fredag 23 december 2011

God Jul

En riktigt God Jul till alla vänner runt om i världen.

Plötsligt så händer det

Den här gången var det inget positivt, även om det verkar som om det slutar bra. Jag tror det än så länge, i alla fall.

Vi skulle gå till vår lilla butik och handla lite  mjölk och annan sista-minuten-mat. När vi kommer ut så säger jag till sambon att jag borde nog haft broddarna på. Det var nämligen j-vligt halt. Sedan jag blev sjuk, så har jag väldigt lätt för att halka. Det har hänt ett antal gånger. Men jag har skor med grova sulor så jag tänkte att det går bra ändå.

Vi handlar och går en annan väg hem. Där är det ordentligt sandat, så jag kopplar nog av lite. Vi går och småpratar om lite allt möjligt. Helt plötslig, när vi är utanför vår port, så far mina fötter undan. Jag landar på rygg och slår i huvudet. Jag blev så himla rädd att jag nästan börjar grina. När jag känner efter så är inget brutet. Jag är mest yr och blir rädd att jag fått hjärnskakning.

Nu har jag suttit och tagit det lugnt ett tag. Tagit två Alvedon och en kopp kaffe. Det känns ganska bra, så jag tror inte det hänt något mer än att jag måste tvätta jacka och jeans. Jag måste även duscha och tvätta håret, som hamnade i smutsvattnet. Lite yr är jag fortfarande, men inte så farligt ändå.

Om sambon kommer till skott (han blev också rädd) så ska han få klä julgranen. Efter det ska jag fota den så jag kan önska er alla en god jul. Allt måste ske i rätt ordning om man heter Cicki.......:-)

Natten före dan före dopparedan

Nu börjar julhälsningarna strömma in i Blogglandia. Min kommer imorgon. Nu ska jag bara summera dagen. Den har tillbringats i köket.

Köttbullar har trillats. Även om det var köttbullar i julgåvan så har jag gjort egna. Garanterat fläskfria och ljuvlig goda. En skvätt grädde i färsen sätter den sista lilla piffen på dem. Jag har förberett degen till världens godaste vörtbröd. När jag bakar ut det imorgon har det fått jäsa och gosat till sig i drygt sexton timmar. (Nu låter jag ju nästan som Ernst) Jag har även gjort en långpanna med äppelkaka för att ta rätt på lite skrumpna äpplen.

Det blir rätt mycket disk av allt lagande och eftersom jag har svårt för att laga mat när det är rörigt så diskar jag hela tiden, eftersom jag drar ner disk. Det gör att det känns som om jag diskat mer, än lagat mat. Jag var rätt mör när jag skulle laga kvällens middag, korv Stroganoff. Så pass mör att jag glömde ha i både lök och paprika! Men det gick att äta ändå.

Vi har hämtat upp julsakerna från källaren och sambon har dammsugit och torkat golv. Imorgon får han ta hand om granen.

Själv ska jag göra finsk kålrotslåda, som numera är ett måste på vårt julbord. Jag ska även baka en saffranskaka, stryka juldukar och pynta lite. Som en knorr på dagen ska det slås in lite julklappar. Även om vi egentligen inte köper det till varandra, så blir det några i alla fall. Jag kan inte låta bli.......:-)

Nu börjar det nästan kännas som lite julstämning. Mycket beroende på musiken som vi har på. The Priests  underbara stämsång.

torsdag 22 december 2011

Hjälpstickan hjälper många

Hjälpstickan gör ett fantastiskt arbete. De hjälper hemlösa och andra behövande genom att sticka varma och sköna plagg som sedan skänks. Du kan gå in och läsa här om hur du kan hjälpa dem att stödja på olika sätt.

 Själv tänker jag bli stödjande medlem. Det kan man bli för endast 50:-. Det känns som en piss i Atlanten i den allmänna konkursen. Kan mina 50:- komma till glädje för någon annan så är jag glad.

 Skänk garn till våra stickerskor

Har du garn som du vet att du inte kommer att sticka med?
Vi har 13 glada stickerskor på vår sticklista som gärna tar emot ett garnpaket från dig.
Mejla till garnbidrag@hjalpstickan.se och du får ett mejl tillbaka med en länk där alla stickerskor finns.
Välj från listan, lägg med ett litet meddelande och skicka ditt garnpaket till henne.
Hon skickar sedan det hon stickar till valfri filial och så går bidraget till någon behövande.
Vi tar gärna emot sockgarner och varma gosiga garner.
Välkommen med ditt garn!

Glömska jag

Jag är nog världens mest glömska människa. Naturligtvis vill sambon och jag skicka ett stort tack till Maddes goa väninna O som gjorde denna julgåva möjlig.

