Mångmamme-lindring

För drygt en vecka sedan fick jag hästliniment av Mångmamma. Det skulle jag använda till min onda rygg. Det tog några dagar innan jag kom mig för att prova. Sambon smörjde in och vi konstaterade att det luktade som Tigerbalsam. För övrigt hände ingenting.

I torsdagskväll hade jag så ont att jag bad sambon att smörja mig igen. Den här gången tog han mer liniment och gned in. Wow, vilken effekt det helt plötsligt blev. Det bli kallt och kallare och ändå kallare. Till slut var det så kallt så det nästan brändes. Det var som att ligga på ett isblock. Ändå var det så skönt. Igår morse kände jag av effekten. Jag vaknade och hade mindre ont.

Igårkväll smörjde sambon mig igen. Det blev inte lika kallt men ändå skönt. Imorse vaknade jag helt värkfri. Det är helt otroligt. Få se hur länge den effekten håller i sig.

Tack, kära Mångmamma!

Dagens middag

 Ikväll åt vi en tonfisksallad med oliver, kapris och sardeller. Den är kanongod. Till det serverades pasta. Jag hade bakat foccaccia, som vi också åt till. Brödet hade jag garnerat med örtkryddor och flingsalt. Det är nog det godaste bröd jag bakat på länge. Det riktigt smälte i munnen.

Nu känner jag mig lyxig när jag sitter här med en skål jordgubbar och ett glas vitt vin. Visserligen är jordgubbarna från Belgien, men jag ska ändå inte prata med dem.

De svenska var tyvärr för dyra!

Stalking

Jag är förföljd av Förskräcklingskassan! Idag fick jag ett fjärde brev om att mina åsikter är viktiga för dem. Nu har de fått det. Hoppas jag får vara i fred i fortsättningen.

Tänk om de kunde lägga ner samma energi med att hjälpa sambon i stället. Trots att både han och hans läkare bett om kontakt vid ett flertal tillfällen, så har han inte ens fått en handläggare utsedd.

Vårdnadsbidrag

Jag läser hos en bloggare, att de ska söka vårdnadsbidrag för sitt funktionshindrade barn. Det är bra. Vårdnadsbidraget får man som en form av ersättning för den mertid som det funktionshindrade barnet tar i förhållande till sina jämnåriga. Det gör att man t ex kan gå ner i arbetstid, utan att det blir ekonomisk katastrof för familjen. Tid som man då ska ägna åt det funktionshindrade barnet.

I vår familj hade vi ett halvt vårdnadsbidrag för sonen tills han fyllde sexton år. Numera är det förlängt tills barnet fyller arton. Jag var hemma med mina barn tills dottern var sex år och sonen var nio år. Sonen hade aldrig klarat en dagismiljö. Det är en av de få gånger som Förskräcklingskassan fungerat för oss. Vi bodde på en liten ort där FK hade ett litet lokalkontor med tre anställda. Jag kände två av dem. Själv jobbade jag på den lokala ICA-butiken så alla kände apan mig och visste vem min son var.

Vårdnadsbidraget skulle sökas om vartannat år, för att se hur utvecklingen gått. Det var med fasa jag gick på dessa möten. I vanliga fall skulle vi ju ständigt lyfta fram det positiva och det som var bra hos sonen. När man sökte vårdnadsbidraget skulle man focusera på det som var dåligt, där han var sämre än sina jämnåriga. Helt plötsligt blev han då mycket mer funktionshindrad än vad jag såg honom i vanliga fall. Inte för att det var någon form av överdrift, utan för att man helt plötsligt satte fingret på det han inte klarade av. Dessutom följde det ju med läkarintyg där allt stod, svart på vitt, vilka svårigheter han hade. Det var fruktansvärt jobbigt.

Jag har alla papperen kvar ifrån dessa ansökningar. Jag kanske borde göra mig av med dem, men de är en del av vår historia. Det händer att jag tar fram och tittar på dem. Jag gråter en skvätt varje gång!

Automatiska kroppsfunktioner

Det är bra att vissa kroppsfunktioners behov har en viss automatik inprogrammerad. Inatt vaknade jag till och insåg att jag satt på toaletten och sov.

Enkätsvar

För flera månader sedan fick jag det första enkätbrevet från Förskräcklingskassan. De ville veta vad jag tyckte om dem. Faktiskt tror jag att de ville veta det, för de skrev att mina svar var viktiga för dem. Jag hade ingen lust att ge dem mina synpunkter, så det brevet kom bort på något mystiskt vis.

Efter en tid fick jag ännu ett brev där Förskräcklingskassan skrev igen att mina svar var mycket betydelsefulla för dem. Tror inte det. Inte då heller, i alla fall.

Tredje gången gillt, tänkte de säkert, när de skickade ett brev till mig igen. Tänk att den här gången lyckades de. Efter att brevet hade legat på köksbordet i två veckor, så hamnade det framför datorn. Jag hade insett att man kunde även svara via etern. Där, framför min dator, låg brevet i ytterligare en vecka.

Idag kom jag mig för att svara. Kryssfrågorna var väl ingen match, men jäklar i min lilla låda, vad de fick på pälsen i rutan där jag fick skriva med egna ord hur jag tyckte man skulle förändra Förskräcklingskassan. Det var nästan att det började osa om datorn! Det känns som jag gjort min plikt nu! Nästan som att gå och rösta!

Kanske är jag för gammal för att förstå?

