Avbockning

Nu har vi varit med sopberget till återvinningen. Jag har postat iväg lite varor. Pratat en lång stund med pappa. Ringt och avbokat en bokklubb. Bett om uppskov med en beställning. Lite smått och i lagom takt håller jag på att återta kontrollen. Jag känner mig mindre stressad nu när en del saker är avklarade.

Drömmar

Inatt har jag drömt så mycket tokigt. I och för sig gör jag det ofta, men den här drömmen var tokigare än vanligt. Så här var det:

Vi hade flyttat, till en jättestor lägenhet. Det var ett jättemaffigt kök. Problemet var bara att alla bänkar och skåp var så höga så jag var tvungen att klättra på en pall för att nå upp till diskbänken. Den tidigare hyresgästen hade inte städat efter sig så det var jättesmutsigt och stökigt. Det låg barnkläder överallt och gardiner hängde kvar på sniskan i fönstren. Men det märkligaste var toaletten. Den var jättestor. Man kom in från ena sidan och på motsatta sidan fanns en likadan dörr. Den gick in till grannen. Så vi delade denna toalett med grannen. Det var bara det att grannen hade inrett en del av toaletten till sin datorhörna. Fullständigt normalt! Vi hade väldigt problem hur vi skulle lösa det hela så man inte kom in på toan samtidigt som grannen.

Men till slut hittade jag två toaletter till i lägenheten så det ordnade sig. Vi bestämde att vi skulle använda den "granndelade" toaletten till tvättmaskinen. Varför denna toalettfixering?

Dessutom skulle vi ha våra fd grannar på middag. De har i vanliga fall fyra barn som är mer eller mindre vuxna. Nu hade de sju ungar som var rätt små. Mannen som är världen trevligaste och snällaste i verkligheten, var i drömmen en dumdryg mansjovinist (rättstavat?).

Där någonstans slutade drömmen. Jag vet inte hur jag ska tolka det, men jag har en gissning. Jag känner mig rätt stressad nu efter att ha varit mer eller mindre utslagen i massor med veckor. Jag har så mycket saker som är ogjorda och som hänger över mig. Telefonsamtal som borde ringts, varor som borde skickats, beställningar som är osydda, en klädkammar där soptrollet överfaller när man öppnar dörren och vansinnigt ostädat överallt. Jag får lätt panik när jag tänker på att det snart är jul. Jag vill sy saker som är lämpade till julklappar, men framför allt vill jag återta kontrollen över livet. Det har jag inte just nu. Men den här helgen ska jag försöka lyckas med det i alla fall, att återta kontrollen. Vi ska börja med att gå till återvinningen och slänga iväg det där förbaskade soptrollet. Sedan får vi ta en sak i taget. Imorgon får det bli en busstur till Willys. Sedan får vi se.

Å så skönt

Nu har jag tejpat mina fossingar och skillnaden är markant. Jag har ju en psoriasissjukdom som slår sig enbart på handflator och under fötterna. Numera klarar jag mig väldigt bra. Det är ytterst sällan som det blommar upp. Gör det så, så är det oftast väldigt lätthanterligt.

Men nu efter dopet när jag kände mig så stressad innan och haft så ont efteråt så har det blossat upp på fötterna. Psoriasis är ju stressrelaterat. Jag har försökt att hålla det i schack och det har gått till en viss gräns. På slutet nu så har det varit fotvalven som drabbats värst. Igår efter badet, när fötterna var uppmjukade, så var jag ju där och klöste. Det kliar nämligen också. Så gårdagskvällen var ett h-vete så fort jag skulle ta några steg. Men nu har jag som sagt var tejpat mig och det blir så skönt.

Jag har en salva som både ser ut som, och känns som, mjukt smör. Den rörs ihop på Apoteksbolaget så ofta får man beställa den i förväg för att man ska få den riktigt färsk. Vi har en psoriasismottagning här i stan så ibland kan man ha tur att den finns inne på apoteket så man slipper beställa.

Jag brer på den på det onda. På det så lägger jag sedan en platta. Det är som ett stort compeed-plåster som jag själv klipper till som jag vill ha det. Plattan fixerar jag sedan med fixomull och på det en strumpa som håller allt på plats. Sedan kan jag nästan dansa igen. Det är som ett mindre underverk.

Sov lilla Totte

Idag har Totte fått somnat in. Han har tacklat av ända sedan i somras. Egentligen borde vi har låtit honom fått somnat in tidigare, men det var ett svårt beslut att ta. Speciellt för sambon som har haft Totte sedan han var unge. Dessutom hade sambon även Tottes pappa.

De sista veckorna har det gått fort utför. Han har inte klarat av att sköta sin hygien. Ibland har han inte hunnit fram till lådan i tid. Jag har fått lyfta fram honom till matskålen. Det var inte ett värdigt liv han levde längre.

I sin krafts dagar var Totte en stor och ståtlig herre. Alla som träffade honom blev förtjusta i hans speciella personlighet. Jag har ju skrivit om hur han lett sin skock av Mimmi och hundarna i matjakt i både kyl och frys. Han delade frikostigt med sig av sin kärlek och man vaknade ofta av hans sträva tunga i pannan.