Jag blir alldeles varm i hjärtat av att det finns så mycket goa och snälla människor.

onsdag 21 december 2011

En helt galen dag

Idag är nog den märkligaste dag vi varit med om på länge. På ett mycket positivt sätt.

Vi började dagen med att vara väldigt trötta. Sambon hade nästan inte sovit något alls, på grund av att han hade så ont i operationssåret. Jag hade också sovit dåligt, eftersom jag påverkades av hans nattvandrande. Vi har bägge två sovit dåligt  under en tid, så tröttheten sitter ständigt i kroppen.

Planeringen för dagen var att handla julmat. Eftersom vi inte kunde sova, så bestämde vi oss för att försöka komma iväg lite tidigare. Jag skulle bara sätta igång en deg först. Jag hade förberett surdegen igårkväll och tänkte att vi kunde handla, medan degen jäste idag.

Nu kom vi inte iväg så tidigt som vi tänkt. Degen tog längre tid än planerat och vi var sega, så allt tog tid. Vi började med att gå på bolaget för att köpa några julöl och en liten flaska glögg. Vi åkte vidare till Ica Maxi för att köpa Trisslotter. Jag hade en kupong där man kunde köpa fyra lotter och få fem. Det var vår egen julklapp. Vi hoppas ju ändå på lite tur. Samtidigt hade jag ordentlig koll på Willys priser på de varor vi skulle ha. Så vi tänkte även jämföra Icas priser, när vi ändå var där. Alltid kan man spara en krona eller två på det viset.

När vi var klara på Ica så åkte vi direkt till Willys. Vi ville bli snabbt klara, så att vi kunde komma hem och få vila en stund. Men så blev det inte. Min telefon ringde! "Hej, jag heter O och är kompis med Madde", säger någon i luren. O berättade vidare att hon anmält Madde och Ali till en sorts julklappsutdelning. Nu undrade O om vi kunde åka och hämta det. Visst kunde vi det.

Det är så här att i vår lilla stad finns sedan en tid en månadstidning som heter Newz. Det är en gratistidning, finansierad till stor del via annonser och sponsorer. De har nu till jul gått ut till affärsmän och butiker runt om i staden och tiggt ihop gåvor, till familjer som har det svårt. Maddes väninna O hade anmält Madde och Ali till detta och de var en av familjerna som blivit utvalda. Det var det vi skulle hämta.

Vi trodde vi skulle hämta en korg med lite julmat och julgott. Men så fel vi hade. När vi kom dit så blir vi så bra emottagna. Chefredaktören ville intervjua oss om Maddes och Alis situation. Han vill ju i sin tur kunna redovisa gåvan tillbaka till de som skänkt sakerna. Efter intervjun visade han oss vad de skulle få. Det var mat i massor. Ett helt julbord fyllt med skinka, köttbullar, flera sorters sill, medvurstar, prinskorv, ostar, Jansson, gravad lax, olika sorters bröd osv. Hur mycket mat som helst. Vi fick en korg fylld med godis, en back julmust. Och inte nog med det, två kassar med julklappar, främst till Melina, men även till hela familjen. Själva fick vi en kasse med chips och annat godis, bara för att vi kom och hämtade sakerna. Hade det funnits storlekar som passat, så hade de även fått jackor.

Som ni förstår var vi helt överväldigade. Vi ringde direkt till Madde och frågade hur vi skulle göra. Vi åkte till dem och överlämnade det de kunde ha glädje av nu. Resten tog vi hem för att ha på julafton, när de kommer till oss. Mellis fick några julklappar redan nu. Det finns fler kvar som hon kan få på julafton.

Den lilla familjen bor just nu på ett jourhotell. Där är de bokade fram till i början på januari. Har de inte fått någon lägenhet tills dess så förlängs det boendet. Det är ganska fint där. De har ett stort rum med kylskåp och ett litet frysskåp. Det finns en mikro på rummet och så har de tillgång till kök. De delar dusch och toalett Det blir lite som ett vandrarhemsboende. Även om det inte är något eget så är det nog det bästa boendet hittills, som de varit hänvisade till. Även om en egen lägenhet står högst på deras önskelista, så tror jag ändå att dagens "julklapp" smällde väldigt högt. Det blev ju en julklapp även till oss, kan man säga. Glädjen över att Madde, Ali och Melina får detta. Samtidigt drog det ner kostnaden för vårt eget julbord. Det behöver vi också, som ni vet. Stor heder till Newz som anordnat detta.

