Dottern och hennes man är väldigt duktiga på det här med mat. Så varje gång man är uppe hos dem så vet man att det vankas läckerheter. Den här gången var det baconinlindad sparris, lammracks, rårakor med löjrom, lasagne, en gudomlig fiskskoppa, köttgryta och en massa annat gott.
Jag blir verkligen glad åt hennes matintresse. Hon kan stå i köket i flera timmar och skapa. Jag tror hon faktiskt har det efter mig. Så var jag också när jag var yngre och friskare. Nu var tyvärr barnens pappa väldigt rädd för att testa ny mat och jag var en snäll fru att jag rättade mig efter det.
De första åren när sambon och jag var tillsammans experimenterade vi en hel del med olika matrecept. För det mesta med gott resultat. Det fanns till och med en del som tyckte vi skulle slå oss på cateringverksamhet. Nu orkar jag inte göra sånt längre. Kroppen säger ifrån ganska snabbt så det blir ofta gamla beprövade recept som går snabbt att slänga ihop. Det är bara ibland som inspirationen rinner till.
Idag är det en sådan dag. Jag ska jag i alla fall göra lite extra. Det blir baconinlindade sparrisar, ugnsstekta drumsticks och en tomat/mozarellasallad till det. Guld-eller silverpeng till Sverige gör ju inte heller dagen sämre. Och lite sömnad på den fina klänningen som håller på att växa fram.
Det blir en perfekt dag idag.
söndagen den 19:e maj 2013
lördagen den 18:e maj 2013
Jerkans Farewell show
Igår gjorde sambon ett större datorjobb och fick bra betalt. Då bestämde vi att vi skulle unna oss att gå på Jerkans sista show. Så idag har jag beställt biljetter till nästa lördag som är sista dagen här i Stockholm.
Vi har inte varit på konsert på ungefär tio år. Det ska bli så himla kul......:-)
Vi har inte varit på konsert på ungefär tio år. Det ska bli så himla kul......:-)
fredagen den 17:e maj 2013
Uppdatering av livet
Idag satt jag och bläddrade bakåt i bloggen. Jag letade efter några bilder. Hamnade då på ett inlägg från 31 juli 2011. Växellådan hade precis pajat på bilen och livet var nattsvart. Som tur var så räddade dottern och svärsonen oss då med att låna ut pengar till oss. Då levde vi ur hand, i mun, som man brukar säga. Varje dag var en kamp och en rädsla för att allt skulle gå åt skogen.
http://cickisdesign.blogspot.se/2011/07/drommar.html
Idag kan jag summera hur det gått för oss. Åtminstone till dags datum. Allt förändrades i februari förra året då sambon äntligen, efter flera års kamp, fick klart med sitt sjukbidrag. Vi blev inte rika, men nu behöver vi inte ha ont i magen för vad som ska hända.
Igår gjorde jag räkningarna, som jag kallar det för. Jag sätter mig alltså och gör en lista på alla räkningar som ska betalas under månaden. Lägger ihop vår gemensamma inkomst och drar utgifterna från den. Då är det enkelt att se vad vi har kvar att röra oss med. Igår blev det faktiskt nästan sjutusen över när räkningarna är betalda. Det är mycket pengar för oss. Då har jag ändå räknat med att två tusen ska sättas in på Ica-kontot och Nordea för att betala av på Ica-krediten och för bilen. Det finns även en slant på sparkontot, som stadigt växer. Inte med så mycket i taget, men ändå.
Behovet av förnyelse i hemmet behövs fortfarande. Det blir så när man länge levt på marginalerna. Den gamla tjock-tvn kan gå sönder när som helst. Till vintern behövs nya vinterdäck. Soffan är trasig både i ramen och skinnet. Bilen kan gå sönder och något annat oförutsett kan hända. Men det känns inte längre som något oöverskådligt.
Nu har jag bestämt att vi ska unna oss ett Ikea besök till veckan. Varför? Jo, för att vi kan. Jag vill äntligen byta ut vardagsporslinet, byta ut lite papplådor i det kombinerade sy/sovrummet. Framför allt ska jag unna mig en liten trappstege, eftersom jag nu har så svårt att klättra upp på stolar när jag behöver upp i skåpen. Det är så när man är en tvärhand hög. Kanske vi även köper några nya lakan så vi kan kassera en omgång, som är extra mycket sliten.
När vi var i Sundsvall konstaterade vi att dottern får ensam ut lika mycket som vi får ut på två personer, varje månad. Dessutom har de lägre hyra än oss. Ändå är hon ingen höginkomsttagare. Socionomer är inte det. Jämförelsen gör att man lite proportion på hur vi lever. Och hur vi har levat.
