Bokrecention

För ett tag sedan skrev jag om att jag hade fått en kasse böcker av en granne. I den kassen låg bland annat Blodläge av Johan Theorin. Jag känner att jag måste recensera och tipsa om den för det var länge sedan jag läste en så bra bok.

Huvudpersonen är Per som försöker nysta upp vad som hänt med hans pappa. Samtidigt gör han upp med sina känslor runt pappan. Parallellt löper det är massa små historier om Pers sjuka dotter, en kärlek som börjar spira. Man får möte Gerlof som hittar sin döda frus dagböcker som han börjar läsa. I dem hittar han ett litet mysterium som klarnar till slut. Man möter också Vendela och hennes funderingar om älvor och troll.

Det är en helt ljuvlig bok som jag knappt kunde lägga ifrån mig. Det en deckare, samtidigt som den väldigt ömsint behandlar en flera olika relationer.

Jag har tidigare läst Skumtimmen som är Johan Theorins debutbok. Den var också bra, men den upplevde jag betydligt mer kuslig och svart. Nu måste jag försöka få tag på Nattfåk för att se vad jag tycker om den.

Mitt råd är i alla fall, att har du möjlighet att läsa Blodläge, så gör det. Jag tror inte du kommer att ångra dig.

Pust

Nu har vi varit och storhandlat ordentligt. Det var länge sedan vi gjorde det, så det gapade många tomma hål i både kyl och skafferi. Vi har varit både på bolaget, Ica och Willys. Nu klarar vi oss ett bra tag framöver. När vi var på Ica var jag tvungen att ringa goda vännen Christina för lite goda råd om halvfabrikat. Man kan använda sina vänner på många olika sätt. Hon lät väldigt snopen när jag ringde så där en fredagkväll......:-)

Nu är allt i alla fall inplockat och jag sitter med en kopp kaffe och kopplar av. Snart ska det bli lite musselsås och pasta och ett glas vitt vin till. Det är Idol som gäller, men för säkerhets skull är videon laddad för Dobidoo.

Försäkringskassan Hallå!

Ni som läser här vet att sambon har problem med Förskräcklingskassan. Det är inget nytt problem, utan har varat i snart tio år. Det var då han utförsäkrades.

Sedan något år tillbaka har han en underbar läkare på Huddinge sjukhus som gör allt för att han ska komma tillbaka in i systemet. Hans smärtproblematik är mer eller mindre utredd. Det är bara en annan minde utredning han numera väntar på som ska göras. Det finns alltså rejält med underlag för en sjukskrivning.

I de sista sjukintygen har läkare skrivit att vi vill ha kontakt med FK för treparssamtal. Ja, han måste vara sjukskriven, trots att han inte få ett öre i sjukpenning. Sambon har ringt för att försöka få kontakt med FK. För några månader sedan påstod de att han inte fanns i systemet, trots att jag suttit och skickat in läkarintyg åt honom sedan 2002!

Numera finns han i deras handlingar i alla fall, men det är allt. När vi var på Huddinge senast så ringde läkaren upp FK och pratade med dem. Hon förklarade alla turer och fick prata med flera personer. Det samtalet avslutades med att en handläggare skulle utses inom 48 timmar! Detta samtal skedde 16/9. Ingen handläggare är ännu utsedd. Det är långa timmar.

När en månad hade gått så ilsknade sambon till och mailade till dem att nu ville han se ett resultat. Två dagar senare ringde en kvinna. Allt hon hade att säga var att han har ingen sjukpenning så hon kunde inte göra något. Tack, det visste vi redan. Men hon skulle i alla fall skicka över handlingar för ansökan om sjukpenning.

Det är nu drygt två veckor sedan. Inte ett endaste litet kuvert har kommit ifrån FK. Är det månne posten som slarvat? Gissa att man blir trött.

Nästa åtgärd blir nu att ringa läkaren och höra om hon kan sätta sprutt på dem. Det känns som att det är dags att anmäla FK för tjänstefel eller något liknande.

Solgul väska

Nu har jag sytt en ny handväska. Tyget har legat ett tag, fast jag har hela tiden vetat vad jag skulle göra för modell. Mönstret på tyget gjorde det självklart. Den lyser som en sol i höstmörkret.

Som vanligt finns det bara ett exemplar. Det är ju oftast så jag gör. Det ska vara ett unikt exemplar.






Det är en vanlig enkel modell med gott om plats. Den är ca 35 cm djup, 48 cm bred och botten är ca 9 cm bred. Axelremmen är ca 71 cm lång och 5 cm bred. Den stängs med en dragkedja.






