Som säkerhet

Vi var på Willys och handlade lite nödvändigt ont. Kattsand och lite sånt där. När vi står i kassan och ska till och betala så upptäcker jag att jag inte har någon plånbok med mig. Hjärtat hoppar till och jag ser framför mig en ficktjuv som krånglat sig ner i min väska. Men jag inser ju att det är en omöjlighet eftersom jag har en nästintill inbrottsäker väska som jag hela tiden haft på axeln. Sambon säger att han såg att jag haft plånisen på köksbordet innan vi åkte.

Jag förklarar för kassörskan, att vi måste hem och hämta mina pengar. Sambon kan ju inte heller lösa ut oss eftersom jag just nu innehar familjens samlade förmögenhet. Kassörskan börjar mumla nåt om att då måste hon ha en säkerhet. Jamen, säger jag vi tar inte varorna med oss utan lämnar dem här och kommer snart tillbaka och löser ut dem. Nä, se det gick inte. Kunde jag inte lämna körkortet. Nej det kunde jag ju inte eftersom det låg i samma plånbok som pengarna. Kunde då inte maken lämna sitt körkort, envisades kassörskan. Aldrig att jag lämnar ifrån mig mitt körkort, svarar sambon lätt tjurigt.

Så det fick bli så att jag fick stanna som säkerhet och sambon åkte hem och hämtade plånboken. Kassörskan tittade misstänksamt på mig flera gånger medan jag stod där och agerade säkerhet. Hon trodde nog att jag skulle kasta kattsandssäcken över axeln och ta matkassen i näven och springa därifrån. Hallå, vaddå, jag som inte ens orkar bära två liter mjölk. Stod det inte muskelsvag i pannan på mig, kanske.

Det redde ut sig. Plånboken låg mycket riktigt på köksbordet och jag blev löst ifrån mitt säkerhetsuppdrag på Willys.