Den där Murphy, ni vet. Ibland tror jag att han bor hos oss. Igår skulle sambon till tandläkaren. Han hinner åka med bilen ca 100 m när han inser att det är något som inte stämmer. När han kollar så visar det sig att det är punktering på ena framdäcket. Han tar sig tillbaka till parkeringen. Det är bara att ringa och avboka tandläkarbesöket. Vi kommer fram till att det är lika bra att skifta till sommardäck på en gång. Vi går upp på vinden och släpar ner dem till lägenheten. Bästa vännen S kommer med en garagedomkraft för att vi ska kunna fixa det hela på ett bra sätt. Då börjar det att toksnöa!!!
Så däckbytet spolas för dagen. Därav
fyra sommardäck i vår hall. För att ta sig från parkeringen så behövdes ändå ett däcksbyte. Idag skulle det ske. Sambon släpar med sig två däck ner och börjar. Jag höll mig unden och kröp ihop vid symaskinen eftersom jag vet hur det brukar osa vid sådana här tillfällen. Till slut kom han upp, helt färdig. Svetten lackade och han var kolsvart. Ett däck var bytt. Nu är det ju så att han inte är i sin krafts dagar längre, långt ifrån. Så det där blev för mycket.
Men nu är i alla fall bilen i kördugligt skick så det är väl bara att ta ner resterande däck och åka till vår bilmek så får han hjälpa till att byta resten. Snön som aldrig kom till jul ligger fortfarande kvar som ett vitt, retfullt täcke. Man nästan ser hur det räcker lång tunga åt en. Nu vill jag att det ska bli vår, riktig vår.