Nyårstankar

Så här på årets sista dag ska man kanske reflektera över året som gott. Det är nog bra att göra någon form av summering. Mitt år som gått har innehållit både glada och lite mer sorgliga saker. Men sammantaget har det varit ett bra år. Mitt 2007 har gått i vänskapens tecken. Några vänskapsrelationer har utvecklats till att bli mer till ett systerskap. Det är inte dåligt att få nya systrar vid min ålder. En vänskap utvecklades med långa och långsamma promenader där vi talade om nästan allt, allt som gladde oss, allt som oroade oss, allt som retade oss. Men framför allt hade vi trevligt och njöt av våra promenader och varandras sällskap.

Även en ny vänskap dök upp här i under senhösten. En bekantskap som egentligen började med ett köp. Ytterligare en ny vänskap började i en affär. Vänskap kan komma till en på många olika sätt, bara man är öppen för att ta det till sig.

Det är nog även det här året som jag verkligen landat och trivs med mitt nya liv som förtidspensionär. Vägen hit har varit lång och krokig, med mycket ledsamhet och frustration. Men nu känns det bra. Jag har hittat en ny livsrytm som jag mår bra av. Jag tror mycket beror på att jag återigen tagit upp mitt syende på allvar. Tänk denna symaskin, som tröstat mig i så många år. Den känns nästan som en vän. Alla åren när sonen mådde dåligt och samhället inte var vänliga mot oss. Då sydde jag bort min ilska, min frustration och min ledsenhet. Det har jag gjort även nu. Framför allt att jag återigen tagit upp mitt skapande med symaskinen. Det finns så mycket glädje i skapandet. Det ger extra glädje när även andra uppskattar det man syr. Syendet har samma teraputiska kraft för mig som målandet har för andra.

Jag har även kommit igång med mitt skrivande igen, tack vare denna blogg. Det känns bra att hitta tillbaka till det. Skrivandet har även varit helande för mig under hela mitt liv.

Att dessa förändringar inom mig själv skett tror jag till stor del beror på vår flytt förra hösten. Vi har börjat om med något alldeles eget och gemensamt. Där ingen kan komma åt oss, där vi är trygga med oss själva. Jag ser det även på sambon. Han har numera också ett inre lugn som det var länge sedan jag såg hos honom. Det syns att han trivs med livet. Det är nästan så att vi är nykära igen, efter alla dessa år.