Syglädje

När jag gick i sexan satt jag en hel termin och försökte lära mig sy snygga knapphål för hand. Jag fick aldrig godkänt på det. Då bestämde jag mig för att när jag blev stor skulle jag ha en symaskin som kunde sy knapphål. Jag tror knappt det var uppfunnet med sådana maskiner då, så jag var nog väldigt nytänkande.

Självklart kunde min första symaskin sy snygga knapphål. Det kan även den kära Berninan som jag har nu. Men jag har inte varit riktigt nöjd med dem på slutet. Så min glädje blir enorm idag när jag upptäcker att symaskinsdoktorn fixat till det också.

Han är min idol. Snart dyrkar jag marken han går på.

Och kjolen blir så fin och jag njuter i fulla drag. Med symaskinen och stereon på högsta varv och volym.

Egen tid

Idag har jag kvalitetstid med mig själv. Jag är ensam hela dagen. Det är jätteskönt, eftersom det sker så sällan. Sambon är och  hjälper en kompis med hans dator. Eftersom vi vet hur omständig han är, så räknar vi inte med att sambon är hemma igen förrän någon gång i natt.

Vad ska jag då göra? Naturligtvis ska jag sy. Jag håller ju på med den roliga kjolen. Självklart så mikrovärmer jag några rester för att slippa laga mat.

Dessutom får jag välja TV-programmen alldeles själv. Så klockan åtta knäpper jag på trean och tittar på Änglar och demoner med Tom Hanks. Efter den så blir det femman som sänder filmen Babel med Brad Pitt och Cate Blanchet. Kan det bli bättre än så här?

Pojkarna från Ånge

Jag gillar verkligen Takida. Allt de gjort är bra, enligt mig. När vi var uppe i Sundsvall i höstas så var de med på en festival som jag tror de själva initierat till, Ljunganrocken. Vad jag önskade att vi hade haft råd att åka dit, när vi ändå var så nära. Men någon gång ska det bli av att se de live i alla fall. Det har jag lovat mig själv.

Den här låten kom för ett antal månader sedan. När jag hörde den första gången blev jag alldeles tagen.  Den är bara så bra. Och jag har ännu inte ledsnat att höra på de. Så här får ni ett smakprov på de duktiga pojkarna från världsmetropolen Ånge.

Off season

Idag har jag köpt badskor!

Synörd

Jag är nog en riktig knäppgök när det gäller att sy. Ju svårare, desto roligare, är mitt motto. Det ska vara riktiga utmaningar.

Jag brukar säga att man inte ska utmana mig. Risken är stor att jag antar utmaningen. På grund av denna åkomma har jag därför lärt mig åka slalom på äldre dagar, krypit runt i trånga grottor, lärt mig lite av bergsklättringens grunder, promenerat på glödande kol, med mera.

Nu när jag inte kan göra sådana saker så ser jag fram emot sömnadsutmaningar. Just nu har jag en sådan på gång. För en dryg vecka sedan skrev jag att jag var så nöjd med en morgonrock jag sytt på beställning. Samma beställare har även beställt en kjol till sig själv. Samma sak gäller här, sprätta sönder en välanvänd kjol och använd den som mönster och förebild.

Den kjolen är bara så häftig. Kanonsnygg. Och en enorm utmaning att sy. Det är veck och vikningar och fickor och ficklock och garneringssömmar i en underbar blandning. Ett rent konstverk i design. Snart har jag sprättat allt klart och får börja lägga ut bitarna på tyget. Sedan är det bara att sätta tänderna i det hela. Räkna ut hur man ska lösa olika detaljer på snyggaste sätt. Det är bara så himla kul.

Jag vet, jag är inte riktigt klok!

Sötnosar

 De här små burkseten ska snart få flytta till The queen of Järvastaden.

Den lilla burken är ca 4 cm hög och den stora burken är ca 10 cm hög.

Perfekt att ha lite smått och gott i.

Det här gråsvarta tyget är ett återanvänt tyg.

Här hade jag lite kvar av ett tyg sedan jag sydde väskor och necessärer till två bridgespelande damer, Spader Madame och Polargrevinnan.

Det var kul att jag fick användning av mina gamla knappar som satt på en spetsklänning jag hade. Det var på det glada sextiotalet när jag och bästa väninnan drömde om att öppna en boutique, där vi skulle designa och sy kläder för försäljning.