Nu är jag inte rädd

I hela mitt liv, innan jag träffade sambon, levde jag med murar omkring mig. Murar som jag byggt upp själv, för att skydda mig. Ingen, inte ens barnens far, släpptes in. Ingen skulle få veta vem jag egentligen var. Den enda som fått kika in lite grand, var min käraste vän Suss.

Jag var så rädd att bli sårad, eftersom jag visste hur ont det gjorde. Då var det bättre att vara den som bestämde om känslorna. Släppte man inte in någon, så kunde inte heller någon göra en illa. Jag levde ständigt med tanken, att det är jag som bestämmer när det här ska ta slut. Då går jag. Att det skulle ta slut någon gång var jag övertygad om. Det tog lång tid innan jag gick, eftersom det kom ett helt liv som krävde andra prioriteringar. Men en dag så gick jag äntligen.

När jag sedan levde ensam, började jag inse att det kanske inte var så bra att tänka så som jag gjort. För även om jag stängde ut andra människor, så skärmade jag ju även av mig själv med mina murar. Ändå kunde jag inte riva murarna då. Jag var fortfarande så sårbar.

Så mötte jag sambon, min stora kärlek. Första tiden var som i ett rus. Men han började ställa krav. Han krävde att få komma in, innanför mina murar. Skulle vi få det här att fungera så var jag tvungen att dela med av mig själv. Ge hela mig själv.

Så svårt det var. Och så rädd jag var. Nu var jag tvungen att lära mig att lita på en annan människas känslor. Lita på att han inte skulle göra mig illa. Det blev flera kaotiska år, där jag flydde om och om igen. Jag packade mina väskor och bestämde mig för att gå. Inte bara en gång, inte två gånger utan många gånger. Varje gång kom jag bara till dörren. Varje gång insåg jag att jag inte kunde tänka mig ett liv utan denna man.

En dag insåg jag att han hade inte lurat mig. Jag kunde lita på att han inte skulle göra mig illa. Att hans känslor var lika starka och att han var lika sårbar som jag. Inte ville jag göra honom illa, han som hade kommit att bli min tvillingsjäl. Efter snart tio år tillsammans så vet jag att jag inte behöver vara rädd längre. Murarna är rivna och det är inte farligt att våga visa sina känslor.

Allt det här påmindes jag om idag när jag hörde denna låt som säger så mycket om hur mina känslor var då.

Flitiga Lisa

Idag har jag varit riktigt flitig. Det känns verkligen i kroppen, men på ett sätt som gör att jag känner mig också oerhört nöjd. Jag har dammat klart Billyn och diskat alla glasprylar där. Vidare så har jag dammat i det sk barskåpet. Sambon och jag har ett stort spritproblem. Vi dricker inte tillräckligt mycket, så det hinner bli damm på flaskorna och alkoholen dunstar....:-)

Jag har pysslat en del med blommorna, både vattnat, nypt bort fula blad och fyllt på jord där det behövts. Klädkammaren har fått sig en omgång genom att jag plockat ihop en del saker och stuvat om, så det blev bättre med plats. Som avslutning har jag bakat Hallongrottor. Det receptet har jag hittat hos Hedgehog-Sara.

Nu undrar ni förstås om jag inte sytt något. Naturligtvis har jag gjort det. Det började jag dagen med och så sydde jag till Laleh, som pratade i sommarprogrammet. Nu är första omgången av quiltningen klar. Alltså sömmarna åt ett håll är färdiga. Imorgon börjar jag med de korsande sömmarna.

Ikväll får sambon ta hand om matlagningen. Jag är värd en vilostund tillsammans med GW.

1 - 2 - 3

En dag varje månad är jag riktigt sur. Det är idag. Nu har jag betalat räkningarna. Roligare kan man ha. Jag blir lika sur varje gång jag upptäcker hur lite som blir kvar. Skit också. Varför kunde inte jag träffa en rik man? Eller rättare sagt, varför kan inte sambon vara lite rikare, eftersom jag inte vill ha någon annan än han.

Får väl trösta mig med att jag är rik på kärlek och vänskap. Det kommer man långt med.

Invadderad

Jag har inte stavat fel i rubriken utan jag känner mig "invadderad" av vadd och lapptäcke. Detta täcke verkar ha tagit över mitt liv. Jag tänker, känner och syr lapptäcke. Fast fort går det inte. Igår sydde jag första quiltsömmen. Jag trodde jag var smart när jag sydde först från det ena hållet till mitten och sedan från det andra hållet. Det visade sig ha blivit ett stort veck i mitten på baksidan. Fodret hade tryckts med och klumpat ihop sig. Igår hann jag inte göra mer eftersom vi skulle träffa våra vänner. Vi kom hem sent så det blev inget gjort då heller. Idag har jag sprättat upp den ena sömmen och klarade mig tack och lov med det. Jag fick nåla om stora delar där det stretade vilket jag inte märkt. Jag misstänker att jag får nåla om och justera bitvis eftersom quiltningen växer fram.

Nu har jag även sytt om den uppsprättade sömmen och det blev bra. Gissa om jag är sugen på att fortsätta. Men det finns annat att göra. Jag ska packa några sydda saker och posta dem. Ska samtidigt passa på att gå en promenad i finvädret. Jag håller även på att damma Billyn i vardagsrummet. Den har en hörnhylla som är full med alla mina samlade glassaker. De måste diskas för att bli fina så det tar sin lilla tid. Nu börjar jag närma mig slutet, men några hyllor är kvar att ta. Det får bli idag och imorgon. Jag måste planera så här och vara sträng med mig själv för annars fastnar jag vid symaskinen och ingenting annat blir gjort.