Invändigt är väskan fodrad med ett återanvänt bomullstyg. På ena sidan är det är en dubbelficka där den ena har dragkedja. På motsvarande sida finns en stor ficka och en mobilficka.

Du hittar fler uppgifter om handväskan här.

Telefoni från förr

När jag tänkte på felringningen igår som kom jag på hur det var förr med telefoner, när jag var barn. När jag var tre år flyttade vi till en alldeles nybyggd tvårumslägenhet. Den hade alla moderniteter som fanns 1952. Bland annat hade vi telefon.

På den tiden var ju telefonen fast installerad i väggen. Det var inte ens ett jack utan telefonen satt där den satt. När man flyttade lämnade man den kvar för att förhoppningsvis få en ny telefon på det nya stället. Annars fick man installera en.

Vi bodde i Uppsala på den tiden. Mormor och morfar bodde i Dalarna. Mamma pratade då och då med mormor i telefon. Det var ju rikssamtal och dem måste man beställa på den tiden. Man ringde upp en växel och talade om vilket område man ville bli kopplad till och vilket nummer man ville ringa till. Man fick även tala om hur länge man ville prata, man beställde ett visst antal perioder. När de perioderna började ta slut, så kopplade en växeltelefonist in sig på linjen och frågade om man ville beställa ytterligare en period.

I vår moderna lägenhet hade vi telefonen i hallen. Så var det överallt. Den stod på ett lite bord. Bredvid bordet stod mammas sypuff. Det var en rund burk med lock, som man kunde sitta på. Där satt mamma när hon pratade med mormor. Jag älskade de stunderna. Då brukar jag lägga mig över mammas knä. Puffen var ju inte så hög, så det funkade. Då åkte tummen in i munnen och mamma strök mig på ryggen. Det var det bästa jag visste. Gissa om jag var glad när det ibland hände att hon beställde en extra period. Då fick jag ligga kvar en stund till.

Felringning

Igårkväll ringde telefonen. Det var väninnan M som ringde. Det roliga var att det var inte till mig hon skulle ringa utan till en gemensam väninna som vi har. Vi skrattade gott när vi rett ut misstaget. Dessutom pratade vi av oss en stund med varandra. Vi kom fram till att det var nog en freudiansk felringning eftersom hon tänkt på mig när hon städat sitt syrum.

Bokloppis v Bokklubb

Att jag är en bokslukare tror jag många vet. Att jag slukar deckare tror jag inte heller är någon hemlighet. Jag älskar många olika deckarförfattares alster. Men mest älskar jag Patricia Cornwell och hennes rättsläkare Kay Scarpetta. Jag kastar mig över allt jag kommer över av PC. Vilket resulterat i ett antal dubbelköp på loppisar.

Nu har jag slagit till igen. Denna gången inte på loppis utan i en alldeles ny utgåva från Bonniers. Jag kunde inte hålla mig. Jag har haft ett medlemskap i Bonniers Bokklubb hängandes över mig länge och väl. Det har fattats ett inköp för att jag skall kunna avsluta medlemskapet. Så fort jag betalat denna bok så ska jag säga tack och adjö till Bonniers. Aldrig mer en bokklubb! Varför betala flera hundra för en bok när man kan få tjugo böcker för samma pengar på en loppis.

Fel ordination del 2

För några dagar sedan skrev jag om den förväxlade medicinen. Idag har jag varit på apoteket och pratat med dem. De blev väldigt tacksamma att jag kom in och talade om det här för dem. De ska själva nu göra en anmälan och försöka utreda vad som hänt.

Själv fick jag en handcreme som tack. Det gjorde ju inte ont att ta emot den.....:-)

Mina tyger

Idag har jag letat efter ett brunt tyg som jag var säker på att jag hade. Nu har jag hittat det efter att ha gått igenom sex bananlådor och två stora plastbackar under sängen. Jag hade tur som inte behövde gå igenom mer. Jag har alltså hur mycket tyg som helst........:-)

Varje gång jag ska leta rätt på något, hittar jag en massa andra tyger. Tyger som jag glömt bort att jag har. Då poppar det alltid upp idéer om vad jag ska göra med just de tygerna. Idag blev det mycket handarbetsväskor, som jag såg färdiga framför mig. Varför räcker aldrig tiden till för att förverkliga alla de där idéerna?

Nu ska jag i alla fall förverkliga en idé som legat till sig länge. Det ska bli en handväska. En vanligt modell, men med ett underbart tyg som jag fått av dottern. Det kommer att bli en väska som lyser en sol i höstmörkret.

