torsdag 8 november 2007

Livet efter 50

I fortsättningen kommer jag att berätta om livet efter 50 så att de som är på väg dit inte ska få en chock när de är där utan de ska istället få längta efter att få fylla 50. Som en av våra damtidningar för oss vuxna tjejer uttrycker sig: Livet före 50 är bara en startsträcka.

När jag närmade mig 50-strecket hade jag en åldersnoja som var fruktansvärd. Jag tänkte att eftersom man hört att fylla 50 är livets höjdpunkt då måste allt som kommer därefter gå neråt. Jag var relativt nyskild och levde ensam. Alla mina gamla vänner hade endera rest utomlands med sin make/maka eller så hade de haft en stor brakfest dit alla släktingar och vänner kommit, på sin stora högtidsdag. Jag kunde inte fira på något av de sätten. Min väninna frågade hur jag ville fira min födelsedag. Då svarade jag tjurigt att jag ville vara på en söderhavsö med en toyboy. Min rara väninna frågade om det dög med henne och Stockholms skärgård. Det lät ju trevligt det också så jag svarade att det dög. Och det gjorde det. Jag fick till och med en champangefrukost i det gröna.

Så kom ihåg det att fylla 50 är början på resten av ditt liv.

Inga kommentarer: