Städar och städar

Nu verkar det vara ett jäkla städande här. I tisdags städades tvättstugan, idag städades datorn. Jag har ju skrivit tidigare om mitt datorstrul. Det har fortsatt trots insatser från datagurun, aka sambon. Igår kom det uppdateringar från Microsoft som inte kunde slutföras för att det var för lite minne kvar. Vi är ju väl medvetna om att våra datorer är på upphällningen, men så katastrofalt borde det inte vara. Speciellt inte efter att sambon flyttat över allt tungt till D-disken tidigare. Han kunde inte förstå vad det var som käkade upp utrymme.

Så han satte sig ner idag och letade igen. Och hittade 18 GB! 18 GB, bara så där! Där låg det bara och skräpade. Med en massa gamla uppdateringar som borde avinstallerats automatiskt. Men inte gjort det. Nu är de borta i alla fall.

Så nu kör vi ett tag till. Kommer ni ihåg när den första datorn med 1GB kom. Det kommer jag ihåg. Det är inte så himla länge sedan. Då tyckte man det var skithäftigt. Nu är det som en spott i Atlanten.

Medan sambon hittade alla dessa giggabajtarna så  har jag tillbringat dagen vid symaskinen. Jäklar vad kul jag har haft. Snart får ni se resultatet. Nu sprutar det idéer i mitt huvud.

Din mamma städar inte här

Idag har jag medverkat till att en människa åkt dit. Kanske inte fullt så dramatiskt som det låter. Det känns lite knepigt, bra men ändå inte bra.

Vad har då hänt? Jo, jag tröttnade på att komma ner till en skitig och äcklig tvättstuga. Visserligen har det inte alltid varit varje gång, men tillräckligt ofta för att man ska reta upp sig.

Igår när vi kom ner så var golvet fullt med damm-och hårtussar. Tvättmaskinerna var inte avtorkade utan det satt fasttorkat tvättmedel både här och där. Diskhon var full med kladd. Filtret i torkskåp och torktumlare var inte rengjorda.

Med den moderna tekniken så är det ju ganska enkelt att dokumentera dessa saker för bevisning. Så sambon halade upp mobilen och fotade de olika sakerna. Sedan skickade jag in det till HSB. Vi har ju digitalt system så det är enkelt att se vem som tvättade före mig.

Idag fick jag mail från HSB att de skulle kolla upp vem det var och att räkning för städning skulle skickas. Varför känns det då inte bra? Det är väl så att jag är inte van att sätta dit någon. Det känns som om jag är en riktig gnällkärring. Som nu ställt till att någon får en extra utgift.

Samtidigt känns det bra för att jag satt ner foten. När vi flyttade hit för sex år sedan, var huset nyrenoverat. Det var så fräscht och fint överallt. Alla var rädda om huset då. Det var alltid rent i tvättstugorna. Det ställdes aldrig skräp eller sopor i gemensamma utrymmen.

Annat är det nu. De senaste åren har dessa övertramp blivit mer regel än undantag. Efter åtgärder från HSB så har man tydligen tagit de som slarvat med sopor och skräp. Det blev ekonomiska repressalier efter vad jag hört. Det kanske är tvättstugans tur nu.

Det är ju sjutton också att folk inte ska kunna ta rätt på efter sig.

Äntligen

Idag har morfar hämtat Madelene och Nelson på sjukhuset. Nelson är nu friskförklarad och har fått komma hem. För säkerhets skull har de ändå ett andningslarm med sig hem.

Förhoppningsvis så får deras liv gå in i ett lugnare tempo nu. Det blev en litet hektisk start för den lille prinsen.

Det går framåt

http://tjockisbullen.blogg.se/2012/august/goda-nyheter.html

Ett väskmönster växer fram

När jag gör en ny väskmodell brukar jag för det mesta klippa ut modellen på frihand. Blir jag nöjd så gör jag ett mönster och en sömnadsbeskrivning för att ha till nästa gång.

Men nu har jag burit på en väskidé där jag insåg att det inte skulle funka fullt så enkelt. Jag var rädd för att förstöra för mycket fint tyg om min idé inte funkade.

Vad gör man då? Jo, man tar ett gammalt utslitet underlakan. Det gör inte det minsta om man klipper fel då. Gamla utslitna lakan har jag så jag kan gödsla med dem. Så nu har jag klippt och nålat, ratat, klippt och nålat igen, ratat, klippt och nålat och känt mig rätt nöjd till slut.

Det håller. Nu kör vi!

Nya nessar

Nu har jag testat några nya modeller på necessärer. Samt kunnat använda några tyglappar som fanns sparade.

Jag hade svårt att koncentrera mig på några nya väskidéer när Nelson var dålig, så jag testade ett mönster som jag hittat i en sybok. Tycker de blev rätt fina.

Jag har inte lagt upp dem på hemsidan än, eftersom jag inte blev nöjd med bilderna. Måste fota om först. Men imorgon kommer alla uppgifter att finnas där.

Nelsonrapport

Nelson piggnar på sig sakta men säkert. Han har färre andningsdippar och orkar vara mer vaken. Han har även börjat orka äta lite från nappflaska. Resten sondmatas han fortfarande. Han ligger fortfarande på en övervakningsavdelning för säkerhets skull över helgen.

Vi är så innerligt tacksamma att Madelene och Ali upptäckte allt i tid så han fick komma under vård så snabbt. Jag vågar inte ens tänka tanken på vad som annars kunnat ske.

Melina verkar även hantera allt bra, även om hon naturligtvis måste vara konfunderad över vad som händer med hennes lillebror. Hoppas allt är över snart och att alla fyra snart får vara tillsammans igen och leva som en vanlig familj. De har haft allt för mycket jobbigt omkring sig under de sista ett och ett halvt året.