lördag 28 juli 2012

Jag ljög

Inte medvetet. Det handlar mer om att jag var som vanligt mycket virrig, kanske till och med virrigare än vanligt. Jag hade inte tvättstuga i tisdags, som jag skrev. Vi var faktiskt lediga i tisdags. Sambon tillbringade den dagen med att  slappna av vid datorn. Jag slappnade av vid symaskinen.

Tvättstuga var det ju dagen innan sonen kom, fast då på en måndag för att få det att funka. Nästa tvättid är på tisdag. Varannan vecka som vanligt.

Jag mådde långt ifrån bra igårkväll. Jag mådde fysiskt illa, men fick inte kräkas. Jag blir ofta illamående när jag blir för stressad och övertrött. Kroppen värkte och jag hade svårt att somna. Till slut petade jag i mig en hel sömntablett för att få somna.

Idag känner jag mig som en urvriden disktrasa. Värken rasar i hela kroppen, ryggen, benen, armarna. Det känns som att skelettet inte orkar hålla kroppen uppe. Men jag har för ont för att lägga mig.

Vi får väl se vad denna dagen har i sitt sköte.

fredag 27 juli 2012

Att vilja men inte orka

I eftermiddag åkte vi till sjukhuset för att låta Melina träffa lillebror. Innan vi åkte hade det varit full rulle med frukost, duschning, bajsblöjor, lunch, utelek och så vidare. Lilla fröken är intensiv och har mycket bestämda åsikter om hur saker och ting ska vara. Det händer att det blir viljornas kamp, hennes och min vilja. Man känner verkligen att man hunnit fylla 63 år samt att kroppen inte längre hänger med.

När vi kommer till BB så säger Madde att det vore bra för dem om vi kunde ha Melina ytterligare ett dygn. Eftersom Maddes mamma med pojkvän är på besök från Danmark så hade vi räknat med att de skulle ta över. Men det gick inte för de skulle tydligen åka tillbaka till Dk tidigt på morgonen. Maddes mamma var med under hela förlossningen. Det var därför vi hade Melina.

Vi har haft en intensiv tid. Först var sonen här en vecka. Trots att han är 36 år så kräver han viss sysselsättning och livet måste anpassas efter hans rytm för att allt ska funka. Det har med hans funktionshinder att göra. Han och jag hade några tröttande diskussioner när vi inte fick det att funka fullt ut.

Han åkte hem förra måndagen. Även om jag tycker det är jättemysigt när han är här så var det avkopplande och skönt när sambon och jag fick måndagskvällen för oss själva. Då kände jag hur trött jag var när jag kunde slappna av.

På tisdagen hade jag tvättstuga. Jag strök och tog undan allt på en gång eftersom bonussonen med familj kommit från Dk. De skulle först bo hos bonussonens sambos mamma. De hade inte hört av sig så vi hade inte en aning om, när eller hur vi skulle få träffa dem. På onsdagen var jag först på sjukhuset och sedan på vårdcentralen för lite uppföljning av sjukdomstillstånd och provtagningar.

När jag kommer hem därifrån så har bonussonen med sambo och tre barn kommit. Det blev en mycket intensiv dag. Ebba är sju år, Amadeus fyra år och Elias är ett år. De behövde sysselsättas hela tiden. Jag försökte roa Ebba och Amadeus, samtidigt som jag kollade vad Elias höll på med. Vår lägenhet är inte gjord för små barn. Det är fullt med datorprylar, handarbetsgrejer och mycket glas och porslin som vi har framme. Det jag är mest rädd om hann jag trycka in i några skåp.

De stannar i en dryg vecka till. Vi har inte fått några klara besked om de ska bo här. Vi vet att vi ska göra några utflykter med dem, men vi vet inte vilka dagar och hur mycket.

Igår morse hämtade vi Melina och det har sedan varit ett mycket intensivt ett och ett halvt dygn. Jag hade sett fram emot en lugn kväll ikväll eftersom det är mycket möjligt att bonussonens familj dyker upp redan imorgon.

Så när Madde ville att vi skulle ha Melina ytterligare ett dygn så bröt jag ihop. Jag gick undan och kände bara hur trött jag var. Att jag inte orkade mer. Samtidigt som det blir så jobbigt för jag vill ju ställa upp. Jag vill hjälpa till. Men jag inser att jag orkar inte sånt längre. Varken fysiskt eller mentalt. Det gör att jag känner mig så urusel. Den klassiskt elaka styvmodern som aldrig ställer upp.

