lördag 28 november 2009

Adventspyntning, hur då?

Vi har inte egen nyckel till vinden utan den måste man hämta hos nyckelombuden. Det finns två sådana i vårt hus. Eftersom jag vet att det brukar vara hårt tryck på nyckelutlåning en sån här helg så började jag redan igårkväll. Bägge ombuden var borta!

Nytt försök idag med samma resultat. Då gick vi en sväng till affären. Under tiden hann det ena nyckelombudet komma hem. Och vi lyckades få låna nyckeln. Ner med alla adventsaker plus jullådan eftersom det var ihoppackat lite sisådär. Jag hade inte riktig koll, kan man säga.

Nu är det en adventstake i köksfönstret och en adventstjärna i sovrummet. I förra lägenheten hade vi många fönster så vi har ett överskott på adventstakar och stjärnor. Därför fick jag för mig att jag skulle göra en rokad i vardagsrummet. När jag säger det till sambon så säger han att han måste FUNDERA först om det blir bra. Så då blev det inte klart. Han behöver fundera länge ibland.

Då tänkte jag att jag gör i ordning de andra adventstakarna, de man har levande ljus i. Vi har två stycken, en tradionell för mossa och en röd fin lackerad Sundborn utan mossa. Det var bara det att vi hade inga kronljus. Jo, det hade vi, men inte fyra lika av någon sort. Så var det med det.

Nu sitter jag här med en massa julsaker utspritt i hall och kök och en halvpyntad lägenhet.

Inte nog med det så har Elvis hållit på att tjata omkull mig med att han ska ha en egen Facebooksida. Han har ju fått höra att snorvalpen Styre Långskank har en. Då vill ju inte han med sina sex år på nacken vara sämre. Han till och med hackade sig in här på min blogg och gjorde ett alldeles eget inlägg. Det är inte lätt att vara Cicki idag.

Gästbloggare


Nu är det så att matte är mycket trött på att jag ständigt ska hoppa på hennes tangentbord och nosa på skärmen. Undrar vad hon har för hemligt liv i den här datorn egentligen? Hon har i alla fall fixat en egen facebooksida åt mig. Nu gäller det bara att se till att man får en egen dator också. Jag tror jag vill ha en laptop. De låter så kul när man kliver på dem. Eftersom jag är en mycket klok kattpojke så ska jag nog kunna lära mig hur det fungerar.

Så alla snyggingar där ute i cyberrymden. Vill ni adda mig så hittar ni mig under namnet Elvis Katten. Mjau på er alla.

fredag 27 november 2009

Slutrapport

Här kommer nu slutrapporten om hur rågsurdegsbaguetterna blev.

På den här bilden har jag, som ni ser, bakat ut dem. Jag är inte nöjd med jäsningen i detta läge och de skulle behöva mer tid. Men då kommer jag inte att få dem klara till middagen så jag chansar. Eftersom jag inte har någon baguetteplåt, får det bli vikta folieremsor som skydd mellan.

De ska nu få vila under gammelfarmor Julias vackra handduk. Den är numera upphöjd till bakduk. Alldeles för fin för att användas till smutsiga fingrar.









Brödet fick vila länge efter utbakningen, men det hjälpte inte. Jäsningen var inte bra. Bröden blev kompakta och jag ställde plåten lite för lång ner, så de blev lätt brända i botten. Smaken av råg och surdeg var perfekt. Men som sagt var så blev de för kompakta. Baguetter ska vara luftiga. Jag får prova igen, en annan gång.

I väntan på degen

Medan vi väntar på att dagens deg ska jäsa så kan jag visa bilder på söndagens jättedeg. Den som jag fördubblade fast det inte skulle göras så. När den stod på jäsning så var jag där och puffade och puffade för att den inte skulle jäsa över kanterna. Som bilden visar så lyckades jag inte hela tiden.

Men brödet blev jättegott........och väldigt mycket!

Baguetter på rågsurdeg

Som jag skrev om här så fick jag en bok om surdegsbakning igår. Det var käraste bloggvännen Christina som jag fick den av. Jag bläddrade och njöt i den hela kvällen. Det var svårt att bestämma sig vad jag först ville göra. Men eftersom jag ska servera pasta med tonfisksås ikväll så tyckte jag det skulle passa bra med rågsursbaguetter till. Det fick det bli.

