lördag 19 december 2015

Tack alla bloggvänner

Har funderat länge och väl nu och äntligen bestämt mig. Jag slutar blogga. Facebook är det sociala medium som passar mig bäst just nu. Men jag kommer inte att ta bort sidan. Främst för att här har jag den lista på bloggar som jag själv läser. Och som jag kommer att fortsätta att läsa. Men jag låter även sidan finnas kvar, eftersom det finns kontaktinformation här ifall någon vill få kontakt med mig.

Den som fortfarande vill följa mig får göra det via Facebook. Vet ni vad jag heter så är det ju enkelt. Vill någon uppdateras med det jag syr så har Cicki Design en egen facebook-sida https://www.facebook.com/CickiDesign/?ref=hl Där lägger jag upp allt jag syr, både det som är till försäljning, det som är beställning och även privata saker, som mina egna kläder t ex. Tryck på "gilla"-knappen så får du alla uppdateringar automatiskt.

Dessutom finns ju hemsidan: www.cickidesign.se

Och mina kontaktuppgifter: cickidesign@gmail.com eller cicki @cickidesign.se

Tack alla vänner för dessa år. Det har varit fantastiskt roligt. Tänk så många vänner jag fått här. Och så många öden och händelser man fått dela.

TACK!

söndag 1 november 2015

Fotoutmaning 5/5


Nu kommer det sista kortet 5/5 i fotoutmaningen. Det är taget i mitten av juli 1999. Jag ska fylla 50 en dag senare. Jag hade verkligen åldersnoja vid det tillfället. Egentligen var det kanske mer noja över just företeelsen att fylla jämnt. Jag hade skilt mig några år tidigare och livet var vid det här tillfälligt rätt så pestigt, om man så säger. I det umgänget jag hade i mitt gifta liv så åkte man utomlands med sin man och firade sin 50-års dag. Eller så hyrde man en festlokal och firade med pompa och ståt med släkt och vänner. Jag kunde inte göra varken det ena eller det andra.
Då ryckte finaste vännen Nilla ut och räddade mig. Hon hyrde en stuga på Runmarö i Stockholms skärgård. Där var vi i fyra dagar. Vädret var helt underbart och vi hade några härliga dagar. Fotot är taget sista dagen vi var där, i en rosenträdgård som låg i anslutning till stugan vi hyrt. Vi firade som sej bör med champagne och jordgubbar.
Dagen efter när jag är hemma så kommer pappa och Eivor och firar mig och vi fikar tillsammans. Henrik och Anna-Karin kunde inte komma ner på grund av jobb. Det var väl också en del i min sorg. Medan vi sitter där och fikar så ringer Henrik. Han säger att han vill bli hämtad vid Scantic, där Sundsvallsbussen stannar. Han hade åkt ner för att överraska mig. Pappa/morfar åkte och hämtade upp Henkan. Så lycklig han gjorde mig då. På kvällen bjöd han sin gamla mamma på middag på kvarterskrogen och födelsedagen blev helt plötsligt väldigt bra. Smiley smile

lördag 31 oktober 2015

Fotoutmaning bild 4/5


Vill med den här bilden hedra mina underbara, fantastiska barn Anna-Karin och Henrik. Jag älskar dem mer än livet självt.
Minns inte riktigt vilket år bilden är tagen. Jag tror det är -89 eller möjligtvis -90. Vi var i alla fall på husvagnssemester och landade bland annat på Öland. Vädret var helt fantastiskt så vi stannade i fem dygn, eller något sånt. Vi bodde på Böda Camping på norra Öland. Campingen var inte alls så stor då som den verkar vara nu. Där finns en underbar badstrand, där vi häckade för det mesta. Vädret var ju som sagt sagolikt. Men några utflykter blev det i alla fall. Bland gjorde vi denna utflykt till fyren Långe Erik som finns på den norra spetsen av Öland. Den är inte lika hög och inte lika känd som sin södra kompis, Långe Jan. Men ändå väldigt mäktig.

torsdag 29 oktober 2015

Fotoutmaning 3/5



Igår visade jag ju bilder på några släktingar. Då skrev jag om att gammelmormor levde när Henrik föddes. Så här kommer ett fotobevis på det. Det är farmor, gammelmormor, Henrik och jag. En generation fattas och det är pappa. Han kunde inte vara med vid det här tillfället. När bilden togs bodde jag och barnens pappa i Åkersberga. Det innebar att vi åkte upp till Sundsvall då och då. Eftersom farmor då bodde en bit utanför Uppsala, vid E4:an så stannade vi alltid där. Det här kortet är taget vid ett sådant tillfälle på grund av att gammelmormor hade en bra dag och orkade sitta uppe en stund. Det gällde att ta tillvara den stunden. Vi visste ju inte hur länge hon skulle få finnas kvar. Jag är tacksam att bilden finns, även om en person fattas på den.

