Så mycket bättre

Fyrans "Så mycket bättre" har blivit ett favoritprogram här hemma. När de började visa trailers inför programmet så trodde vi inte ett dugg på det. Det var ju en väldigt konstig blandning av artister, både när det gällde stilar och åldrar. Men så fel vi hade. Det blev ju en succé. Det är stort när artisterna tolkar varandras låtar och får dem att låta så mycket bättre.

Det har ju blivit väldigt udda konstellationer som att September sjunger Petters "Mikrofonkåt" och att Petter och Lillbabs sjunger "Så klart" tillsammans i Skavlan. Mer sådant här vill vi ha.

Vi blev väldigt glada ikväll när vi hörde att de släppt en gemensam CD med programmets låtar. Det kommer ett avslutande program nästa lördag. Det ser vi fram emot. CDn står redan på min önskelista.

Här tolkar Plura Tomas DiLevas "Mirakler". Kan man komma längre ifrån varandra i stilar. Och så blir det bara så bra. Så klart, som Petter skulle rappa!

Att göra en Linnea

Det är väl ingen som missat att jag är en hängiven Idol-tittare. De fyra sista Idolerna som har varit kvar har varit väldigt meriterade och utröstningarna har kunnat sluta hur som helst. Vilket de också gjort. Linnea var en av mina favoriter. Favoritfinalen för mig hade varit en duell mellan Jay och Linnea. Nu blev det inte så. Här bjuder jag på ett Linnea-klipp som får det att knottra sig. Henne lär vi höra talas om i framtiden. Det är jag helt övertygad om.

Trollungen

Nu har jag varit in på Maddes blogg och lånat en bild.

Man kan ju inte motstå den här lilla busiga trollungen......:-)

Julsaker

Nu rear jag ut de julsaker som finns kvar sedan förra året. Du hittar dem här. Tyvärr hinner jag inte sy något sådant i år. Jag lägger krutet på annat, så att säga.

Upplagt

Nu har jag lagt upp de här sakerna på hemsidan.

Julklappstips

Här har jag lekt med tre olika tyger som jag varierat på olika sätt. De tyger jag använt är ett återanvänt kraftigt bomullstyg med blomknoppar på. Det enfärgade svarta och det enfärgade röda tyget är nya bomullstyger.

Det här är en sk schlepbag, slängväska helt enkelt.







Invändigt har den en dubbelficka, där den ena fickan har blixtlås. Det är även två enkla stora fickor och en mobilficka plus ett avtagbart band med en karbinhake för nyckelknippan eller liknande.






Nästa sak är ett stickfodral.






Det har fickor både för långa och korta stickor och lite annat smått och gott.










En lite mindre kasse med handtag som man kan både bära i handen och på axeln.










Invändigt är det en dubbelficka, en enkel ficka och en mobilficka. Även här finns ett löstagbart band med karbinhake.








Sista saken jag gjort just nu är en liten sminkväska.









Tyvärr har jag inte kunnat lägga upp sakerna på min hemsida ännu eftersom min Explorer inte fungerar för närvarande och hemsida funkar bara i IE. Förhoppningsvis ska det funka innan kvällen. Är det någon som vill ha mer uppgifter redan nu så går det bra att maila mig.

Förr och nu

I mitt gifta liv var jag pedant. Det var en roll jag föll in i, på grund av att min fd svärmor var pedant. Jag fick prestationsångest och ville leva upp till hennes nivå. Det späddes även på av fd maken som var uppfödd i ett perfekt städat hem. Det kändes som att han krävde detta av mig. I efterhand kan jag även tänka, att det var mitt sätt att få kontroll över mitt för övrigt kaotiska liv. Städningen kunde jag i alla fall styra över.

Jag städade huset, från golv till tak, två gånger per år. För övrigt dammsög jag, torkade golv och dammade en minst en gång i veckan. En gång per år städades alla köksskåp ordentligt. Jag tvättade fönster och bytte gardiner i hela huset minst fyra gånger per år. I köket kunde det bli sex gånger. När jag läser själv vad jag skrivit, så inser jag att detta var ett maniskt beteende.

Jag var inte pedant innan jag träffade fd maken och jag är det inte nu heller. Idag har jag gjort något jag aldrig trodde skulle hända. Jag har satt upp rena julgardiner på ett helt otvättat fönster. Inte ens insidan är tvättad. Jag orkade inte det. Det blev fint ändå med lite ljusstakar och annat lull lull omkring.

Jag har bara inte kommit underfund om ifall detta är en seger över ett gammalt beteende eller om det helt enkelt är vanlig och ohämmad lathet.

Tittut

Det börjar kännas bättre så jag återvänder så smått till blogglivet. Det blev för mycket till slut med allt som varit denna höst med sjukdomar, utredningar, dålig ekonomi och en massa annat. Dessutom är december inte min månad. Då närmar sig julen och jag blir sorgsen över att ännu en jul går utan mina barn. Jag har lärt mig leva med det, men det känns.

Idag har vi varit på vinden och hämtat ner adventssakerna. Ja, jag vet att det är i senaste laget. Men lusten och orken har inte infunnit sig tidigare. Jag har inte satt upp något än för orken räckte bara till just detta. Vi släpade nämligen även upp sommardäcken. Nu har de äntligen kommit på. Tack vare att Ali var hit och hjälpte till i söndags. Sambon klarade det inte själv, vilket han nog hoppats att han skulle göra. Det är svårt att inse att orken avtar med åren.

Nu syr jag för fulla muggar. Ska försöka få ut en del julklappstips på hemsidan. Det får bli om några dagar.