Lördag 14 mars

Natten har varit hemsk. Jag vaknade för en timme sedan. Skulle kunna sova längre men inser att jag måste på något vis få någon form av normal dygnsrytm ändå.

Hostan var gräslig i natt. Jag försökte med att dricka flera koppar te med honung. Det hjälpte, men bara för stunden. Tog jag en Vicks halstablett fick jag hosta ännu mer. Under kvällen hade jag inhalerat Bricanyl och Symbicort med jämna mellanrum. Det blev korta effekter och sedan var allt likadant igen. Med den vanliga kvällsmedicineringen tog jag en halv insomningstablett och la mig och läste. Det funkade inte. Nu blev det första koppen te med honung. Gjorde ett nytt försök att sova. När inte det funkade tog jag en halv insomningstabett till och satte mig vid dator och spelade något fånigt spel för att få tabletten att börja verka.  La mig en stund igen, men hostade bara så jag trodde magen skulle ryckas sönder. Tog en halv tablett till och satt en kort stund vid datorn.

Nu fick jag somna i alla fall. Efter en alldeles för hög dos insomningstabletter. Men kände mig desperat nog för att utsätta mig för det, Sov i två timmar och när jag går upp på toan så raglar jag som om jag är berusad. Somnade på toalettstolen och höll på att ramla av. Skulle kunna vara en rolig historia, men känns inte så i det här sammanhanget.Somnade om igen och fick tack och lov sova i två-timmars intervaller. När klockan var två idag så klev jag upp. Trött så in i bomben, men måste få någon form av normalisering på dygnet.

Det här är skit helt enkelt. Däremot är det för lite för att sätta sig på en akutmottagning. Försöker lösa det hemma och hoppas att det trots allt vänder.

Mystiskt telefonsamtal

Inatt när jag låg och kämpade med hostan så kom ett gammalt minne tillbaka. Ett som dykt upp då och då, trots att det är över fyrtio år sedan det hände.

Mamma drev på den tiden ett matställe. Det var många långtradarchaufförer, taxichaufförer och olika sorters arbetare som var de vanligaste kunderna. Det innebar att vi startade upp kl 6 på morgonen för dem som ville ha frukost eller bara en kopp kaffe. Det var mamma, jag och min syster som jobbade där, när det här hände.

Jag hämtade upp dem varje morgon, så jag ringde alltid innan jag skulle åka. Då kunde de gå ut på gatan för en snabb upphämtning. Den här morgonen, som det handlar om, gjorde jag likadant. Jag ringde, men ringde fel. En man svarade och sa enbart de här orden: "Har han åkt nu?" Jag stammade fram en ursäkt över att jag ringt fel och la på. Jag ringde igen och den här gången kom jag fram till mamma.

Sedan har jag i drygt fyrtio år funderat över denna fråga: Har han åkt nu? Vad betydde den? Var det en ivrig älskare som väntade på att älskarinnans man skulle åka hemifrån så att det blev fritt fram 5:30 på morgonen? Eller betydde samtalet samma som det jag ringde till mamma varje morgon? Att någon åkte för att hämta upp mannen som svarade i telefonen?

Jag lär aldrig får svar på dessa frågor, men visst är det spännande att fundera över hur det var egentligen.

Torsdag 12 mars

Hostan är fortfarande hemsk. Inatt har jag fått sova i korta intervaller på grund av hostan. Måtte det inte bli värre.

Jag har tillbringad dagen med fingrarna jordiga. Det är dags att plantera om krukväxterna. Jag har tagit några tidigare, men idag blev det faktiskt hela köksfönstret plus en från sovrummet. Jag får så ont i ryggen att stå och hålla på med sånt där så jag får ta det i omgångar. I vardagsrummet ska jag bara ta några stycken. Alla behövs ju inte planeras om varje år.

Idag är det en så kallad 2-dag. Det vill säga en av fastedagarna i 5:2-dieten. Det är nu fjärde gången jag äter chiafrön till frukost. Det var ett bra tips jag fick med havredrycken. Så fröna som får svälla i havredrycken blir en perfekt och mager frukost som håller mig mätt länge.

Det är så synd att jag inte kunnat träna på en hel vecka. Vill inte göra det nu när influensan finns i kroppen. Men så fort hostan blir bättre så ska jag ta tag i det igen. Längtar verkligen.

Onsdag 11 mars

Natten har varit rätt jobbig på grund av hostan. Fick kliva upp vid tretiden och fixa te med honung, för att lindra lite grand.

Nu har vi varit och veckohandlat. Då köpte vi flera påsar halstabletter så det ska räcka ett tag. Nässpray fick följa med hem också för säkerhets skull. Man märker att man inte är riktigt okej för jag blev alldeles mattsvettig av att handla.

Imorse när jag varit uppe en sväng och inte kunde somna om så tog sambon mig i handen. Sedan låg vi så och höll varandra i handen. Då kände jag en riktig lyckokänsla. Trots att vi är lite skröpliga av olika sjukdomar och plånboken inte är allt för fet så trivs jag med livet. Det låter kanske konstigt när jag säger att det är så här jag vill ha det.

Vädret är underbart. Ställer upp balkongdörren för att släppa in frisk luft och mota ut den gamla unkna....:-)

Kära bloggen

Jag har dåligt samvete för att jag inte uppdaterar bloggen som jag gjorde förr. Jag märker att det inte bara är jag, utan det är flera av mina gamla bloggkompisar som har samma problem. Det kanske är Facebook som konkurrerar. Ändå skriver jag inte speciellt mycket där heller. Jag saknar ändå de där dagliga små inläggen, men det händer för lite i mitt liv för att göra dem tillräckligt spännande. Jag är ändå inte beredd att lägga ner bloggen. Den har följt mig sedan hösten -07.

Nu har jag funderat hur jag ska göra och kommit fram till att jag kanske ska skriva små dagboksblad. Ungefär som man gjorde när man var tonåring. Fast det kommer inte att handla så mycket om tonårsförälskelser och föräldrafria fester. Jag kommer förmodligen inte heller publicera varje dag utan det får bli några dagar i ett svep. Vi kör på så får vi se hur det blir.

Tisdagen den 10 mars

Det är första dagen idag som jag är uppe ur sängen. Jag har legat i fyra dagar och varit mer eller mindre utslagen. Inte så mycket förkylning utan mer superdupertrött. Sambon har varit likadan, så vi har legat som två stök bredvid varandra. Dagens utmaning har varit att få i oss lite mat.

Idag måste jag kliva upp i alla fall, eftersom det är tvättstuga. Trots att jag fortfarande hostar och snorar så är jag inte lika trött. Inte än i alla fall. Och det känns väldigt skönt att få bädda rent och lufta täcken och kuddar, efter att man svettats i dem.

Det är inget kul när man kommer ner i tvättstugan och den är ostädad, när det ligger hårtussar, dammtussar och gamla strumpor kvar på golvet. Vi gör så att varje gång det händer fotar vi det och skickar in till HSB. De har efterlyst att vi ska göra så. Man känner sig som en skvallerkärring, men om man inte gör något åt det så blir det väl bara värre. HSB tar ut rejäla böter för att det är ostädat. Jag tror det är tretusen kronor, eller något liknande. Det har varit bra ett tag nu, men jag antar att det flyttar in nytt folk som inte tänker på att hålla rent i de gemensamma utrymmena.

Nu är jag färdig i tvättstugan. Allt är undanstuvat, utom det som ska strykas. Det får vänta till en annan dag. Jag har sytt lite också. Håller på med en beställning på en ryggsäck. Så idag sydde jag locket. Mer än så räckte inte orken till. Det märks att man inte är riktigt frisk än. Ikväll blir det väl lite tv-tittande, Bygglov och Veckans brott. Är man pensionär så är man....:-)