lördag 20 december 2008

Ett riktigt äventyr

Första julen med sambon höll på att bli rent katastrofal.

Sambon har tre barn. Den äldsta sonen har en mamma och dottern och den yngsta sonen har en annan mamma. Vid det här tillfället bodde dottern hos oss. Yngsta sonen bodde hos sin mamma i södra Danmark. På hösten fick vi besked att nu var sonen inte välkommen att bo hos sin mamma något mer. Hon tyckte att han var för besvärlig. Han var femton år så det handlade egentligen mest om en vanlig tonårstrots.

Nu blev i alla fall goda råd dyra. Han gick på en skola med visst internatboende. Det fick bli en tillfällig lösning. Så vi pratade med skolan om att han fick bo där terminen ut. Vi ville att han skulle bli klar med sin skolgång innan han flyttade hit. Som tur var så gick det bra att ordna det så.

Veckan före jul tog vi bilen för att köra ner till Danmark och hämta hem J. Vi hade dottern och hennes kompis med oss. De skulle fira jul hos mamman i Danmark. Vi kom ner ordentligt, lämnade av flickorna och åkte vidare till skolan, där vi skulle få sova över. Den natten sov vi på en knölig madrass i en skolsal och fick tvätta oss på elevernas vanliga toalett. Kanske inte världens bästa hotellboende.

Dagen efter fick vi träffa rektorn, J:s kontaktperson och psykolog. De var glada att vi personligen kommit och hämtat honom. Efter samtal med dem så packade vi bilen full för att ge oss av mot Sverige. Vi hade packning både i bagage, på taket och inne i bilen. Jag grät en skvätt när jag såg J och hans kompis ta adjö av varandra. Då var de inga stora tuffingar utan två små pojkar som var ledsna över att behöva skiljas åt.

Vi åkte om vid mamman och hämtade de saker som J hade där och att han fick säga adjö till sin mamma. Så började då återfärden. Det var en tyst och ledsen kille vi hade i baksätet.

Efter ett tag började bilen krångla. Den började rycka så konstigt. Sambon började fundera om vi hade tillräckligt med bensin. Bensinmätaren på bilen fungerade inte men vi brukade ha koll på det där ändå. Vi var nu ganska nära Köpenhamn så vi bestämde att vi skulle försöka ta oss dit i alla fall. Klockan var mycket och det var lördagkväll så det var inte så mycket öppet på landsbygden. Vi tog oss till Köpenhamn och hittade en Jet-mack där vi tankade.

Bilen blev inte bättre av det, men vi bestämde oss ändå för att försöka ta oss över till Malmö. Vi kände att allt måste bli enklare om vi var i rätt land om något hände. Vi tog oss till Malmö och av en ren slump hamnade vi utanför Bilia. Vi hade en Volvo så det passade bra. Nu insåg vi att vi måste skaffa hjälp.

Vi hade tidigare avtalat med våra vänner i Ronneby att vi skulle åka till dem och sova över. Nu fick vi ringa till dem och höra om de kunde hämta oss i Malmö. Det gjorde de. Det kallar jag vänner, som sent en lördagkväll sätter sig i bilen och åker den långa sträckan mellan Ronneby och Malmö. Vi kallade även på bilbärgare som kom och bogserade in bilen innanför staketet på Bilia. Vi plockade ur det som kändes för värdefullt för att lämna.

Blekingevännerna kom och räddade oss. Först på måndagen kunde vi få tag på hjälp hos Bilia. Efter ett dividerande så lovade de att hjälpa oss så fort som möjligt. Men det var inte helt självklart att de skulle göra det. De tyckte vi skulle lämna bilen och ta tåget hem och hämta bilen senare. Men det kändes inte som något alternativ. Det är långt mellan Malmö och Mälardalen om man ska åka fram och tillbaka flera gånger.

