tisdag 20 maj 2014

Ny sommarklänning

Här kommer en bild på klänningen som fick mig att bli så trött över min runda kroppshydda. Jag är inte helt nöjd med den för det bubblar sig lite på bandkantningen i fram. Men springer jag fort och ser glad ut så är det ingen som märker det......:-)

Loppisrunda

Vi firade mitt braiga röntgenresultat med en loppisrunda. Det var ett tag sedan nu. Vi sa innan vi åkte att vi skulle inte handla så mycket! Det är tydligen då som fynden dyker upp. Typiskt. Men eftersom jag är duktig på att bränna pengar så la jag i en högre växel och körde hårt.....:-)

Två fina skålar av Wilhelm Kåges Eldorado Pastell stod där och väntade. Vi har ett uppläggningsfat sedan tidigare som jag ärvt efter mamma. Sådana här skålar är alltid perfekt att kunna duka med.
 Det blev även ett par sprillans nya gympadojor från Sköna Marie. Den ursprungliga prislappen satt kvar. De hade kostat 449:- och jag gav 180:-. Sånt säger man inte nej tack till.
 Lite böcker fick även följa med hem. Inte för att vi behöver fler kokböcker, men den där Komiform-boken verkade innehålla en del bra saker.
 Jag har egentligen sagt att jag har nog med saker i min samling med dessa saker. Men den här lilla vasen kunde jag ändå inte motstå. Det blev några födelsedagspresenter också, som jag av naturliga skäl inte kan visa här....:-) Även lite sybehör i form av knappar och spännen fick följa med hem. Men inte ett endaste tyg blev det. Jag hittade två snygga som jag kunnat tänka mig. Men inte med de prislapparna. Det var tydligt att den som prissatte tygerna hade en del kunskaper om vad de var värda. Då fick det vara för tyg har jag gott om. Jag var ändå nöjd med dagens inköp.

Lättad

En stor sten har fallit från mitt hjärta. En riktig stenbumling var det. Det har att göra med vart jag var igår, mitt i regnet. Fast just där regnade det ju inte. Bara på dit-och hemvägen.

Jag var på lungröntgen! Jag har i flera månader gått och harkelhostat, jag har varit tungandad och det har känts väldigt jobbigt med andningen. Vad gör man då, jo man googlar på det stora C, LC. Symtomen stämde naturligtvis.

Tidigare i vår hade jag ju även lunginflammation, som egentligen inte var någon riktig lunginflammation. Trots det hostade jag j sönder ett revben och fick gå på antibiotika.

Jag var även på den årliga kontrollen för lilla hjärtat i våras och fick beröm av farbror hjärtdoktorn över mina fina resultat och min goda kondition.

Så efter googlingen jag gick till min underbara doktor Nina och pratade med henne. Hon ändrade min medicin. Hjärtdoktorn hade föreslagit en annan snuffmedicin, Symbicort. Så jag fick en högre dos på den och en högre dos på Bricanylen.

Jag var även till distriktsköterskan för den årliga spirometrin. Den gick inte så bra, så det var då jag begärde en lungröntgen. I torsdags ringde doktor Nina och sa att jag kunde gå på "drop in" hos Aleris, som håller till på vårt sjukhus. Hon ville det för att vi skulle kunna ha resultaten klara till vår träff idag. Doktor Nina jobbar nämligen sista veckan så hon ville vi skulle ha allting klart före det.

Som ni förstår av min första mening så var lungröntgen bra. Även hjärtat var bra på deras röntgen. Det enda de såg var att jag hade en liten ärrbildning efter att jag kan ha varit utsatt för stendamm eller asbest. Annars var allt helt perfekt.

Jag har inte velat prata om det för om det funnits något hemskt på röntgensvaren så ville jag ju ta det först med mina nära och kära innan jag berättade det här. Nu behöver i alla fall ingen oroa sig mer. Jag andas även bättre nu vilket förmodligen berodde på att jag tidigare var undermedicinerad.