Eftersom jag hade färdiga surdegsgrunder i kylen så var det bara att sätta igång och blanda. Jag började igårkväll för att få igång surdegen igen. Jag matade på den och ställde den varmt. Imorse hade jag det här resultatet. Bubblig och fin.




Jag la över den i min kära gamla hjälpreda, hushållsassistenten. Ett av de bästa köp jag någonsin gjort. Den köpte jag begagnad av en vän i slutet på sjuttiotalet och den har verkligen fått göra rätt för sig. En gång har jag kört sönder den så vi fick byta en grej som driver degkrokarna runt. Efter det har den gått som en klocka igen och är oumbärlig för mig som inte klarar att bearbeta en deg för hand.


Så här fin ser den ut nu när jag fört över den till en degbunke i plast. Inköp på Willys för 39:-. Ytterligare ett av mina bra investeringar. Det kanske verkar konstigt varför jag lägger över degen från assistenten till en inoljad plastbunke. Men det är för att nu ska degen bearbetas/dras med jämna mellanrum så den blir seg och härligt att baka med. Dessutom är jag en sådan som vill diska undan efter mig eftersom jag jobbar. Grejerna till hushållsassistenten är lite knölig att diska, så jag tycker det är skönt att få det gjort medan jag fortfarande orkar. Plastbunken är enkel att diska ur på slutet.

Jag återkommer med rapport om resultatet senare. Nu ska det först jäsas och dras i många timmar.

torsdag 26 november 2009

Älskade bloggvän

De flesta som bloggar vet hur fantastiskt det är och vilka vänner man hittar där i bloggdjungeln. Jag har haft tur och hittat flera stycken. Några har till och med blivit väldigt speciella har en plats i mitt hjärta fast vi inte hunnit träffats ännu.

Idag har jag varit på min vanliga vattengymnastik. När jag kommer hem igen så hämtar jag posten i vår box som finns i entrén. Idag ligger det ett platt paket från Adlibris i boxen. Det står mitt namn på den så så långt är allt rätt. Men jag har inte beställt något!

Jag kommer in i lägenheten och börjar med att skölja ur baddräkten och hänger upp den och den fuktiga handduken. Badskorna ställer jag på torkställningen. I köket ligger posten och väntar på att öppnas.

När jag klipper upp paketet så ligger det en bok där som jag önskat mig. Det är Martin Johanssons bok "Surdegsbröd". Först kommer tanken att jag har önskat den så hett att jag klickat hem den utan att veta vad jag gjort. Jag går in till sambon och säger lite upprört att titta vad som kommit från Adlibris. "Jag har inte beställt något, har du?" frågar jag också.

Då får jag se ett namn uppe i vänstra hörnet. Där står fakturaadressen till en kär bloggvän. Hon visste att jag gärna ville ha den här boken.

Tack så mycket, älskade du! Till våren kommer jag med en hel hög med surdegsbröd.....:-)

Äckel päckel

Nu har jag rensat golvbrunnen i duschen. Fy så äckligt det kan bli bara för att man duschar. Blääää! Förhoppningsvis dröjer det nu ett tag till nästa gång.

onsdag 25 november 2009

Kontaktsvårigheter

Idag vill ingen prata med oss. Nätet är knas och fungerar bara då och då. Eftersom vi har IP-telefoni så drabbas telefonen också. Redan tidigare var min mobil dålig så jag håller på att titta ut en ny. Nu när vi blev mobilberoende så visade det sig att även sambons mobil håller på att lägga av. Eller rättare sagt så är det batteriet till hans telefon som inte vill längre. Så gammal som den är så är det lika bra att köpa ny mobil som att kosta på ett nytt batteri.

Nu får vi se om jag får iväg det här inlägget medan vi har kontakt med yttervärlden.

tisdag 24 november 2009

Matlagningsdilemma

Sambon och jag har många gemensamma intressen. Ett av dem är att laga mat. Ändå har det de sista åren blivit sämre och sämre med det. Det är som att orken inte räckt till. Det blev väldigt tydligt vem som stått för den huvudsakliga matframställningen när jag blev dålig efter dopet. Helt plötsligt så var sambon alldeles handfallen. Vad skulle han laga för mat när jag inte orkade att stå vid spisen?