J var tyst och vi såg hur dåligt han mådde. Vi behövde få komma hem och få lugn och ro. Han behövde få acklimatisera sig till de nya förhållanden som nu gällde, samt att julen stod faktiskt och bankande på dörren.

På tisdagen fick våra Blekingevänner än en gång köra iväg till Malmö så vi kunde få hämta vår bil. Bilia var rent ut sagt otrevliga och kunde inte lova att bilen skulle hålla ända hem. Vi hade ändå bestämt oss. Vi skulle hem, kosta vad det kosta ville. Vi kontaktade olika vänner efter vår färdväg som lovade ställa upp med hämtning, om det skulle behövas.

Så började färden hemåt. Och den gick bra. Ingenting hände, tack och lov.

Men musten hade gått ur oss. Så allt jag planerat att göra för att J skulle få en fin svensk jul, kom av sig. Det fick bli en massa köpt, färdiglagad mat och en snabb dammsugning. Det var viktigare att ta hand om en trasig kille. Det blev jul ändå.

Förresten så älskar J fortfarande min egen inlagda sill. Den blir ett måste nu när J, C och barnen ska fira jul med oss i år. Jag ser verkligen fram emot det.

Singeljul

På senhösten -97 skilde jag mig från mina barns far. Sonen var då tjugoett år och dottern var arton år. Det var inga småbarn jag lämnade. Jag flyttade iväg fyrtiofem mil från dem, för jag behövde börja om från början.

Ganska snabbt blev det jul och hur skulle vi fira det? Jag frågade fd maken om vi kunde fira den tillsammans, men det kunde han inte tänka sig. Kära Syster yster förbarmande sig, så jag firade den hos henne och hennes familj. De bodde i min gamla stad så det var lätt för mina barn att komma dit och hälsa på. De kom på juldagen. Det blev väldigt krystat och konstigt. Det var som att vi inte visste vad vi skulle prata om. Men det gick och så var den julen äntligen över. Jag började förstå min pappa varför han var så dålig att hålla kontakt med oss. Det gjorde minst ont om man försökte glömma.

Andra julen som ensam gick mycket bättre. Dotterns pojkvän hade skaffat lägenhet och den fick jag låna. Han flyttade hem till sina föräldrar så jag kunde bo där i en hel vecka. Oj vad vi hade tid att umgås. Det var underbart. Jag fixade en liten julafton genom att köpa en massa färdig julmat på Hemköp. Den lilla julaftonen hade vi dagen före den rätta julaftonen. Själv satt jag på tåget när julafton kom. Men det gjorde inte så mycket för jag hade haft en fin vecka med mina barn.

Tredje julafton som singel firade jag tillsammans med goda vänner. Det var också en upplevelse. Vi var tre ensamma kvinnor som gick ihop och hade ett julknytkalas. Det var fantastiskt trevligt och på juldagen gick vi ut och dansade. Jag hade träffat mina barn någon vecka innan.

I januari efter tredje julafton träffade jag sambon och efter det har jag inte varit ensam något mer på julafton. Men nu vet jag i alla fall att det är ingen katastrof att vara ensam på julafton.

fredag 19 december 2008

Sakta men säkert går vi mot dopparedagen

Nu är den stora julhandlingen över. Det mesta av julmaten finns på plats och det känns så skönt. Det som förvånade mig var att det blev mycket billigare än vad jag trott. Det gör inte det minsta när det blir åt det hållet. De få julklappar vi ska ge bort är klara. Det är mest Ebba och Amadeus som får något. Själva ska vi unna oss Mama Mia på dvd. Den rear Ica Maxi på söndag. De har en reapryl varje dag. Är det så vi glömt något kan vi komplettera det då eller så kan vi gå på vår lilla närbutik.

Imorgon ska vi hämta ner julsakerna och så ska jag ägna mig åt städning i lugn och ro. Damma och lägga på juldukar och plocka fram pynt. Till Elvis stora glädje ska vi snart klä julgranen också. Det får bli på måndag eller tisdag. Måndagen ska för övrigt ägnas åt lite matlagning. Numera gör jag inte så mycket men egen inlagd sill och mina alldeles speciella julköttbullar är ett måste, enligt mig själv.

