Middagslur

Idag har jag gjort något som jag inte gör så ofta nu för tiden. Sovit middag! Förr, när min nattsömn vara urusel, var det ett naturligt inslag varenda dag. Numera är det sällan jag behöver det. Men idag blev det så.

Jag hade planterat om och tuktat några pelargoner. Sånt arbete tar på min kropp, så det får bli lite pö om pö med blomomplantering. Efteråt tänkte jag sätta mig och sy, men jag blev så trött att jag orkade inte hålla mig uppe. Efter en och en halvtimmes lur så kom sambon och väckte mig. Då var det redan dax för middag.

Jag får sy imorgon istället. Det är en jeansväska på G. Samt att jag har en kasse klar som jag inte fotograferat ännu.

Myrorna vs. Pingstkyrkan

Igår var vi som sagt var på Myrornas loppis i Skärholmen. Att jag inte lär mig! Vi har varit där tidigare och blivit besvikna. Det känns ofräscht och smutsigt där. Dessutom är de hutlöst dyra. De tar tjugo kronor för en pocket. Dessutom en sliten pocket som man knappt vill ta i. En liten tygbit kostar sjuttiofem kronor. Då kan jag lika gärna köpa nya tyger.

Visst vet jag att det går till välgörande ändamål, men jag är misstänksam och tror att mycket försvinner in i administration också.

Jag har många favoritförfattare, de flesta inom deckargenren. En av favvisarna är Patricia Cornwells böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta. Igår hittade jag det exemplaret som fattades i bokhyllan. Nu har jag alla böcker om henne som finns översatta till svenskan. Tror jag i alla fall. Det kan ha kommit någon ny som jag inte uppmärksammat än. En Ian Rankin fick även följa med hem. Han och hans kommissarie John Rebus tillhör också favoriterna. Bägge böckerna var inbundna och i väldigt fint skick. De kostade inte mer än en sliten pocket, så jag förstår inte logiken i prissättningen.

Vi bestämde oss för att åka hem till vår egen loppis istället. Den drivs av Pingstkyrkan som redovisar vad de stödjer för projekt. De stödjer hemlösa i vår egen kommun samt Läkarmissionen. På den loppisen jobbar många frivilligt utan ett öre i ersättning. Eftersom jag själv jobbat mycket ideellt så har sådana eldsjälar en extra plats i mitt hjärta.

På "vår" loppis kan man köpa tre pocket för en tjuga. Lite skillnad mot Skärholms/Stockholmspriserna. Man kan köpa ett fint tyg för tjugofem kronor. Kommer ni ihåg när jag köpte Josef Frank-tyget för just det priset?

Nu blev det inget tyg den här gången. Helt enkelt för att jag måste sovra ordentligt när jag köper nytt. Jag har alldeles för mycket tyger hemma så när jag nu köper något nytt så får det bli ett som jag känner ett enormt sug efter. Annars får det vara.

I bokväg blev det fem Björn Hellberg. Någon hade nog rensat ut ur en bokhylla eftersom de var sammanhängande. Jag hittade även en gräddsnipa (kostnad 5:-) i glasserien jag samlar på. Sambon hittade en Herman Lindqvist Sveriges historia som han inte hade och en bok om belägringen av Stalingrad. Jag vet, han har en konstig smak.......:-) Han hittade även en lite mässingsvas som han fick ett häftigt begär efter. Jag retar honom med att den kommer från Indiska. Men vad vet man, han kanske har gjort ett märkligt fynd. Fin är den i alla fall och den var värd tian de ville ha för den.

Så visst blev lördagen en fyndig dag.

Tack till er alla som hejar på.

Tack alla för era glada tillrop. Vi har vågat oss på att fira lite lite grand ikväll. Det blev ingen räkmacka, utan bakad potatis, stekt lax, avocado och RÄKröra. Till det dracks det Ramlösa Mango. Helt superb firarmiddag. Lite lagom sisådär, eftersom vi ännu inte vågar ta ut något i förskott.

Ni vet väl att tumhållning gäller fortfarande. Hela helgen. Och så länge som det bara behövs.

Själv ska jag på tuttografi i morgon. För att kompensera denna bröstmisshandel har jag lovat mig själv en tur till både Panduro och Myrorna i Skärholmen. Hoppas på fina fynd för nästan inga pengar alls. Än så länge så är det snikbudget som gäller.

Hoppas, hoppas, hoppas!