Vi pratade även vikt idag. Jag har ett BMI på 35 . Men Nina ska nu remittera mig till dietisten på VC, så även det känns bra nu.

söndag 18 maj 2014

Min hemska kropp

Idag är det en riktig skitdag. Jag håller på att sy en sommarklänning. Jag hade ett väldigt bryderi innan jag hittade ett mönster jag ville använda. Ett som passade tyget, men framför allt passade min hemska figur. Jag har varit nöjd med sömnaden även om mönstret var ganska svårt. Så jag har tråcklat mycket för att få allt snyggt. Igårkväll gjorde jag den första provningen. Jag var ganska nöjd och visade upp mig för sambon. Min vanliga fråga , när jag visar upp några kläder, är alltid: "Ser jag väldigt tjock ut i det här?"  Han är alltid väldigt ärlig så jag vet att jag kan lita på svaret. Säger han "ja" så byter jag kläder tills han säger "nej". Igår sa han "ja" och allt bara rasade. Det värsta är att jag vet att han säger det inte det för att vara elak, utan för att det är sant.

Jag hatar verkligen min kropp. Sedan sambon och jag träffades för fjorton år sedan har jag gått upp 25 kg. Tidigare hade jag jobb som gjorde att jag ständigt var i farten. När jag blev så dålig att jag inte längre kunde jobba så blev jag väldigt stillasittande. Stillaliggandens när värken var som värst. Jag hade många år med fruktansvärd värk innan vi hittade en medicinering som stämde för mig. Så både medicinering och en mindre rörlig kropp har gjort att jag ser ut som jag gör. Och jag hatar verkligen min kropp!

När man gör kläder och mönster så finns det kläder för den som vill dölja en stor stuss eller stor byst, kraftiga lår eller kraftiga armar. Det finns inga kläder som kan dölja när allt det tjocka sitter runt midjan och på halsen. Är man dessutom en tvärhand hög så blir allt väldigt komprimerat.

Min fd man kommenterade i alla år min figur, att jag såg gravid ut. Det gjorde han när jag hade storlek 36, storlek 38 och storlek 40. Då var jag inte tjock, fast det som fanns satt även då runt midjan. Så det här är verkligen jobbigt för mig eftersom jag alltid fått höra det.

Jag har min fibro som gör att jag inte kan röra mig som en frisk, mitt diafragmabråck gör att jag ser extra tjock ut och sköldkörtelproblemen gör inte saken bättre. Antideppmedicinen bidrar också mycket till att jag blivit tjock. Jag har nu tränat ordentligt i mer än ett år. Jag har blivit lite rörligare, men framför allt har det ökat min kondition. Det är bra. Men inte ett endaste hekto har försvunnit från min kropp. Mitt midjemått är fortfarande 118 cm. Ni kan ju själva tänka er hur jag ser ut då, 156 cm lång och 118 cm tjock, som en jäkla fotboll.

Jag vet att jag kan inte testa 5-2 dieten eftersom jag mår fruktansvärt dåligt när mitt blodsocker sjunker. Jag vågar inte heller testa LCHF eftersom jag inte vet hur det skulle påverka min medicinering. Jag äter inget godis. försöker laga så nyttig och näringsriktig mat som möjligt, med mycket grönsaker. Jag bakar nyttigt bröd och gör egen müsli för att vara så nyttig som möjligt. Min svaghet är att jag tycker mycket om mackor. Skulle jag leva ensam så skulle nog min diet bestå av mackor. Jag vet att det är en svaghet och jag begränsar mitt smörgåsintag så mycket som möjligt. Jag vet inte mer vad jag kan göra. Jag känner att jag mer och mer drar mig undan, skäms för att visa mig ute bland folk. Jag vill inte se ut så här.

Jag tappade alldeles lusten för att sy klart klänningen. Det känns bara totalt meningslös.