lördag 8 december 2012

Vem förstår?

Ikväll på Robins så var Måns Möller gäst. Han pratade bland annat om sin son som har autism. Han har gjort en ny show om sitt liv, där en hel del kommer att handla om sonen. Han vill genom sin show visa hur mycket ljusa stunder och glädje, mitt i all sorg, som det finns när man har ett funktionshindrat barn.

Jag har aldrig varit en fan av Måns Möller tidigare men från och med ikväll så är jag det. En fan, alltså. Han berättade om sin glädje när sonen första gången sa en längre mening. En mening på fyra ord, "När är lasagnen färdig?" Hur han då ringde sina kompisar för att berätta detta, denna enorma glädje som han som pappa kände vid just detta tillfälle. Men de förstod inte riktigt.

Jag fattar precis hur han kände det. Det har varit en del sådana stunder i ens liv. Men för vem berättar man om sin otroliga glädje och stolthet när ens sextonårige son för första gången kan knyta sina skor själv? Vem fattar hur man känner? Självklart så är det en annan förälder med ett funktionshindrat barn som fattar hela ens glädjekänsla. Man måste varit där för att förstå. Så är det bara!

I röjartagen del 2

Man ska inte ha böcker och liknande i sovrummet. Jäklar vad dammigt allt är. Just nu har jag i alla fall tagit en sektion. Jag har tömt i hel ställning med trådbackar som var fylld med olästa böcker. De ligger nu på en hylla istället. Mycket mer hanterbart. Plus att det är bättre plats på golvet och lättare att dammsuga.

Det är tur att jag älskar sambon så mycket, annars hängde han löst just nu med allt sitt samlande. Både på kontor och i sovrummet, där hans boktravar och annat skit trängs på golvet där man ska gå.

I röjartagen

Nu har jag packat ner sju årgångar av Allt om Mat som ska skickas till loppisen. Idag är det fyra sektioner av lagerhyllan Ivar som ska tömmas, dammas och omdisponeras. Det handlar om facklitteratur, kokböcker, tidskriftsamlare och lådor med bra-att-ha-till-sömnads-grejer. Förhoppningen är att få plats med alla böcker som numera tronar i högar på golvet eller förvaras i papperskassar.

fredag 7 december 2012

Sopigt

Nu har vi varit till återvinningstationen med en massa sopor. Vi skulle egentligen varit dit i onsdags, men eftersom det var snökaos då så valde vi att vänta med den. Nu är det gjort i alla fall. Skönt! Sambon håller på att röja på kontoret. I sex års tid har jag önskat mig ett någorlunda välordnat kontor i juklapp. Är det i år det ska hända?

Den som inte sett vårt kontor innan, kan inte föreställa sig hur mycket prylar det varit där. Nu börjar det kännas lite luftigare i alla fall.

Vi blev även utan billig köttfärs i onsdags, eftersom leveranserna till Willys inte tog sig fram. Även det har vi åtgärdat idag. Så nu väntar fyra kilo malet kött på mig. Jag ska göra mina supergoda julköttbullar av hälften och hälften ska förpackas och frysas in. Härligt!

onsdag 5 december 2012

Oh what a night

Efter en rent bedrövlig natt vaknade jag klockan åtta och var bushungrig. För det första är det alldeles för tidigt för mig att stiga upp då, för det andra hade jag varit vaken sjuttioelva gånger under natten. Sambon har jordens hosta och jag har vaknat så fort han hostat.

Jag klev upp i alla fall för att äta frukost. När jag var klar med den så kände jag att det var nog läge att krypa ner igen, vilket jag också gjorde. Jag läste en liten stund och somnade snart om. Vaknade klockan tolv, vilken kanske är i senaste laget. Fast var gör det egentligen när man rår sin egen dag.

Ute är det vitt och mycket snö. Det både snöar och blåser, men vi måste nog ändå ta oss till Willys för att fylla på kylskåpet. Egentligen hade vi även planerat att åka till återvinningen, eftersom sambon röjer på kontoret och hallen är full med sopor. Men det känns inte som en höjdare att stå ute och slänga sopor i snöovädret. Det får bli en annan dag. Det enda som kan hända är att han hinner få ihop fler saker som ska kastas.


måndag 3 december 2012

Tidig julklapp

Bild lånad hos jula.se
Igår gick min arbetslampa sönder. Den har trasslat länge genom att blinka och fladdra. Igår la den ner totalt. Så idag har jag köpt mig en lampa som jag önskat mig i flera år. En lampa med förstoringsglas, som jag dessutom kan flytta med mig. Ibland händer det nämligen att jag sitter och handsömmar framför TVn och då måste jag ha en extra ljuskälla.

Jag är så glad att vi numera kan kosta på oss sådana här extra grejer. Hade det varit förr så har vi fått pussla ihop det på något annat vis, eller köpt den billigaste tänkbara lampan på Ikea eller Clas Ohlsson.