Störande

Jag är mycket irriterad på Google Reader just nu. I vanliga fall är den jättepraktisk att ha, att läsa och välja och vraka mellan vilka bloggar man vill gå in på. Men just nu suger den verkligen.

Jag har tagit bort ett antal bloggar från readern. Så lång är det inga problem. Det har jag gjort förr utan störande moment. Men nu fungerar readern så att efter några dagar så visar den att jag har 250! olästa blogginlägg. Vilket är rena rama lögnen. Egentligen så har jag kanske bara 30 olästa inlägg. Vilket är mer normalt. Efter ytterligare någon dag så kommer de borttagna bloggarna tillbaka i readern.

Och det är där alla de olästa inläggen finns. Så jag plockar bort igen. Allt fungerar bra i några dagar. Sedan är det samma procedur igen. Idag har jag 220 olästa blogginlägg, fast egentligen är det bara 16 stycken!!!

Fattar ni att jag blir irriterad.

Datanördar

Jag tog bilden på ambulanshelikoptern med min mobilkamera. Jag har fortfarande inte lärt mig riktigt hur man tar bilder med den. När jag sedan skulle tömma kameran så hittade jag några gamla bilder. Några var så gamla att de var tagna i mars när vi var uppe hos dottern och hennes sambo.

Så här ser det ut när man är hos dem. Alla sitter vid varsin dator. Sambon gör det också, även om hans dator inte syns. Jag gissar att jag själv satt vid symaskinen när jag inte fotade. Jag sydde ju lite nya draperier och sådant när vi var där.

Dagens dramatik

Idag när jag satt vid datorn så hörde jag en massa tut-tut. Jag reagerade inte så mycket för oftast har det hänt något bortanför där vi bor. Men det lät väldigt mycket, så jag tänkte att det måste vara en trafikolycka. Strax efteråt så kommer sambon och säger att det har hänt något vid vår busshållplats.

När vi tittar ut så står där två brandbilar och en ambulans. Polisen hade spärrat av gatan, åt bägge hållen. När vi står där och tittar så ser vi även en ambulanshelikopter som kommer och landar på vår parkering.

Vi funderade naturligtvis över vad som hänt. Vi såg inga krockade bilar, så att det varit en bilkrock kunde vi utesluta. Det är även ett övergångsställe här, så vi började undra om någon gångtrafikant blivit påkörd. Det är ett rätt otäckt övergångsställe. Det är en raksträcka där många bilar kör alldeles för fort. Själv brukar jag vänta och se om bilarna ska stanna, innan jag går över. Många barn rör sig också här på vardagarna, eftersom skolan ligger på vår sida och det är mycket radhus och villor på andra sidan.

Eftersom vi inte såg till någon krockskadad bil så började vi fundera på om det var en smitningsolycka. Nu har vi läst i lokaltidningen och sett att det var precis det det var. En kvinna med rollator hade blivit påkörd och bilföraren hade smitit. Man känner sig lite olustig inombords när sådant här händer. Nu får vi ju hoppas att den gamla damen klarar sig. Tyvärr lär det vara allvarligt när de tar hit ambulanshelikoptern. Vi bor ju med bara fem minuters bilväg till vårt sjukhus. Antar att det är Huddinge eller Karolinska som gäller för helikoptern.

Handarbetsväska

Bästa grannen Anna ska få en handarbetsväska för att hon är bäst och för att hon ställer upp för oss så ofta. Hon har önskat hur hon vill ha den och jag har försökt förverkliga hennes tankar. Jag vet inte än om jag har lyckats, eftersom hon inte är hemma just nu. Själv tycker jag att modellen blev väldigt bra och jag kommer förmodligen att göra fler av samma modell.

Man stänger väskan/påsen med ett snöre i en dragsko. Det är ett långt handtag att hänga på axeln. Både botten och sidorna har jag förstärkt med vlieseline.


Invändigt är det flera olika förvaringsalternativ.








På den ena sidan har jag gjort fack för olika stickor. Det är samma idé som i stickfodralen jag brukar göra.







På den andra sidan är det lite större fickor.








Jag har gjort några lösa förvaringsalternativ också som man kan knäppa på och av som man behagar.






Anna önskade också något att ha garnnystanet i när man stickar. Så det här är en liten garngömma som man kan knäppa av om man vill eller ha hängandes i handarbetsväskan.

Uppdatering: Anna blev jätteglad. Det var jag som valt tyget och hon bara älskade det. Alla detaljer hon önskat var perfekta. Så glad jag blev att hon tyckte om den.