uppmärksammade det. Oj vad jag ska shoppa loss.

Det är bara ett litet krux med det hela. Det är någon som skämta aprillo med mig.......:-(