Idolkväll

Jag har följt Idol ända sedan första säsongen, när Daniel Lindström tog hem segern. Jag har haft rysningar och krypningar i kroppen över både kanonbra och urusla sångprestationer. Och jag har inte kunna förstå hur Kirsthi kunnat sitta där och gråta stup i kvarten. Men ikväll var jag tvungen att göra henne sällskap i gråtandet. Jag blev golvad direkt. Marie Picassos version av Allways on my mind var något utöver det vanliga. Jag har hela tiden haft Marie och Daniel som mina främsta aspiranter på Idolvinsten. Ikväll känns det mer rätt än någonsin att någon av de två ska vinna. Vilken vet jag inte. De är bara så bra, bägge två. De spelar i en helt annan division än de övriga deltagarna. Och med det säger jag inte att de andra är dåliga, utan bara att Marie och Daniel är så mycket bättre.

Tack för idag, slut för idag. Godnatt, Bloggen