Trötter

På eftermiddagen idag blev jag otroligt trött. Så där trött så det sitter i hela kroppen. Jag insåg att jag hade bara ett val och det var att sova middag. Jag sov verkligen, i två hela timmar. Vaknade tio i åtta och trodde då att även sambon somnat, eftersom han inte väckt mig. Nej då, han hade som vanligt fastnat vid datorn och glömt både tid och rum.

Snabbt skalade vi och kokade potatis och rotselleri till mos. Tog fram en grönsaksblandning och Wallenbergare från frysen. Trots all hast så blev det en middag som var jättegod.

Att jag är så här trött tror jag är ett svar på det jobbiga beskedet jag fick i torsdag. Plus att jag sovit så illa i flera veckor när min andningsmask inte fungerat som den ska. Nu är den lagad och jag behöver sova ikapp. Dessutom har jag för vana att bearbeta mina sorger med sömn. Det är som att jag tror att jag kan lägga mig och sova och vakna upp ur en ond dröm där allt är fixat till det bästa igen. Naturligtvis är inte livet så enkelt, men om kroppen behöver sömn så har jag lärt mig i alla fall att då måste man lyssna på sin kropps signaler.

Brödkorgar och miljökassar

Under ett antal veckor har jag jobbat med en rolig beställning. När jag inte ordnat inför femtioårskalas och andra kul grejer, vill säga.

När jag syr på beställningar kan de ibland bli lite långrandiga så jag behöver lite avbrott. Så de här sakerna har tillkommit under de avbrotten. Det är två brödkorgar och tre miljökassar. Två miljökassar är lika, därför behövs det bara en bild till dem.

De finns nu upplagda på hemsidan om någon vill se mer.

Ugglas revy

Igårkväll var jag och sambon på Ugglas Revy. Sambon fick biljetterna i födelsedagspresent. Eftersom vi båda är Uggla-fan så såg vi fram emot kvällens föreställning.

Det blev inte alls som vi tänkt oss. Det blev mycket, mycket bättre. Det var en kanonföreställning. Jag hade tänka måla mig innan vi gick. Jag gör det numera enbart när vi ska bort på någonting. Men av någon anledning så blev det inte av att göra det. Det var tur, för annars hade jag varit randig i ansiktet efteråt. Jag skrattade så tårarna sprutade.

Förutom Magnus själv så var det Per Andersson, Annika Andersson och Sarah Dawn Finer som uppträdde. Både Per och Annika tillhör favoritkomikerna. Sarah är Sarah och levererar det hon ska. Hon är väl inte någon favorit hos mig, men hon är pålitlig ändå.

Per och Magnus tillsammans blev något hejdlöst. Ibland skrattade de själv så de knappt kunde spela. Gissa om det gick hem hos publiken. De drev med allt och alla, inklusive sig själva.

På slutet stod publiken upp i bänkarna, klappade händerna och sjöng till "Kung i baren". Vilken stämning. Det måste vara underbart för Uggla att göra, för honom, en sådan annorlunda grej och göra stor succé. Jag rekommenderar att den som har möjlighet att gå och se den, ska göra det.

Lena: Ni kommer att få en toppenkväll nästa fredag.....:-)

Finpjuck

Ikväll skulle jag in till storsta´n och göra den osäker. På med svarta finbyxorna och fina vita storskjortan. På med jackan och skorna och iväg. Efter en fantastisk föreställning på Chinateatern vandrar sambon och jag tillbaka till bilen. Då tittar jag ner på mina fötter och upptäcker vad jag dragit på mig för skor. Vita och rosa gympadojjor! Till de svarta finbyxorna och den vita blusen!

Tydligen är tant Cicki alldeles för sällan ute och rör på sig, eftersom man inte ens kan sätta på sig rätt skor!

Budgivning

Igår var sonen och tittade på den nya lägenheten. Det var ett objekt som innehöll allt. Till och med kära svärsonen var salig. Han brukar inte ta till överord, men det gjorde han nu. Sonen grät i telefon igår och sa: "Mamma jag vill verkligen ha den här lägenheten. Det känns som att det är på landet fast det är nästan mitt i stan." Han kommer att få tio minuters gångväg till sitt jobb, till exempel.

Det var stort intresse och går man in på mäklarens hemsida nu så pågår det budgivning. Vi la upp strategier igår om kostnader och budgivning. Eftersom sonen har en lägenhet och sälja också och ett bra lånelöfte så kan han följa med rätt långt. Nu är det bara att hoppas att det inte blir alltför högt trots allt. Vi behöver hjälp med tumhållning i det här läget.

Jobbigt besked

När sambon och jag flyttade hit, där vi bor nu, så behöll vi vår gamla vårdcentral. Det kändes enklast så. Vi hade en bra läkare som vi var nöjda med. Han kände ju till hela vår historik, vilket förenklade massor.

För en månad sedan fick vi besked om att han skulle sluta. Då bestämde vi oss för att det var dags att byta vårdcentral när vi ändå måste byta läkare. Dessutom så ska den nya vårdcentralen vara den bästa i hela lilla staden, enligt rykten.

