lördag 6 december 2008

I lugnets tecken

Idag har det varit en lugn dag. Värken har varit på en hanterbar nivå. Skönt, för igårkväll hade jag så ont att jag mådde illa.

Jag har sytt klart burken som var på beställning och strukit burkarna som ska med imorgon. De hade säckat ihop så fult eftersom det var så fuktigt förra helgen. Nu ser de fräscha ut igen. Jag har till och med sovit middag i en och en halv timme. Det var skönt. Men jag tror det är något på gång för jag är frusen, nyser mycket och är lite rosslig i halsen. Men nu är det bara imorgon kvar, sedan får jag koppla av.

fredag 5 december 2008

Farmor, du glömde löständerna

När jag skrev inlägget om min glasögon så kom jag ihåg en annan liknande episod som min farmor råkade ut för. Episoden ligger långt tillbaka i tiden eftersom farmor och farfar varit borta i mer än tjugo år. En morgon när hon kliver upp så tittar farfar på henne och säger: Men Märta, vart har du gjort av löständerna?

Farmor rusar upp och tittar sig i spegeln. Hon ser inga tänder på plats. Hon känner runt munnen. Helt klart är tänderna borta. Hon börjar skaka sängkläderna ifall de ligger där. Hon börjar fundera om hon kunnat svälja dem i sömnen. Hon är fruktansvärt orolig och frustrerad. Till saken hör att farmor var en mycket parant, modemedveten och fräsch affärskvinna med flera egna företag. Att visa sig utan tänder var helt otänkbart för henne.

Till slut kan farfar inte hålla sig längre utan började tokskratta som den spelevink han kunde vara. Han hade bara lurat henne. Tänderna satt på plats där de skulle. Men hon blev så störd av hans fråga att hon helt enkelt fick för sig att hon var tandlös. Så kan det gå. Gissa om vi skrattat åt denna episod många gånger. När Via hade sin reklam där några barn skrev: "Farmor du glömde glasögonen" så såg jag farmors letande efter löständerna framför mig.

Så tokigt det kan bli

När jag klev upp idag så var jag väldigt trött. Jag var så trött att jag upplevde att jag såg dubbelt. Jag läste tidningen till fikat,men det var svårt att läsa för jag såg så konstigt, liksom suddigt och dubbelt. Tänkte att jag är väl trött. Det blir bättre när jag tvättat sömnen ur ögonen.

När jag fikat klart så gick jag ut på balkongen för det där morgonblosset. (Jag vet, jag borde sluta) Då tog jag av mig glasögonen och jag upplevde att jag såg bättre. Går in och ska sätta mig vid datorn och sätter på mig glasögonen. Återigen det där suddiga dubbelseendet. Slutsatsen blir att glasögonen måste ju vara kladdiga. Håller upp dem mot ljuset. Nej, de ser rena ut. Testar igen med att ta på mig dem. Dubbelseende. Håller upp dem igen, Nej, de är inte kladdiga. Bestämmer mig ändå för att gå och göra ren dem.

När jag ska börja putsa så upptäcker jag att ena glaset är borta!!!! Hur f-n kunde jag missa det? Då kom jag på att Totte petat ner mina glasögon från nattduksbordet när han gick sin vandring från min säng mot golvet. Där på golvet låg glaset. Nu är det på plats och jag ser normalt igen.

Kan man inte annat än skratta åt sig själv som inte fattade hur det låg till från början. Är man knäpp eller???.........:-)))

torsdag 4 december 2008

Stark eller svag, det är frågan?

Idag gjorde jag en sån där sak som man oftast gör när man är barn. Jag tömde ut nästan hela flingpaketet på golvet eftersom jag inte orkade dra isär innerpåsen. Börjar man gå i barndom eller.....???

Beklagar mig

Idag måste jag få skriva ett riktigt "tycka-synd-om-inlägg". Jag har så himla ont. Idag funderar jag verkligen på om det var vettigt att hoppa på marknadståget. Värken blir värre för varje dag som går och det vill inte säga lite. Jag vet inte om jag ska gå, stå, ligga eller sitta. Varje grej känns bra i någon minut, sedan är det kört igen. Har fått tagit insomningstabletter för att kunna somna och vaknar med värk.

I veckan som gått har jag varit tvungen att göra en del saker i alla fall. I måndags var tvättstugan bokad och det var ett måste. Jag var inne på absolut sista trosan. Jag fick modifiera arbetet där för jag klarade inte av att stå och vika det färdigtvättade där nere. Så det fick följa med upp och vikas i omgångar. Dessutom var allt som varit med på marknade enormt fuktigt. Så de sakerna har fått legat utbredda över hela lägenheten och torkat. Annars är ju risken stor att det blir mögelfläckar.