Det blev en del hårda ord sagda här när jag surnade till över att jag tyckte han ställde upp för dåligt. Nu har vi förhoppningsvis hittat en lösning. Det var faktiskt sambons idé. Vi ska ha ett matlagninsschema. Alltså bestämma en vecka i taget vem som lagar mat en viss veckodag. Den tanken köpte jag och kompletterade med att då kan vi även göra en matsedel på samma gång. Då kanske vi slipper stå med det dagliga dilemmat om vad vi ska äta.

Så igår gjorde jag korvgryta, idag ska sambon göra pannkakor och imorgon ska jag göra lappskojs. Torsdagar kommer att ständigt vara matlagningsfria för mig eftersom jag är så trött efter vattengympan. Få se nu om vi kommer att få detta att funka.

Vilket skämt

Sambon och jag är väldigt historiskt intresserade. Därför har vi som toalettlektyr en hög av tidskriften Populär historia. Vi har fått ett antal gamla årgångar av en god vän. Det är ett alldeles ypperligt tillfälle för lite historisk förkovran när man har en längre sittning.

Igårkväll stötte jag på en artikel jag reagerade på. Det handlade om humor på medeltiden. En forskare har studerat humorn från den tiden. Han hävdar med bestämdhet att det fanns gott om humor då. Oftast ironiserade man över kyrkans män.

Andra har tidigare sagt att medeltidsmänniskan inte hade kapacitet att tänka abstrakt och se saker från olika vinklar. Alltså kunde man inte ha humor på grund av detta. Men som sagt var så forskas det i ämnet och ska nu bevisas att även medeltidsmänniskan hade kul.

Det som förvånade mig med denna artikel var hur jag själv tänkte. För det första har jag nog aldrig ens ställt mig frågan om humor för flera hundra år sedan. Mer har jag nog tänkt att självklart hade människor kul. Jag är helt övertygad om att så länge människor funnits så har även skrattet funnits. Och är det något som är intimt kopplat till humorn så är det skrattet. Kan man skratta så har man humor. Eller tvärtom.

Även stenåldersmänniskan borde ju haft kul. Troligtvis åt helt andra saker än vad vi har roligt åt, men ändå. Jag har svårt att tänka mig att stenåldersbarnet inte kunde lägga upp ett porlande skratt då och då, precis som alla nutidsbarn gör. Även om man då måste ha varit mer fokuserad på ren överlevnad, så borde man ju haft ett utrymme för skratt och humor.

Jag kan inte tänka annat, för hur skulle man annars kunna överleva. Överlevnad handlar ju inte enbart om mat och värme. Det måste även handla om skratt och glädje. Annars hade alla gått under och vi hade inte funnits.

söndag 22 november 2009

Baksläpp

Som det händer rätt ofta nu för tiden, så fick jag ett hjärnsläpp även idag. Jag har återfått orken ganska bra och tänkte baka matbröd. Det börjar eka tomt i frysen. Så jag drar igång en deg på ett bröd som det var rätt länge sedan jag gjorde.

Jag började redan igårkväll med att ta fram vetesurdeg och mata den så den skulle vara klar idag. När jag sedan ska börja idag så har jag i ett paket vanlig jäst plus en dryg deciliter vetesurdeg. Det tyckte jag skulle vara lagom för en dubbel sats bröd. Jag blandar i havrekli och rågflingor och det är då jag upptäcker det! Denna deg ska inte dubblas för det blir så mycket ändå. Nu hade jag ju redan börjat dubbla så det var bara att fortsätta. Jag var ängslig att maskinen inte skulle orka. Jag har nämligen kört sönder den en gång tidigare av samma anledning. (Att man aldrig lär sig) Den här gången kunde jag lita på min gamla Bosch från artonhundra kallt. Men jäklar vilken jättedeg jag har på jäsning just nu.

Orkar jag så ska jag även baka morotsmuffins eftersom jag har Philadelphiaost kvar från dophelgen. Det är roligt nästan jämt........:-)