torsdag 31 juli 2008

Sagt idag

På Metros radionyheter idag så berättade man om en snattare från Höör. Han hade försökt snatta nio stycken fläskfiléer som han tryckt ner i sina långkalsonger. Jag berättar detta för min slagfärdige sambo som fäller kommentaren: "Han behövde säkert mer kött på benen."

tisdag 29 juli 2008

Datorväska

Nu har jag sytt en väska till en laptop. Det är S som beställt den. Ambitionen min var hög och visst är jag nöjd med resultatet. Jag inser att begränsningen ligger hos symaskinen. Det är inte riktigt gjord för vissa saker. Med en industrimaskin hade det blivit perfekt.
Här kommer bildbevis:
En sida med Marilyn Monroe och Humprey Bogart








Den andra sidan med Elisabeth Taylor och James Dean.

måndag 28 juli 2008

Den oskyldige mannen

Jag har många favoritförfattare. John Grisham tillhör den skaran. Jag har just läst en bok av honom som är så oerhört bra. Den heter "Den oskyldige mannen". Det är en dokumentär bok och den är som ett kraftigt slag i mellangärdet.

Så här skriver Grisham själv om varför han skrev denna bok:

"Jag läste New York Times en morgon och kom till dödsrunorna. Ett foto visade en man i en rättsal. Han hette Ron Williamsson /.../ Jag läste texten två gånger, sedan ringde jag mitt förlag för att berätta att jag hittat min nästa historia."

Han fortsätter: "Jag har sällan funderat på att skriva en dokumentär bok - jag har haft alldeles för roligt med romanerna - och jag hade ingen aning om vad jag tänkte ge mig in på."

Efterforskningarna kom att ta arton månader och många av de inblandade ställe upp på att intervjuas och hjälpa till med att forma denna historia.

I en av baksidestexterna har man skrivit så här: "Den som tror att man i USA är oskyldig tills förklarad skyldig lär hamna i chocktillstånd av den här boken. De som tror på dödsstraff kommer att uppröras. Den som tror att rättsväsendet bygger på rent spel kommer att bli rasande."

Boken handlar som sagt var om den verkliga händelsen när Ron Williamsson blir oskyldigt anklagad för våldtäkt och mord, om hur han döms till avrättning och till slut om hans frigivning. Hans enda brott var att han missbrukade alkohol och droger och blev ganska högljudd när han hade druckit. Däremot blev han aldrig våldsam när han var berusad.

När jag såg filmen Gökboet första gången för massor med år sedan så kände jag en oerhörd ilska när jag gick ut från biografsalongen. Samma känsla infann sig nu när jag läste denna bok. Jag kan inte annat än att uppmana alla till att läsa den.