lördag 2 maj 2009

Ett finger rött

Det sägs ju att man lär sig något nytt varje dag. Idag har jag lärt mig att det inte är bra att sy sig fingret. Det både blöder rejält och gör väldans ont.

Efter allt plockande och röjande tänkte jag belöna mig själv med en systund. Före Sundsvalls-resan hade jag börjat med en "schlepbag". Nu tänkte jag fodra och sy klart den. Jag klippte till foder och fickor och skulle börja sicksacka dem. Jag satte fart på maskinen och innan jag visste hur det gått till så hade jag sytt mig i fingret. Det var rejält också. En stor skinnbit av fingertoppen hängde löst. Självklart gick även nålen av.

Jag hade tur att inte bloda ner tyget, utan reste mig snabbt och ropade på sambon att han måste hjälpa mig. Nu har han lagt ett mindre tryckförband. Man blöder ju rejält i fingertopparna. Sånt har man fått lära sig när man jobbat med charkprodukter och kapat lite här och där med diverse knivar och skärmaskiner.

Trots så många år vid symaskinen så är detta en ny erfarenhet. En nyttig erfarenhet som lärt mig att inte slarva med vart jag har fingrarna när jag syr.

Nätsäkerhet

Det kom ett mail. Det var en läsare som tyckte jag skulle puffa lite för säkerhet när det gäller nätdejting. Eftersom jag själv träffade älskade sambon via nätet och dottern träffat sin sambo på samma sätt så känns det naturligt för mig att puffa för en sådan sak. Så gå in på den här sidan och läs. Det är kanske inget nytt, men det skadar aldrig att tänka på dessa saker innan man ger sig ut i nätdjungeln.

Cicki Hårfagre

Många har kommenterat mitt långa hår, som numera är ett minne blott. Det gör mig både stolt och glad. Jag har alltid velat ha ett lättskött hår. Jag är inte en sådan som tycker om att föna och hälla i en massa smeter i håret. Det ska vara enkelt att borsta ut och så räcker det med det.

Fast det fanns en tid när jag höll på mycket med håret. Det var i tonåren. För den som var tonåring samtidigt som mig, vet att höga hövolmar med massor av hårsprej var ett måste om man ville hänga med. Alltså hade jag det. Jag satte ofta upp håret i svinrygg. Det var ett himla sjå med tuperande och sprejande. Det är kanske det som format mina senare håräventyr.

Detta hårresande mode försvann för mig tillsammans med Beatles intåg i musikvärlden. Då skulle man ha håret långt och vältvättat blankt. Då började min tid som Hårfagre. Jag hade långt hår i många år. Jag var en hippie då och numera är jag nog en övervintrad hippie. Jag hade hår som växte ner till midjan. Eftersom jag som artonåring började jobba i livsmedelsbutik så var jag tvungen att sätta upp det på något vis. Jag kammade upp en hästsvans som jag flätade och gjorde en knut av mitt på huvudet. Det slutade jag med när ett barn en gång kom in i butiken och glatt pekade på mig och utropade till sin mamma: "Mamma, titta det är Teskedsgumman"!

Det var då jag klippte av det långa, första gången. Det var inne med så kallad "postisch", alltså ett sorts löshår som man fäste och kammade över för att få fylligare hår. Jag skickade iväg mitt eget hår ner till Lund där man kunde få det gjort. Det fanns naturligtvis vanliga att köpa, men med min ovanliga hårfärg så var ju inte det att tänka på. Det var dessutom rätt häftigt att ha ett löshår av sitt eget hår. Postischen finns fortfarande kvar så jag kan enkelt jämföra eventuella färgförändringar. Ännu har det inte varit några sådana. När vi var på Mamma E:s begravning så pratade jag en del med pappas kusiner. En av dem har samma hårfärg som jag. Hon är över åttio och det är fortfarande lika rött. Min farmor hade samma hårfärg. Det blev vackert vitt till slut. Då var hon också över åttio innan det ändrade färg.

Håret fick växa ut igen och var långt fram tills mina barn föddes. Då blev det halvlångt, eftersom det annars hängde ner i deras ansikten när jag ammade. Håret blev kortare och kortare ju äldre jag blev. Det skulle vara lättskött eftersom livet gick i 180 knyck. Till slut sprang jag rakt in i väggen och att då sköta ett hår var ju inte att tänka på.

För tolv år sedan skilde jag mig. Då fick jag en riktigt försenad tonårsrevolt. Jag tatuerade mig och snaggade mig. Köpte skinnkläder och blev den jag velat vara under många år, men inte fått för fd maken. Det var den tuffsnälla Cicki som fick komma i dagern. En tuff brud i tantförpackning. Jag mötte så småningom sambon och han började klippa mitt hår, eller rättare sagt, köra över det med klippmaskinen. Jag trivdes så bra att ha det så.