Ändå känner vi oss så nöjda och glada. Tänk så bra allt ska bli när även Ica och Nordea fått sina pengar. Och sparkontot är påfyllt. Livet känns riktigt bra just nu.
http://cickisdesign.blogspot.se/2011/07/drommar.html
Idag kan jag summera hur det gått för oss. Åtminstone till dags datum. Allt förändrades i februari förra året då sambon äntligen, efter flera års kamp, fick klart med sitt sjukbidrag. Vi blev inte rika, men nu behöver vi inte ha ont i magen för vad som ska hända.
Igår gjorde jag räkningarna, som jag kallar det för. Jag sätter mig alltså och gör en lista på alla räkningar som ska betalas under månaden. Lägger ihop vår gemensamma inkomst och drar utgifterna från den. Då är det enkelt att se vad vi har kvar att röra oss med. Igår blev det faktiskt nästan sjutusen över när räkningarna är betalda. Det är mycket pengar för oss. Då har jag ändå räknat med att två tusen ska sättas in på Ica-kontot och Nordea för att betala av på Ica-krediten och för bilen. Det finns även en slant på sparkontot, som stadigt växer. Inte med så mycket i taget, men ändå.
Behovet av förnyelse i hemmet behövs fortfarande. Det blir så när man länge levt på marginalerna. Den gamla tjock-tvn kan gå sönder när som helst. Till vintern behövs nya vinterdäck. Soffan är trasig både i ramen och skinnet. Bilen kan gå sönder och något annat oförutsett kan hända. Men det känns inte längre som något oöverskådligt.
Nu har jag bestämt att vi ska unna oss ett Ikea besök till veckan. Varför? Jo, för att vi kan. Jag vill äntligen byta ut vardagsporslinet, byta ut lite papplådor i det kombinerade sy/sovrummet. Framför allt ska jag unna mig en liten trappstege, eftersom jag nu har så svårt att klättra upp på stolar när jag behöver upp i skåpen. Det är så när man är en tvärhand hög. Kanske vi även köper några nya lakan så vi kan kassera en omgång, som är extra mycket sliten.
När vi var i Sundsvall konstaterade vi att dottern får ensam ut lika mycket som vi får ut på två personer, varje månad. Dessutom har de lägre hyra än oss. Ändå är hon ingen höginkomsttagare. Socionomer är inte det. Jämförelsen gör att man lite proportion på hur vi lever. Och hur vi har levat.
Ändå känner vi oss så nöjda och glada. Tänk så bra allt ska bli när även Ica och Nordea fått sina pengar. Och sparkontot är påfyllt. Livet känns riktigt bra just nu.
torsdagen den 16:e maj 2013
Den händelserika veckan
Förutom allt jobb vi gjorde så hände det även några andra saker när vi var i Sundsvall. Efter bara någon natt så gick det ett stort hål på gummimadrassen. Som tur var hände det på kvällen innan vi la oss, så vi slapp vakna upp på ett hårt golv.
Det var bara att bädda i soffan. Ungdomarna har en bäddsoffa, men vi brukar få egen kuppe för att slippa det där med att bädda fram soffan varje kväll. Dagen efter var vi och köpte madrasslagning. Sambon lagade efter alla konstens regler och det verkade hålla. När jag ska flytta in min snarkapparat så går en av slangarna till den sönder. Då bröt jag ihop och storgrät. Jag är beroende av apparaten och samtidigt som jag var enormt trött och hade ont så var det droppen som fick bägaren att rinna över.
Nu var det inte den viktigast slangen som gick av, så jag kunde lösa det ändå. Det var bara det att jag fick inte fukt tillsatt under natten. Nu är ny slang beställd och jag hoppas den kommer idag eller imorgon.
Vi la oss denna kväll igen på madrassen och den här gången vaknade vi verkligen på golvet. Madrassen var tom på luft! Snabbt och tyst bäddade vi upp soffan och la oss där för att sova några timmar till. Det visade sig sedan att lagningen hållit, men att ventilen inte varit riktigt iskruvad.
Resten av veckan gick smärtfritt utan några större mankemanger. Men vi hade en hemresa också. Där hände det. På uppresan hade vi åkt ett skakigt intercity tåg utan byten. Nu skulle vi först åka med något som hette X-trafik och byta i Gävle. Därifrån skulle vi åka regionaltåg, sådana där dubbeldäckare som man kan se ibland.
Första tåget gick bra och vi satt jätteskönt. Jag sov mesta tiden och det enda som hände var att sambon puffade på mig när jag började snarka för högt. Själva bytet i Gävle gick också bra och vi hade tur att det var samma perrong, eftersom väskorna var tunga.
