Att jag i förra inlägget bloggar för varje unge har ni redan sett. Där tar Unicef upp problemen om hur barn far illa i främst tredje världen. Men i min värld bloggar jag även för barn i vårt land. Vi får aldrig glömma bort att det är barn som far illa även här. Det är lätt att glömma eftersom Sverige ändå tillhör en nation där inga barn borde fara illa. Ändå gör de det.
Det finns barn som växer upp med missbrukande föräldrar, där både droger, misshandel och svält förekommer. Det finns barn som växer upp med en eller två föräldrar som driver aktiv fysisk eller psykisk misshandel, även utan drogers inverkan. Det finns barn som växer upp i andra former av dåliga miljöer.Det finns barn som aldrig blir sedda av vuxna. Det är också en form av misshandel och gör väldigt ont.
I FN:s Barnkonvention står det att alla barn har rätt till en bra undervisning. Ändå lever inte Sverige upp till det. Funktionshindrade barn får inte alltid den hjälp och stöd de har rätt till. De särbehandlas på olika sätt, genom att de inte får tillgång till de resurser som de har rätt till. Barn som behöver andra former av stöd och hjälp i undervisningen får inte det. Barn mobbas i svenska skolor utan att någon vuxen ser eller tar hand om det. Även här finns stora brister i svenska skolor.
Så även om vi självklart ska tänka på barn som svälter, lever i slum, är på flykt eller lever under andra horribla förhållande ute i världen, så får vi heller aldrig glömma att det finns så många barn i vårt land som behöver oss. Vi måste se även de barnen.