Idag var vi in till stan och träffade Madde och vackra Melina. Det var fullt med studenter som skrek ut sin glädje, över en avslutad skolgång, från lastbils-och traktorflak. Det glädjen kan jag förstå. Det jag inte förstå är varför det ska vara nödvändigt att kasta och krossa champagneflaskor mot stadens gator!

Så gör vi

Nu har jag kommit på hur vi ska göra för att fixa vår ekonomi. Vi börjar som kommunalpolitiker. Partitillhörighet verkar oviktigt. Sedan tar vi lite mutor och roffar åt oss här och där. Om någon kommer på oss gör inget, för vi får ändå ett högt avgångsvederlag. Har vi dessutom haft riksdagsuppdrag så blir vi försörjda i ett antal år efteråt.

Om det nu ändå skulle gå åt pipsvängen och vi drar på oss skulder så kan Lyxfällan komma och hjälpa oss. Kanske man får en semester eller något annat mys för att man varit duktig och sparat.

Så gör vi!

Puh, vilken dag

Idag lyckades jag röra ihop allt på en och samma dag. Jag har haft tvättstuga, vilket innebär att bädda rent i sängarna. Dessutom var jag tvungen att baka, eftersom brödet var så gott som slut. Champinjonsoppa skulle kokas eftersom svamparna började bli bruna. Det slutade med att sambon fick ta soppan, medan jag strök tvätten. Det var ju hett som i h.....vete också, så både tvättstuga, varm ugn och hett strykjärn tog musten ur en totalt.

Det var så pass att vi glömde ringa till Danmark. Ebba fyller/fyllde sex år idag. Ändå påminde vi varandra flera gånger om att vi inte fick glömma bort att ringa. Vi måste verkligen komma ihåg det imorgon istället.

Imorgon ska sambon till läkaren för ett slutligt uttalande på sista utredningen. Jag ska följa med. Sedan ska resultatet tillbaka till smärtrehab. Efter det så ska alla handlingar skickas till Försäkringskassan. Nu är det ytterligare en läkare som skriver under på att sambon inte är arbetsför. Undrar hur många läkarintyg som behövs för att FK ska tro på det?

Depp

Jag mår fortfarande inte speciellt bra. Försöker med en massa konstgjord andning som att försöka promenera varje dag. Det känns faktiskt bra. Men så kommer ångesten. Över ekonomin, att jag inte säljer något, att besöksfrekvensen på hemsidan har halverats. Vad gör jag för fel? Hur kan jag göra något åt det?

Jag har hållit på med den där murarblusen. Där har det verkligen märkts hur jag mått. Jag har klippt fel, jag har sytt fel, jag har sprättat, jag har klippt om, jag har klippt nytt. Nu ger jag snart upp. Det är tur att det bara är till mig själv jag syr. Det är kanske bra att jag inte syr något för försäljning just nu.

Det är som att gå i sirap. Jag gör en massa saker, men inget blir bra och det känns bara meningslöst. Varför ska det vara så här?

Tvättmaskinssanering

I flera år har jag haft några gamla trasmattor på balkongen på somrarna. Det är min moster som vävt dem, någon gång på femtiotalet. Förmodligen har jag själv hjälpt till att klippa mattrasorna.

Varje höst har jag tagit in mattorna och tvättat dem i grovtvättstugan. I höstas blev inte det av, eftersom jag inte mådde så bra. Jag orkade bara att rulla ihop dem och lät dem ligga kvar över vintern. I flera månader har vi nu pratat om att vi ska ner i grovtvättstugan och köra de där mattorna, så man kan få göra fint på balkongen. Men orken har inte räckt till.

Häromdagen kom jag på att jag kan ju köra dem i vår egen tvättmaskin, som vi har i badrummet. Varför hade jag inte tänkt på det tidigare? Jag har kört dem i den förr, så jag vet att maskin orkar med det. Den första mattan, den längsta, gick alldeles utmärkt och den torkade över natten. Igår stoppade jag i den lilla mattan i maskinen. Och tog ut en trasmatta, i trasor! Varpen hade gått sönder!

Nu har jag sanerat hela tvättmaskinen och håller på att köra den tom för att vara helt säker på att få bort allt. Jag använder inte vår maskin så ofta, men gör jag det så är det med saker jag är extra rädd om. Så något mattludd vill jag inte ha kvar i maskinen.


Nu ska jag dammsuga och göra fint på balkongen. Jag har fler gamla trasmattor i klädkammaren så det är bara att ta fram en nygammal.

Morfars tjej

Madde och Melina var hit igår. När Melina fick se sin morfar så slängde hon sig baklänges i vagnen och skrek av skratt. Det är lycka!

Det första hon berättade för oss var att Ali åkt bort!

Skrotsamlarens tjej

Det är jag det. Igår var vi hos pappa hela dagen. Vi skulle få hans gamla video som han inte använder längre. Sambon skulle även hjälpa pappa igång med Photoshop. Det blev en heldag med mat och prat.

När vi är på väg hem och pratar om att nu ska vi kasta vår gamla trasiga video så berättar skrotsamlarsambon att vår ännu äldre trasiga video står nedpackad i en låda på kontoret. Det hade jag inte en aning om. Han sa att vi tänkt att vi skulle försöka laga den. Ett beslut som jag inte känner mig delaktig i.

Nu har han lovat mig att vi ska kasta de båda trasiga videoapparaterna plus att vi ska gå igenom lådor och kasta annat skrot som också finns där. Undrar hur många månader det projektet kommer att ta?