Det är så skönt att ha blivit så gammal och förståndig att man inte längre hetsar en massa utan tar en dag i taget. Det blir jul i alla fall, har jag lärt mig.

Två utmärkelser




Nu har jag fått två utmärkelser igen. Den ena är från Pärlmudden. Tack snälla rara du.




Den andra är från Mia.


Jag blir så vansinnigt glad och rörd över dessa tecken på att man gillar det jag skriver. För mig själv tänker jag, "kan det verkligen vara mig de menar" när jag läser motiveringarna.


Nu är det så att bägge de här utmärkelserna ska egentligen skickas vidare till sju respektive åtta bloggar som jag uppskattar. Jag måste erkänna att jag just nu är ganska tom i huvudet. Den lilla koncentration jag har är focuserad på vad jag behöver komma ihåg att göra innan jul. Så jag skickar det här vidare till alla bloggare jag läser. Jag läser era bloggar naturligtvis för att jag gillar dem, av olika anledningar.

Kram till alla snälla och trevliga människor där ute i bloggvärlden.

torsdag 18 december 2008

Bråttom bråttom

Vad gör jag här? Här har jag inte tid att sitta. Måste sy på huvan på Ebbas fleecetröja, måste skriva storhandlingslista, måste göra klar papper som ska in till ABF, måste, måste, måste. Måste resa på mig nu. Hejdå!

onsdag 17 december 2008

Vilka fina ungdomar det finns

Idag har vi hämtat hem vår nygamla soffa. När vi ska bära in den i huset så uppstår ett litet problem, det går inte att spärra källardörren. Jag går in och tittar om det finns något man kan använda. Då kommer det två unga killar, sådana där tvåmeterstyper i sexton-sjutton års ålder. Jag frågar om de har lust att hjälpa till med en sak. "Självklart", svarar de fast de inte har en aning om vad de ska hjälpa till med. Min tanke var att de kunde hålla upp dörren medan vi lyfte in soffan.

Just då kommer sambon med en låda vi hade i bilen och spärrar upp dörren med den. Jag säger till killarna att de slapp att vara dörrvakter, samtidigt som jag tackar dem för att de var villiga att ställa upp.

Vi börjar baxa ut soffan ur bilen när det kommer två unga killar till. De frågar om de kan hjälpa till att bära. Det är klart vi tackade ja till det. Killarna hjälper sambon att bära upp soffan, medan jag flyttade på bilen. Allt gick lätt som en plätt.

Heder åt dessa ungdomar.

Jag har fått Nobelpriset

“Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man, finns där en kvinna. Vilket är sant, utan tvekan! Men ännu sannare är att bakom varje trygg liten Guldklimp (barn) finns en mamma! En mamma som lägger ner hela sin själ i att fostra, trygga och skapa kärleksfulla förutsättningar för sina barn.En mamma som så ofta får dubbeljobba med att få vardagen att gå ihop… som efter först en lång dag på jobbet, kommer hem, lagar middag, läsor läxor, tvättar, stryker, städar, handlar och inte minst ger sina barn kvalitetstid! När väl kvällen och natten närmar sig, stupar hon i säng av ren utmattning… för att få ork att ta sig igenom ännu en ny dag… med ett leende på läpparna!
Vi alla mammor som lyckas med den här bedriften är UNIKA! Utan tvekan är vi värda ett Nobelpris inom ämnet Mammakunskap!
Det är med en stor ära jag tilldelar Dig det här Nobelpriset! Jag beundrar Dig för Din styrka, för Din glöd och för Ditt engagemang! Var STOLT över Dig själv!”
Jag fick priset av Trebarnsmamman med motiveringen "Alla barn skulle behöva en mamma som du". Jag blev otroligt stolt och glad, nästan rörd till tårar. Nu vill jag skicka Nobelpriset vidare till alla mammor som känner att de är värda det, oavsett om barnet är litet, halvstort eller vuxet. Jag sänder det med extra varm hand till oss mammor som måste kämpa lite extra på grund av att vi inte har alldeles vanliga barn, barn som inte passar in i samhällets normer. Vi måste ofta ta i lite extra för att våra barn ska få ett så bra liv som möjligt. Då kan ett Nobelpris göra att vi känner att vi inte kämpar/har kämpat alldeles förgäves.