Den 22 februari skrev jag om att ansökningshandlingarna till Försäkringskassan var inlämnade. Då förväntade vi oss en lång väntetid. Det gick bara en vecka så ringde hon som utsetts till sambons handläggare. Hon yrkade avslag på ansökan. Sambon fick tokspel och skällde ut henne efter noter. Dagen efter ringde sambon upp handläggarens chef och undrade vad som var fel. Han är ju utredd på längden och tvären, ut-och invändigt under tre års tid.

Den personen kunde han i alla fall prata lugnt med. Hon ville ha in mer handlingar från oss. Vi hade bara skickat in läkarutlåtandet (som är tungt och utförligt) och själva ansökan. Nu lämnade vi in hela psykologutredningen som är gjort, samt alla protokoll från arbetsterapeuten. Ville de har mer så kunde vi förse dem med det i efterhand, resonerade vi.

Idag ringde sambons handläggare. Ponera att vi skickade in första papperen den 22 februari. Idag är det 16 mars. Det har alltså inte ens gått en månad sedan första inskicket. Idag ringde som sagt var handläggaren och berättade att de föreslår beviljning.

Ser ni vad jag skriver: BEVILJNING. Detta känns inte sant. Jag får nypa mig själv i armen och tänka att än är det inte klart. Det ska behandlas i nämnden först. Ändå vet jag att det handläggaren föreslår brukar gälla. Vi vet inte när nämnden sammanträder, men jag har för mig att de gör det en gång i månaden.

Det spritter i kroppen, samtidigt som man inte vågar ta ut glädjen i förskott. Men tänk ändå om det är sant. Var det så här enkelt i slutänden? Vi hade förväntat oss en strid på ett par år. Minst!

Sambon har inte jobbat på många år så han får förmodligen det lägsta sjukersättningsbeloppen. (Om det nu blir beviljat.) Vi har räknat på det. Även om det är lågt så blir det ca fyratusen mer i månaden efter skatt. Fyratusen kronor mer! Det är en hel förmögenhet för oss. Fast jag vågar ännu inte tro på det. Jag pendlar fram och tillbaka, kanske, kanske inte, älskar, älskar inte. Som en prästkrage man rycker bladen ifrån.

Håll nu alla tummar och tår. Hade jag rätt när jag sa att 2012 skulle bli vårt räkmackeår? Då var det mest på skoj, eftersom allt gått så tokigt under 2011.

Ibland fattar man ingenting

För några månader sedan så fick jag och min medförfattare varsitt brev från vårt förlag. Där stod det att vår bok skulle utgå ur sortimentet. Vi blev erbjudna att ta tillvara de böcker som fanns kvar. Nu visade det sig att det var över artonhundra exemplar kvar. Delade vi på det så skulle vi få drygt niohundra böcker i var. Det är mycket böcker.

Om vi ville ha några böcker skulle vi få fraktfritt upp till femton kilo. Både jag och min medförfattare valde det alternativet. Det kändes väldigt konstigt att veta att ens lilla "baby" skulle makuleras. Så en dag för ett tag sedan fick jag en tung låda som innehöll fyrtio exemplar. 

Vi var bägge två konfunderade över varför boken skulle tas bort. Vi visste sedan tidigare att den varit populär som utbildningsbok. Numera låg den ju även på förlaget Studentlitteratur. Det gjorde den inte ursprungligen.

I helgen var vi som sagt var till Sundsvall. Dotterns sambo, numera make, är lärare. Så jag tog med mig ett exemplar av boken som jag tänkte förära hans skola med. Han blev jätteglad över det och talade om att boken ligger fortfarande kvar som förslag till egen vald studielitteratur på lärarutbildningarna. Den är alltså fortfarande efterfrågad.

Då förstår jag ingenting. Varför ta bort en bok som fortfarande används i olika utbildningar?

Bästa väskan

Det är inte ofta jag syr något åt mig själv. Speciellt inte i väskväg. Men till nya klänningen ville jag också ha en ny väska. Då gjorde jag den här.

Nu har jag testat den och jag är mer än nöjd. Jag tillhör kategorin kvinnor som släpar med mig alldeles för mycket i handväskan. Då blir det ett problem när man ska gå på fest. Man vill inte ha en stor väska, men ändå kunna få med sig det väsentliga. Det kravet uppfyllde verkligen denna lilla skönhet.