tisdag 27 oktober 2015

Fotoutmaning 2/5

Här kommer ytterligare ett gammalt foto. Den här gången är det ett gammalt släktfoto som betyder mycket för mig. 
Från vänster är det Ragnar och Anna. Anna och min farmor var systrar. Dessutom var Anna och Ragnar mina gudföräldrar. I mitten står gammalmorfar och gammelmormor. Gammalmorfar dog när jag var 6-7 år, men gammelmormor hängde med så länge att hon även hann få ett barnbarnsbarnbarn, det vill säga min son Henrik. Eftersom hon bodde nära farmor i alla år så var hon ständigt närvarande i vårt liv.
Till höger står då min älskade farmor Märta och min biologiska farfar Gustav. Kortet måste vara taget sent tjugotal eller tidigt trettiotal eftersom Gustav försvann ur bilden när pappa var väldigt liten. Och pappa är född -31. Tyvärr fick jag därför aldrig träffa farfar Gustav. Det hade jag väldigt gärna velat göra. Det här är den enda bilden jag har av farfar Gustav. Nu fick vi en annan farfar som var helt underbar med oss barnbarn, så det blev rätt bra ändå.
Jag saknar farmor väldigt mycket fortfarande. Hon fanns alltid i vårt liv. Hon ordnade julaftnar och en massa andra släktträffar. Det var som om hon var kittet som höll ihop allt. Jag växte upp med att ständigt få höra hur ovälkommen jag varit för min farmor. Det var ju jag som gjorde att mamma och pappa gifte sig. Ändå upplevde jag aldrig det i min kontakt med henne. Tvärtom, så kände jag mig väldigt älskad av farmor. Så det här blev väldigt kluvet under hela min uppväxt. Nu när jag kan se tillbaka på det med vuxna ögon så inser jag hur mycket hon gjorde för vår familj, även om hon aldrig fick det erkännandet. Har jag någon som finns här hemma och håller handen över mig så är det farmor. Det är jag helt övertygad om. Hon skyddar mig från allt ont.

söndag 25 oktober 2015

Fotoutmaning bild 1/5

För några dagar sedan blev jag utmanad av en god vän om att lägga upp foton i fem dagar, foton som är mer än 15 år gamla. Detta skedde på Facebook, men så tänkte jag att det skulle vara roligt att även lägga upp bilderna här. De som jag har på vänlistan både på FB och bloggen får ursäkta reprisen.



Det här fotot är taget -64. Då var jag femton år och vi bodde i Göteborg. Tidstypiska kläder, batikmönstad klänning och jesussandaler.

torsdag 8 oktober 2015

Plattbaggar och puzzliga lunchväskor

Här har vi det skojigt värre. Vi har fått in plattbaggar i skafferiet. Inte speciellt kul, kan jag ju berätta. Om man läser på Anticimex sida så är plattbaggar några fulingar som förökar sig snabbt. Det märker vi. Så vi torkar hyllor, dammsuger, sprayar med Radar, torkar hyllor, dammsuger och sprayar med Radar. Allt enligt Anticimex goda råd. Så där håller vi på. Dessutom har vi frysarna fyllda med torrvaror. Det är för att de små jäklarna ska frysa ihjäl och dö så de inte kan föröka sig. Men för säkerhets skull kastar vi sedan torrvarorna ändå. Men nu med förfrysta plattbaggar. Grymt, sa grisen. Vi är helt inställda på att vinna detta krig. Annars får väl Anticimex komma och hjälpa oss.




Plattbaggar

"Många av oss ger allt som kryper i speceriskåpet namnet ”mjölbaggar”, men det finns varianter. En annan skalbaggsfamilj som också har specialiserat sig på mjölprodukter är nämligen familjen Plattbaggar.
Det är främst sågtandad plattbagge som funnit vägen till våra hem. Till skillnad från mjölbaggarna så luktar inte plattbaggarna. Dessutom är de mindre och blir många på kort tid. Plattbaggarna trivs bäst och förökar sig snabbast om värmen i huset är hög. Om temperaturen där honan lagt äggen är lite högre än normal rumstemperatur så kan det ”myllra” av skalbaggar i skåpen, exempelvis hårt bröd i skåpet över kylen."


Jag har också roat mig med att sy lite nya lunchväskor. De hittar du på hemsidan