Idag måste jag klippa till ett burkset som jag lovat en köpare tills på söndag, när det är dags igen. Det är en av knallarna som ska ha den.

Nu har jag fått beklagat mig lite och tyckt synd om mig själv en del. Det hjälpte lite.

onsdag 3 december 2008

Utmärkelser


Jag har fått två utmärkelser. En från Trebarnsmamman som skriver så här: Cicki; För din underbara blogg fylld av självkännedom, ömhet och omtanke. Och för världens bästa inlägg om barn med särskilda behov och hur det är att vara förälder till ett barn med särskilda behov.

Jag har också fått en från Lillaviola som i sin motivering skriver så här: Cicki Min stora Idol! Jag finner inte mer ord än så...

Jag blir alldeles rörd när jag läser deras motiveringar. Inte kan det väl vara mig det handlar om? Tänk att vara någons stora idol. Det är stort. De här karamellerna kommer jag att suga länge på. Det finns vissa regler som följer med det här, så här kommer de.

Reglerna:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

Mina egna utmärkelser går till:

Hilda: The one and only. Speciellt nu när hon är Nya Hilda som är en stark och tuff kvinna.
Spader Madame: Hon seglar just nu på rosa moln och där vill jag att hon ska fortsätta att vara. Jag unnar henne all kärlek i världen.
Mie: För att hon är tillbaka i bloggvärlden och fyller min tillvaro med glada inlägg om Junioren, Stora sonen, harar, kaniner, mode och annat smått och gott som får mig att le.
Petra: Som är som hon är. En glad klackspark och en ung frisk fläkt i min bloggtillvaro. Hon får mig ofta att storskratta. Dessutom är hon numera Västernorrlänning och det värmer mitt klyktattarhjärta.
Lena: Som känns som en vän fast vi ännu inte träffats. Hon syr och quiltar så otroligt vackra saker och får mig att längta till att ta tag i quiltningen igen. Hon firar ett årsdag idag med sin blogg.

Jag vet inte om man får återgälda utmärkelsen men jag vill faktiskt göra det eftersom både Trebarnsmamman och Lillaviola betyder mycket för mig. Naturligtvis behöver de inte nominera sju bloggare igen.
Trebarnsmamman: Hon låter mig följa med i sitt familjeliv med allt vad det innebär. Den här hösten har varit fylld av ryggont och sjuk dotter. Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt snart ska bli bra. Tills dess så får hon en av mina awards.
Lillaviola: Som nu är mitt upp i allt det där som jag lyckligtvis har bakom mig. Utredning av son och kamp med skolan, egen kamp med försäkringskassan. Hon gör som jag på annat vis också. Hon försöker sy sig frisk. Jag önskar henne all lycka och att allt ska ordna sig till slut.

måndag 1 december 2008

Söndagnatt

Nu är dag två avklarad i marknadsäventyret. Idag var det riktigt mycket folk på marknaden. Vi sålde en hel del och är nöjda. Men när jag sitter här nu med värk i hela kroppen och svid i ögonen så undrar jag om det är värt besväret.

Jo, det är det nog, trots allt. För första gången på länge har jag känt mig riktigt levande. Jag har ju en krämarsjäl inom mig och då menar jag inte den giriga. Utan den som tycker om att sälja, glädjen av att få folk intresserad för vad man säljer och då spelar det ingen roll om man säljer äpplen på Ica eller egna hemsydda saker på marknaden. Man får känslan av att man är en vinnare när man lockar fram en kund som tänkt gå förbi och får henne att köpa flera saker ur lagret. Det hände flera gånger idag. Då är det inte pengarna som räknas utan förmågan att sälja.

Vi träffade en liten försäljerska idag som hade precis de där rätta tagen i sig. Vi stod i ett tvådelat stånd. Vi delade det med mamman till denna lilla försäljerska. De sålde inredningsdetaljer. Lilla fröken, som var tio år, löste av sin mamma ibland för att hon skulle få gå undan en stund. De hade en fönsterdekoration som jag fastnade för. När lilla fröken insåg det så bombarderade hon mig med argument för varför jag skulle köpa just denna fönsterdekoration. Hon visade hur man kunde göra om den på olika sätt, hon diskuterade pris med mig att det var billigare endast idag. När jag gick iväg en stund så försökte hon övertala sambon att han skulle köpa den för att överraska mig. Det kallar jag för en äkta försäljerska. Den tösen kommer att gå långt.

Trots det köpte jag den inte. Förutom en krämarsjäl så har jag en snålvarg boendes inom mig.