fredag 21 november 2008

Små små ord av kärlek.

Idag fick jag en språkkurs av sambon. En språkkurs i italienska. Italien är vårt favoritland och jag har pratat i flera år om att jag ska anmäla mig till en kurs i italienska. Det har aldrig blivit av. Men nu är dags även om inlärandet kommer att ske i hemmiljö. Det är ju perfekt att sitta vid symaskinen och öva glosor.

Det är sådana här småsaker som betyder så mycket i ett förhållande. Att man får en språkkurs när man önskar sig det, en smekning över kinden när man går förbi eller en godnattpuss och ett "Jag älskar dig" innan man somnar med sin älskades armar omkring sig. Snart kan jag säga "Ti amo" till honom.

torsdag 20 november 2008

Låset som låste sig

Igår var jag som sagt var på väninneträff. Det var en bit bort så jag tog bilen. Det krånglade lite när jag skulle låsa upp bilen men eftersom det varit en kall natt så skyllde jag på frost i låset. Jag hämtade upp väninnan E och så bar det iväg. Vi hade en glad dag och allt gick som på räls när vi sedan skulle fara hem igen.

Väninnan E och jag tog en sväng runt Coop Forum. Jag behövde byta några lyktor jag köpt dagen innan och hon tänkte utnyttja att hon hade skjuts genom att handla lite tungt och stort. När vi landar på Coops parkering så får jag inte upp dörren. Den vill bara inte öppna sig. Det var inte frusna gummilister eller något sånt utan låset hade låst sig. Vi försökte på alla sätt och vis men ingenting lyckades.

Med stort möda och stort besvär fick jag krångla mig ut på passagerarsidan. Jag hoppas verkligen att ingen stod där och smygfilmade mina pustanden och stönanden. När jag väl krånglat mig ut så inser jag att bilen går inte att låsa. Det var ju ingen höjdare. Jag hade en del grejer i bilen eftersom jag bland annat fått två stora kassar stickade saker av väninnan U. Men vi fick lov att chansa att det skulle gå bra.

Lyktor byttes och E handlade snabbt det hon skulle. Sedan var det bara för mig att krångla mig in i bilen igen via passagerarplatsen. Det gick nämligen inte att låsa upp förardörren från utsidan heller. Jag ringer sambon och meddelar krånglet och ber att han möter mig på vår parkering. Kanske kan han fixa det hela?

Han möter upp laddad med låsolja. Efter ett antal krångladen fram och tillbaka så får vi äntligen upp låset så jag kan ta mig ur bilen den normala vägen. Vad som hänt med låset? Vi vet inte. Vi hade inbrottsförsök för ett tag sedan men bytte inte låset då. Det kanske vi borde ha gjort. Vi får väl se hur det beter sig i fortsättningen.

onsdag 19 november 2008

Andas in och andas ut

Många har skrivit och sagt åt mig att inte glömma att andas nu när jag syr så mycket. Idag har jag andats ordentligt. Jag har varit på tantlunch med mina väninnor. Vi är ju fem väninnor som träffas över en lunch en gång i månaden. Vi turas om att hålla lunch. De här lunchträffarna har blivit en sorts andningshål i vardagen. Så idag har jag andats.

Som vanligt har vi pratat och ventilerat det mesta. Det gör att jag alltid är trött efteråt men ändå påfylld. Så nu klarar jag mig ett tag till. Dessutom hade jag två välfyllda kassar med stickade grejer från väninnan U. Det ska jag sälja på marknaden. Det är underbara saker som kommer att bli dragplåster till mitt stånd.

måndag 17 november 2008

Sambon och hans vänner

Sambon är utbildad datatekniker. En väldigt duktig sådan. Det gör att hans vänner tycker att de kan utnyttja den kunskapen. Speciellt en vän verkar tycka det. Det är en vän som finns kvar från sambons ungdomsår. T hör aldrig av sig annat än när han har datorstrul. Men då hör han verkligen av sig mycket istället. Han kan ringa tolv, halv ett på natten med problem som dykt upp. Han ringer ytterst sällan på dagtid, utan det sker på nätterna när han sitter vid sin dator och jobbar. Själv kan han inte mycket om datorer. Så det är ju utmärkt att han har en datorkunnig vän. Som är så gudomligt snäll att han ställer upp i ur och skur.

I förra veckan var sambon hem till T och hjälpte honom med en strulande dator och skrivare. Han for härifrån vid fyratiden på eftermiddagen och kom hem halv två på natten! Då var han helt färdig. Till saken hör att efter sambons stroke så har han stora problem med koncentrationen. Så när han måste vara på topp en längre tid, rasar han ihop efteråt. Vilket han gjorde när han kom hem. Jag var jätteorolig, eftersom jag vet hur slut han kan bli och han hade ca trekvarts timmes bilkörning hem i mörker och dimma.

Igår ringde T ett antal gånger, faktiskt på dagtid. Hans skrivare krånglade fortfarande. Sambon meddelade vid åttatiden att T skulle komma hit och låna vår skrivare. Vi hade ännu inte hunnit äta middag på grund av alla dessa telefonsamtal. Det var nämligen en annan datorstrulande vän som också ringde ett antal gånger under gårdagen, så sambon satt i telefon mest hela tiden. Det är han som står för matlagandet nu när jag syr så mycket. Vi kom överens om att sambon skulle laga middag så kunde T äta med oss.

T kom och det visade sig att papperen som skulle skrivas ut inte ens var tillverkade ännu. Det var en inbjudan till en av T:s söners klassfest som skulle göraa. När T ska göra någon så ska det vara glassigt och flashigt, så att alla kan bli imponerade. Han kan inte detta själv utan det är ofta sambon som får stå för det glassiga och flashiga. Dessutom är T mycket för att överarbeta och han är omständigare än de flesta.

Halv tolv gav jag upp med att vänta på mat och mikrade en fryst pizza. Inte speciellt gott men det kom något i magen i alla fall. Halv ett var jag beredd att gå och lägga mig. Då var jag trött och hade så ont så jag kände mig gråtfärdig. Jag hade inte haft någon möjligthet att vila ryggen i min datorstol och att slå på TVn och vila ryggen i min tv-fåtölj kändes meningslöst. Så jag sydde istället.

Då när jag tänkte lägga mig, gick äntligen T. Sambon var helt färdig. Han hade inte heller fått i sig något, för hade han ställt sig och laga middag hade han inte hunnit det som T skulle ha hjälp med. Det fanns några pannkakor i frysen som han mikrade och åt då. Han sa att nu började han faktiskt känna sig utnyttjad. Men eftersom han är så snäll som han är kommer han aldrig att säga detta till T.

T tänker komma idag igen, eftersom de inte hann klart igår. Undrar om man får någon middag ikväll eller inte?