Besviken

Fick nyss ett mail om att han vi köpt lampan av på Tradera, är krasslig. Han hinner inte posta den förrän på fredag. Nu lär den ju inte hinna fram före jul. Jag som hade hoppats att vi skulle få ha allt klart tills dess. Suck.

tisdag 16 december 2008

En sån dag

Idag har det varit en sån dag, en dag när det mesta blir tokigt. När jag tvättade idag så tänkte jag köra våra gamla sovkuddar. Vi hade ju köpt nya i söndags så de gamla skulle få bli extrakuddar. Bägge kuddarna sprack i tvättmaskinen så jag har nu sanerat en tvättmaskin från små bomullschips. Det är många sådana i en kudde, dubbelt så många i två kuddar. Nu ska jag bädda rent i sängarna med nya kuddar. Sedan ska jag skynda mig att gå och lägga mig innan något mer tokigt kan hända.

Det är tjejlunch imorgon, det behöver jag nu.

Typix

Idag när jag hade tänkt tvätta sånt där som man inte tvättar så ofta, typ draperier och kuddfodral, då är en av tre maskiner trasig. Det är så typiskt. Får väl vänta med en del saker eller tvätta de i vår egen maskin uppe i lägenheten.

För övrigt har jag ritat och klippt till ett mönster till en fleecejacka åt Ebba. Elvis "hjälpte" mig genom att ibland jaga penna och ibland saxen. När han inte gjorde det så tog han sats och åkte kana på mönsterpapperet som låg på golvet. Han är så hjälpsam.

Snabba ryck

Här går det undan just nu. Idag sålde vi vår gamla soffa så nu är det tomt i vardagsrummet. Vi ska ringa imorgon och höra om vi kan hämta vår nygamla soffa på onsdag. Imorgon har vi tvättstuga och jag vet hur trött jag brukar vara efter det, så onsdag känns bättre.

Dessutom har vi ropat in en nygsammal kökslampa i 50-talsdesign, på Tradera. Förhoppningsvis får vi den innan helgen. Efter helgerna ska vi sälja vår gamla köksmöbel och kökslampa. Vi räknade ut att får vi sålt grejerna som vi tänkt så kanske vi bara har behövt lagt sammanlagt en femhundring på nya kökmöbler och ny soffa. Det kan vi leva med......:-)

Idag har vi även haft grovtvättstuga så nu är mattor och golv fräscha och de nysydda gardinerna är uppsatta. Det är nästan så julkänslan redan börjar infinna sig. Vad överraskade ungdomarna ska bli över vårt nya möblemang, när de kommer i julhelgen. Bilder kommer när allt är klart.

måndag 15 december 2008

Kirurg, ingentin för mig

Jag håller just nu på att pyssla en del inför julen. Bland annat så syr jag nya gardiner till vardagsrummet. Att sätta upp nya gardiner innebär att man tvättar fönstren, att tvätta fönstren innebär att man plockar ur blommorna och friserar dem som behöver det. Min kungscissus behövde friseras, ordentligt. Den är lindad runt en stålcirkel och nu var den lindad i väldigt många varv som hade trasslat sig. Den var med andra ord väldigt vildvuxen. Så saxen åktes fram och så började jag klippa. Jag klippte lite här och så klippte jag lite där och så såg jag någon slinga som inte var så snygg så då klippte jag av den också.

