lördag 6 oktober 2012

Ännu mer miljökassar

Nu har jag sytt ytterligare tre miljökassar. Detta är ett återanvänt tyg.

Nu ska jag sy en handväska som jag tror blir jätteläcker.

Men först ska jag ut och valla gubben och mig själv lite grand i finvädret. Det gäller att passa på.

fredag 5 oktober 2012

Vanemänniska

Jag är en riktig vanemänniska. Nästan lite beroende av att ha allt i rätt ordning. Det har inte alltid varit så, men med koncentrationssvårigheterna som kommit i samband med fibromyalgin så har mina rutiner blivit ett måste. Speciellt inrutade är mina mornar och förmiddagar för att jag ska komma igång på ett bra sätt.

Den här dagen började med ett rejält datorstrul. Det var kabeln som kopplade ihop min dator med familjens nätverk som la av. Den hade faktiskt gått av. Så dagen började inte alls som jag vill ha den.

Det innebar att jag först på eftermiddagen kom på att jag inte medicinerat. Och att jag nu ikväll kom på att jag inte ens druckit kaffe. Inte konstigt att jag var ovanligt seg i huvudet.

Detta är nu åtgärdat. Medicinering, kaffedrickning och datorstrul är OK igen.

onsdag 3 oktober 2012

Surgubbe

Sambon och jag har nyss varit och veckohandlat. När vi kommer tillbaka hem så står det några grannar och väntar på hissen. Bland annat är det en man och hans fru som står där och väntar. Jag känner att jag blir alldeles het av ilska bara av att se honom.

Varför då, kanske du undrar? Helt enkelt för att han är en mycket otrevlig och ouppfostrad man. Dessutom är jag helt övertygad om att han är rasist. Då kanske du undrar hur jag kan se allt detta på honom?

Vi har bott i det här huset i sex år. På hela den tiden har han aldrig hälsat. Vi har hälsat, men han har inte hälsat tillbaka. Utan bara blänger surt. Det är så ouppfostrat så det är inte klokt åt det. Hans fru brukar hälsa när han inte är med. Men är han med så hälsar inte hon heller. Han är en riktig surgubbe utan vanligt folkvett.

Varför jag då är så övertygad om att han är rasist? Helt enkelt för om det är grannar i hissen som har utländsk bakgrund så kliver denna mannen inte in i hissen. Då väntar han på nästa.

Jag känner att jag fortfarande är så arg att nästa gång jag ser honom kommer jag att inte kunna tiga. Jag kommer fråga honom rätt ut varför han inte kan uppföra sig som folk. Det ska bli intressant att se hur det blir. Jag lovar att berätta hur det går.

Min barndoms skola

Mina första två år i skolan gick vi i baracker som låg nära Lästmakargatan. Då hade vi en fröken som jag minns var snäll, men som jag inte kommer ihåg vad hon hette. I trean flyttade vi till denna skola, Almtunaskolan. Läraren hette Sven-Olov Assander och han lever kvar i mitt minne som världens bästa lärare. Jag har räknat ut att vi var förmodligen hans första klass, eventuellt andra. Han var i alla fall väldigt ung. Och väldigt inspirerande för en vetgirig liten Cicki. 
 
Detta var ju på femtiotalet när vi stod inför en värld stadd i förändring. Världen hade börjat hämta sig efter kriget. Moderniseringen av samhället var på frammarsch. I Sverige växte industrin, vårt sociala nätverk växte fram. Sovjet och USA började sina rymdprogram. Allt andades framtidstro. Allt var mycket spännande.

På den resan tog magister Assander oss med på. Vi pratade politik, inte bara svensk politik utan även hur det såg ut i världen omkring oss. Det var redan då man började prata om ett gemensamt Europa. Han tog med oss på sin resa till Sovjet där han träffat andra studenter. Vi pratade satelliter, förbränningsmotorer och allt annat. Han var otroligt engagerad och som sagt var så har han levt kvar i mitt minne.

Skolan var nog ganska modern för den tiden. Vi gick i den bortre flygeln, på den här bilden. Där låg även matsalen. På vinden! Hur de fick upp maten dit har jag ännu ej fattat. Gymnatisksalen var på vinden i den främre flygeln, i de tre fönstren man kan se på bilden. Gympan var nog det jag tyckte sämst om. Trots att jag var liten och späd var jag fruktansvärt klumpig. Det var ju mycket redskapsgymnastik och jag avskydde det hela tiden.

I samma flygel låg även syslöjdsalen. Så där tog jag mina första stapplande systygn. Samt lärde mig grunderna för stickning.

Det som inte syns på den här bilden var att det låg en damm på sidan om skolgården. Så om du tänker dig att du går över gräsmattan lite till vänster i bild, så ligger dammen där. På våren och sensommaren var det där man samlades. Det måste varit unikt att ha en damm på skolgården. Det var ingen tanke på barnens säkerhet där inte. 