Vi klev på i första vagnen och satte oss tillrätta. När tåget startat så meddelade tågvärdinnan att alla obokade skulle sitta i vagn två. Vi hörde till den skaran, så det var bara att ta väskorna och traska vidare. I de där tågen är det nivåskillnader mellan vagnarna. Så vid första trappan nedåt rycker tåget till och sambon ramlar utför trappan. Med väskor och allt. Som tur var så gick det rätt bra ändå. Han fick ett litet sår i panna som enda skada.
Resten av den tågresan gick smärtfritt fram tills Stockholms central, där vi skulle byta till pendeltåg. Då var det min tur att ramla. Vi hade gått igenom spärren och skulle skynda oss uppför rulltrappan eftersom det skulle gå ett tåg bara några minuter senare. Sambon springer före med sina väskor. När jag kliver på rulltrappan fastnar resväskan som jag har i högerhanden. I den andra handen har jag väskan med snarkapparaten så jag har ingen möjlighet att ta tag i något. Jag rycks bakåt av väskan och snubblar bakåt med några steg. För mitt inre ser jag hur jag ramlar baklänges och slår mig rejält.
Som av någon outgrundlig anledning så återfår jag trots allt balansen och får väskorna med mig. Men jag är rejält uppskakad och rädd. Än en gång kommer tårarna. Det är tredje gången på samma vecka. Tröttheten och värken gör att "ledsentröskeln" är låg. Så när jag kommer upp för trappan så står sambon i tågdörren och är rejält irriterad på varför jag är försenad. Inte nog med det så gråter jag ju också. Något han verkligen hatar. Den sista biten av vår resa sker i total tystnad. När vi kom hem bad han mig om förlåtelse för sin irritation. Naturligtvis, han var ju också trött och sliten.
Ibland är det tur att det händer lite spännande saker. Livet skulle bli alldeles för tråkigt annars. Huvudsaken händelserna inte orsakar men, utan att man mer kan skratta åt det ett tag efteråt.
Det var bara att bädda i soffan. Ungdomarna har en bäddsoffa, men vi brukar få egen kuppe för att slippa det där med att bädda fram soffan varje kväll. Dagen efter var vi och köpte madrasslagning. Sambon lagade efter alla konstens regler och det verkade hålla. När jag ska flytta in min snarkapparat så går en av slangarna till den sönder. Då bröt jag ihop och storgrät. Jag är beroende av apparaten och samtidigt som jag var enormt trött och hade ont så var det droppen som fick bägaren att rinna över.
Nu var det inte den viktigast slangen som gick av, så jag kunde lösa det ändå. Det var bara det att jag fick inte fukt tillsatt under natten. Nu är ny slang beställd och jag hoppas den kommer idag eller imorgon.
Vi la oss denna kväll igen på madrassen och den här gången vaknade vi verkligen på golvet. Madrassen var tom på luft! Snabbt och tyst bäddade vi upp soffan och la oss där för att sova några timmar till. Det visade sig sedan att lagningen hållit, men att ventilen inte varit riktigt iskruvad.
Resten av veckan gick smärtfritt utan några större mankemanger. Men vi hade en hemresa också. Där hände det. På uppresan hade vi åkt ett skakigt intercity tåg utan byten. Nu skulle vi först åka med något som hette X-trafik och byta i Gävle. Därifrån skulle vi åka regionaltåg, sådana där dubbeldäckare som man kan se ibland.
Första tåget gick bra och vi satt jätteskönt. Jag sov mesta tiden och det enda som hände var att sambon puffade på mig när jag började snarka för högt. Själva bytet i Gävle gick också bra och vi hade tur att det var samma perrong, eftersom väskorna var tunga.
Vi klev på i första vagnen och satte oss tillrätta. När tåget startat så meddelade tågvärdinnan att alla obokade skulle sitta i vagn två. Vi hörde till den skaran, så det var bara att ta väskorna och traska vidare. I de där tågen är det nivåskillnader mellan vagnarna. Så vid första trappan nedåt rycker tåget till och sambon ramlar utför trappan. Med väskor och allt. Som tur var så gick det rätt bra ändå. Han fick ett litet sår i panna som enda skada.
Resten av den tågresan gick smärtfritt fram tills Stockholms central, där vi skulle byta till pendeltåg. Då var det min tur att ramla. Vi hade gått igenom spärren och skulle skynda oss uppför rulltrappan eftersom det skulle gå ett tåg bara några minuter senare. Sambon springer före med sina väskor. När jag kliver på rulltrappan fastnar resväskan som jag har i högerhanden. I den andra handen har jag väskan med snarkapparaten så jag har ingen möjlighet att ta tag i något. Jag rycks bakåt av väskan och snubblar bakåt med några steg. För mitt inre ser jag hur jag ramlar baklänges och slår mig rejält.