Det var sorgesamt idag, men ändå så har vi nog sörjt Totte länge, den Totte som fanns förr. Nu var det bara en skugga av honom kvar. Nu tror jag att han är i djurens himmel och leker med syrran Mimmi och hundkompisarna Dronning och Tina. Vad vet man, han kanske charmar en och annan kattdam också.

På bilden här äter Totte kräftor ur mina händer. Mimmi är inte lika framåt utan sitter mest och tittar på.

Häxeri

Som ingen kunnat missa så har jag haft ont. Men helt plötsligt igår eftermiddag så släppte det. Jag hade tvättstuga och när det bara var en torktumlare kvar som gick så la jag mig för att vila på värmedynan innan jag gick ner igen. Jag somnade en kort stund och när jag vaknade så kände jag att något hänt. Värken hade släppt! Ungefär samtidigt så var en viss häxa in på bloggen och kommenterade ett tidigare inlägg som jag gjort under dagen. Så här skrev hon: "Å. Måtte du må bättre. Genast." Det där "genast" tog visst skruv. För det blev verkligen som om någon knäppt på en knapp.

Jag gick ner och hämtade upp tvätten, tittade lite på TV och vilade mig i min sköna fåtölj. Fortfarande en värk på normalnivå. Då bestämmer jag mig för att testa att stryka det som behövdes från den rena tvätten. Började med några linnehandukar så jag snabb ska kunna sluta om jag känner det minsta lilla värktendens. Men icke, jag klarade stryka hela tvätten. Och klarade resten av kvällen. Låg på värmedynan för att kunna somna lättare. Har sovit hela natten och vaknat upp till en dag med fortsatt normalvärk.

Nu börjar jag nästan tro på spöken eller riktiga häxor. Är det så att Klimakteriehäxan i hemlighet är en riktigt häxa eller pysslar hon med distanshealing utan att ha sagt något. Jag tror jag ska vända mig till henne i fortsättningen när kroppen säger ifrån. Hon verkar ha magiska tangenter på sin dator.

Sambon tror mer på kombinationen avslappnande medicin och värmedyna. Det är inte lätt veta vad som är rätt eller fel i det här fallet.

Irritationsmoment

Just nu är jag lätt (läs: mycket) irriterad. Sambon har en kompis sedan sina ungkarlsår. Han heter T. T är i och för sig en mycket snäll kille som sällan eller aldrig blir sur eller arg. Men han är rätt tanklös över hur andra människor har det. Ringer telefon hos oss efter kl 22 så vet vi att det är T som ringer. Ofta kan klockan vara både tolv och ett när han ringer och har datorproblem som måste lösas på stört. Då är det panik.

Till varje jul så gjorde han förr en almanacka med bilder på sina barn. Den gav han till sina släktingar i julklapp. En jättefin idé. Det var bara det att när det närmade sig jul så skulle T komma, oftast i sista minuten för planering är inte en av Ts bästa sidor. Då kunde han komma flera dagar i rad och stanna hela dagen och hela kvällen.

Dessutom engagerar han sig i klassfester och liknande och det ska göras inbjudningar och affischer till sånt. Han är perfektionist, så kan man ändra på en pyttegrej så ska man göra det. Själv är han urdålig på allt vad datorer heter, så det är alltid sambon som ska göra dessa projekt åt T.

Idag är han här. Han kom vid tretiden och han är fortfarande kvar nu när klockan är halv ett på natten. Den här gången skulle han rensa bilder från sin dator. Det skulle han göra själv, men ville vara här om något strulade. Då har han suttit och kollat på varenda bild, sambon ska beundra varenda fotbollsspark som Ts pojkar har gjort och berömma ljussättningen med mera, med mera. Nu är bilderna rensade. Men då kom han på att han skulle ljudsätta bilderna. Naturligtvis klarar han inte det själv.

Jag ser inte många såpor men "Bonde söker fru" gillar jag. Jag var klar i tvättstugan till åtta och ville då koppla av i min sköna fåtölj och titta på förälskade bönder. Då ringer Ts telefon stup i kvarten så det är ljud från datorn och han pratar högt i telefon. Helt plötsligt hör jag han säga, att han har svårt att höra vad hans telefonbekant säger för det är en TV som surrar!!! Då blir jag sur. Ska jag inte ens få titta på min egen TV och ha hur högt ljud som helst på. Nu hörde jag ju knappt själv vad bönderna sa. Då blir jag som en trotsig femåring så jag höjde ljudet på TVn och demonstrativt drog jag fram min fåtölj nära TVn för att riktigt visa vad jag tyckte och tänkte.

Inte nog med det så började han helt plötsligt fippla med vår kontroll för han var inte nöjd med bilden! Men då kunde inte sambon tiga längre utan röt: "Vad f-n håller du på med." Jag ser nu att sambon är irriterad och hör det på hans tonfall, men han är ju så snäll att han sällan säger ifrån. Snart ska jag nog dra på mig ett nattlinne (om jag hittar något) och demonstrativt vandra fram och tillbaka.

Talade jag om att T är frånskild?

Kort rapport

Hemsk natt,
trött,
ont,
illamåendet,
yrsel,
medicinering,
tvättstuga,
munnen som ett resignerat streck,
måste orka.