För några veckor sedan ringde jag och beställde tid, eftersom vi behövde förnya recept. Vi blev listade hos en läkare, men för att snabba på recepten så skulle vi få träffa en ST-läkare först, eftersom den andra inte hade tid än på länge.

Idag har vi varit där och träffat en underbar kvinnlig läkare. Synd att hon bara är ST annars har jag kunnat tänka mig att fortsätta hos henne. Jag har haft hjärtklappning de senaste veckorna. Inte hela tiden och inget jag kan komma på vad som är orsaken. Så jag tog upp det nu. Hon konstaterade att jag hade en förhöjd puls, men ändå inget oroande. För att vara på den säkra sidan så togs även ett EKG. Det har jag gjort förr eftersom mamma, flera av mammas syskon och min morfar dött i hjärtinfarkter. Jag har ju även haft panikångest några gånger vilket har gjort att jag även kollat hjärtat då.

Det jobbiga nu är att jag eventuellt har haft en liten hjärtinfarkt utan att jag förstått vad det var. Jag har ju ett diafragmabråck som jag känner av. För någon månad sedan hade jag väldigt ont i det som jag trodde var bråcket, men som mycket väl har kunnat varit en infarkt. Nu skulle läkaren i alla fall skicka en remiss till kardiologen så de får kolla upp det. Det kanske inte ens är något.

Helt plötsligt blev jag dödlig. Det känns jobbigt. Och andningsmasken känns viktigare än någonsin.

Livets små mysterier

Igår fick jag frispel över att det alltid är jag som ska laga mat. Nu hör jag hur det slamrar med kastruller i köket. Kan det vara så att någon fattade vinken?

Alltid är det nåt!

Masken till min snarkapparat har gått sönder. Det är en liten "flärp" som gått av. Nu hoppas jag att det räcker att byta ut just den delen. Går inte det utan jag måste köpa en hel mask så går det lös på nästan tretusen kronor. Kul, kul! Eller inte! Men jag måste ha en hel mask för just nu så sover jag som en kratta, om nu krattor sover vill säga. Jag är kanontrött på dagarna av för dålig sömnkvalitet.

Dessutom krånglar vår telefon. Man hör knappt vad folk säger, så de senaste dagarna har vi fått skött vår telekommunikation via mobilerna. Vi har ju IP-telefon via Bredbandsbolaget. De har mätt och sett att vi tappar kontakt med nätet, vilket gör att telefonen krånglar. De ska fortsätta att kolla vad det beror på. Under tiden ska vi få ett nytt modem. Hoppas det hjälper.

På det gäller även stor stöttning till sonen. Han ska titta på drömlägenheten på fredag. Nu är han så nervös och upp i varv så han ringer stup i kvarten och behöver få prata om det här. Som tur är så följer dotterns sambo och sonens kontaktperson med honom på fredag. Sådana här gånger märks hans funktionshinder väldigt väl. Jag hoppas också att han ska få den här lägenheten för den har allt han kan önska sig, nyrenoverad, kanonläge, billig hyra och hur fin som helst. Så hjälp oss hålla tummarna att budgivningen inte drar iväg alldeles uppåt väggarna.

Sambon har än så länge inte hört ett ljud från Försäkringskassan. Det skulle ju utses en handläggare inom fyrtioåtta timmar. Det är en och en halv vecka sedan. Undrar om det är postgången som krånglar?

Jag har massor med beställningar så jag har inte tid att vara trött eller pyssla med annat än att sy.

Förmodligen är det det här som kallas livet. Nya händelser på gott och ont hela tiden.

Memory lane

Vi är nog många i min generation som växt upp med storbandsjazz. Det var ju våra föräldrars musik. Hemma spelades det mycket Glenn Miller och jag har fortfarande en plats i mitt musikhjärta för hans orkester. Idag hittade jag en Glenn Miller-skiva bland sambons enorma skivsamling. Det blev en ordentlig trip down memory lane.

Jag minns än idag att jag som åttaåring funderade väldigt varför mamma grät när hon hörde Stardust. Idag kan jag gissa att hon mindes hur det var när hon och pappa möttes på dans på Vaksala torg i Uppsala. Förmodligen spelades Stardust där. Här kommer en annan av Glenn Millers så välkända låtar. Visst svänger det?

Räkningar

Månadens värsta och tråkigaste jobb ur världen! Räkningarna är betalda.

Jag ska överleva

Ikväll på The Seventies intervjuade de Gloria Gaynor. Naturligtvis spelades hennes största hit. Undrar hur många som denna låt har hjälp och stöttat. Mig hjälpte den i många år före skilsmässan. Den fick mig att tro att jag någon gång skulle våga ta det stora steget och överleva. Naturligtvis hjälpte den mig även åren efter det stora klivet. Idag vet jag att jag överlevde. Men jag kommer alltid att känna den där speciella känslan när jag hör låten. Den som hjälpte mig att överleva.