Den här skolan har jag enbart ljusa minnen ifrån. Det blev lite sämre med det, ju äldre jag blev. Eller rättare sagt, ju mer vi flyttade. Här gick jag i alla fall kvar tills första terminen i sexan. Då flyttade vi till en liten by ett par mil norr om Uppsala. Men det är en annan historia.


tisdag 2 oktober 2012

Nysydd miljökasse

En nysydd miljökasse. Det finns tre stycken av denna. 100% bomull. Återanvänt tyg.

Kolla in på www.cickidesign.se om du vill se mer kassar och väskor.

Min barndomsgata ll


Vi flyttade från Haraldsgatan 1952. Då var jag tre år. Vi flyttade in i något som måste varit som en dröm för mina föräldrar. Att komma ifrån det helt omoderna boendet till en sprillans nybyggd tvårumslägenhet på 50-talet var förmodligen som natt och dag.

Det här är bilden på min barndoms lekplats. Huset till höger måste vara huset som min bästa kompis Kicki Jansson bodde i. Vi bodde i huset framför, på andra våningen, med ett sånt där tjusigt burspråk som man ser på bilden.

Jag har mycket minnen därifrån. Speciellt från min kompis och hennes hund King. Men även andra minnen som hur lägenheten såg ut, hur det såg ut i tvättstugan. Det var en sån där jättestor stenmangel, som mamman var så rädd för att vi skulle göra oss illa på. Det fanns skräckhistorier om barn som blivit ihjälklämda i sådana manglar. I lägenheten fanns allt som fanns på femtiotalet. Naturligtvis den klassiska stringhyllan. Den delade av vardagsrummet så pappa fick som en liten kontorsdel där. I burspråket stod det en ljusblå blommig fåtölj utan karmar och med en volang som dolde benen. Den kallades för stickfåtöljen. Förmodligen för att den var karmlös så det fanns utrymme för stickande armar.

Jag har ett sånt där udda minne därifrån. Jag minns att jag vaknade en morgon och mamma satt i köket och sydde. Hon hade sytt en hängselkjol med bolero till mig. Den var tegelröd. Jag vet inte varför jag minns det så väl. Förmodligen för att jag kände mig väldigt fin i den. Jag har ett foto där familjen är fotograferade i vardagsrummet. Det är jag, min bror, mamma och pappa. Mamma är gravid med min syster. Jag har min älskade docka i famnen.

Jag började även i skolan medan vi bodde kvar här. Oftast hade jag sällskap hem med en grannpojke från min klass. Han hette Jan-Olov och jag var så kär i honom, så som man bara kan vara när man är 7-8 år. Han bodde i ett av husen som ligger till vänster i bild.

Min bror föddes här i december -52. Jag har för mig att vi flyttade när jag var åtta år. Då flyttade vi till en nybyggd villa i ett helt nytt område i Uppsala. I mitt minne föddes min syster efter att vi flyttat till villan. Pappa säger att hon föddes innan vi flyttade. Jag måste nog ge honom rätt, för hon är född -56. Då var jag bara sju år. Så pappas åttiåriga minne är kanske bättre än mitt sextiåriga. Eller så minns man bättre när ens barn föds än när ens syskon föds.....:-)

söndag 30 september 2012

Min barndomsgata

Jag är rätt dålig på att surfa runt. Gör jag det så blir det mest på syrelaterade sidor. Men min syster är fenomenal på att hitta spännande saker. Nu har jag, via pappa, fått en länk som är oerhört kul. Den heter Digital museum och består av samlade museibilder.

Där hittade jag bilden på min barndoms gata, Haraldsgatan. Den finns inte längre utan revs för många, många år sedan. Där bodde vi tills jag var tre år. Jag har fortfarande klara bilder om hur det såg ut inomhus och på gården. Det var vedspis, kallvatten, toalett på gården och råttor vid soptunnorna.

Den här bilden är från 1908 så det såg inte riktigt ut så här när jag växte upp. Då var det även byggt hus där staketet finns. Vi bodde till höger in på gatan. Man gick in genom en portal för att hamna på gården. Därifrån gick man vidare in i husen. I mitt minne är gatan mörkare än den är här. Men det kan vara mitt minne som spelar mig ett spratt.

Nu ska jag kolla vidare.

Toalettäventyr

Hannele berättade om sin handväska som började brinna efter ett toalettbesök. Jag hade också ett toalettäventyr i fredags, även om det inte handlade om uppeldade handväskor. När U-B och jag skulle gå från tai-restauranten så tänkte vi passa på att sköta om ett toalettbesök innan vi gav oss ut på stan. Jag hade min jacka i handen så den slängde jag i handfatet, medan jag skulle sätta mig. Det jag inte uppmärksammade var att det var en vattenkran med sensor. Så den började spruta vatten på min jacka. Som tur var så reagerade jag snabbt och ryckte undan den. Den hann inte bli alltför blöt.

Det är bara att konstatera att när tanter är på stan så kan det bli äventyrligt.