Som av någon outgrundlig anledning så återfår jag trots allt balansen och får väskorna med mig. Men jag är rejält uppskakad och rädd. Än en gång kommer tårarna. Det är tredje gången på samma vecka. Tröttheten och värken gör att "ledsentröskeln" är låg. Så när jag kommer upp för trappan så står sambon i tågdörren och är rejält irriterad på varför jag är försenad. Inte nog med det så gråter jag ju också. Något han verkligen hatar. Den sista biten av vår resa sker i total tystnad. När vi kom hem bad han mig om förlåtelse för sin irritation. Naturligtvis, han var ju också trött och sliten.
Ibland är det tur att det händer lite spännande saker. Livet skulle bli alldeles för tråkigt annars. Huvudsaken händelserna inte orsakar men, utan att man mer kan skratta åt det ett tag efteråt.
onsdagen den 15:e maj 2013
tisdagen den 14:e maj 2013
Lite Sundsvallshistoria
 |
| Bildkälla Georg Nordstrand |
 |
| Bildkälla Georg Nordstrand |
Gustaf ll Adolf gav Sundsvall stadsrättigheter 1621. Självklart ska den gubben stå staty på torget.
1888 brann stora delar av staden ner. Det var efter det som den unika "Stenstaden" anlades. Man bestämde att det fick bara byggas stenhus i stadens centrum.
 |
| Bildkälla Sten Jonsson |
Nu är jag patriot men Stenstan är nog den vackraste stadsbild jag vet.
 |
| Bildkälla Gun Mellgren Grip |
Det här är Sveriges vackraste campus......:-)
 |
| Bildkälla Claes Grebenö |
Det här är en gammal bild som visar inloppet. Förr gick färjor här mellan Sundsvall och Wasa. Men det är länge sedan nu. Vill ändå visa dessa bilder som visar hur staden vilar mellan bergen och även växer upp mot bergssidorna.
 |
| Bildkälla Gun Mellgren Grip |
På andra sidan sundet (i Skönsberg) bor min son. Han kommer få fin utsikt över den nya bron.
 |
| Bildkälla Georg Nordstrand |
Nu är det mest stadsbilder och inte så mycket av den vackra naturen runt staden. Själv har jag en favoritvy. Om man kör E14 från staden mot Matfors, och på höjden före avfarten mot Matfors så brer sig skogarna ut mot västra Medelpad och mot Jämtland. Den vyn går inte av för hackor. (Selma, lovar fota när vi är upp i sommar.....:-) )
måndagen den 13:e maj 2013
Balkonggöra
Det blev en väldans aktivitet här hemma idag. Jag började dagen med sjukgymnast och akupunktur. När jag kom hem la jag mig och vilade en stund, eller rättare sagt så sov jag en och en halvtimme.
Sedan fick både jag och sambon en massa energi. Våra kroppar har hämtat sig ganska bra efter förra veckans äventyr. Så jag satte igång att plantera på balkongen. Vi hade köpt penséer innan vi åkte och de behövde komma ner i riktig jord. Pelargonerna var väl sisådär men de fick följa med ut. Samtidigt öste jag ur en massa gammal jord ur balkonglådorna och bytte ut mot fräschare. Så nu får vi se om det blir några blomster.
Eftersom jag sölat rätt friskt så tog sambon över och dammsög ordentligt där ute. Nu är det riktigt fint. Visserligen ska det ut mer växter, men de står fortfarande på tillväxt. Det är chili, paprika och tomater. De får nog vänta till efter midsommar. Jag ska väl sätta lite örter också i det lilla växthuset som jag köpte förra året.
Det verkar bli en sommar i år också.
Sedan fick både jag och sambon en massa energi. Våra kroppar har hämtat sig ganska bra efter förra veckans äventyr. Så jag satte igång att plantera på balkongen. Vi hade köpt penséer innan vi åkte och de behövde komma ner i riktig jord. Pelargonerna var väl sisådär men de fick följa med ut. Samtidigt öste jag ur en massa gammal jord ur balkonglådorna och bytte ut mot fräschare. Så nu får vi se om det blir några blomster.
Eftersom jag sölat rätt friskt så tog sambon över och dammsög ordentligt där ute. Nu är det riktigt fint. Visserligen ska det ut mer växter, men de står fortfarande på tillväxt. Det är chili, paprika och tomater. De får nog vänta till efter midsommar. Jag ska väl sätta lite örter också i det lilla växthuset som jag köpte förra året.
Det verkar bli en sommar i år också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
