fredag 11 februari 2011

Framme

Nu har ungskruttarna kommit fram ordentligt, trots dåligt väglag. Skönt. Snart blir det middag och massor av surr.

Planering

Idag har jag gjort något som jag inte gjort på flera år. Jag har målat naglarna! Det som var ett måste förr. Aldrig visa sig osminkad och med omålade naglar. Det har inte känts som någon viktig sak de senaste åren när man ändå mest är hemma och häckar. Plus att de gått av och skivat sig. Mina naglar som förr var stenhårda och kunde vara hur långa som helst. Sedan jag började äta Levaxin så verkar det som att naglarna blivit starkare. Inte för att jag fattar hur det hänger ihop. Det är mer ett konstaterande att det verkar ha ett samband. Eller att det helt enkelt bara är en lyckträff.

Jag är mest förvånad över att jag hade något nagellack som fortfarande funkar. Två flaskor åkte i soporna (återvinningen). Det är nog tio stycken kvar som fortfarande funkar så det kanske blir lackering fler gånger. Den här gången blev de guldigt terrakotta.

Jag gjorde även något annat idag som jag inte brukar göra. Jag skolkade ifrån vattengympan. Det kändes inget kul att gå ut i det är vädret. Plus att jag höll på att städa hela lägenheten, lite mer grundligt än vanligt. Det är ju så att mammas stora, små älsklingar kommer imorgon. Hoppas bara vädret blir bättre för jag vill inte ha dem ute på vägarna i detta snökaos.

De kommer för att morfar fyller åttio och det firas det med stort kalas på lördag. Han hotar med att det är det sista kalaset som han bjuder på. I fortsättningen får vi bjuda honom istället. Dessutom hotar han med att bli hundratolv år, så många kalas blir det.

Vi är rätt många när vi ses allihopa. Vi är tre syskon, och mamma Eivor har fem barn. Sedan tillkommer alla respektive, alla barn och deras barn. Många generationer blir det. Nu kommer inte alla, men vi blir i alla fall nästan sextio personer. Det ska bli kul. Jag längtar också efter att träffa min syster och hennes barn. Vi ses inte så ofta, kanske en gång om året bara.

torsdag 10 februari 2011

Mitt sämsta jag

Vad är det som gör att vissa människor kan trigga igång en så? Som gör att ens sämsta jag kryper fram och agerar? Fast man inte vill.

Det finns någon i min närhet som lyckas med detta. Jag blir bitchig och hamnar i någon sorts trotsålder. Fast i det här fallet vet jag varför jag reagerar så. Jag vet att det beror på ordval, sätt att uttrycka sig på, åsikter och utspel. Det är ord och tankar som i vissa delar är raka motsatsen till mina egna ord och tankar.

Varje gång vi ska ses, bestämmer jag mig för att jag ska vara tyst, inte reagera och inte yttra mig i onödan. Det kan gå bra ett tag, kanske en timme eller så. Men så ploppar det upp något som får igång mig. Och jag biter mig i läppen efteråt och tänker: "Varför kan du inte hålla käften?" Jag vet att jag skapar dålig stämning med mina reaktioner och så vill jag inte det ska vara. Det är egentligen inte jag som är sådan. Det är bara det att jag blir så´n ibland. Jag försöker verkligen jobba med det. Och misslyckas varje gång, typ en gång i månaden, när jag träffar denna person.

Efteråt mår jag dåligt över att jag ännu en gång misslyckats med mina föresatser.  Jag ältar det om och om igen och bollar mina tankar med sambon, som numera är ganska trött på att höra det. Så jag försöker tiga och bollar tankarna inom mig. Och mår dåligt. Tills nästa gång vi ska ses. När jag än en gång bestämmer mig för att hålla tyst. Och förmodligen kommer att misslyckas. Än en gång.

Vad sjutton är det som gör det. Jag har fyllt sextio. Jag trivs med mitt liv. Varför kan jag då inte vara en snäll och timid tant som inte gör andra ledsna? För det tror jag tyvärr att jag gör. Och sådan vill jag inte vara.

tisdag 8 februari 2011

Avslutat för tillfället

Idag har vi avslutat klädkammarröjningen och annat röj med att vara med en del saker till återvinningen och det som fortfarande var fint körde vi till loppisen. Nu känns det bra för den här gången. Vinden behövs röjas och det evigt röriga kontoret. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att få uppleva att det är så fräscht och fint som jag skulle vilja ha det.

Kuddfodral

Helgen ägnade jag åt att sy kuddfodral till dottern. För ett tag sedan fyndade hon ett sjuttiotalstyg på en loppis. Hon gjorde en tavla av en del. Resten fick jag med uppdraget om att sy två stora kuddfodral 70x70.

Eftersom dottern, sonen och dotterns sambo kommer på fredag så kändes det lämpligt att göra klar fodralen tills dess. De blev mycket läckra.

måndag 7 februari 2011

Royalty

När min och min kollegas bok kom ut för drygt tio år sedan, så skedde det på ett litet bokförlag. För ca ett år sedan fick jag papper om att det lilla förlaget hade blivit uppköpt av ett större bokförlag, Studentlitteratur. För mig blev det bara ett "jasså", samtidigt som jag kände att boken hade i alla fall kommit till ett förlag som vände sig till rätt målgrupp.

Jag har sedan fått papper då och då från det nya förlaget, men det har mest varit på informationsplanet. Så när jag idag öppnade ett nytt kuvert från dem, var jag inställd på mer info.

Men hej vad jag bedrog mig. De ville veta mitt kontonummer för jag har royalty att hämta! Kul! Ingen större summa, men ändå blev jag väldigt glad. Nu undrar jag bara var all annan royalty tagit vägen? Jag trodde nämligen att boken inte såldes längre eftersom jag inte hört något på åtta-nio år. Eller så är det så att nu har den hamnat rätt och blivit populär igen.

Jag kan i alla fall konstatera en sak, man blir inte rik som författare om man inte heter Guillou eller Marklund i efternamn.
En idol är död. Gary Moore har avlidit på ett hotell i Spanien. Han blev bara 58 år gammal.

Första gången jag hörde "Still got the blues for you" var känslan obeskrivlig. Det var en känsla som kändes i hela kroppen. Efter det var jag såld på Garys musik. Jag är glad att jag och sambon fick uppleva honom i verkligheten. I mars 2000 var vi på en underbar konsert på Cirkus. Det var förtrollande.

söndag 6 februari 2011

Gilla-knapp

Med hjälp av käraste Spader så har jag numera Gilla-knappar. Kul......:-)