Vi kom inte hem förrän halvåtta ikväll. Då värmde vi faktisk Jansson som Madde och Ali ändå inte äter. Vi orkade inte laga någon annan mat. Hur gick det då med degen? Jodå, den var väljäst och fin. Nu är bröden gräddade och ska vila, invirade i handdukar, till i morgonbitti.

tisdag 20 december 2011

Stressfaktorer

Att det blev så tokigt igår har, som jag skrev, viss orsak i att vi haft några kraftiga stressfaktorer här hemma. Den ena blev vi av med idag. Tack och lov.

Den vanliga stressfaktorn för oss är som vanligt ekonomin. Som är sämre än någonsin, efter två häftiga bilreparationer i höst. Men vi reder ut det på ett eller annat sätt.

Den andra blev vi som sagt med av idag. Sambon har haft ett födelsemärke som burit sig konstigt åt. Så för ett tag sedan var han till vårdcentralen och fick det borttaget. Grejen var bara det att det fanns några förändringar där. Så vi har levt med ett "eventuellt-cancer-spöke" i några veckor. Idag har sambon varit till Karolinska hos en specialistläkare. Man har tagit bort ännu mer runt födelsemärket och undersökt andra fläckar. Och eliminerat cancerrisken. Nu kan vi andas ut igen. Det återstår ett återbesök, men det är mest för säkerhets skull.

Medan sambon var iväg idag så irrade jag bara runt här hemma, oförmögen att ta mig till med något. Nu kan jag med lugn och ro gå ner i tvättstugan. Det var som en sten som föll ifrån våra axlar. Kanske det kan bli någon julkänsla även här hemma?

Bitchernas bitch

Egentligen borde man väl inte berätta om hur illa man bär sig åt ibland. Men nu måste jag nästan skratta åt mitt eget beteende. Ni får också skratta om ni vill. Det bjuder jag på.

Det är så att det blir en Sundsvallsresa i mars. Därför skulle jag köpa biljetter på SJ redan nu, för att få det så billigt som möjligt. Först hade jag problem att fylla i själva köpet. SJ var lagom krångliga. När det var klart, så jag plockade fram bankkortet och skulle fixa själva betalningen.

Först gick allt som en dans, men sedan skulle jag göra en säkerhetsgrej för ett säkert internetköp. Det var då det sket sig. Jag är ju numera ingen van shoppare, så det där med att handla på nätet är jag mycket ovan med. Först skulle jag knappa in Handelsbankens kod, stod det. Då knappade jag in koden som jag har när jag gör transaktioner på min internetbank. Sedan ville de ha kortets pin-kod. Det var ju inget knepigt med det. Då skulle jag få upp en säkerhetskod som jag skulle knappa in. Men när jag gjorde det så kom det upp att jag angivit fel siffror.

I tron att jag knappat fel så gör jag om samma sak en gång till. Men icke, sa Nicke. Det gick inte. Tredje gången så låste sig kortet, tillfälligt.

Som vanligt blir jag otålig och kunde inte vänta den timmen jag borde väntat, så jag försökte igen. Nu gjorde jag om allt från början, så helt plötsligt sitter jag där med dubbla uppsättningar biljetter. Då brast det fullständigt.

Till saken hör att jag också hade bröd i ugnen och skulle laga soppa till middag. Så jag kände mig måttligt stressad. Vilket jag numera inte klarar av. Stress alltså! Så jag bryter ihop fullständigt. Gråter och skriker och bankar i datorbordet. Helt galen, är jag. Skriker åt sambon att han aldrig ställer upp på mig och så vidare. Bitchigare än den värsta bitch är jag.

Den som känner mig vet att jag i normala fall är en ganska lugn och sansad person, med ett positivt tänkande. Men det gällde inte idag. Nu fick även sambon ett bryt, eftersom jag betedde mig som jag gjorde. Grälet var i full gång och beskyllningarna haglade.

Till slut gav jag upp och började pyssla med maten. Då kom jag på att det kanske står något på bankens hemsida om hur jag ska göra. Så sambon får ta över matlagningen. När jag ska logga in på banken så går inte det heller. Då ringde jag supporten. Det var nog tur att jag fick vänta en kvart i telefonkö, så jag fick anlägga min vänligaste telefonröst.

Jag tror grabbarna på Handelsbankens support har kul ikväll åt den gamla kärringen som inte visste hur man internethandlade. Den kod jag skulle skrivit in, kom ju upp på sidan. Inte såg jag det. Eller jag såg det, men registrerade det inte. Att jag inte kunde logga in på banken var för att jag glömt att sätta tillbaka inloggningskortet i knappdosan. Det ena hjärnsläppet efter det andra.

Nu är i alla fall biljetterna betalda, brödet är gräddat och soppan uppäten. Samt att sambon och jag har bett varandra om förlåtelse och pussats lite. Vi har några mentala stressfaktorer omkring oss just nu som förmodligen var grogrunden till hela eländet.