När jag äntligen var klar kunde sambon konstatera att det var ju tur att jag inte är kirurg. Han såg mig där i en operationssal med saxen nere i magen på en stackars patien. "Vi klipper lite här och lite där, blindtarmen ser inte snygg ut så då tar vi bort den och kolla den där fula delen på tjocktarmen. Jag tror vi klipper av lite av den också. Oj då, det blev bara lite tunntarm kvar. Shit happens."

Det är nog rätt som de säger att skomakaren ska bli vid sin läst.

söndag 14 december 2008

Shopping för hela slanten

Dagen idag har minst sagt gått i shoppingens tecken. Vi började dagen på Jysk. Tro inte vi var ensamma där. Det var hopplöst att hitta parkering men till slut så lyckades vi. Vi var där för att vi skulle köpa nya kuddar åt oss själva i julklapp. De gamla hade börjat bli så ihopsjunkna så de ville inte ens bli fina efter tvätt.

Vi hittade de kuddarna vi vill ha plus att vi hittade en hel del annat också. De reade ut sina julsaker så det bidde en röd keramiklykta och en bordslöpare. Dessutom blev det en omgång panelvagnar till vardagsrumsgardinerna jag ska sy. Jag hittade rosa vaxduk med prinsessor. Gissa vem som ska få det. Just det, Ebba naturligtvis. Jag kan riktigt höra henne utropa "åååååååå rosa!!!" Jga tänkte sy ett litet förkläde åt henne. Resten ska jag ta själv och sy en badkasse med vaxduk till foder. Vi hittade även fina stolsdynor till våra nya köksstolar.

Vi lastade i det där i bilen och gick vidare till Rusta. Bekvämt när butikerna ligger nära varandra. Där tänkte vi köpa nya hallmattor. Jag hade fått för mig att jag ville ha runda mattor i hallen. Vi hittade jättefina runda ryamattor i en djupröd vacker färg. Få se hur det blir med katthår. Det blev även kakmått (till Ebba), glasögon, juliga örhängen, Axe och en bamsepåse Riesen plus en ljusslinga som sambon suktat efter sedan förra julen.

Tro inte vi var nöjda med det. Vi fortsatte med att åka och titta på en soffa som vi ringt på på Blocket. Det var nästgårds, bara rätt över gatan hemma. Den var jättefin. Så vi köpte en skinnsoffa på studs, bara så där. 800:- var det facila priset vi gav för den. Tröttnar vi på en så är det ingen större skada skedd. Den var då bra mycket snyggare än vårt gamla nedsuttna elände. Vi ska hämta den senare i veckan när vi blivit av med vår egen.

När vi kom hem så började jag sy nya vardagsrumsgardiner men det blev bara en gjord idag. Jag blev så irriterad för jag upptäckte inte i tid hur snett tyget var. Då hade jag redan klippt till det. Så det var bara att försöka göra det bästa av det hela. Aldrig mer att jag köper tyg på Jotex. Men det blir nog bra innan det är klart i alla fall. Jag bara tappade fart ett tag.

Förkläde och kakmåtten till Ebba ska få åtföljas av hemgjord Playdoo-deg. Det är nämligen så att de pysslar inte så mycket med henne när hon är hemma, så det här är en liten fin vink utan att vi lägger oss i för mycket.

Sista uppdateringarna

Nu har jag gjort de sista uppdateringarna på hemsidan. Nu kommer jag inte att uppdatera något mer före jul. Det senaste jag har lagt upp är varor som min väninna stickat. Hon är jätteduktig på att sticka tröjor och sånt. Det som jag inte har tålamod med att göra. Jag har lovat henne att vi ska försöka sälja lite av hennes saker via min hemsida. Priserna är mycket lågt satta eftersom hon stickar som terapi och vill mest ha ersättning för garnkostnaden så hon kan köpa nya garner att sticka av.

Gå gärna in och titta på sidan som heter Ullas stick-och virkhörna.