I Prides fotspår

Nu har sambon och jag varit och förlustat oss. Vi har träffat vänner som vi inte sett på sex år. Ursprungligen är det vänner till mig men sambon har platsat bra i den vänskapen. Av olika anledningar (främst avståndsmässigt) har kontakten under lång tid fått bestå av mail och telefonsamtal. Men idag fick vi till det, främst för att de unnade sig en minisemester i Kungliga huvudstaden. Så sambon och jag tog tåget in så vi kunde ses.

Vi gick till deras hotell och där satt de och väntade på oss. Vilket kärt återseende. Vi började med en öl i hotellbaren medan vi bestämde vart vi skulle gå. Vi hade gått förbi en restaurang som såg lovande ut. T och L hade tagit en promenad och hade också sett ett lovande objekt. När det visade sig att vi spanat in samma krog så var det inget att diskutera om.

Det var en italiensk restaurang. Tyvärr var det fullt vid borden på uteserveringen så vi fick sitta inne. Annars hade det varit en kanonskön kväll att sitta ute. Alla tog vi varsin rätt, vi fick in det samtidigt. Alla fyra rätterna var kanongoda för vi smakade ju av varandras. Så vällagad och välkryddad mat. Toppen. Även förrätterna var jättegoda. När vi ätit klart så tog vi in varsin kaffe. Då sa de att vi fick vänta en stund medan det bryggdes. De bryggde alltså nytt kaffe för varje beställning. Så även kaffet var toppen.

Så för er som nu är i Stockholm eller bor där så rekommenderar jag varmt Ristorante Dolce Vita på Kungsholmsgatan, snett mittemot Amaranten.

Våra vänner bodde på Amaranten så vi promenerade tillbaka dit för att sitta och prata en stund till innan jag och sambon skulle ta pendeln hem. Jag behövde gå på toaletten innan vi skulle åka. När jag sitter där i min holk så hör jag några personer komma in. Och jag hör plötsligt en man prata inne på damtoaletten. Min första tanke var att en man följt med sin kvinna in på toan. Men så hör jag en mansröst till. Då började jag fundera om jag varit så förvirrad att jag gått in på herrarnas. Men nej, så virrig var jag inte, kom jag fram till. När jag då kliver ut från mitt bås så kom förklaringen. Det var två transer som stod där. Inte fullt så vackra som Christer Lindarw brukar vara, men ändock. Då kom jag på att det var ju Pridevecka i storstan.

Idag är jag gnällig

Man ska inte åla fram på golvet och tro att man är ung och frisk. Övningarna på och med lapptäcket igår har satt sina spår. Tror inte det är en fläck på hela kroppen som inte gör ont. Lite lätt överdrift visserligen, men jag har så ont så det är något hemskt. Det känns som om kroppen är täckt med stora blåmärken som ömmar.

Idag ska vi gå på lokal. Det är goda vänner till oss som semestrar några dagar i Stockholm så vi ska åka in idag och träffa dem. Vi har inte setts på sex år så det ska bli jättekul att träffas och surra bort några timmar. Därför känns det inte bra att jag har så ont för hur ska jag orka sitta och vara trevlig. Det får väl bli värktabletter, fast jag helst inte äter sådana på dagtid eftersom jag blir så yr. Billig fylla, eller nåt sånt.

Nu har jag gnällt klart! Ser i alla fall fram emot daten med våra goda vänner.

Smått galen eller?

Idag har jag stundtals undrat om jag är riktigt klok. Det som utlöst dessa tankar hos mig är att jag nålat lapptäcket.

Jag började dagen med att åka ner på stan och köpa vadd. Väl hemma igen så kunde jag inte hålla mig utan började ganska snart med nålandet. Eller rättare sagt så började jag med att möblera om i vardagsrummet. Alla möbler puttades upp i ett hörn. Elvis tittade konstigt på mig när "hans" fåtölj flyttats fyra gånger.

Till slut hade jag fått till en lagom stor golvyta att hålla till på. Fodertyget breddes ut och slätades till ordentligt. Sedan skulle vadden läggas på. Den var jag tvungen att skarva. Det måste ske genom att man lägger vadden kant i kant och syr ihop med långa stygn för hand. Det får alltså inte ligga uppå varandra för då blir det ju en ojämn kant som kommer att synas på utsidan. Tack och lov var det ingen mer än sambon som såg mig där jag låg med ändan i vädret och tråcklade ihop eländet.

På med yttertyget och så ska allt stämma. Det var nu jag började undra vad jag gett mig in på. Det bästa är att nåla med säkerhetsnålar. Annars sticker man ihjäl sig på knappnålar. Det har jag fått egen erfarenhet av när jag gjorde vår sänggavel. Då hade jag såriga armar flera veckor efteråt.

Den sänggaveln var en baggis i jämförelse med detta schabrak. För att det inte skulle gå allt för lätt så började Elvis jaga flugor och sladda över täcket så det skrynklade ihop sig. Jag vrålade "Elvis sluta!!!" och han satte sig bara att titta dumt på mig. Han tyckte väl att matte verkade knäpp.

Nu är det nålat och klart, men jag ska gå igenom det en gång till imorgon. Då ska jag lägga det över köksbordet och kolla så allt stämmer. Baksidan ser bra ut, men ramen verkar vilja bubbla sig på några ställen. Får försöka lösa det på något vis. Sedan börjar den spännande quiltningen.

Vad har jag gett mig in på? Det känns som att ordspåket "Har man ta´t fan i båten .......!" har fått en ny innebörd.