Jag har gjort modellen själv och sytt upp den tidigare. Då i en något mindre variant. Nu ökade jag på storleken lite grand. Ca 1½-2 centimeter runt om. Väskan kändes fortfarande nätt, trots storleksökningen. Jag gjorde även två blixtlåsfickor invändigt för att kunna ha pengar, kort och liknande lite mer skyddat. De fickorna gör jag så att det blir även en öppen variant av varje blixtlåsficka. Det blir en dubbel ficka på det viset.

Jag blev själv förvånad över allt jag kunde stoppa i. Med mig hade jag kameran, cigarretter, hårborsten, pengar, lite reservsmink, en förpackning näsdukar och dotterns stora nyckelknippa. Ändå var väskan inte full och såg inte bulligt ut.

Jag får nog sy några fler i samma modell och storlek. Det kanske är fler än jag som vill ha en nätt väska som rymmer mycket. Säg bara till om önskemål finns.

Prenumerationsmiss

Runt nyår satt jag och surfade runt för att hitta en idé om hur jag ville sy min klänning, som jag skulle ha på dotterns bröllop. Jag hittade ett exemplar Burda fashion plus på Tradera. Det lyckades jag buda hem och där fanns mönstret som jag sydde klänningen efter.

Eftersom Burda varit min favorittidning i många, många år så funderade jag på hur mycket det skulle kosta att prenumerera på den. Som alla specialtidningar är den dyr att köpa i handeln så det har bara blivit någon exemplar köpt då och då. Det har känts som en lyxkonsumtion vid de tillfällena.

Jag hittade i alla fall en länk om just prenumeration. Där stod det att det skulle bara kosta 145:- för fyra nummer. Det bestämde jag mig för att jag hade råd med. När jag klickade på Burda på svenska så länkades jag till ett danskt företag. Jag tänkte då att det var kanske distributörer för Norden. Så jag skrev i alla mina uppgifter och skickade iväg. Jag fick ett bekräftelsemail där det stod att första numret skulle komma i mars. Även prenumerationspriset stämde.

Så långt var allt bra.

I onsdags, alltså dagen innan vi for till Sundsvall, så fick jag första tidningen. Det var bara det att på det bifogade inbetalningskortet stod det att jag skulle betala 336:-. Dessutom skulle räkningen vara betald tills i fredags. Förutom det mankemanget så var tidningen på danska. Fast det kändes som ett mindre problem.

Jag orkade inte ta itu med detta innan vi for, så jag sparade det tills igår. De hade ingen mailadress, vilket hade förenklat en del. Nu var det bara telefonkontakt som gällde. Jag förstår i och för sig danska ganska bra om man talar sakta. Jag var ändå nervös för språkförbistring när jag ringde upp. Först kom jag inte fram. Jag började fundera över om jag råkat ut för något ruffelochbåg-företag, som gjorde sig omöjlig att nå på telefon.

Jag ringde min väninna, som har danska rötter, och undrade om hon kunde hjälpa mig. Hon hade tyvärr inte tid utan det var först på onsdagen hon kunde ställa upp. Eftersom betalningstiden gått ut ville jag få det ur världen så fort som möjligt.

Då kom jag på att jag skrivit fel telefonnummer. Jag hade glömt en nolla i landsnumret. Sagt och gjort så knappade jag in det korrekta numret och kom fram. Det var en jätterar tjej som svarade. Hon pratade dessutom skandinaviska så det blev inget problem med språket.

Hon bekräftade att min prenumeration skulle kosta 145:-. Vi talades vid ett tag och hon skulle ordna allt. De är distributörer för Norden, så där gissade jag rätt. Hon skulle dessutom se till att jag fick de kommande tidningarna på svenska. Vi kom också på att jag fått fel inbetalningskort. Jag skulle ha ett inbetalningskort med IBAN-nummer för utlandsbetalning. Jag skulle betala 37:- för det här numret och sedan få ett nytt inbetalningskort med de kommande numret. Hon skulle maila alla uppgifter till mig.

Ett antal mailväxlingar senare så visade det sig att jag skulle betala 84:- för tidningen jag fått. Det var på grund av växlingskurs och utlandsporto. De har begått ett fel. Jag beställde svenska tidningar för ett uppgjort pris. De borde efterskänka detta nummer till mig och jag betalar enbart för den nya prenumerationen. Men ibland orkar man inte bråka mer. Jag åker på pumpen för 84:-. Jag får väl ta den smällen. Men jag kommer bli ännu mer försiktig i framtiden när jag handlar på nätet. Burda får nog fortsätta att vara en lyxtidning som jag kostar på mig vid speciella tillfällen, efter att denna prenumeration utgått.