Nu löste det sig så att Ali åkte hem med Melina. Hur det blir sedan vet jag inte.

Jag är otroligt beroende av mina vilostunder, att få återhämtningstider, att livet helst går i ett lugnt och välplanerat tempo. Det är ett antal år sedan jag insåg att min fibromyalgi bottnar i ett utmattningstillstånd efter alla turer runt sonens funktionshinder. Det bröt ju ut efter alla turer som var när vi i flera år trodde att han hade så svårbehandlad epilepsi så att det endast var en hjärnoperation som skulle funka. Nu var det inte så tack och lov, men all oro, all pendling mellan Sundsvall och Umeå, all kamp med både vanliga skolan och särskolan tog till slut ut sin rätt. Allt detta gjorde att min kropp sa ifrån på många olika sätt.

Alla säger att man ska göra vad man själv vill. Att man mår bäst av det. Jag försöker leva så för det mesta. När livet går i sin lugna takt fungerar det alldeles utmärkt. Det jobbiga är när man vill en sak, och ändå inte orkar. Det är då det blir extra jobbigt.


Barnbarn nr 5

Nu har lillebror kommit. Det blev en tuff pärs för Madde. Det tog över 20 timmar. Det var också en rejäl krabat som tittade fram. 4200 g och lite till som jag inte minns den exakta siffran på. Han var 53 cm lång. I eftermiddag ska vi åka dit med Melina så hon får träffa Nelson, som han ska heta.

Det gick över förväntan bra igårkväll. Det var ju första gången Mellis sov borta. Hon blev lite ledsen när hon insåg att hon skulle sova över här. Hon ville inte sätta på sig pyjamasen. Då kom det några tårar. Vi bäddade åt henne i en av fåtöljerna där hon fick somna med sin docka och snuttefilt, medan vi tittade på TV. Sedan bar vi in henne till bädden i vårt sovrum. Hon sov i ett streck fram till tjugo i elva när Madde ringde och väckte oss och berättade att lillebror äntligen hade kommit.

Nu ska vi duscha och leka lite innan vi åker in till BB.

torsdag 26 juli 2012

Fullt ös, medvetslös

Vi hämtade Melina vid elva-tiden idag. Då skulle Madde åka in och bli igångsatt. Sedan har vi gjort allt möjligt. Vi var först hem och lekte lite med Lego och läste några sagor. Efter det gick vi till mataffären i vårt lilla centrum. Där finns också en sådan där butik som har allt möjligt. Där köpte jag några nya trosor och fyndade en fin bomullströja på rea. Mellis hittade också färgpennor och en  målarbok som hon ville ha.

Målarboken testade vi direkt vi kom hem. Sedan blev det ett lekparksrace. Vi har fem-sex lekparker runt våra hus. Vi testade tre stycken. När vi kom hem hade vi glasspaus på balkongen. Nu har vi läst fler sagor, vilket innebar att lilla fröken slocknade. Även om det kanske påverkar tiden för nattning ikväll så känns det viktigt att hon inte blir övertrött, eftersom det är första gången hon sover borta.

Hon är så ljuvlig denna lilla tjej. Lätt att ha att göra med och glad för det mesta.

onsdag 25 juli 2012

Fullt ös

Dagen började med läkarbesök och provtagning. Inget allvarligt utan uppföljning och kontroll av befintliga sjukdomar och medicininställning. När jag kom hem så var det fullt hus här. Bonussonen Johan med familj, sambo och tre barn, hade kommit från Danmark. De kom till Sverige för några dagar sedan så nu var det vår tur att få besök av dem. Nu var det ett helt oplanerat besök så det ska bli bättre om några dagar. De blir kvar i ca en och en halv vecka till.

Dessutom dök det upp ytterligare en sak. Madde ringde så vi ska hämta Melina imorgon för Madde ska sättas igång. Nelson har växt lite för mycket så man vill sätta igång henne tidigare. Många barnbarn blir det nu. Det är bara att tuta och köra.

tisdag 24 juli 2012

Minnen

Ikväll blev jag nockad av gamla minnen och känslor. Det blir så ibland.