Tills en tid när livet återigen gick i 180 knyck av olika anledningar, sjukdom, ångest, bråk med försäkringskassan och återigen ett spring rätt in i den berömda väggen. Nu orkade jag inte ens tänka på att klippa håret så det fick växa ut. Helt plötsligt en dag så upptäckte jag att jag fått långt hår. Och kände att jag trivdes med det. Så det fick vara kvar. Dottern och sambon har hjälpt mig med att toppa och ansat det. Tills nu, när jag klippte av det rejält. Det kändes när dottern höll upp första långa tofsen och visade mig vad hon klippt av. Men det känns skönt. Mina armar orkar inte längre sköta om att sätta upp det. Det har varit jobbigt att tvätta och reda ut. Armarna har tagit stryk även där. Sedan inbillar jag mig att det mår bra av en rejäl klippning, så skulle jag ångra mig så växer det snart ut igen. För än så länge har jag inga problem med hårväxten. Man kan tro att jag tvättar det med Blomstra.

Någonstans i Sverige

När vi var hos sonen, hittade vi boxen med denna fantastiska, åldrade TV-serie. Vi bad att få låna den med oss. Självklart fick vi det. Ikväll har vi tittat av första avsnittet. Den håller fortfarande. Men så unga alla var, Loffe, Morsgrisen, Stora Norrland, 107:an Andersson. Jag riktigt längtar tills vi ska se nästa avsnitt.

fredag 1 maj 2009

Fortsatt röj

Vi fyndade en hel serie P G Wodehouse när vi i Sundsvall. Vi hade halva serien tidigare så nu fick vi den komplett. Idag har jag sorterat in den i bokhyllan. Men för att det skulle lyckas så var jag tvungen att plocka bort en del annat.

Wodehouse-dubletterna ska jag lägga ut på Tradera. Men det andra jag har rensat ut tänkte jag skänka bort. Nu har jag gjort en lista som ligger till höger på min sidan med titeln "Böcker till skänks". Är det någon som vill ha en bok från den listan så maila mig så får du den. Det enda jag vill ha betalt för är portokostnaden. Är det fler som vill ha samma bok så går den till den som mailar mig först.

Passa på. Finns något kvar nästa gång vi åker på loppisen så tar jag med böckerna dit.

torsdag 30 april 2009

Bildkavalkad


Här är bilderna före och efter min hårklippning. Det var väldigt långt innan. Jag är mäkta stolt över att kunna säga att hårfärgen är faktiskt äkta. Fortfarande vid sextio års ålder har jag samma färg som när jag var tjugo. Jag har nämligen ett löshår från när jag klippte mig som ung och lät göra en lösfläta av det håret. När jag tog "efterkortet" idag så är jag inte lika välfriserad men skillnaden i längd framgår ju tydligt.
Det här var mitt roligaste köp. Jag har länge efterlyst ett kitchigt litet fikabord att ha vid min TV-fåtölj. Dessutom är det en liten sypuff. Vad kan passa en sömmeska bättre än det? Vi ska byta dynor i fåtöljerna så då kommer färgerna att matcha bättre.

Detta är också en sak vi letat länge efter. En passande fönsterlampa till vårt 50-tals kök. Lampfoten är köpt för sig och skärmen för sig. Tillsammans blev de oslagbara.
Ikeaservis i sexton delar för 38:-. En assiett och en djup tallrik fattas. Glasen är köpta på ÖB för 15:- styck. Det är kul med lite nytt till vardags.
Några kul somriga tyger. Det ska bland annat få bli solhattar av det.
Jag har börjat vurma för gamla handarbetsböcker. Det finns så mycket härliga tips och idéer i dem som är värda att plocka upp. Naturligtvis slank det med en deckare också.
Jag vet att jag sa att jag inte skulle handla något på loppisen idag. Men vi fick ju inte lämna lådan eftersom det var helg. Då måste vi ju gynna dem genom att handla lite istället. Det blev en underbar kokbok med medelshavsmat. Jag blev inspirerad direkt så ikväll blir det "Citrondoftande pastasnäckor med broccoli". Och så var det naturligvis en deckare som bad om att få följa med hem.
Det här är Truls, vårt senaste barnbarn.....:-)

Röjarskiva

Idag har varit första dagen i vårt nya röjande liv. Köper man nytt måste man röja ut gammalt för att få plats. Det ska bli vår nya melodi. Vi har röjt i tre köksskåp. En del har gått till "loppislådan", en del har hamnat i "kastalådan". Vi har varit ganska stränga med oss själva och släppt en hel del på nostalgisparandet. Det känns jätteskönt. Sambon är stolt över sig själv eftersom han har svårare att röja ur och kasta, än vad jag har. Imorgon åker vi till loppisen med första lådan. Vi ska inte gå in och köpa på oss något mer. Den kvoten har vi fyllt under vår Sundsvallsveckan. Sedan ska vi hem och fortsätta att röja. Det är bäst att smida medan järnet är varmt.

onsdag 29 april 2009

Hemma bäst

Visst är det roligt att åka bort. Extra roligt och underbart är det ju att få träffa sina barn som man längtat efter. Men visst är det skönt att komma hem.

Direkt när man kommer hem så står Totte där och jamar uppmärksamhetstörstande och talar om för oss att det är jättesynd om honom för att vi varit borta. Att bästa kattvakterskan Anna pysslat om honom räknas inte. Elvis pockar så småningom även han på uppmärksamheten även om har först uppträder något förorättat för att vi lämnat honom ensam med Totte i så många dagar.

Nästa sak man gör när man kommer hem är att insupa den egna doften i sitt eget hem. Den ger en lugn och trygghet. Senare på kvällen sjunker man ner i favoritfåtöljen och för att stirra några timmar på dumburken. Kroppen smälter in i fåtöljen som formar sig automatiskt efter kroppen. Det bästa av allt är att så småningom få somna i sin egen säng. Det är något alldeles speciellt med det.

Denna semesterresa har varit annorlunda på många sätt. I vanliga fall åker vi upp och bor hos sonen. Det innebär att jag och sambon tokstädar i fyra dagar för att sonen ska få det någorlunda drägligt i sin lägenhet. Den här gången hade vi bestämt att vi inte skulle göra så. De gångerna man gjort så, är kroppen helt slut när man kommer hem. Den här gången hade dottern bett att vi skulle komma upp mer för hennes skull. Hon ska visserligen snart fylla trettio, men jag kan ändå förstå hennes önskan. Hon har alltid fått stå åt sidan för sin bror. Inte för att vi har velat ha det så, men hans behov har varit så krävande att det har varit nödvändigt att de fått gå först. Så har det varit under hela deras uppväxt. Det har varit passning med sjukgymnastik, arbetsterapi, skolor som krånglat, myndigheter som skulle kontaktas, med mera, med mera.

Det var skönt att få vara där uppe, enbart för dottern. Vi har umgåtts under dygnets alla vakna timmar och haft det så mysigt och trevlig. Visst har vi träffat sonen också. Även denna gång blev det ju viss akutstädning och akututryckning. Men det var av lindrigare art. Bekymret för hans väl och ve finns alltid med mig, men denna gången kunde jag koppla bort det för en stund och ägna mesta tiden åt dottern.

Men det är skönt att vara hemma igen. Vi har var shoppat en hel del, så nu är jag jättetaggad att ta itu med att röja i skåpen här hemma så vi får plats med det nya. Loppisen kommer att bli så glada över allt vi ska skänka till dem........:-)

tisdag 28 april 2009

Hemfärd och akututryckning

Idag ska vi åka hem. Snart måste jag börja packa. Det bär mig emot för vi har shoppat så mycket att jag måste packa om allt och packa in både glas och porslin som vi köpt. Jag har aldrig varit med om att shoppa så mycket för så lite pengar. Dessutom har jag tre stora Ikeakassar fulla med tyger och kläder som jag fått av dottern. En del tyger ska sorteras ut och gå vidare till vännen U. Men det ska fraktas söderut förts.

Igår blev det en riktig akututryckning. På söndagen skulle sonen bjuda oss alla på middag. Jag hade lovat att komma hem till honom och laga den samtidigt som sambon skulle gå igenom sonens dator och fixa det som behövde fixas. Först fick jag börja med att städa köket. Han är rätt dålig på sånt, den kära sonen. När jag ska sätta på spisen så går en huvudsäkring. Nu har han sådana där evighetssäkringar som man vippar till så är det OK igen. Jag gör ett nytt försök och säkringen löser ut. Då började vi testa oss fram och det visade sig att två plattor löste ut säkringen.

Så vi fick packa ihop alla råvaror och köra till dottern och ha middagen där. Men sonen behövde ju en ny spis. Han har en bostadsrätt så det var bara att åka iväg och köpa en. Så igår efter att han slutat jobbet så åkte vi iväg. Vi började på Elon eftersom det låg närmast. Samtidigt så visste vi att de bjöd på hemkörning, montering och återtagande av den gamla spisen. Sonen bor två trappor upp utan hiss så det var inte läge för mig och sambon att bära en spis upp och en spis ner även om vi har en combibil så vi hade klarat frakten.

Väl på Elon så berättade vi om sonens behov. Han behövde en 70 cm bred spis med keramikhäll med ögonblicklig leverans. Det var värre det, sa försäljaren. Han hade bara två att välja på. Men det räckte för bägge två var fina spisar. Så efter viss demonstration så bestämde vi oss för en rostfri Elektrolux till det facila priset av 5990:-. Vi hade budgetterat på ett antal tusenlappar till så det blev ju jättebra. Det visade sig att Elon höll på att sälja ut den där modellen så de hade bara två ex kvar. Men det gjorde ju inte oss något.

Vi for hem och drog fram den gamla spisen och städade bakom den. Strax efteråt kom chaffören med den nya spisen och satte den på plats samt tog med sig den gamla. Det kallar jag service. Sambon gick sedan in på datorn och kollade vad Siba skulle tagit för samma spis. Just nu har de ju driven med "cykel på köpet". De skulle ha tretusen mer för exakt samma spis så den där cykeln är inte alls på köpet.